Spinoff på ”förskoletider”

[Kattennizze]

Allt är relativt. Att kalla våra 40h i veckan för att jobba ihjäl sig är lite skrattretande i vissa kulturer. I Japan är det ofta 6-dagarsvecka och runt 10h på kontoret om dagen. I Kina bor man på fabrikerna för att kunna jobba maximalt. I USA tittar de snett på oss på sommaren när vi har mer än 2 veckors ledigt.

Vi kan säkert normera ned heltiden litegrann på sikt om vi är beredda att tappa relativ konkurrenskraft.

Och vem är man? Jag har aldrig velat resa till Thailand och inte heller lägga pengar på ett fint hus. Däremot lägger jag gärna pengar på att åka på hotellweekends och evenemang med mina barn, för att just få kvalitetstid med dem utöver vardagens mer styrda timmar.

Ja men varför ska man alltid jämföra med de som har det ännu jäkligare? Att jobba som i Japan eller i USA är knappast något att sträva efter anser jag. Vi håller ju redan på att stressa ihjäl oss, snart är väl varenda kvinna i offentlig sektor sjukskriven pga utmattning som reaktion på svår stress. Jag älskar mitt jobb, men jag värderar min fritid högre än mitt jobb. Det är ju inte så att man på dödsbädden kommer att ångra att man jobbade för lite, snarare tvärtom.

 

[Hyacinth]

Blir ju inte 8 timmar för barnen
Det blir kanske 9-10 timmar med förälderns restid
Jag jobbade deltid ett tag.
Att orka med livet var viktigare än allt annat.
Nu jobbar jag heltid och 10 timmar mer i veckan ger 4000 mer ut alltså 40 timmar mer i månaden ger 4000 mer.
Är eg inte ens värt det
Men älskar jobbet

Fast är man två brukar de flesta dela på det så barnet får kortare dagar.


För övrigt gillar jag mitt jobb, vill kunna leva på min pension och vill hinna umgås så mycket som möjligt med mina barn utan att flytta till Molkolm.

 

[Tora]

Småbarnstiden är ju den absolut tyngsta och jobbigaste delen av att ha barn. Att säga att man ska ta vara på den är ungefär som att säga att man ska ta vara på november när man har häst, och passa på att riktigt njuta av mörkret och leran.

Småbarnstiden överlever man, delvis genom att fokusera på ljuset i tunneln: det kommer komma en tid när bajsblöjor, ständig sömnbrist och evighetslånga timmar i tråkiga lekparker ligger bakom en.

Fast det är så för dig. Inte för mig. Fram till barnen börjar skolan är ju den roligaste tiden. Sen när dom börjar skolan så ”tappar” man dom till den stora vida världen.

Att vara i lekparken med barnen och se dom fara i väg med en massa livsglädje är helt underbart.

 

[Mabuse]

Ja men varför ska man alltid jämföra med de som har det ännu jäkligare? Att jobba som i Japan eller i USA är knappast något att sträva efter anser jag. Vi håller ju redan på att stressa ihjäl oss, snart är väl varenda kvinna i offentlig sektor sjukskriven pga utmattning som reaktion på svår stress. Jag älskar mitt jobb, men jag värderar min fritid högre än mitt jobb. Det är ju inte så att man på dödsbädden kommer att ångra att man jobbade för lite, snarare tvärtom.

Varenda kvinna i offentlig sektor är verkligen inte sjukskriven. Jag arbetar just nu med ett forskningsprojekt där vi studerar arbetsmiljö och psykisk ohälsa i det absolut mest drabbade yrket, och arbetstiderna kommer väldigt långt ner på listan av orsaker till att arbetet blir ansträngande. Det är väldigt tydligt att personlig lämplighet, organisation och ledarskap spelar otroligt mycket viktigare roll för att folk ska må bra på jobbet. (Att jag tycker det är viktigt att vi får kunskap om sånt här är för övrigt en av anledningarna till att jag inte alls vill gå ner i arbetstid.)

Det kanske vore bra om kvinnor jobbade i offentlig sektor för att de verkligen passade för och trivdes med jobbet, och inte för att man som kvinna i vissa sociala sammanhang ser det lika självklart som att männen skulle jobba på bruket i gamla tiders bruksorter? Dvs att personlig lämplighet och fallenhet snarare än kön skulle styra yrkesvalet.

Men orsaker till psykisk ohälsa är en stor och komplex fråga, som egentligen inte hör hit. Men så mycket är ju ställt utom rimligt tvivel att kvinnors större ansvar för hem och barn är en stor anledning till att de i högre utsträckning drabbas av utmattningsdepression. Klart man tar slut om man aldrig vilar.

