Spinoff på ”förskoletider”

[Mabuse]

Är du ute och springer 5 km varje dag innan jobbet klockan 02:00? Är det det du vill hålla på och jämföra? Eller något annat barnsligt?

När du åker kommunalt hem på kvällen så förutsätter du att det finns någon som kör fordonet? När ditt barn behöver sjukvård mitt i natten så skall det finnas hjälp att få?

När tror du att jag går och lägger mig när jag vaknar 01:45? Ja inte är det klockan 18:00 om du nu trodde det.

Dessutom är det inte min någon hobby som typ hästar som gör att jag kommer sent i säng.

Du verkade ju tycka att det var komiskt att man kunde tycka att 05:00 är tidigt.

Jag förklarade det för dig. Eftersom du reagerade som att det var obegripligt lustigt. Även om du inte visste om det, så finns det människor som arbetar eller gör annat sent på kvällarna. Då är det rätt tufft när barnen vaknar tidigt.

Självklart är det bra att folk jobbar natt. Men ingen är ju tvingad till det. Det finns massor av yrken där man inte jobbar natt. Det finns många som trivs med att jobba natt och till och med föredrar det.

Men menar du att det är skrattretande komiskt om jag tycker det är för tidigt att stiga upp 05:00, för att det finns andra som alltid stiger upp så tidigt? Det blir ju tramsigt. Antingen sover de på andra tider, och då är ju det bra, eller så lider de av kronisk sömnbrist och sover aldrig, och då är det ju tragiskt, och jag skulle rekommendera dem att byta yrke, skaffa annat jobb, eller försöka få avlastning hemma så att de hinner sova.

 

[Bison]

Du kan få en till

Hotellrum, galen hund som hoppar jämfota i sängen, skäller, morrar och tokrusar, 1 månad gammal bebis som kaskadkräks och en 7-åring som är knäpp av trötthet. Min partner var kvar på jobb-middagen, klockan var 23 och jag tvättade sängkläder i handfatet. Sen gick extrasängen sönder. Där och då tänkte jag att jag älskar småbarnsåren.

Så undrar folk varför jag inte vill ha barn

 

[sthu]

Så undrar folk varför jag inte vill ha barn

Precis min tanke!

 

[TinyWiny]

Men man hinner väl med barnen ändå? Min mamma har tre barn, jobbade heltid i princip hela min uppväxt (ett år, när jag var sex, jobbade hon faktiskt deltid, men å andra sidan jobbade hon sen kvällar i princip hela min grundskoletid, och hon började jobba heltid när jag var sex månader), och på helgerna hade hon i regel fullt upp med husrenovering och/eller trädgårdsarbete.

Vi har alltid haft en väldigt nära och bra relation, hela min barndom och fortfarande som vuxna. Jag tycker jag har fått all tid jag har behövt. Jag har aldrig känt att jag skulle ha velat haft mer tid. Och det var roligt att ha en mamma som var bra på sitt jobb, som fick göra (i mitt tycke) häftiga saker och som det gick bra för. Jag har aldrig nånsin känt att som kvinna ska man ha sina ambitioner i hemmet, utan som att jag har alla möjligheter att få det yrke jag vill ha och bli bra på det. Mamma visade ju att det var självklart möjligt.

Vi har alla olika önskningar, prioriteringar och erfarenheter och gör därmed olika val. Jag valde som jag gjorde och du som du gör. Vad det har med att göra var man lägger sina ambitioner vet jag inte? Barn behöver båda sina föräldrar, inte bara sin mamma så varför just kvinnan skulle ha sina ambitioner antingen i hemmet eller på jobbet förstår jag inte. Jag har aldrig någonsin pådyvlat mina barn att någons ambitioner ska ligga i hemmet. Däremot har jag lärt dem vikten av att klara sig själva, tro på sig själva, vikten av att sköta sitt jobb även om det inte är drömjobbet och att sträva efter och jobba för att ha lyckan att trivas på sitt jobb.

Mina barn tyckte också att jag hade ett häftigt jobb och för väldigt många av deras vänner hade jag drömjobbet. De var glada precis som jag att jag fick möjligheten att jobba med det jag gjorde.

 

[Tora]

Du verkade ju tycka att det var komiskt att man kunde tycka att 05:00 är tidigt.

