Spinoff på ”förskoletider”

Fille

Trådstartare
På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...
 
Nu är jag barnlös och hyr mitt hus. Jag måste jobba heltid för att ha råd med djuren. Har aldrig reflekterat över att heltid skulle vara något negativt? Visst var det skönt att jobba 06-13 och ha hela eftermiddagen till annat, men det är rätt skönt att ha pengar till oförutsedda utgifter också. Jag blir mindre stressad av att ha en buffert än av att jobba de där extra timmarna.
 
Varför?

Det är en stor fråga. Våra 8-timmar om dagen är runt hundra år gammalt. Hela systemet med pension, produktion etc är uppbyggt på den grunden.

Väljer man att jobba mindre får man vanligen leva de sista åren i livet ganska fattigt. Var man bosätter sig, bostadsform och semstervanor är väl upp till var och en? Vill man leva just det livet å gör man det.
Jag bor på landet i en mindre kommun. Har alltid jobbat heltid. För de tär mitt val. Jag hade dött själsligt om jag skulel varit hemma med ett barn utan socialt umgnge och arbetskamrater. Därmed hade jag också varit en betydligt sämre mamma.
 
Det är dubbelt det där, jag jobbar ju mycket nu för att komma till en punkt där jag blir friare att själv välja hur mycket jag vill jobba. Maken jobbar 100% för det har han alltid gjort och han trivs på sitt jobb. Jag har frågat om han vill gå ner i tid, men han såg bara förvånad ut. Tanken hade inte ens slagit honom.

Sen har jag föräldradagar kvar och kan därför ta ut extra ledigt på sommaren, hade 8 veckor ledigt sammanhängande. Maken kunde få 7 veckors semester, och han är ledig 2-3 veckor över jul också.

En annan faktor är pensionen, jag som pluggat mycket i livet har inte ett fett orange kuvert precis. Att jag planerar att gå ner i tid kommer inte att göra det fetare. Men jag är beredd på att jobba tills jag är 70 år typ.

Vad vi gör med pengarna? Köpt en häst, rest till Portugal, byggt garage och lever kanske lite lyxigare i vardagen. Det är rätt skönt att ha pengar, vi har levt väldigt snålt i många år och har lite att ta igen.
 
Jaa.. vi kunde ju förvisso ha valt att köpa en lägenhet men vi lämnade ju lägenheten för att jag vantrivdes. Att köpa hus i det här länet, inom rimligt avstånd från stan och nära pendeln är dyrt. Min partner jobbar i stan, det tar en timme för honom att ta sig till och från jobbet. Han kommer inte att hitta jobb inom sin gren annat än i Sthlm, Malmö och Göteborg. Den hårda verkligheten för oss. Visst har vi väl råd att han går ner i tid och slutar tidigare. Då skulle han 1. Få byta tjänst och 2. Komma hem ungefär samma tid som barnen ändå hämtas som senast och då finns det ju ingen poäng om man ska se det från förskoleperspektivet. Jag själv känner därmed att jag inte behöver lägga någon vikt vid hans tider på jobbet. Han backar upp mig när jag behöver och jag nöjer mig så nu medan jag pluggar.
 
Jag jobbar heltid och tycker jag hinner göra massa saker. Känner inte att jag vill gå ner i tid och trivs med mitt jobb.
Jag jobbar oregelbundet och varannan helg vilket ger mig ganska mycket ledig tid i veckorna vilket jag personligen uppskattar. Gillar inte det inrutade livet med måndag till fredag och världens hets på helgen då folk ska hinna med allt de inte hinner på vardagarna.

Har inga barn och vill heller inte ha.
 
På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...
Det är väll lite olika det hur man väljer att göra.
Jag jobbar mer än heltid men det gör inget. Jobbar för mig och åt mig och kan lägga upp dagen så att den funkar bäst. Känner mig inte stressad så ofta, men det händer och då får jag dela upp i mindre delmoment. Saker blir gjorda men kanske inte i den ordningen jag först tänkt mig.
Har inga egna barn, men skulle gärna vilja ha i framtiden. Vi får se. Men jag kommer inte gå ner i arbetstid för det :)
 
På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...