 

[TinyWiny]

Äntligen. Jag gör mycket mer nytta för världen och skapar mycket mer konkreta resultat på jobbet, i den miljö jag verkar i som yrkesverksam än om jag skulle jobba färre timmar. Stora projekt tillsammans med andra superduktiga människor som skapar jobb, resurser och välfärd.

Jobbet är inte ett nödvändigt ont. Jobbet är inte något som valts för att finansiera fint hus och Thailandsresor. Delvis är drivkraften att finansiera andras möjligheter att inte behöva jobba heltid som har svårt med det, för jag kan ju. (Sedan är det ändå så att lönen möjliggör jobbet, annars hade jag ju behövt skaffa pengar på andra håll på min tid). Mitt yrke är en del av mitt liv.

I vissa faser i livet kan det vara rimligt att jobba mindre, vara föräldraledig eller bara ta lite mer ledigt åt sig själv. Vissa klarar inte att jobba heltid.

Jag hade en kollega en gång som varje gång någon yttrade att jobbet var roligt eller stimulerande muttrade ”det heter jobb av en anledning. Det ska vara jobbbigt” Suck.

Jag såg aldrig mitt jobb som något nödvändigt ont eller att ett jobb måste vara jobbigt. Jag älskade verkligen mitt jobb och varje dag jag fick gå dit var en bra dag. Jag jobbade inte heller för pengarna, då hade jag inte jobbat med det jag gjorde utan tagit ett högre betalt jobb men att älska sitt jobb är viktigare för mig (tyvärr eftersom det gör att vissa löner inte ger vad de borde i plånboken med tanke på arbetet som utförs och det ansvar som krävs att man tar). Men, mina barn, tiden med mina barn är ändå viktigare än ett jobb.

 

[SaraMara]

På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...

Det finns många anledningar till heltidsjobb skulle jag säga, som inte har ett dugg med Thailandsresor eller fina hus att göra. Om jag bortser från dem som är så lågavlönade att de knappt får det att gå runt ändå på heltidslön, och för vilka det säkert är förfärligt med den "hämta-tidigt-hets" som råder på förskolan där värdet som förälder tycks mätas i hur tidigt barnen hämtas, kan jag för egen del, som inte tillhör den skaran, se massor av anledningar till heltidsarbete.

* Arbeten som inte låter sig göras på en halvtid
Jag har t.ex. försökt ha en halvtidslösning i ett par månader för att få till en mjuk övergång till förskola. Det går sådär. Jag jobbar lika mycket som tidigare men med en vild 14 månaders unge runt fötterna. Den stressnivån gör att jag läääängtar tillbaka till en normal heltid när sambon går hem och tar över halvtidsvarianten. Vissa jobb gör sig inte på en halvtid helt enkelt. Inte heller på en deltid kommer själva arbetsbördan minska mer än ytterst marginellt, jag har däremot en flexibilitet som gör att det går att hämta tidigt och sedan jobba hemma. Vad poängen nu egentligen är med det, så länge man ändå inte är närvarande och har fullt fokus på barnet tror jag hon har det bättre på förskolan faktiskt. Framför allt som alla tycks hämtas kl. 14 här där vi bor, så att hon typ kommer vara ensam med två-tre pedagoger fram till hämtning...

* Karriärsmöjligheter
För många av oss skulle ett halv/deltidsliv innebära att vi fick kliva av karriärstrappan. På pappret tillfälligt, men det blir väldigt svårt att hinna ikapp sedan när man vill trappa upp igen. Med ett superroligt jobb där man vill utvecklas är det helt enkelt inte ett reellt alternativ.

* Ett generellt ansvar
Jag lever med en rätt strävsam ideologi om att ta mitt ansvar. Både för min arbetsplats (om jag jobbar mindre får andra jobba mer, det är inte heller helt enkelt att bara "anställa fler" eftersom jag är fåfäng nog att tro att min kompetens inte är helt utbytbar mot vem som helst som i vart fall inte jobbat lika länge) och för samhället i stort. Skatteintäkter från heltidsarbetande krävs för samhällsbygget, för att kunna se till att det finns ett socialt skyddsnät och vård/skola/omsorg för alla som behöver. Jag tror inte att den potentiellt ökade livskvaliteten för dem som väljer att minska sin arbetstid och därmed sin lön/skatt är direkt överförbar till minskade kostnader i samhället. Jag är frisk, älskar mitt jobb och bidrar med skattemedel under tiden - och tar därmed det ansvar jag är kapabel att göra.

