Ja, om du skriver samma saker utan att berätta att du arbetar på förskola, så är ju det du skriver fortfarande skuldbeläggande gentemot andra föräldrar.
Det folk retade sig på var ju att ingen har någon ettåring som är 50 timmar i veckan på förskolan. Hur får du det till att man tycker det är bra?
Det jag reagerade på var att du frågade mig personligen hur det kändes att träffa mina barn så lite. Mina barn är inte ett år gamla, och de går inte 50 timmar i veckan på förskolan.
Men vad ska man tycka då tycker du? Räcker det med att gå omkring och tycka det är dåligt, eller ska man ta i med hårdhandskarna och arrestera föräldrarna?
Därför att jag gick så på dagis själv! Och jag blir fortfarande Arg! på hur de här människorna tydligen tyckte saker om min mamma! Min ensamstående mamma! (typ, pappa jobbade 7-20 eller nåt, chef av ngt slag). Och jag blir Arg! när jag vet vad de tyckte om mig. Att de såg ned på mig, en femåring
för att min mamma skulle doktorera!*Så tänker då inte jag. De har säkert underbara föräldrar de också. (Jag tror inte att det är just bara alkoholisterna och barnmisshandlarna som jobbar 8-17 varje dag.)
Vi ska skola in vår 1,5-åring i januari och jag ska jobba heltid direkt. Maken kanske kan gå ner till 80% om vi inte kan pussla ihop det på något vettigt sätt. Får ont i magen när jag tänker på att andra kanske kommer sitta och döma ut oss som föräldrar bara för att vi inte kan flexa, jobba halvtid eller på annat sätt ordna med superkorta dagar. Vi har vanliga jobb, jag kan inte flexa alls eller skippa raster etc och maken har ganska lång restid och kan inte jobba halvtid just nu för då kraschar vår ekonomi. (Helt utan att pengar läggs på Thailandsresor eller liknande, vi har fan inte lämnat landet på fem år.) Kan helt ärligt inte förstå varför förskola plötsligt utmålas som någon sorts jättedålig nödlösning och förvaringsplats? Åh gud, jag får precis lika mycket ångest av den här tråden som av den andra om förskoletider.
Jag är helt på din sida. Heltidsjobb som innebär kontorstider med 40 timmars veckor är omodernt och förlegat enligt mig och jag tror att de unga kommer att ha mycket svårare än vad 60-talisterna har att foga sig i formkraven som en anställning innebär.
Men vad ska man tycka då tycker du? Räcker det med att gå omkring och tycka det är dåligt, eller ska man ta i med hårdhandskarna och arrestera föräldrarna?
Vart är vägen framåt. Man får väl förmoda att om barnet är ett år och börjar 07 varje morgon och slutar 17:30 varje kväll så beror det inte på att förälder är hemma med småsyskon i alla fall?
Man kan ju gå runt och tycka att det är dåligt, men massor av människor tycker också synd om barn som inte får kläder och mat. Om valet är att barnet går på förskola och får kläder och mat och tak över huvudet och förälder 4 timmar varje kväll så är väl det i så fall ett val föräldern gjort? Och valet att inte ge kläder och mat och tak hade också betraktats som ett dåligt val?
Men helt ärligt hur många kan det vara? Vårt barn var kvar sist ett par gånger i veckan och då var det kanske max ett annat barn där på g att hämtas. Av 60-70 stycken. Sällan samma barn. Inte ens vårt barn var ju sist varje dag. Så helt ärligt skulle jag vilja fråga dig, så som jag ibland frågar min sjuåring -alla har Raiku utom jag! -ok vilka då? -Petter L -och? -ja Petter. -Petter är inte alla
Så sitter ni helt ärligt varje dag på jobbet med 10 stycken små ettåringar klockan 17:30 och det är alltid samma ettåringar?
Eller är det kanske så att fem små ettåringarna turas om om att vara sist? Och bara en av dem var den som var först?
Mår den ettåringen bättre eller sämre av att ni pratar illa om hens föräldrar? Vet ni helt säkert att föräldrarna la stålarna på Ralph Laurentröjan istället för att hyra nanny eller gå ned i arbetstid, eller kan det vara så att hen fick den av morfar?
Så, ja jag tycker det är helt ok och bra att den ungen går så mycket!
(Men jag tycker kanske inte det är ok och bra att ni föraktar och ser ned på hens föräldrar. Om ni nu ska förakta lille P och hens föräldrar så tycker jag ni ska förakta fembarnsmamman med pappa som jobbar dygnet runt också, för även om hon hämtar 15 så får hennes barn bara 1/5 av hennes tid, eller ännu mindre och ser sin pappa ibland. Och hon kanske aldrig tar hela bunten till museum och ägnar en timma till varje barns läxläsning på kvällen. Jag menar, om vi nu ska odla fördomar!)
Ja, jo, tyvärr lyckas du nog inte riktigt få mig att tycka annat än att det kanske är lite konstigt och inte vad jag skulle göra. Med tanke på att hon är hemma alltså. Men att man väl får hoppas att hennes äldre barn är ett aktivt barn som föredrar sällskapet av jämnåriga. Man kanske kan tycka att det är lite udda att de inte bestämde sig för att ha ett barn istället för två (fast jag ska nog inte tycka så mycket
) för jag tycker de verkar ha/och haft det mycket bra med mycket kärlek. Iofs dock med föräldrar som försökte jonglera jobb och barn även under "barnledighet" snarare än uhm barnledighet och barn.Har läst tråden från och till men inte orkat skriva nåt..Åh gud, jag får precis lika mycket ångest av den här tråden som av den andra om förskoletider.
Ja, jo, tyvärr lyckas du nog inte riktigt få mig att tycka annat än att det kanske är lite konstigt och inte vad jag skulle göra. Med tanke på att hon är hemma alltså. Men att man väl får hoppas att hennes äldre barn är ett aktivt barn som föredrar sällskapet av jämnåriga. Man kanske kan tycka att det är lite udda att de inte bestämde sig för att ha ett barn istället för två (fast jag ska nog inte tycka så mycket
Jag tror ju inte personligen, jag, alltså att barnet kommer att skadas på något vis av själva vistelsen. Yngre närstående växte upp under liknande omständigheter, men med två arbetande föräldrar på hm liknande posteringar och jag tycker liksom inte synd om dem
Jag blir mest bara less. Less på detta ständiga skuldbeläggande av föräldrar som oavsett hur vi gör ändå gör fel. Däremot blir jag rosenrasande förbannad när sådana idiotier framförs av den personal som är anställd för att faktiskt möjliggöra för föräldrar att arbeta och tillse en pedagogisk verksamhet för våra barn och kan lätt säga att hade någon av min dotters pedagoger skrivit något i stil med artikeln som anges ovan så hade jag gått i taket. Jag har ibland upplevt att man behöver odla rätt tjock hud för att klara livet som hästägare, men livet som föräldrar (i vart fall som mamma) kräver ännu mer helt klart. Det tycks och tänks så mycket om ens föräldraskap att det ibland är omöjligt att det kryper under skinnet, men man får nog bara träna på att stänga av tror jag. Det kommer gå fint för er. Vi skolade in vår nyblivna ettåring tidigare i höst, valde det framför 1,5 år av olika skäl. Hon älskar sin förskola, är pigg och glad på eftermiddagarna och är däremot en handfull att försöka stimulera de dagar hon inte är där...Åh gud, jag får precis lika mycket ångest av den här tråden som av den andra om förskoletider.