Allt är relativt. Att kalla våra 40h i veckan för att jobba ihjäl sig är lite skrattretande i vissa kulturer. I Japan är det ofta 6-dagarsvecka och runt 10h på kontoret om dagen. I Kina bor man på fabrikerna för att kunna jobba maximalt. I USA tittar de snett på oss på sommaren när vi har mer än 2 veckors ledigt.

Vi kan säkert normera ned heltiden litegrann på sikt om vi är beredda att tappa relativ konkurrenskraft.

Och vem är man? Jag har aldrig velat resa till Thailand och inte heller lägga pengar på ett fint hus. Däremot lägger jag gärna pengar på att åka på hotellweekends och evenemang med mina barn, för att just få kvalitetstid med dem utöver vardagens mer styrda timmar.
 
Instämmer till fullo. Sambon och jag har haft långa samtal om det där. Renovera hus, ha en ett och ett halvt åring o en treåring o jobba heltid båda två. Näe vi har bestämt oss att sälja huset nästa år o försöka köpa en hyresfastighet som vi förhoppningsvis kan tjäna lite pengar på så småningom istället.

Vill verkligen ha så mycket tid som möjligt för att umgås med familjen, det materialistiska kan va.
 
Jag valde att som ensamstående med barn jobba max 75%. Jag ville inte bara kunna träffa mina barn korta stunder när alla var trötta. Visst var det knapert många gånger men hellre fattig och lycklig än rik och olycklig.
För mig är mina barn viktigare än pengar, flådigt boende och dyra semestrar. Jag har aldrig ångrat mitt val att inte jobba heltid, den kvalitets och kvantitetstid som jag fick med mina barn är värt så enormt mycket. Men, jag blev ifrågasatt väldigt många gånger. De flesta kunde inte alls förstå varför jag valde så. De såg inget värde i de timmar jag istället för att jobba umgicks med barnen utan såg bara de pengar jag inte tjänade. Att finnas för mina barn har alltid varit enormt viktigt för mig och är inget jag skulle kunna prioritera ner till förmån för ett jobb.
 
Kan det inte handla om allt många vill /känner sig tvingade till att hinna på fritiden med ?
Vet flertalet bekanta som går på middagar och tillställningar de egentligen inte alls vill,men känner sig tvingade till :/
Slötid med surfande och tv ?
Alla aktiviter/tävlingar?
Tänker på människor som bara deltar i saker för att man ska.
Tror även många reser bara för man ska.
 
Har också reflekterat lite över det där även om jag är ung och inte ens vill ha barn.
Absolut att man jobbar heltid när barnen går i skolan. Det kan jag ändå köpa.
Men just det där med heltid när barnen är riktigt små (yngre än 4-5 år) vänder jag mig lite emot. Eller iaf att båda föräldrarna ska göra det då. Dels tycker jag att man ska försöka ta vara på småbarnstiden så mycket som möjligt, men sen ifrågasätter jag också lite om det verkligen är nyttigt för små barn som bara är ett par år gamla max, att vara på dagis 8 h/dag.
 
Allt är relativt. Att kalla våra 40h i veckan för att jobba ihjäl sig är lite skrattretande i vissa kulturer. I Japan är det ofta 6-dagarsvecka och runt 10h på kontoret om dagen. I Kina bor man på fabrikerna för att kunna jobba maximalt. I USA tittar de snett på oss på sommaren när vi har mer än 2 veckors ledigt.

Vi kan säkert normera ned heltiden litegrann på sikt om vi är beredda att tappa relativ konkurrenskraft.

Och vem är man? Jag har aldrig velat resa till Thailand och inte heller lägga pengar på ett fint hus. Däremot lägger jag gärna pengar på att åka på hotellweekends och evenemang med mina barn, för att just få kvalitetstid med dem utöver vardagens mer styrda timmar.


Haller med - allt ar baserat pa normer egentligen. Hade jag gatt hem klockan 5 varje dag sa vet jag ju knappt vad jag skulle gora med all den tiden - men o andra sidan har jag ett jobb som kraver att du anpassar livet kring det - dartill har jag ingen familj eller djur som behover tas hand om.