 

[Mabuse]

Fast det är så för dig. Inte för mig. Fram till barnen börjar skolan är ju den roligaste tiden. Sen när dom börjar skolan så ”tappar” man dom till den stora vida världen.

Att vara i lekparken med barnen och se dom fara i väg med en massa livsglädje är helt underbart.

Tappar dem? Tvärtom väl, ju äldre de blir, desto mer kan man prata med dem om, desto mer får man gemensamt. De blir ju en del av det samhälle jag själv lever i, jag tappar dem inte, utan de blir en del av en gemenskap jag redan är med i. Vi får mer gemensamt.

Visst, om tiden i lekparken går åt till att se lyckliga barn fara runt i livsglädje så absolut. Men vanligare är väl att i tex stå och putta på en gunga i tjugo minuter, eller vakta på ett barn som klättrar i en klätterställning så att de inte ramlar ner, osv. Stunderna då man bara kan sitta och njuta av lyckliga barn som far iväg utan risk att slå sig är i regel lätt räknade - men jag håller med om att de ögonblicken är fina. Innan de vill ha hjälp, börjar slåss, ramlar och slår sig etc. Vilket barn såklart gör, det är ju därför man är där med dem, för att de inte klarar sig själva.

 

[Mabuse]

Jag såg aldrig mitt jobb som något nödvändigt ont eller att ett jobb måste vara jobbigt. Jag älskade verkligen mitt jobb och varje dag jag fick gå dit var en bra dag. Jag jobbade inte heller för pengarna, då hade jag inte jobbat med det jag gjorde utan tagit ett högre betalt jobb men att älska sitt jobb är viktigare för mig (tyvärr eftersom det gör att vissa löner inte ger vad de borde i plånboken med tanke på arbetet som utförs och det ansvar som krävs att man tar). Men, mina barn, tiden med mina barn är ändå viktigare än ett jobb.

Men man hinner väl med barnen ändå? Min mamma har tre barn, jobbade heltid i princip hela min uppväxt (ett år, när jag var sex, jobbade hon faktiskt deltid, men å andra sidan jobbade hon sen kvällar i princip hela min grundskoletid, och hon började jobba heltid när jag var sex månader), och på helgerna hade hon i regel fullt upp med husrenovering och/eller trädgårdsarbete.

Vi har alltid haft en väldigt nära och bra relation, hela min barndom och fortfarande som vuxna. Jag tycker jag har fått all tid jag har behövt. Jag har aldrig känt att jag skulle ha velat haft mer tid. Och det var roligt att ha en mamma som var bra på sitt jobb, som fick göra (i mitt tycke) häftiga saker och som det gick bra för. Jag har aldrig nånsin känt att som kvinna ska man ha sina ambitioner i hemmet, utan som att jag har alla möjligheter att få det yrke jag vill ha och bli bra på det. Mamma visade ju att det var självklart möjligt.

 

[Sonic76]

Fast är man två brukar de flesta dela på det så barnet får kortare dagar.


För övrigt gillar jag mitt jobb, vill kunna leva på min pension och vill hinna umgås så mycket som möjligt med mina barn utan att flytta till Molkolm.

Tyvärr hade inte jag det så
Pappan tog aldrig vab eller föräldradagar
När vi bodde var för sig vabbade mina vänner åt honom.
När jag verkligen inte kunde vara hemma på hans veckor

 

[Tora]

Tappar dem? Tvärtom väl, ju äldre de blir, desto mer kan man prata med dem om, desto mer får man gemensamt. De blir ju en del av det samhälle jag själv lever i, jag tappar dem inte, utan de blir en del av en gemenskap jag redan är med i. Vi får mer gemensamt.

Visst, om tiden i lekparken går åt till att se lyckliga barn fara runt i livsglädje så absolut. Men vanligare är väl att i tex stå och putta på en gunga i tjugo minuter, eller vakta på ett barn som klättrar i en klätterställning så att de inte ramlar ner, osv. Stunderna då man bara kan sitta och njuta av lyckliga barn som far iväg utan risk att slå sig är i regel lätt räknade - men jag håller med om att de ögonblicken är fina. Innan de vill ha hjälp, börjar slåss, ramlar och slår sig etc. Vilket barn såklart gör, det är ju därför man är där med dem, för att de inte klarar sig själva.

Ja man tappar dom.

Precis allt det du räknar upp är det som gör hela lekparkstiden intressant. Inkl ramlandet och eventuella bråkandet. Jag går inte till lekplatsen för att sitta och titta på mina barn.

Men jag har förstått att din och min syn på barn skiljer sig totalt åt.