Jag förklarade det för dig. Eftersom du reagerade som att det var obegripligt lustigt. Även om du inte visste om det, så finns det människor som arbetar eller gör annat sent på kvällarna. Då är det rätt tufft när barnen vaknar tidigt.

Självklart är det bra att folk jobbar natt. Men ingen är ju tvingad till det. Det finns massor av yrken där man inte jobbar natt. Det finns många som trivs med att jobba natt och till och med föredrar det.

Men menar du att det är skrattretande komiskt om jag tycker det är för tidigt att stiga upp 05:00, för att det finns andra som alltid stiger upp så tidigt? Det blir ju tramsigt. Antingen sover de på andra tider, och då är ju det bra, eller så lider de av kronisk sömnbrist och sover aldrig, och då är det ju tragiskt, och jag skulle rekommendera dem att byta yrke, skaffa annat jobb, eller försöka få avlastning hemma så att de hinner sova.

Och jag tycker att du bara saknar humor. Det var ett litet skämt. Du behöver inte ta allt så allvarligt. Det var därför det var en efter (eller om det var en )

Vad du inte verkar förstår är att det sliter mycket mer att jobba natt än att jobba dag. Det var därför jag kommenterade det du skrivit om att det finns viktigare saker än att gå ned i arbetstid. Jobbar man natt kräver det längre återhämtning oavsett om man trivs med de arbetstiderna eller inte. Det finns hur många studier som helst på det.

 

[Mabuse]

Vi har alla olika önskningar, prioriteringar och erfarenheter och gör därmed olika val. Jag valde som jag gjorde och du som du gör. Vad det har med att göra var man lägger sina ambitioner vet jag inte? Barn behöver båda sina föräldrar, inte bara sin mamma så varför just kvinnan skulle ha sina ambitioner antingen i hemmet eller på jobbet förstår jag inte. Jag har aldrig någonsin pådyvlat mina barn att någons ambitioner ska ligga i hemmet. Däremot har jag lärt dem vikten av att klara sig själva, tro på sig själva, vikten av att sköta sitt jobb även om det inte är drömjobbet och att sträva efter och jobba för att ha lyckan att trivas på sitt jobb.

Mina barn tyckte också att jag hade ett häftigt jobb och för väldigt många av deras vänner hade jag drömjobbet. De var glada precis som jag att jag fick möjligheten att jobba med det jag gjorde.

Nu lever vi ju dessvärre inte i ett jämställt samhälle, så det är ju särskilt viktigt att visa att för en kvinna är prio ett inte hemmets härd.

Men att föräldraskap skulle kräva så mycket tid att man inte hinner jobba heltid (givet då att det finns barnomsorg eller någon annan som kan se efter barnen, självklart kan en femåring inte lämnas ensam på dagarna)? Gör det?

Min upplevelse är att man gott och väl hinner vara förälder ändå. Om det inte är något särskilt, typ handikapp eller sjukdom, då kan det förstås krävas mycket mer.

 

[DarkInNight]

Jag och min man jobbar heltid.
Vi åker inte utomlands, har flådiga bilar eller lyxhus.
Däremot så tycker vi om att göra saker hemma, vi bygger garage, vi har hästar, vi har köpt ett (litet) hus med stor tomt där barnen leker dagligen, vi har möjlighet att spara till barnen, pensionen, köpa bra mat, etc.
Allt som VI tycker är viktigt.

Jag har dessutom pluggat i många år, varit sjuk flera år, valt att jobba deltid som en typ av arbetsträning för mig själv. = inte särskilt bra förutsättningar för en bra pension.

Jag har slitit, verkligen kämpat i många år för att ta mig upp till heltid.
Varför? Jo för den tryggheten en heltid innebär med pension, SGI, jämställdhet, ekonomisk trygghet (både som familj och ensamstående ifall något skulle hända min man eller vi gick isär) etc.
För mig är tryggheten enormt viktig efter min sjukdom, man vet aldrig vad som händer i livet men jag vill ha de bästa förutsättningarna för det.

Jag tror inte våra barn lider av att gå på dagis mån - fre 7-16 varannan vecka och tisd +torsd 9-12.30 varannan vecka.
Däremot har vi valt ett dagis som passar dem med mycket utevistelse så de ska trivas till max och jag har valt en arbetsplats som ligger fem minuter ifrån förskolan för att minska deras tid.