Jag jobbar i kontorsmiljo och ar redan sjukligt trott pa alla normer om nar man "ska" jobba eller vara pa kontoret - trots viss flexibilitet sa vill jag egentligen ha an mer frihet i hur jag lagger upp mitt arbete, men tyvarr tror jag inte jag kan pusha de normerna nagot mer.

Sum summarum: Jag tror att det ar mojligt att ha en bra livsbalans och samtidigt jobba 40timmar/vecka eller t.o.m. lite mer, om man har friheten att styra hur, nar och var det jobbas. Fabriksmodellen ar foraldrad!
 
På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...
Jag har ett jätteroligt, utvecklande och stimulerande jobb. Jag skulle vilja jobba heltid. Jag känner att tiden inte riktigt räcker till. Jag skulle vilja planera och genomföra fler och större projekt än vad jag gör på mina timmar som jag jobbar idag.

Visst jobbar jag för pengarna, men största drivkraften är resultatet och så vill jag så klart kapa åt mig fler och intressanta uppgifter samt ajourhålla det jag redan har gjort!

Jag förstår verkligen att vissa vill jobba heltid. Jag förstod inte det innan jag själv fick ett jobb som jag verkligen kickade igång på (även om jag inte vantrivdes på mitt förra jobb)
 
Och jag som jobbar deltid (för att enbart chefer får jobba heltid på mitt jobb) hade gjort vad som helst för en heltid. Det är skönt att vara ledig ibland mitt i veckan med tanke på veterinär/hovslagare, det är skönt med ett schema som erbjuder möjlighet att rida i dagsljus i stort sett varje dag hela vintern. Men med oregelbundna arbetstider får man kanske det till viss del ändå. Att inte få pengar för mer än en deltid är knäckande, detsamma gäller att jag defacto faktiskt inte hinner med mitt JOBB på de timmar jag har till förfogande, men chefen kan inget göra åt det, hen är hårt hållen om tiderna uppifrån.

Tidigare jobbade jag dubbelt. Ungefär 60% på ett jobb, 50% på ett annat. Ett med kontorstider och ett med oregelbundna tider (handels). Varannan vecka jobbade jag hela veckan (dock kortare dagar på helgen), varannan vecka ledig lördag-söndag. Under en kortare tid, det är bara söndagsöppet mellan mars-juni. Det var påfrestande, men lätt värt att slippa oroa sig för pengar precis hela tiden som jag gör nu.
 
Har också reflekterat lite över det där även om jag är ung och inte ens vill ha barn.
Absolut att man jobbar heltid när barnen går i skolan. Det kan jag ändå köpa.
Men just det där med heltid när barnen är riktigt små (yngre än 4-5 år) vänder jag mig lite emot. Eller iaf att båda föräldrarna ska göra det då. Dels tycker jag att man ska försöka ta vara på småbarnstiden så mycket som möjligt, men sen ifrågasätter jag också lite om det verkligen är nyttigt för små barn som bara är ett par år gamla max, att vara på dagis 8 h/dag.
Blir ju inte 8 timmar för barnen
Det blir kanske 9-10 timmar med förälderns restid
Jag jobbade deltid ett tag.
Att orka med livet var viktigare än allt annat.
Nu jobbar jag heltid och 10 timmar mer i veckan ger 4000 mer ut alltså 40 timmar mer i månaden ger 4000 mer.
Är eg inte ens värt det
Men älskar jobbet
 
På forumet barn finns en tråd med namnet förskoletider. I den läser jag att många skriver att dom måste jobba, hinna jobba heltid osv. Jag börjar då fundera på vart samhället gått snett nägonstans, varför det är uppbyggt att så många måste jobba heltid och kanske till och med mera? Man jobbar ihjäl sig för fint hus och för en Thailandsemester men man hinner inte vara i sitt hus eller umgås med sina barn?!
Jag har inga bra svar, vet bara att vi valde att köpa ett billigt hus i en mindre ort för att ha råd att inte behöva jobba jämt men skulle ju inte funka om alla valde en småstad heller...

Men varför utgår du från att man jobbar för ett fint hus och Thailandsemester?

