Stora diskussionstråden, del 2

[Kookaburra]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Jag tror att den "lösa" yttertygeln är till för att visa hästen att böjning tillåts, så att man inte av misstag kortar yttersidan som skall längas ut. Det är ju ganska vanligt att ryttare rider med för stram yttertygel, och detta är ett sätt att lära av behovet att hålla tag i den.

Jag tycker inte att det ger så mycket att inte ha kontakt med ytter, men det är skitbra att böja och ställa genom att ge ytter så att hästen får söka upp den istället för att ta i inner.

Det andra kan jag inte svara på hur man ser på avancemang inom AR.

Jag rider nu som bekant inte AR, men känner lite att jag hela tiden har känslan av att jag nog kommer vara nybörjare hela livet, tycker alltid att ju mer jag lär mig desto mer fattar jag att jag brister i skills.
Fast bättre o bättre blir jag ju, så det är ju skönt

 

[karamelldrottningen]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Är det vanligt att man rider med stram yttertygel? Tkr mer det är tvärtom att folk har för långa och oföljsamma tyglar. Generellt alltså om man ser på problem med händerna, förutom själva positionen.

 

[Kookaburra]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

jag tror det beror på vart man kommer ifrån för ridning. Men visst har du rätt i att många är rädd för kontakt i tyglarna. Dock har jag för mig att i ar strävar man efter att rida med så liten kontakt som möjligt, gärna lite glapp. Hästen skall själv forma sin kropp, utan tygelinverkan, typ. Det jag tänker är att hästen gärna får lätta i handen pga aktiva bakben, men att jag alltid erbjuder ett stöd som går att lita på. Många rider ar med stång, och inom ar har jag förstått att man alltid ska vara redo att ge med handen, just för att det är en stång i munnen på hästen och hästen ska bära sitt eget huvud, utan inverkan av en konstan spänd kedja. Varför man har lösa tyglar på träns tror jag har att göra med idén att hästen skall tillåtas forma sig själv o bära sitt eget huvud.

 

[axel]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Kruxet om man aldrig kommer till att rida på yttertygeln o därmed en lååång yttersida så kommer den heller inte att kunna komma upp på bakdelen. Den kan inte använda lftkranen bak över ryggen för att åstadkomma det. en ren fysisk omöjlighet. varav att man inte böjer eller tvärar för mkt i skolorna.

Rider man utan driv bak så är det ytterligare en nackedel.

Böjer man enbart halsen kommer hästen att bli stel i bålen. Lär sig en lätt teknik.

det går inte att rida i ett bra arbetstempo, överböja halsen o sen vilja att den dessutom ska böja sig i bålen- då ramlar kusen. rider man då sakta med en marktrång gång kan det funka med den är framtung för att bakdelen är i stallet.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Jag tror att många hästar föredrar en jämn och följsam kontakt med händerna. Inte att man är stel och håller i men inte heller glapp. Då blir det lätt dra-ryck istället. Och svårt att få med hela paketet sas bakifrån till fram. Om det nu är dressyr vi snackar om. AR -> bruksridning = dressyr??

 

[Kookaburra]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Tror jag med, men nyss, från en stor hot-shot (som jag tror de flesta respekterar både inom dressyr o AR) fick jag skäll för att jag var för följsam i handen i skritt. Jag hade anpassat mig till hästens kontakt och han avskydde en häst som vagga med huvudet som en nickdocka
Då fick jag strama upp mig och bli mer "fast", hästen skulle anpassa sig där tyckte han. Så för mig har begreppet följsam hand bytts ut till stilla följsam hand.

Jag tror att AR är en form av dressyr. Inte tävlingsdressyr, men dressyr. Ett eget tänk, och annorlunda tanke kring vad hästen skall användas till, hur den skall använda sin kropp och mål med ridningen.

 

[Kookaburra]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Poängen tror jag är att senare kunna ta upp den där yttertygeln och få ihop hästen, men då gäller det att ha framåtbjudning. Tror inte det är en slump att kallblodstravare är populära inom AR.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Jo det kan jag förstå för att hästen går runt och smånickar med huvudet betyder oftast någon form av obehag (om en litet ibland) kan även vara bettet. Det kallar jag inte att man är följsam utan mer detta med att vara snabb med eftergifter och givetvis anpassa sig efter hästens nivå och hur ridpasset ser ut (börjar ju inte på nått avancerat i början av passet). Följsam är motsatsen till stel/stum men får inte förväxlas med glapp lr att man ger efter vid fel tillfällen.

