Jag har ringt 112 tre gånger. Första gången var när jag och en kompis var ute och åkte bil mitt i natten (arabhästutställning, vad kan jag säga :D) och kom till en bil som brann. Hon kollade att det inte var någon i den medan jag ringde 112. Förmodligen var det en snodd bil de satt eld på. 112 var trevlig och korrekt.

Andra gången var när mamma (dement och innan hemtjänst och vårdhem) hade tagit för mycket piller. Bra bemötande och ambulansen kom snabbt (jag vågade inte köra in henne ifall hon blivit sämre eller fått ett vansinnesutbrott vilket inte var osannolikt).

Tredje gången var en felringning, jag var lite i chock efter min första viltkrock :meh: hon var trevlig och kopplade mig vidare till polisen (som också var trevlig). Andra viltkrocken ringde jag polisen direkt :grin:
 
Jag har ringt 112 när min pappa fick en hjärtinfarkt. Alltså, jag var ju extremt stressad i det läget så jag har inte så många minnen av själva samteg, men jag reagerade på att de inte verkade ta mig helt på allvar utan jag behövde ringa ytterligare en gång när pappa blev akut sämre och ingen ambulans var i närheten. Av ambulanspersonalen fick jag sen veta att vi blivit upprioroterade efter andra samtalet.

Men hur som, jag tycker ändå att de bemötte en hysterisk dotter med dödsångest på ett rätt bra sätt när jag ringde andra gången.


Vad som däremot var skrämmande i det fallet är hur beroende en är av mobilnät. Mina föräldrar bor i förort till mellanstor stad men är helt i mobilskugga, så ambulanspersonalen kunde inte skicka pappas EKG (?) eller kommunicera med läkaren när de var hos oss.
 
jomen att du visste att det var medfött och hur du visste det, de kan ju ha sagt hjärtfel bara, eller så ville man dubbelkolla så man fattat rätt.
Nja. Då behöver man inte fråga med en ton av > :grin: <
Dessutom blev det flera vändor mellan 1177-112-mig innan en prio1-ambulans kom.
 
Det var därför de ringde dem.
Och vet man att man har hjärtfel så vet man liksom.

Fast nä, inte alltid. Finns ju massor som kan likna hjärtfel. Redan diagnostiserat är en sak, men många "vet" att det är hjärtat som är problemet utan att det behöver vara det. Panikångest är ju en sån klassisk grej. Det kan vara otäckt utav bara attan, bara tanken på att det skulle kunna vara fel på hjärtat.

Mitt smått stissige ex lyckades få blåljus in till akuten, pga "misstänkt" hjärtfel (han är av den typen som kan få ont i lilltån bara han tänker tillräckligt mycket på det, och samtidigt få det att låta som att vartenda ben i foten är av). Visade sig bara vara gaser i magen :grin:


Åter till tråden...
Jag har ringt 112 ett antal gånger, alltid supertrevligt och proffsigt bemött. Varit med en gång om att det tutade upptaget
 
Jag har ringt 112 en gång. Jag var ute med hunden och såg hur det brann i ett fönster på ett ålderdomshem. De sa att någon annan redan ringt och att brandkår var på väg. Sen la vi på. Som tur var så var tanten som bodde i det rummet bortrest när det hände, så ingen blev skadad. Men det var läskigt att se när gardinen fattade eld, det gick på en sekund och så brann plötsligt hela. Tyckte att det kändes nästan overkligt att knappa in 1,1,2 i telefonen, det är ju ett nummer en fått inpräntat i huvudet sen barnsben och med en så stor betydelse.
 
När jag blev påkörd för 12 år sedan tutade det upptaget hos 112 i över 10 minuter enligt den som försökte ringa, vi hann fram till akuten innan hen fick kontakt med SOS.

Det känns...säkert.
Vi var med om en bilolycka för drygt 15 år sedan och det slutade med att ett av vittnena ringde till sin chef (de arbetade bredvid brandstationen) och så fick han knalla över och säga till dem. Då hade vi försökt i 20 min och det var personskador inblandade. Brandkåren larmade sedan polis och ambulans.
 
Jag har ringt ett par gånger, nu senast när det brann i en stor hög med brännbart material på en återvinningsstation. Kvinnan som svarade hade ganska dålig koll enligt min mening, jag tror att jag satt i minst 10 minuter med henne på linjen för att hon liksom inte kopplade vad jag sa. Jag hade tex inte helt korrekt gatuadress, dvs inte numret, men kunde beskriva exakt läge och ändå kunde hon inte hitta. Så menade jag att brandkåren definitivt vet var det ligger, de var här och släckte en brand i flera dygn för bara nån månad sen, och då fattade hon ännu mindre "har det brunnit flera dygn?"

Sen undrade hon om jag visste om grinden var låst, om jag kunde möta brandkåren (trots att jag sa direkt när jag ringde att jag såg branden för att jag var ute och red), rökens färg etc som kanske inte var så konstigt. Men jag tyckte faktiskt hon var ganska förvirrad, det bemötande har jag aldrig fått förut.
 
Jag har ringt 112 två gånger, en gång ifb med en bilolycka jag råkade bevittna och en gång via 1177 under min mammas sjukdom. Jag blev korrekt, professionellt och trevligt bemött.

Polis och ambulans kom raskt till olycksplatsen och ambulansen hämtade mamma efter en kvart. Alla involverade var professionlla, effektiva och trevliga.
 