Jag har varken det ena eller andra, och strävar inte efter att få det heller. Jag jobbar heltid för att jag har ett meningsfullt och roligt arbete, för att jag vill bidra till samhället. Jag vill jobba heltid, jag vill uträtta saker i arbetet, bli bra på mitt yrke och dra mitt strå till stacken i samhällsbygget.

Pengar kommer ju väldigt långt ner på listan för anledningar till varför jag jobbar. Det är klart man behöver pengar för att leva, men om jag blev ekonomiskt oberoende skulle jag ändå fortsätta jobba. Lönen är ju mer ett kvitto på att andra tycker det man gör är så viktigt och värdefullt att det är värt att betala för. Det är ett erkännande, att du är så bra på det här att vi kan betala dig för att göra det.

Vi vill ju ha ett bra samhälle med pengar till gratis och bra utbildning, sjukvård, infrastruktur, hög levnadsstandard med ok boenden och bra mat - ja, men då lär vi ju få jobba för det också, allihop. Allt det där får man ju tack vare andras arbete, men då får man ju dra sitt eget strå till stacken också, inte bara skörda frukterna av andras arbete.

Folk har väl alltid arbetat för att försörja sig, så jag ser inte vad det är för nytt med det?
 
Jag har ett jätteroligt, utvecklande och stimulerande jobb. Jag skulle vilja jobba heltid. Jag känner att tiden inte riktigt räcker till. Jag skulle vilja planera och genomföra fler och större projekt än vad jag gör på mina timmar som jag jobbar idag.

Visst jobbar jag för pengarna, men största drivkraften är resultatet och så vill jag så klart kapa åt mig fler och intressanta uppgifter samt ajourhålla det jag redan har gjort!

Jag förstår verkligen att vissa vill jobba heltid. Jag förstod inte det innan jag själv fick ett jobb som jag verkligen kickade igång på (även om jag inte vantrivdes på mitt förra jobb)

Äntligen. Jag gör mycket mer nytta för världen och skapar mycket mer konkreta resultat på jobbet, i den miljö jag verkar i som yrkesverksam än om jag skulle jobba färre timmar. Stora projekt tillsammans med andra superduktiga människor som skapar jobb, resurser och välfärd.

Jobbet är inte ett nödvändigt ont. Jobbet är inte något som valts för att finansiera fint hus och Thailandsresor. Delvis är drivkraften att finansiera andras möjligheter att inte behöva jobba heltid som har svårt med det, för jag kan ju. (Sedan är det ändå så att lönen möjliggör jobbet, annars hade jag ju behövt skaffa pengar på andra håll på min tid). Mitt yrke är en del av mitt liv.

I vissa faser i livet kan det vara rimligt att jobba mindre, vara föräldraledig eller bara ta lite mer ledigt åt sig själv. Vissa klarar inte att jobba heltid.

Jag hade en kollega en gång som varje gång någon yttrade att jobbet var roligt eller stimulerande muttrade ”det heter jobb av en anledning. Det ska vara jobbbigt” Suck.
 
Har också reflekterat lite över det där även om jag är ung och inte ens vill ha barn.
Absolut att man jobbar heltid när barnen går i skolan. Det kan jag ändå köpa.
Men just det där med heltid när barnen är riktigt små (yngre än 4-5 år) vänder jag mig lite emot. Eller iaf att båda föräldrarna ska göra det då. Dels tycker jag att man ska försöka ta vara på småbarnstiden så mycket som möjligt, men sen ifrågasätter jag också lite om det verkligen är nyttigt för små barn som bara är ett par år gamla max, att vara på dagis 8 h/dag.
Småbarnstiden är ju den absolut tyngsta och jobbigaste delen av att ha barn. Att säga att man ska ta vara på den är ungefär som att säga att man ska ta vara på november när man har häst, och passa på att riktigt njuta av mörkret och leran.

Småbarnstiden överlever man, delvis genom att fokusera på ljuset i tunneln: det kommer komma en tid när bajsblöjor, ständig sömnbrist och evighetslånga timmar i tråkiga lekparker ligger bakom en.
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 688
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 479
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 480
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 762
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • GVFÖ 2024
  • Köpa hus
  • Svensk politik nr 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp