Spinoff på ”förskoletider”

[Tora]

Hrm.. På många lite mer kvalificerade jobb krävs det heltid eller nästan heltid för att bibehålla och helst utveckla sin kompetens. Jag jobbar 50% just nu då jag pluggar en krävande utbildning också och känner att jag knappt kan upprätthålla en hög standard på det arbete jag utför. Det som jag ser som problematiskt gällande heltidsnormen är när man har obekväma arbetstider, framför allt nattarbete. Det kräver väldigt mycket mer återhämtning och den arbetstidsförkortning som ges är ofta inte tillräcklig. Inom vården är detta en stor anledning till deltidsarbete. Jag är därför för en rejält kortare arbetsvecka för dem som har mycket nattarbete. @Mabuse Blev lite nyfiken på vilken studie du jobbar med? Driver frågan om hälsosamma arbetstider och det är kul att veta vad som ligger i framtiden!

Det är min erfarenhet också, dvs att nattarbete kräver mer återhämtning. Jag hade tex alla dar i veckan gett upp löneökning och fått arbetstidsförkortning istället. Nu har vi en förkortning på 10 min/h mellan 22:00-06:00 men det är slitigt ändå.

Det finns ju även många studier på att hälsan försämras av nattarbete. Så enligt mig borde det ligga i samhällets intresse att få ner arbetstiden för nattarbetare.

 

[Tora]

Såklart inte hemskt och vidrigt, men ”överleva” i meningen att man tar sig igenom dem, och att det blir roligare att ha barn ju äldre de blir. Jag saknar t ex verkligen inte bajsblöjorna och de tidiga mornarna.

Tidiga morgnar? Allt efter 04:00 är ju sovmorgon

 

[Mabuse]

Jag trivs ju med mitt jobb men likväl så sliter arbetstiderna på kroppen. Vill samhället ha den servicen så får det ju se till att folk orkar jobba de tiderna.

Du ser verkligen inte hur man tappar dom? Det är tex skolplikt. Du kan inte bara ta semester en dag och dra iväg till en rolig lekpark. Plötsligt är kompisar viktigare och viktigare. Osv, osv.

Det är ju mina barn som gör det roligt att gå till en lekpark inte lekparken i sig.

Aha. Jag har aldrig nånsin tagit semester en dag för att gå till lekparken med friska barn, så det är ingen skillnad. Och de har ju lov och studiedagar även i skolan. Snarare tycker jag att det är enormt skönt att äntligen slippa det lilla dåliga samvetet som trådar som den här ger en när barnen är på förskolan, eller när någon annan tar hand om dem. Gör jag något annat än tar hand om barnen, så har man alltid ett litet gnag av dåligt samvete. Man borde ta hand om barnen istället, varför har man fått barn om man inte tar hand om dem, ögonblicken med barnen är de värdefullaste i livet, det finns inget man hellre borde göra än att vara med barnen när de är små, ta vara på småbarnstiden, det är hemskt när barn måste vara på förskolan, osv osv i all oändlighet. Man blir matad med det morgon, middag och kväll.

När de börjar skolan slipper man det. Jag behöver inte ha ett litet gnag av dåligt samvete när barnen går i skolan, de borde inte vara med mig istället. Inte ens de mest rabiata föräldraentusiasterna tycker att barnen borde hållas hemma från skolan för att vara med mamma istället, eller att mamma borde vilja sluta jobba för att hålla barnen hemma från skolan. Eller att det är fel på samhället, eftersom barnen måste gå i skola istället för att vara hemma med sina föräldrar.

Man träffar dem ju lika mycket när de går i skolan som när de gick på dagis, och man kan dessutom prata med dem om vad de gjort på dagen på ett helt annat sätt när de blir äldre. Så jag tycker absolut inte att man tappar dem. Vad gäller kompisar är det ju snarast något man ständigt brottas med, att försöka ordna och se till att de har kompisar och inte hamnar utanför. Så det är ju en lättnad, inte en förlust, om de börjar få viktiga kompisrelationer.

 

[Mabuse]

Tidiga morgnar? Allt efter 04:00 är ju sovmorgon

Låt mig gissa, du kommer inte hem från jobbet 01:30 på natten? Eller är klar med hoppträningen i stallet 22:45, och åker sen kommunalt 1,5 timme innan du är hemma? Gör man det är 05:00 en tidig morgon.