Jag mår bättre än jag någonsin gjort (och orkar därmed vara en bättre mamma!) Med intensiva barn så är tiden på arbetsplatsen lite av att ha semester. Med en skadad hjärna från utmattning behöver jag lugnet på jobbet för att orka med livet i sig.

Så heltid betyder betydligt mer för mig än långa tråkiga dagar på dagis, utlandssemester och dyra hus.
Det är inte så svart - vitt!

 

[Sunshine]

Gud så barnsligt. Mina barns småbarnsår var verkligen inte lätta, vi hade visserligen ingen kolik och inga kräkbebisar men vi hade ultratidiga morgnar VARJE morgon i flera år (04.30 var helt normalt), tvillingar som båda hade klubbfot och behövde gipsas, sova med skenor, operationer...
Ganska mycket förkylningar, öroninflammationer osv hade vi också.

Jag föredrar nog nu när de är lite äldre, men tycker också att småbarnsåren var fina och är tacksam att jag var så delaktig. Jag tyckte aldrig vanliga lekparker var så kul men innan de började skolan kunde man ju dra till Legoland hela dagen i veckorna när det var alldeles tomt på folk. Eller så kunde vi åka till stallet och pyssla och rida ponnyn så länge vi ville. Eller träffa någon kompis och vara med dem hela dagen.

När mina barn började skolan så tappade de mycket av svenskan (vi bor utomlands). Nu när de är nio så är kompisar jätteviktigt och man är mest chaufför. Lektiden såsom den var är mer eller mindre förbi.
Så jag förstår precis var @Tora menar... men det verkar vara mer socialt accepterat att tycka småbarnstiden är hemsk och inte behöva umgås mer än nödvändigt...

 

[Mabuse]

Och jag tycker att du bara saknar humor. Det var ett litet skämt. Du behöver inte ta allt så allvarligt. Det var därför det var en efter (eller om det var en )

Vad du inte verkar förstår är att det sliter mycket mer att jobba natt än att jobba dag. Det var därför jag kommenterade det du skrivit om att det finns viktigare saker än att gå ned i arbetstid. Jobbar man natt kräver det längre återhämtning oavsett om man trivs med de arbetstiderna eller inte. Det finns hur många studier som helst på det.

Jag vet. Som du skriver är det ju väl känt. Så om man inte har tid med återhämtningen, så är det ju läge att sluta jobba natt. Eller skaffa sig tid till återhämtningen.

Och ja, det var den här smileyn du använde: Att skratta åt någon är inte mycket till skämt, det är just bara att skratta åt någon. Skämt är när man får andra att skratta, inte när man skrattar åt dem. Ett litet tips bara.

 

[Tass]

Nä. Men man får inse att även om man själv älskar vakennätter och lekparker finns det andra som älskar att barnet kan ta en skål yoghurt själv om hunger inträffar när man står i duschen (själv). Man är ju rätt olika som föräldrar och personer.

Det är precis det jag menar.

 

[Tora]

Jag vet. Som du skriver är det ju väl känt. Så om man inte har tid med återhämtningen, så är det ju läge att sluta jobba natt. Eller skaffa sig tid till återhämtningen.

Och ja, det var den här smileyn du använde: Att skratta åt någon är inte mycket till skämt, det är just bara att skratta åt någon. Skämt är när man får andra att skratta, inte när man skrattar åt dem. Ett litet tips bara.

Vad är det du inte förstår? Det behövs mer tid för att återhämta sig när man jobbat natt.

Eller tycker du seriöst att de som jobbar natt skall bara sova och jobba? Inte få ha ett liv? Då kommer det bli ännu svårare att få folk att jobba natt.

Nu vet jag att du har lite svårt med svart humor, skall tänka på det i framtiden. Tack för tipset

 

[karamelldrottningen]

En annan anledning till att jobba heltid är att för vissa skulle det bara innebära samma jobbmängd på kortare tid.

 

[Whirlie]

Så undrar folk varför jag inte vill ha barn

Precis min tanke!

