Herregud vilken tråd.
Inte underligt att så mycket blir svårt i livet när vi inte kan acceptera ens de små skillnaderna i synen på barnomsorg.
Vi borde ju alla förstå att det finns för och nackdelar med alla varianter samt att det knappast är något barn far ILLA av , oavsett om de är uttråkade hemma, uttröttade på förskolan och alla varianter där i mellan.
Jag har faktiskt testat typ alla varianter och faktum är att det som påverkat mitt barns mående positivt så är det trygga vuxna, gott om tid och bra strukturer..
Han skolades in vid 11 månaders ålder för att pappan tröttnade på att vara hemma. Han gick sedan 5 till 8 timmar per dag och trivdes UTMÄRKT på sin förskola. Det var aldrig fler än 3 barn per vuxen och bara småbarn, liten grupp på 9st..
Efter separation var han hemma med mig i 2,5 månader och även det tyckte han var toppen.
Nästa förskola 07-17 och han trivdes bra men var ofta trött och dessutom mådde jag dåligt av stressen.
Sedan flyttar vi närmre jobb och förskola, han gick kortare dagar och vantrivdes oerhört. Stor barngrupp med barn mellan 1 och 5 år. galet kaos, dålig koll och mindre bra lokaler. Även här fina pedagoger, men de räckte helt enkelt inte till.
Sedan bytte jag jobb och han skolades in på nattis. 2 till 3 nätter i veckan 19 till 07.30 och han stortrivs. Ny "dagförskola" som han är på efter natten och han älskar att vara där.
Vi är hemma tillsammans 4 till 5 dagar i veckan och ja, han trivs med det med att vara hemma med.
Summa summarum- barn mår bra av kärlek, uppmärksamhet, lek och lärande och jag tycker det är pinsamt att tro att bara föräldrarna kan bidra med detta och lite dumt att tro att för lite/för mycket förskoletid har lika stor inverkan som kvalitet på omsorgen som barnet mottar.
Man gör det man kan för att hitta en vardag som passar hela familjen och så är det med det.