 

[Whirlie]

Till utsprungsfrågan funderar jag också på varför så många föräldrar har en övertro till förskolans betydelse, och lämnar dit även fast man är ledig. Där jag bor får man ha barnen 30 timmar i veckan när man är föräldraledig med barn två. Vilket jag upplever att de flests också utnyttjar. Jag har även en granne där hon jobbar flexibla kontorstider och han 12-21 ca (em/kväll). Deras barn går på förskola 9-17 ändå. Han lämnar vid nio, istället för vid t ex kl 11.

Jag har ett välavlönat jobb som jag älskar, och som periodvis är mkt krävande. Innan barn jobbade jag glatt 40-60 timmar i veckan. Men nu när jag har barn är det verkligen inte värt det. Jag vill vara med mitt barn så mkt och ofta jag kan, därför jag skaffade barn från början. Jag har haft ekonomisk möjlighet att dra ut på föräldraledigheten och planerar jobba deltid när lillen börjar förskolan. Fram tills barnen är X år har man rätt att gå ner i tid. Och vi har råd med detta. Min chef får helt enkelt lösa det.

Nu har jag inte alltför långt kvar till 40, och har nått ungefär dit jag vill i karriären. Visst är det sporrande att bli ännu bättre på det jag gör, men att gosa med min ögonsten eller höra honom skratta när jag puttar gungan i parken är så mycket mer livskvalitet för mig.

 

[Tora]

Aha. Jag har aldrig nånsin tagit semester en dag för att gå till lekparken med friska barn, så det är ingen skillnad. Och de har ju lov och studiedagar även i skolan. Snarare tycker jag att det är enormt skönt att äntligen slippa det lilla dåliga samvetet som trådar som den här ger en när barnen är på förskolan, eller när någon annan tar hand om dem. Gör jag något annat än tar hand om barnen, så har man alltid ett litet gnag av dåligt samvete. Man borde ta hand om barnen istället, varför har man fått barn om man inte tar hand om dem, ögonblicken med barnen är de värdefullaste i livet, det finns inget man hellre borde göra än att vara med barnen när de är små, ta vara på småbarnstiden, det är hemskt när barn måste vara på förskolan, osv osv i all oändlighet. Man blir matad med det morgon, middag och kväll.

När de börjar skolan slipper man det. Jag behöver inte ha ett litet gnag av dåligt samvete när barnen går i skolan, de borde inte vara med mig istället. Inte ens de mest rabiata föräldraentusiasterna tycker att barnen borde hållas hemma från skolan för att vara med mamma istället, eller att mamma borde vilja sluta jobba för att hålla barnen hemma från skolan. Eller att det är fel på samhället, eftersom barnen måste gå i skola istället för att vara hemma med sina föräldrar.

Man träffar dem ju lika mycket när de går i skolan som när de gick på dagis, och man kan dessutom prata med dem om vad de gjort på dagen på ett helt annat sätt när de blir äldre. Så jag tycker absolut inte att man tappar dem. Vad gäller kompisar är det ju snarast något man ständigt brottas med, att försöka ordna och se till att de har kompisar och inte hamnar utanför. Så det är ju en lättnad, inte en förlust, om de börjar få viktiga kompisrelationer.

Precis som jag skrev förut så skiljer sig din och min syn på barn något enormt. Om jag haft din inställning till barn hade jag inte skaffat mer än ett barn om ens det. Jag har fyra barn. Och jag älskar att vara med mina barn vare sig det är på en lekplats eller en pratstund efter skolan.

 

[Tora]

Låt mig gissa, du kommer inte hem från jobbet 01:30 på natten? Eller är klar med hoppträningen i stallet 22:45, och åker sen kommunalt 1,5 timme innan du är hemma? Gör man det är 05:00 en tidig morgon.

Är du ute och springer 5 km varje dag innan jobbet klockan 02:00? Är det det du vill hålla på och jämföra? Eller något annat barnsligt?

När du åker kommunalt hem på kvällen så förutsätter du att det finns någon som kör fordonet? När ditt barn behöver sjukvård mitt i natten så skall det finnas hjälp att få?

När tror du att jag går och lägger mig när jag vaknar 01:45? Ja inte är det klockan 18:00 om du nu trodde det.

Dessutom är det inte min någon hobby som typ hästar som gör att jag kommer sent i säng.

 

[LadyCovergirl]

Till utsprungsfrågan funderar jag också på varför så många föräldrar har en övertro till förskolans betydelse, och lämnar dit även fast man är ledig. Där jag bor får man ha barnen 30 timmar i veckan när man är föräldraledig med barn två. Vilket jag upplever att de flests också utnyttjar. Jag har även en granne där hon jobbar flexibla kontorstider och han 12-21 ca (em/kväll). Deras barn går på förskola 9-17 ändå. Han lämnar vid nio, istället för vid t ex kl 11.