Jag tycker verkligen inte att barn är ngt man måste ha. Om man tycker att man sover för mkt, har för mkt överskottsenergi och för mkt egentid, och längtar efter att se kropp och hem förfalla - skaffa barn! Det är jättekul och underbart, men som en kombination av Hultsfredsfestival (old style) och militärens överlevnadsövningar.

 

[BernT]

Jag håller med, och jag ser inte alla ögonblick som värdefulla direkt. Som igår; lunch på Ikea av logistikskäl, bebisen kaskadkräktes över hela sig och hela bilstolen inne på Ikea. Sanering, ombyte och hela jag luktade kräks. Inte ett av de där värdefulla ögonblicken jag kommer längta tillbaka till.
Och lekplatser är urtråkiga. Men jag gör dt, eftersom barnen gillar det. Men skulle de leka själva så jag kunde läsa lite skulle jag ju inte gråta. Det har dock inte hänt hittills.

Jag mötte en bvc-Dam som tyckte jag skulle se vakennätter med kolikBARN som en Gåva. Ett ögonblick då alla sov utom vi.


Jomenvisst

Haha usch! Vår dotter har faktiskt aldrig någonsin spytt ner sig eller bajsat ner sig så att vi behövt sanera, inte ens behövt byta kläder. Har nog fått ett lyxbarn ändå

 

[karamelldrottningen]

Vad är det du inte förstår? Det behövs mer tid för att återhämta sig när man jobbat natt.

Eller tycker du seriöst att de som jobbar natt skall bara sova och jobba? Inte få ha ett liv? Då kommer det bli ännu svårare att få folk att jobba natt.

Nu vet jag att du har lite svårt med svart humor, skall tänka på det i framtiden. Tack för tipset

Personligen vart jag helt ur balans under en period för flera år sedan då jag ibland jobbade natt. Fick kämpa med min kropp de dagarna jag jobbat natt. Hade svårt att varva ner på dagen såpass att det blev tillräckligt med sömn. Hinna med det vardagliga blev betydligt mer betungande. Sen skiftade schemat att det ibland var morgon, dag och kvällspass. Fick aldrig nån riktig rutin på det hela. Så för min del jobbar jag gärna långa dagar från morgon till kväll men med både kortare och lite längre pauser. Nattarbete däremot - aldrig mer!

 

[Whirlie]

Många dagis vill att man lämnar senast klockan X oavsett om förälder kan lämna senare. När min dotter gick på dagis ville personalen att hon lämnades senast 9.30. Bara som en parentes.

Vi hade 30 timmar för storasyskon och det var verkligen vår räddning. Nu var (är) vår stora pojke ovanligt krävande men även om han inte varit det hade vi absolut använt de 30 timmarna. Så sjukt tråkigt för storasyskonet att bara sitta hemma med mamma och bebis och titta på när det ammas, byts blöjor, försöker läggas, osv. Och svårt för föräldern att knyta an och lära känna den nya bebisen om en tvååring med egna behov och spring i benen hela tiden vill vara med. Vår förskola har varit toppen och barnen har haft det jätteroligt där med sina kompisar.

Angående tider så vill en del förskolor att man lämnar senast 9 eftersom den pedagogiska verksamheten börjar då.

MÅSTE man lämna kl 9? Det låter ju jättemärkligt då det inte är skolplikt! Jag skulle aldrig gå med på att lämna kl 9 bara för att, om jag hade jobbat skift. Blir ju jättelånga dagar om pappan kan hämta först kl 18!

Vad händer om man vill lämna senare och vägrar komma till nio? Måste man byta förskola? Förverkat man rätten till förskola?

 

[sjoberga]

Ja men varför ska man alltid jämföra med de som har det ännu jäkligare? Att jobba som i Japan eller i USA är knappast något att sträva efter anser jag. Vi håller ju redan på att stressa ihjäl oss, snart är väl varenda kvinna i offentlig sektor sjukskriven pga utmattning som reaktion på svår stress. Jag älskar mitt jobb, men jag värderar min fritid högre än mitt jobb. Det är ju inte så att man på dödsbädden kommer att ångra att man jobbade för lite, snarare tvärtom.

Jag hör hyfsat ofta äldre kvinnor klaga på att de jobbat för lite och nu sitter med en pension som är svår att klara sig på.

Jag tycker det är viktigt att ha en nyanserad bild och tycker inte sambanden heltid = 40h = jobba ihjäl sig = ha ont om tid för sina barn är något som gäller de allra flesta.