Sen när det kommer till arbetstider så sliter det på kroppen när klockan ringer 01:45. Men när arbetet börjar 03:58 så har man inget val. Eller för den delen komma hem 05:46. Hade det gått att lösa ekonomiskt så hade både jag och min man gått ner i arbetstid. Och då älskar jag mitt jobb.

 

[BernT]

Fast det är så för dig. Inte för mig. Fram till barnen börjar skolan är ju den roligaste tiden. Sen när dom börjar skolan så ”tappar” man dom till den stora vida världen.

Att vara i lekparken med barnen och se dom fara i väg med en massa livsglädje är helt underbart.

Håller med, hade jag sett småbarnsåren som något jag bara ska "överleva" hade jag inte velat ha barn alls. Tycker det är superkul nu trots att barnet bara är snart två år.


Nästa år ska jag sluta mitt "vanliga" jobb och bara köra eget. Då kommer jag köra 6-timmars arbetsdagar och friskvård varje dag (kör redan på det ). Jag hatar rast/långa luncher så de dagar jag jobbar 8 timmar på vanliga jobbet känns det så onödigt att ytterligare en timme ska fördrivas där bara för att vi ska ha rast. Men jag vet ju såklart att de flesta behöver ha rast.

 

[Mabuse]

Ja man tappar dom.

Precis allt det du räknar upp är det som gör hela lekparkstiden intressant. Inkl ramlandet och eventuella bråkandet. Jag går inte till lekplatsen för att sitta och titta på mina barn.

Men jag har förstått att din och min syn på barn skiljer sig totalt åt.

Sen när det kommer till arbetstider så sliter det på kroppen när klockan ringer 01:45. Men när arbetet börjar 03:58 så har man inget val. Eller för den delen komma hem 05:46. Hade det gått att lösa ekonomiskt så hade både jag och min man gått ner i arbetstid. Och då älskar jag mitt jobb.

Ja, det låter jobbigt med såna arbetstider. Men det finns ju många (de flesta) arbeten där det inte är så? Välj ett av dem?

Men jag förstår inte vad du menar med att du tappar dem? Till vad?

Jag hängde aldrig på lekplatser innan jag fick barn, och när nu mina barn lite börjar växa ur lekplatsåldern så har jag inte fortsatt gå dit utan dem för att de är så intressanta. Det är definitivt för mina barns skull som jag har gått dit. Går du dit för din egen skull, alltså även om barnen inte hade varit med eller tyckt det var roligt?

 

[Tora]

Håller med, hade jag sett småbarnsåren som något jag bara ska "överleva" hade jag inte velat ha barn alls. Tycker det är superkul nu trots att barnet bara är snart två år.


Nästa år ska jag sluta mitt "vanliga" jobb och bara köra eget. Då kommer jag köra 6-timmars arbetsdagar och friskvård varje dag (kör redan på det ). Jag hatar rast/långa luncher så de dagar jag jobbar 8 timmar på vanliga jobbet känns det så onödigt att ytterligare en timme ska fördrivas där bara för att vi ska ha rast. Men jag vet ju såklart att de flesta behöver ha rast.

Alla åldrar har ju sin charm men just småbarnsåldern är ju den goaste.

Sex timmars arbetsdag hade varit drömmen. Speciellt för mig som börjar så tidigt.

Är inte alls avundsjuk på dina arbetstider

 

[Mabuse]

Håller med, hade jag sett småbarnsåren som något jag bara ska "överleva" hade jag inte velat ha barn alls. Tycker det är superkul nu trots att barnet bara är snart två år.


Nästa år ska jag sluta mitt "vanliga" jobb och bara köra eget. Då kommer jag köra 6-timmars arbetsdagar och friskvård varje dag (kör redan på det ). Jag hatar rast/långa luncher så de dagar jag jobbar 8 timmar på vanliga jobbet känns det så onödigt att ytterligare en timme ska fördrivas där bara för att vi ska ha rast. Men jag vet ju såklart att de flesta behöver ha rast.

Småbarnsåren är ju bara en jätteliten del av att ha barn. Säg att man lever femtio år till efter det att man fått barn - de fem småbarnsåren kan ju inte vara huvudpoängen och höjdpunkten i det hela, tänker jag.

 

[Tora]

Ja, det låter jobbigt med såna arbetstider. Men det finns ju många (de flesta) arbeten där det inte är så? Välj ett av dem?

Men jag förstår inte vad du menar med att du tappar dem? Till vad?

Jag hängde aldrig på lekplatser innan jag fick barn, och när nu mina barn lite börjar växa ur lekplatsåldern så har jag inte fortsatt gå dit utan dem för att de är så intressanta. Det är definitivt för mina barns skull som jag har gått dit. Går du dit för din egen skull, alltså även om barnen inte hade varit med eller tyckt det var roligt?

Jag trivs ju med mitt jobb men likväl så sliter arbetstiderna på kroppen. Vill samhället ha den servicen så får det ju se till att folk orkar jobba de tiderna.

Du ser verkligen inte hur man tappar dom? Det är tex skolplikt. Du kan inte bara ta semester en dag och dra iväg till en rolig lekpark. Plötsligt är kompisar viktigare och viktigare. Osv, osv.

Det är ju mina barn som gör det roligt att gå till en lekpark inte lekparken i sig.

 

[Mearas]

Hrm.. På många lite mer kvalificerade jobb krävs det heltid eller nästan heltid för att bibehålla och helst utveckla sin kompetens. Jag jobbar 50% just nu då jag pluggar en krävande utbildning också och känner att jag knappt kan upprätthålla en hög standard på det arbete jag utför. Det som jag ser som problematiskt gällande heltidsnormen är när man har obekväma arbetstider, framför allt nattarbete. Det kräver väldigt mycket mer återhämtning och den arbetstidsförkortning som ges är ofta inte tillräcklig. Inom vården är detta en stor anledning till deltidsarbete. Jag är därför för en rejält kortare arbetsvecka för dem som har mycket nattarbete. @Mabuse Blev lite nyfiken på vilken studie du jobbar med? Driver frågan om hälsosamma arbetstider och det är kul att veta vad som ligger i framtiden!

 

[BernT]

Småbarnsåren är ju bara en jätteliten del av att ha barn. Säg att man lever femtio år till efter det att man fått barn - de fem småbarnsåren kan ju inte vara huvudpoängen och höjdpunkten i det hela, tänker jag.

Nej jag tänker att det kommer va (typ) roligt hela tiden. Men jag ser inte att småbarnsåren är så hemska att jag bara vill överleva det. Jag tycker det är roligt, sen såklart har vi haft det gött med barn som aldrig är sjukt, sover bra osv.

Sen kanske du och jag menar olika saker med att överleva. Om jag använder det uttrycket i något sammanhang så menar jag ungefär att det är hemskt och vidrigt medan någon annan kanske bara menar det lite skämtsamt

 

[Sleepy]

Småbarnstiden är ju den absolut tyngsta och jobbigaste delen av att ha barn. Att säga att man ska ta vara på den är ungefär som att säga att man ska ta vara på november när man har häst, och passa på att riktigt njuta av mörkret och leran.

Småbarnstiden överlever man, delvis genom att fokusera på ljuset i tunneln: det kommer komma en tid när bajsblöjor, ständig sömnbrist och evighetslånga timmar i tråkiga lekparker ligger bakom en.

Men oj, så olika det kan vara. Det är tur att det det finns dagis.

Varje stund med mina barn räknar jag till de mest värdefulla i mitt liv.

 

[Mabuse]

Hrm.. På många lite mer kvalificerade jobb krävs det heltid eller nästan heltid för att bibehålla och helst utveckla sin kompetens. Jag jobbar 50% just nu då jag pluggar en krävande utbildning också och känner att jag knappt kan upprätthålla en hög standard på det arbete jag utför. Det som jag ser som problematiskt gällande heltidsnormen är när man har obekväma arbetstider, framför allt nattarbete. Det kräver väldigt mycket mer återhämtning och den arbetstidsförkortning som ges är ofta inte tillräcklig. Inom vården är detta en stor anledning till deltidsarbete. Jag är därför för en rejält kortare arbetsvecka för dem som har mycket nattarbete. @Mabuse Blev lite nyfiken på vilken studie du jobbar med? Driver frågan om hälsosamma arbetstider och det är kul att veta vad som ligger i framtiden!

Det är ett treårigt forskningsprojekt, vi har två år kvar, så vi håller som bäst på att jobba med att samla in empirin.

 

[Mabuse]

Nej jag tänker att det kommer va (typ) roligt hela tiden. Men jag ser inte att småbarnsåren är så hemska att jag bara vill överleva det. Jag tycker det är roligt, sen såklart har vi haft det gött med barn som aldrig är sjukt, sover bra osv.

Sen kanske du och jag menar olika saker med att överleva. Om jag använder det uttrycket i något sammanhang så menar jag ungefär att det är hemskt och vidrigt medan någon annan kanske bara menar det lite skämtsamt

Såklart inte hemskt och vidrigt, men ”överleva” i meningen att man tar sig igenom dem, och att det blir roligare att ha barn ju äldre de blir. Jag saknar t ex verkligen inte bajsblöjorna och de tidiga mornarna.