Jag har ett välavlönat jobb som jag älskar, och som periodvis är mkt krävande. Innan barn jobbade jag glatt 40-60 timmar i veckan. Men nu när jag har barn är det verkligen inte värt det. Jag vill vara med mitt barn så mkt och ofta jag kan, därför jag skaffade barn från början. Jag har haft ekonomisk möjlighet att dra ut på föräldraledigheten och planerar jobba deltid när lillen börjar förskolan. Fram tills barnen är X år har man rätt att gå ner i tid. Och vi har råd med detta. Min chef får helt enkelt lösa det.

Nu har jag inte alltför långt kvar till 40, och har nått ungefär dit jag vill i karriären. Visst är det sporrande att bli ännu bättre på det jag gör, men att gosa med min ögonsten eller höra honom skratta när jag puttar gungan i parken är så mycket mer livskvalitet för mig.

Många dagis vill att man lämnar senast klockan X oavsett om förälder kan lämna senare. När min dotter gick på dagis ville personalen att hon lämnades senast 9.30. Bara som en parentes.

 

[Kattennizze]

Varenda kvinna i offentlig sektor är verkligen inte sjukskriven. Jag arbetar just nu med ett forskningsprojekt där vi studerar arbetsmiljö och psykisk ohälsa i det absolut mest drabbade yrket, och arbetstiderna kommer väldigt långt ner på listan av orsaker till att arbetet blir ansträngande. Det är väldigt tydligt att personlig lämplighet, organisation och ledarskap spelar otroligt mycket viktigare roll för att folk ska må bra på jobbet. (Att jag tycker det är viktigt att vi får kunskap om sånt här är för övrigt en av anledningarna till att jag inte alls vill gå ner i arbetstid.)

Det kanske vore bra om kvinnor jobbade i offentlig sektor för att de verkligen passade för och trivdes med jobbet, och inte för att man som kvinna i vissa sociala sammanhang ser det lika självklart som att männen skulle jobba på bruket i gamla tiders bruksorter? Dvs att personlig lämplighet och fallenhet snarare än kön skulle styra yrkesvalet.

Men orsaker till psykisk ohälsa är en stor och komplex fråga, som egentligen inte hör hit. Men så mycket är ju ställt utom rimligt tvivel att kvinnors större ansvar för hem och barn är en stor anledning till att de i högre utsträckning drabbas av utmattningsdepression. Klart man tar slut om man aldrig vilar.

jag menade såklart inte bokstavligt, att varje kvinna i offentlig sektor är utmattad. Jag vet mkt väl att organisation och ledarskap är gigantiska problem ffa för att enhetschefer och dylikt har alldeles för många som de ska chefa för. Däremot är den psykosociala arbetsmiljön och stressen så oerhört tärande även på arbetet så det leder till dessa utmattade sjukskriva och sönderstressade kvinnor, och som bara verkar öka dessutom. Dubbelarbetet är självklart en stor del av problemet men arbetsmiljön är ofta under all kritik för lärare, undersköterskor, sjuksköterskor osv. Där skulle en arbetstidsförkortning kunna få goda effekter vilket ju också har visat sig i de försök som gjorts.

 

[Raderad medlem 19815]

Till utsprungsfrågan funderar jag också på varför så många föräldrar har en övertro till förskolans betydelse, och lämnar dit även fast man är ledig. Där jag bor får man ha barnen 30 timmar i veckan när man är föräldraledig med barn två. Vilket jag upplever att de flests också utnyttjar. Jag har även en granne där hon jobbar flexibla kontorstider och han 12-21 ca (em/kväll). Deras barn går på förskola 9-17 ändå. Han lämnar vid nio, istället för vid t ex kl 11.

Jag har ett välavlönat jobb som jag älskar, och som periodvis är mkt krävande. Innan barn jobbade jag glatt 40-60 timmar i veckan. Men nu när jag har barn är det verkligen inte värt det. Jag vill vara med mitt barn så mkt och ofta jag kan, därför jag skaffade barn från början. Jag har haft ekonomisk möjlighet att dra ut på föräldraledigheten och planerar jobba deltid när lillen börjar förskolan. Fram tills barnen är X år har man rätt att gå ner i tid. Och vi har råd med detta. Min chef får helt enkelt lösa det.

Nu har jag inte alltför långt kvar till 40, och har nått ungefär dit jag vill i karriären. Visst är det sporrande att bli ännu bättre på det jag gör, men att gosa med min ögonsten eller höra honom skratta när jag puttar gungan i parken är så mycket mer livskvalitet för mig.

Vi hade 30 timmar för storasyskon och det var verkligen vår räddning. Nu var (är) vår stora pojke ovanligt krävande men även om han inte varit det hade vi absolut använt de 30 timmarna. Så sjukt tråkigt för storasyskonet att bara sitta hemma med mamma och bebis och titta på när det ammas, byts blöjor, försöker läggas, osv. Och svårt för föräldern att knyta an och lära känna den nya bebisen om en tvååring med egna behov och spring i benen hela tiden vill vara med. Vår förskola har varit toppen och barnen har haft det jätteroligt där med sina kompisar.

Angående tider så vill en del förskolor att man lämnar senast 9 eftersom den pedagogiska verksamheten börjar då.

 

[Hyacinth]

Såklart inte hemskt och vidrigt, men ”överleva” i meningen att man tar sig igenom dem, och att det blir roligare att ha barn ju äldre de blir. Jag saknar t ex verkligen inte bajsblöjorna och de tidiga mornarna.

Jag håller med, och jag ser inte alla ögonblick som värdefulla direkt. Som igår; lunch på Ikea av logistikskäl, bebisen kaskadkräktes över hela sig och hela bilstolen inne på Ikea. Sanering, ombyte och hela jag luktade kräks. Inte ett av de där värdefulla ögonblicken jag kommer längta tillbaka till.
Och lekplatser är urtråkiga. Men jag gör dt, eftersom barnen gillar det. Men skulle de leka själva så jag kunde läsa lite skulle jag ju inte gråta. Det har dock inte hänt hittills.

Jag mötte en bvc-Dam som tyckte jag skulle se vakennätter med kolikBARN som en Gåva. Ett ögonblick då alla sov utom vi.


Jomenvisst

 

[Hyacinth]

Till utsprungsfrågan funderar jag också på varför så många föräldrar har en övertro till förskolans betydelse, och lämnar dit även fast man är ledig. Där jag bor får man ha barnen 30 timmar i veckan när man är föräldraledig med barn två. Vilket jag upplever att de flests också utnyttjar. Jag har även en granne där hon jobbar flexibla kontorstider och han 12-21 ca (em/kväll). Deras barn går på förskola 9-17 ändå. Han lämnar vid nio, istället för vid t ex kl 11.

Jag har ett välavlönat jobb som jag älskar, och som periodvis är mkt krävande. Innan barn jobbade jag glatt 40-60 timmar i veckan. Men nu när jag har barn är det verkligen inte värt det. Jag vill vara med mitt barn så mkt och ofta jag kan, därför jag skaffade barn från början. Jag har haft ekonomisk möjlighet att dra ut på föräldraledigheten och planerar jobba deltid när lillen börjar förskolan. Fram tills barnen är X år har man rätt att gå ner i tid. Och vi har råd med detta. Min chef får helt enkelt lösa det.

Nu har jag inte alltför långt kvar till 40, och har nått ungefär dit jag vill i karriären. Visst är det sporrande att bli ännu bättre på det jag gör, men att gosa med min ögonsten eller höra honom skratta när jag puttar gungan i parken är så mycket mer livskvalitet för mig.

Nu har jag min äldsta på fritids, men de bad uttryckligen om att hen skulle få vara kvar till 15.30-16.00 för att hinna med den sociala biten. Barn som inte är med riskerar att tappa kompisarna. De gör utflykter, pysslar och bakar, hen älskar det.

 

[Raderad medlem 19815]

Nu har jag min äldsta på fritids, men de bad uttryckligen om att hen skulle få vara kvar till 15.30-16.00 för att hinna med den sociala biten. Barn som inte är med riskerar att tappa kompisarna. De gör utflykter, pysslar och bakar, hen älskar det.

Fast hen hade säkert hellre varit med på kräkfesten på Ikea.

 

[Mabuse]

Jag håller med, och jag ser inte alla ögonblick som värdefulla direkt. Som igår; lunch på Ikea av logistikskäl, bebisen kaskadkräktes över hela sig och hela bilstolen inne på Ikea. Sanering, ombyte och hela jag luktade kräks. Inte ett av de där värdefulla ögonblicken jag kommer längta tillbaka till.
Och lekplatser är urtråkiga. Men jag gör dt, eftersom barnen gillar det. Men skulle de leka själva så jag kunde läsa lite skulle jag ju inte gråta. Det har dock inte hänt hittills.

Jag mötte en bvc-Dam som tyckte jag skulle se vakennätter med kolikBARN som en Gåva. Ett ögonblick då alla sov utom vi.


Jomenvisst

Det känns som en gåva man mer än gärna skulle skänka vidare till henne, om hon gärna ville få uppleva det. Vilken gåva att få sitta vaken på nätterna med sitt älskade barn som skriker av smärta utan att man kan göra något för att lindra smärtan. Underbart, inte nog med att ens barn lider, man får möjlighet att uppleva det när man är som tröttast också!

 

[Hyacinth]

Fast hen hade säkert hellre varit med på kräkfesten på Ikea.

Åh, hen var med. Lördag, löningshelg och vi var alla folkilskna av hunger. Ett magiskt ögonblick att vårda ömt.

 

[Tass]

Jag håller med, och jag ser inte alla ögonblick som värdefulla direkt. Som igår; lunch på Ikea av logistikskäl, bebisen kaskadkräktes över hela sig och hela bilstolen inne på Ikea. Sanering, ombyte och hela jag luktade kräks. Inte ett av de där värdefulla ögonblicken jag kommer längta tillbaka till.
Och lekplatser är urtråkiga. Men jag gör dt, eftersom barnen gillar det. Men skulle de leka själva så jag kunde läsa lite skulle jag ju inte gråta. Det har dock inte hänt hittills.

Jag mötte en bvc-Dam som tyckte jag skulle se vakennätter med kolikBARN som en Gåva. Ett ögonblick då alla sov utom vi.


Jomenvisst

Det som är knepigt är inte att olika personer upplever småbarnstiden olika, utan att en uppfattning verkar vara mer värd än den andra.
Gilla olika, säger jag bara...

 

[Hyacinth]

Det känns som en gåva man mer än gärna skulle skänka vidare till henne, om hon gärna ville få uppleva det. Vilken gåva att få sitta vaken på nätterna med sitt älskade barn som skriker av smärta utan att man kan göra något för att lindra smärtan. Underbart, inte nog med att ens barn lider, man får möjlighet att uppleva det när man är som tröttast också!

Nåt sånt. Jag gick hem och gjorde en liten voodoodocka, bytte sen bvc.

 

[Hyacinth]

Det som är knepigt är inte att olika personer upplever småbarnstiden olika, utan att en uppfattning verkar vara mer värd än den andra.
Gilla olika, säger jag bara...

Nä. Men man får inse att även om man själv älskar vakennätter och lekparker finns det andra som älskar att barnet kan ta en skål yoghurt själv om hunger inträffar när man står i duschen (själv). Man är ju rätt olika som föräldrar och personer.

 

[Mabuse]

Fast hen hade säkert hellre varit med på kräkfesten på Ikea.

Absolut, är det något som förhöjer upplevelsen av en kräksjuk bebis, så är det ett syskon som får hänga med på en hörna och dela upplevelsen. En gång när barnen var små och maken var bortrest så väcktes jag kl 02 av att det stora barnet (2 1/2) kräktes på mig. Sen hade vi jätteroligt hela natten allihop, med tvååring som grät och kräktes ner pyjamas och sängkläder om varandra, en liten bebis som grät, och så jag då som torkade kräk, duschade barn, tvättade pyjamasar och sängkläder, bäddade sängar, tröstade barn och ammade om vartannat. ”Småbarnstiden är verkligen den bästa tiden i livet!” minns jag att jag tänkte. Eller inte.

 

[Hyacinth]

Absolut, är det något som förhöjer upplevelsen av en kräksjuk bebis, så är det ett syskon som får hänga med på en hörna och dela upplevelsen. En gång när barnen var små och maken var bortrest så väcktes jag kl 02 av att det stora barnet (2 1/2) kräktes på mig. Sen hade vi jätteroligt hela natten allihop, med tvååring som grät och kräktes ner pyjamas och sängkläder om varandra, en liten bebis som grät, och så jag då som torkade kräk, duschade barn, tvättade pyjamasar och sängkläder, bäddade sängar, tröstade barn och ammade om vartannat. ”Småbarnstiden är verkligen den bästa tiden i livet!” minns jag att jag tänkte. Eller inte.

Du kan få en till

Hotellrum, galen hund som hoppar jämfota i sängen, skäller, morrar och tokrusar, 1 månad gammal bebis som kaskadkräks och en 7-åring som är knäpp av trötthet. Min partner var kvar på jobb-middagen, klockan var 23 och jag tvättade sängkläder i handfatet. Sen gick extrasängen sönder. Där och då tänkte jag att jag älskar småbarnsåren.