Har ringt 112 (ambulans) två gånger, reagerat båda gångerna på att det gått fram många signaler innan de svarat. I övrigt väldigt proffsigt bemötande, första gången var de kvar i luren ända tills ambulansen kom (10-15 min) , andra gången snabbt konstaterande att de skickade en ambulans.
 
jag har ringt en gång, bara för några veckor sen... Mötte en bil på min sida motorvägen (tvåfilig) men va tydligen flera som ringt. Dock tog det säkert 1-2 minuter att komma fram...
 
Jag är tacksam att sos var snabba att skicka ambulans när min pappa föll ihop i kramper. Varken jag eller mamma var hemma, utan en sk anhörigstödjare och hon berättade att hon fått både bra bemötande och att ambulans kommit väldigt fort.
 
Det är ett stort problem för 112 att många ringer dit utan att de ska dit. Tex alla som har slut på pengar på kontantkortet. För då funkar ju bara 112. Det sitter inte en uppsjö med operatörer där. Samtalet går först till närmsta central och efter ett par sekunder (minns inte vad gränsen går nu) kopplas man till näst närmsta. Är det även där fullt på linjerna till tredje närmsta osv tills man får svar någonstans. Därför kan det vid vissa tillfällen dröja länge innan man får svar.

SOS är (i mitt tycke) lite underligt uppbyggt då deras operatörer "måste" ställa vissa standardfrågor och inte får agera efter egen erfarenhet eller känsla. Så därför kan man uppfatta många frågor som goddag kvastskaft. De måste liksom "pricka av sin lista" även när vi ringde dom (vi har dock ett annat nummer att ringa men när vi ringer på det går vi till och med före 112-samtalen och innan någon blir upprörd det finns ett nummer för icke brådskande samtal också), vi är alltså polisens larmcentral. Ibland kom personal från SOS till oss och det tog ett tag att "skola" om dom till att snabbt fatta ett beslut, bara ställa relevanta frågor och inte pricka av en lista.
 
Jag har inte ringt 112 själv, men har haft andra som ringt åt mig (:grin:) och de har alltid kommit fram bra (vi pratar om ca 5-6 gånger?). Nu har det inte varit livsakut utan oftast bara akut, ibland efter att 1177 sagt åt oss att ringa 112. Verkligen läskigt att det dock inte verkar fungerar för många så ofta.

När jag blev sparkad av häst i ansiktet/nyckelbenet så var ambulansen där på mindre än 5 minuter, och då ligger stallet avsides. Och jag hade typ gått in med hästen, borstat av honom och släppt ut han i hagen innan jag verkligen började känna hur yr och illamående jag kände mig. Gick och satt mig i bilen medans och när ambulansen kom så kände jag mig urfånig som inte fick röra mig alls utan behövde spännas fast på bår och allt med krage (lite typ, "jag kan gå ut själv") :cool: :p
 
Första gången jag ringde 112 så fick vi ingen hjälp. Grannens barn hade fest och en tjej drack sig nästan till döds. Var tvungen att hitta en mer vuxen person (jag var myndig och nykter) innan de skickade ambulans :mad:

De andra gångerna har det inte varit några problem. Har b la dirigerat om räddningstjänsten när de åkte fel till olycka (de fick fel adress av den som larmade).
 
Har nog bara ringt 112 en gång.
Blev väldigt proffsigt bemött men då var det risk för huvudskada med spräckta glasögon och viss förvirring så det prioriterades högt.

Har också varit med en som ringt om en som jag trodde blivit träffad av tågets backspegel (ja det kan hända om man står för nära plattformskanten). Han var okontaktbar och verkade ha små kramper. Då frågades det om det verkligen behövdes ambulans tre gånger innan de förstod allvaret.
Sedan vet jag ju inte exakt vad killen sade men han beskrev okontaktbarheten och att killen "flög" ned i plattformen.

Efteråt fick jag på något sätt veta att killen "surfat" mellan vagnarna på tågets koppel och då antagligen tappat balansen när tåget saktade in. Tur att han ramlade på plattform tycker jag, annars hade han kunnat bli liggande vid/på spåret.
 
Jag läste artikeln, och har verkligen noll förståelse för den typen av bemötande...helt fruktansvärt. Jag tycker faktiskt att den anställde borde bli uppsagd med omedelbar effekt.

Jag har ringt några gånger och alltid kommit fram omedelbart och fått utmärkt hjälp. När vår då ettåriga dotter hade misstänkt hjärnhinneinflammation så kom ambulansen efter mindre än fem minuter (det var via sjukvårdsupplysningen). När maken hade en epilepsiattack i badkaret och satt fastkilad så att han inte kunde andas så kom ambulansen inom fem-sex minuter och under tiden fick jag lugn detaljerad hjälp över telefonen, inklusive exakt när jag skulle släppa taget och springa ner och öppna våra elektriska grindar. Den gången ringde jag per automatik 112 istället för 999 men det visade sig att vilket som går bra, vilket jag inte visste innan.
Och när dottern ramlade av och bröt armen så tog det visserligen ett tag för ambulansen att hitta oss, men bemötandet var klanderfritt, verkligen verkligen bra.

Det underlättar nog att vi bor 10-15 min från ett stort sjukhus. Och att vi bor i England...
 

Liknande trådar

Relationer Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
19 425
D
Övr. Hund När jag var på väg till stallet vid kvart i ett idag såg jag en liten tibetansk spaniel på en gräsmatta. Inget halsband eller nånting...
Svar
12
· Visningar
1 542
Senast: Duplica
·
Övr. Barn Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp! Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 590
Senast: Aliide
·
Övr. Katt Denna artikel publicerades för en tid sedan i Sveraks medlemstidning "Våra katter" Jag tycker den är så klockren och träffande...
Svar
8
· Visningar
1 537
Senast: Tviggy1081
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp