Spinoff på Jobba hemifrån

[Houdinie]

C'est pas vrai .

eller "Ce n'est pas vrai"

 

[Raderad medlem 6459]

eller "Ce n'est pas vrai"

Ja fast ingen säger det. Alla droppar ne:et. Även i informell skrift.

 

[Houdinie]

Ja fast ingen säger det. Alla droppar ne:et. Även i informell skrift.

Ja, men nu ville jag vara lite formell - sådeså!

 

[Raderad medlem 6459]

Ja, men nu ville jag vara lite formell - sådeså!

Såklart! (Låtsas att solglasögonen är en monkel istället ).

 

[Pontevecchio]

Som jag ser det är arbetets organisation något som kommer när man har börjat jobbat. Jag tvivlar på att särskilt många väljer utbildning t ex efter hur schemat brukar se ut i den tänkta branschen (om det nu är en yrkesinriktad utbildning man väljer). Jag tvivlar på t ex att någon som vill bli sjuksköterska väljer bort det för att hen riskerar få börja klockan 7 på morgonen (om hen inte är sådär individualistisk som vi nyss pratade om, då).

De som väljer utbildning till t ex polis, präst, läkare, elektriker, IT-arkitekt, medicinsk sekreterare, veterinär, HR-specialist osv - jag tror helt enkelt att de gör det för att de vill jobba med det arbetsinnehållet. Inte för att resp arbetsgivare organiserar arbetet på ett visst sätt.

jag valde bort polis pga dåligt betalt och jobbiga arbetstider. Finns massor inom vård tex som uttrycker att de valde ett sånt jobb pga möhligheten till skiftjobb? eller de som jobbar natt pga de just vill jobba natt, inte pga de älskar att dela ut tidningar tex.

 

[lil-sis]

Jag väljer definitivt yrke efter möjligheten till andra arbetstider än dagtid måndag-fredag. Arbetstider är lika viktiga som arbetsuppgifter för mig.

Men det finns ju _många_ yrken som inte är dagtid mån-fre så det blir ju inte så himla snävt ändå.

 

[Pontevecchio]

Ja fast jag tänkte inte på såna jobb som kommer via spam, utan när man söker jobb som annonseras ut på vanliga ställen. Funderade alltså på om man då bara söker jobb där det står att man kan jobba hemma - eller om man tar risken att fråga om det på anställningsintervjun.

Vad är det för risk?
En anställningsintervju är inte ett samtal där jag ber om jobb, det är där vi samtalar om vi vill samma sak. Arbetsuppgifter och tider diskuteras såklart därför.

 

[stjarnhimmel]

Vad är det för risk?
En anställningsintervju är inte ett samtal där jag ber om jobb, det är där vi samtalar om vi vill samma sak. Arbetsuppgifter och tider diskuteras såklart därför.

Håller med.
Dessutom kan det ju vara lika stor risk att uttrycka att man inte vill jobba hemma eller att man bara vill jobba på kontoret utan flexibla tider etc då jag tänker att man idag inte kan utgå från att normen alltid är att jobbet ska utföras från ett kontor.

 

[Lena Furberg]

En annan positiv effekt av hemarbete är ju, att man kan flytta runt, behöver inte infinna sig på en specifik arbetsplats varje dag. Har man ett jobb, oavsett vilket, där man kan leverera arbetet digitalt, kan man lika gärna sitta i Costa Rica som i Sundbyberg, ungefär...!

 

[Sezziyanen]

Vad är det för risk?
En anställningsintervju är inte ett samtal där jag ber om jobb, det är där vi samtalar om vi vill samma sak. Arbetsuppgifter och tider diskuteras såklart därför.

Väl sagt! Tror alltför många gör misstaget (tyvärr) och ser sig vara i en underlägsen situation i princip på intervjuer.

 

[Inte_Ung]

Som jag ser det är arbetets organisation något som kommer när man har börjat jobbat. Jag tvivlar på att särskilt många väljer utbildning t ex efter hur schemat brukar se ut i den tänkta branschen (om det nu är en yrkesinriktad utbildning man väljer). Jag tvivlar på t ex att någon som vill bli sjuksköterska väljer bort det för att hen riskerar få börja klockan 7 på morgonen (om hen inte är sådär individualistisk som vi nyss pratade om, då).

De som väljer utbildning till t ex polis, präst, läkare, elektriker, IT-arkitekt, medicinsk sekreterare, veterinär, HR-specialist osv - jag tror helt enkelt att de gör det för att de vill jobba med det arbetsinnehållet. Inte för att resp arbetsgivare organiserar arbetet på ett visst sätt.

Alltså jag bytte yrke bl.a. för att slippa sitta fast i kontorstider. Så det handlar om olika prioriteringar.

 

[machafuko]

Hemmajobb kan ha så otroligt många fördelar. Allt beror lite på tjänsten, tänker jag. Tidigare jobbade jag som inkassohandläggare på ett stort kontor med öppet landskap. Eftersom många på kontoret pratade med olika folk i telefon var volymnivån otroligt hög. De som var säljare och jurister fick ofta jobba hemifrån eller lämna kontoret eftersom de stördes av alla som jobbade med telefon som främsta verktyg. Även jag som inkassohandläggare och som mest pratade i telefon tyckte att det var svårt att arbeta i en sådan miljö.

Idag är jag istället informatör för olika aktiebolag och allt arbete sker hemifrån. Det fungerar hur bra som helst då det är lättare att fokusera och utföra arbetsuppgifterna. De gånger man vill ha kontakt med kollegor finns alltid mail eller skype/telefon. Inga svårigheter alls. Jag kan flytta runt i Sverige bäst jag vill och fortfarande ha samma tjänst, då den är helt oberoende av ort. För mig fungerar det alldeles utmärkt och på toppen av allt bestämmer jag själv mina arbetstider. Så att kombinera detta med plugg har varit en fröjd.

 

[MiniLi]

Jag tror det är ganska få som väljer yrke främst utifrån hemmajobb eller inte, även om jag känner igen att det ibland förekommer sådana frågeställningar.
Jag tror definitivt inte på curlingteorin.

Däremot så är det nog många som mår bra av att generellt ha en viss flexibilitet kring sitt arbete. Det kan ju handla om möjlighet till hemmajobb, möjlighet att styra arbetstider och mycket annat.

Jag tycker generellt väldigt illa om curlingteorin. Däremot så lever ”dagens ungdom” under mycket högre belastning/stress än tidigare. Tack och lov så tycks de också bli bättre på att tänka kring de egna behoven ala individualism.

 

[Stefffie]

Jag tycker generellt väldigt illa om curlingteorin. Däremot så lever ”dagens ungdom” under mycket högre belastning/stress än tidigare. Tack och lov så tycks de också bli bättre på att tänka kring de egna behoven ala individualism.

Med orimliga huspriser och daliga pensionsavtal till dess.
Dessutom, en hona eller agg fraga - vad kom forst - de illojala foretagen, eller de egoistiska arbetstagarna?
Jag forvantar mig ganska lag anstallningstrygghet, och darmed tycker jag det ar viktigare att prioritera mina egna behov, aven om det inte direkt ar i linje med vad mitt foretag vill prioritera.
En liten offhshoot, men anda relevant, om nagon forstar mina tankegangar?

 

[sjoberga]

Vad är det för risk?
En anställningsintervju är inte ett samtal där jag ber om jobb, det är där vi samtalar om vi vill samma sak. Arbetsuppgifter och tider diskuteras såklart därför.

Det är väl ändå ett samtal där det handlar om huruvida jobbet som finns erbjudet kan passa dig som arbetstagare? Mer detaljerat än som kan kommuniceras via annons och distanssamtal. Med eller utan tweaks.

Att fråga om man kan göra det mesta hemifrån, på ett sätt som upplevs som en stark önskan, kan därför få effekten att AG drar slutsatsen att man inte passar till jobbet.

Så ja, det är en risk att ställa ut en massa hörnflaggor. Å andra sidan kan man diskutera sådant utan att ställa ut krav och hörnflaggor, men man får vara lite smart för att inte uppfattas som fel för jobbet när man inte exakt vet vad som kommer att krävas.

Däremot om jobba hemifrån är absolut nödvändigt för AT att kunna ta jobbet, så är det givetvis lämpligt att diskutera det så fort som möjligt. Liksom förväntan på lön, när man väl förstått vad det handlar om.

Vid mer än ett tillfälle har jag spenderat för lång tid med kandidater som övervärderar (monetärt) sin egen förmåga och kompetens, till den grad att det inte hade varit värt att ens inleda diskussionen. Vilket givetvis är mitt fel också, men jag tycker nog att den som har krav som är långt utanför lönestatistiken är den som bör ta upp det omedelbums.

 

[kryddelydd]

Jag tycker generellt väldigt illa om curlingteorin. Däremot så lever ”dagens ungdom” under mycket högre belastning/stress än tidigare. Tack och lov så tycks de också bli bättre på att tänka kring de egna behoven ala individualism.

off topic, men på vilket sätt lever "dagens ungdom" under högre belastning jämfört med tidigare?
Vilka krav - utifrån - är det som har ökat?

 

[stjarnhimmel]

Det är väl ändå ett samtal där det handlar om huruvida jobbet som finns erbjudet kan passa dig som arbetstagare? Mer detaljerat än som kan kommuniceras via annons och distanssamtal. Med eller utan tweaks.

Att fråga om man kan göra det mesta hemifrån, på ett sätt som upplevs som en stark önskan, kan därför få effekten att AG drar slutsatsen att man inte passar till jobbet.

Så ja, det är en risk att ställa ut en massa hörnflaggor. Å andra sidan kan man diskutera sådant utan att ställa ut krav och hörnflaggor, men man får vara lite smart för att inte uppfattas som fel för jobbet när man inte exakt vet vad som kommer att krävas.

Däremot om jobba hemifrån är absolut nödvändigt för AT att kunna ta jobbet, så är det givetvis lämpligt att diskutera det så fort som möjligt. Liksom förväntan på lön, när man väl förstått vad det handlar om.

Vid mer än ett tillfälle har jag spenderat för lång tid med kandidater som övervärderar (monetärt) sin egen förmåga och kompetens, till den grad att det inte hade varit värt att ens inleda diskussionen. Vilket givetvis är mitt fel också, men jag tycker nog att den som har krav som är långt utanför lönestatistiken är den som bör ta upp det omedelbums.

Att uttrycka att man inte vill jobba hemifrån kommer också innebära att du blir bortvald. Allt beror ju på vad arbetsgiuaren letar efter.

 

[MiniLi]

off topic, men på vilket sätt lever "dagens ungdom" under högre belastning jämfört med tidigare?
Vilka krav - utifrån - är det som har ökat?

Ökad valfrihet är ju inte oproblematiskt. Idag behöver man tidigt välja sin bana i livet, göra rätt val och lyckas från början. Det blir högre krav på prestation tidigt.
Att kunna forma sitt liv som man vill är ju bra, men det är också belastande på ett annat sätt än att leva i mer fasta ramar.
Dagens samhälle verkar ju vara mer belastande på många sätt helt enkelt.

Jag skrev förövrigt inte att de ökade kraven kom enbart utifrån.

 

[AraSlei]

Såklart! (Låtsas att solglasögonen är en monkel istället ).

*Monokel

 

[kryddelydd]

Ökad valfrihet är ju inte oproblematiskt. Idag behöver man tidigt välja sin bana i livet, göra rätt val och lyckas från början. Det blir högre krav på prestation tidigt.
Att kunna forma sitt liv som man vill är ju bra, men det är också belastande på ett annat sätt än att leva i mer fasta ramar.
Dagens samhälle verkar ju vara mer belastande på många sätt helt enkelt.

Jag skrev förövrigt inte att de ökade kraven kom enbart utifrån.

Helt sant att du inte heller skrev att de ökade kraven kommer utifrån.

Och jo, det är en "välkänd sanning" att de unga idag har högre krav på sig.
Frågan är om det är en av de där myterna som bildas och blir självuppfyllande.

Jag, som är född i början av 1970-talet, kan tänka att min generation fanns lite i en krav-svacka, åtminstone när det gällde skola och krav därifrån.

På den tiden som studentexamen var en "riktig" examen med slutprover var det i mina ögon höga krav.
Det ingick en del ämnen som senare tagits bort, och det tillkom under "min tid" en del hjälpmedel som inte funnits tidigare. Jag tänker på miniräknare och liknande.

Idag finns det ju ännu större tillgång till fler och mer avancerade hjälpmedel.
Det sägs - och det är säkert till viss del en myt - att barn/ungdomar inte behöver lära sig skriva skrivstil längre, att man ersätter "skriva för hand" med skriva på dator.
Miniräknarens inträde sker tidigare. Verkar det som.

Men det är i mina ögon ett problem att man accepterar att det är "krav" på utseende och så vidare. Utseendehets fanns ju även på min stenålder. Krav på märkeskläder, som alla inte hade råd med, fanns också då.
Jämförelser mellan hobbyer, resor och så vidare fanns på min tid också.
Man jämförde leksaker med varandra då också, fast då handlade det inte om vem som hade "värsta" mobilen eller datorn.

Däremot tror jag ju att den här ständiga uppkopplingen och ständiga tillgången till stimuli inte är särskilt bra för koncentrationsförmåga och inlärning.
De saker (datorer, mobiltelefoner) som kan vara fantastiska hjälpmedel kan lika gärna bli stressorer utifrån att de används på ett mindre genomtänkt sätt.


Jaja, detta var också en utvikning.

Men jag tror nog inte att kraven per se blivit större, men att vårt beteende har lett till förändringar som innebär mer stress.