Det är en ganska begränsad tid som egna barn är betjänta av föräldrar som är hemma i stor utsträckning.

Det finns fler barn och vuxna som är betjänta av att vi alla bidrar med välfärdsfunktioner och utveckling av världen, vi som kan.

 

[Tora]

Personligen vart jag helt ur balans under en period för flera år sedan då jag ibland jobbade natt. Fick kämpa med min kropp de dagarna jag jobbat natt. Hade svårt att varva ner på dagen såpass att det blev tillräckligt med sömn. Hinna med det vardagliga blev betydligt mer betungande. Sen skiftade schemat att det ibland var morgon, dag och kvällspass. Fick aldrig nån riktig rutin på det hela. Så för min del jobbar jag gärna långa dagar från morgon till kväll men med både kortare och lite längre pauser. Nattarbete däremot - aldrig mer!

Jag jobbar alltid liknande tider. Att hålla på och hoppa som du mellan olika tider hade jag nog inte fixat.

Jag förstår att du inte orkar jobba natt. Det är tufft och alla passar inte för det. Det är också därför jag tycker man skall vara rädd om dom som fixar det.

 

[Whirlie]

Nu har jag min äldsta på fritids, men de bad uttryckligen om att hen skulle få vara kvar till 15.30-16.00 för att hinna med den sociala biten. Barn som inte är med riskerar att tappa kompisarna. De gör utflykter, pysslar och bakar, hen älskar det.

Tänker att det är jättestor skillnad på en tvååring och en ett- eller tvååring och deras behov av att socialisera. När man är större vill man ju vara med kompisar mest hela tiden.

När jag var liten (typ före skolstarten) jobbade min mamma 50%, en del kvällar och helger. Jag gick dessutom hos dagmamma med få barn i olika åldrar, och var där mindre än 50%. Jag är hyffsat socialt välanpassad trots detta :-)

 

[TinyWiny]

Nu lever vi ju dessvärre inte i ett jämställt samhälle, så det är ju särskilt viktigt att visa att för en kvinna är prio ett inte hemmets härd.

Men att föräldraskap skulle kräva så mycket tid att man inte hinner jobba heltid (givet då att det finns barnomsorg eller någon annan som kan se efter barnen, självklart kan en femåring inte lämnas ensam på dagarna)? Gör det?

Min upplevelse är att man gott och väl hinner vara förälder ändå. Om det inte är något särskilt, typ handikapp eller sjukdom, då kan det förstås krävas mycket mer.

Nu var jag ensam med mina barn länge så det gjorde det ganska omöjligt att bete sig på annat vis än att göra allt själv i vardagen men det lärde också mina barn att en kvinna inte står handfallen inför något, att hon inte alls behöver lämna över det som traditionellt ses som mansjobb till en man utan att hon klarar det alldeles utmärkt själv. De har sett mig både laga mat, baka, tvätta, städa, klippa gräs, laga bilen, byta däck på bilen, laga punkteringar på deras cyklar, laga diverse andra saker, fixa avlopp, måla, tapetsera, snickra och en hel massa andra saker. Att kön inte spelar någon roll utan att man kan lära sig det man behöver oavsett kön är något de har fått inpräntat ordentligt. När jag sedan flyttade ihop med min sambo så var det självklart att han var lika ansvarig för hemmet som jag, både för att de skulle ha i ryggmärgen att det där med kön inte spelar någon roll och för att jag inte hade kunnat tänka mig att leva på något annat vis.

Det är ju olika hur man ser på sitt föräldraskap och hur man vill leva med sina barn. Jag är verkligen inte för att någon ska tvingas sitta fast i hemmet. Verkligen inte och mitt val att jobba mindre gjorde verkligen inte att jag satt fast i hemmet. För mig var det valfrihet. Jag valde att lägga tiden på mina barn för att jag ville det. De eländiga sjukdomarna däremot, de gjorde att jag i väldigt många år verkligen var fånge i mitt eget hem och fortfarande är till viss del men inte på det vis man vanligtvis tänker utan för att jag inte var kapabel till att ta mig någonstans ensam. Om du är nöjd med ditt val så var nöjd med ditt val. Det kvittar väl hur andra har valt. De är ju inte du.