 

[Kookaburra]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

smånickar och för mycket rörelse genom halsen är olika för mig. Nosen skulle vara stilla, jag följde med för mycket i kort skritt som om jag red mer friare skritt. Handlade inte här om nåt obehaglig i munnen eller liknande utan en hand som följde med i rörelsen för mycket för kort skritt denna gång. Jag tror jag hade kvar lite mycket unghäst i hjärnan

 

[axel]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Men om man rider ökad skritt eller mellan så ska hästen kunna röra sig fullt ut genom kroppen- såvida att den marscherar på. När man sen samlar hästen blir ju stegen kortare o därmed inte lika stor rörelse heller i halsen. även kortare i kroppen.- ihop.

 

[axel]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Poängen tror jag är att senare kunna ta upp den där yttertygeln och få ihop hästen, men då gäller det att ha framåtbjudning. Tror inte det är en slump att kallblodstravare är populära inom AR.

Men har man inte någonsin kunnat rida hästen med lika stöd på båda tyglarna blir det svårt. Känslan av hur det ska vara fattas. För en som kan är det inga problem att variera- som oxå sker.

 

[bigganl]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

I skritt är ju hästens huvud rätt rörligt. Det är väl det nickandet som menades? (om jag uppfattade rätt) Man (jag) vill inte störa hästens naturliga rörelser i skritten och följer därför med.
Axel:
Poängen med att i tidigt skede ge yttertygeln vid ställning och böjning är att lära hästen att söka yttertygel precis som Kokaburra skrev. (så att man kan ge yttertygel och hästen sen följer med, istället för man tar i inner) När hästen gör det ska den inte hänga utan då har man en tydligare kontakt.

 

[Cha9]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Eftersom jag rör mig lite i båda världarna (AR och tävlingsdressyr) blev jag väldigt full i skratt häromveckan när en av mina vänner (tävlingsryttare på hyfsat hög nivå) kom och sa att "har du hört det NYA - man ska ge efter på yttertygeln som belöning! Det funkar skiitbra!!" Detta efter att ha kommit från träning för en av våra större tränarstjärnor.. Det lanserades alltså som något revolutionerande.

En reflektion jag har gjort är att vår tävlingsdressyr (både nationellt och internationellt) påverkats (trots ivrigt förnekande av många) av AR. Då tänker jag bla på formkrav och på "tips från coachen" (typ det ovan). "Hybridtränare" finns det allt fler av - och så småningom kommer kanske skillnaderna (om man nu tycker att det finns några) att utjämnas helt?

Det som många däremot inte tänker på är att detta med eftergifter i ytter handlar även om självbärighet - och vilken hästtyp man rider på. För 20-40 år sen var halvblodshästen generellt inte alls så självbärig som idag - och krävde kanske mera "stöd" i ytter? I samma anda tycker jag att "den gamla halvhalten" är, dvs att det var så viktigt att använda halvhalten som återställare av balansen, något som jag idag inte tycker behövs i samma utsträckning. Aveln har gått starkt framåt!

Så det är kanske bara så enkelt att nu närmar sig även tävlingsdressyrhästen det temperament och den exteriör som "de klassiska" raserna har haft sen Xenophones tid??

 

[karamelldrottningen]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Fast inte jättekonstigt att det anses revolutionerande. Det tkr jag oxå innan ARsvängen. Jag är ju inspirerad av AR, men inte så mkt mer fast lär mig gärna mer. Och i framtiden (om några/något år) ska jag utbilda mig till instruktör och allt (nej inte allt, men en del) jag hittills lärt mig som är akademisk ridkonst kommer jag nog baka in på nått sätt, fast har aldrig följt till hundra procent då det falerar på vissa punkter.

Visst går aveln frammåt! Vi har fantastiska hästar även utanför högsta nivå. Men om du tkr det går frammåt på det sättet så går det ju i själva verket bakåt. Ang självbärigheten. Min uppfattning är att det beror mkt på avelsmålet. Olika inom olika raser vad man prioriterar. Men det finns ju såklart en anledning till varför varmblod är så representerade inom dressyren. Men tror att iberiska hästar kommer på frammarsch (de har ju varit lite i skymundan i de stora sammanhangen tidigare) och de har mkt till sin fördel. Jag ser gärna en halvblodsliknande (tex dansk varmblod ) PRE med stora gångarter och naturlig självbärighet. Fast är svag för hannoveranare oxå, skaffar gärna en sådan i framtiden med .

 

[tuaphua]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Även jag rör mig ju i olika världar, dressyr och AR. Och även Islands/Western/Trav/Galopp/hopp etc som problemlösare. Så jag hör mycket snack från olika människor. Och många, många tror att det är att rida hästen på yttertygeln att bara korta yttertygeln så pass att man har mer i den(lite förenklat givetvis).

Jag tror inte dåtidens hästar behövde mer stöd. Däremot ridas annorlunda, absolut(för att få dem mer på arslet). Och de var okänsligare och tålde mer felridning och större tryck. Moderna sporthästar går ju många i taket om man drar så i yttertygeln.

Att det ses som revolutionerande är sorgligt. Ridkunskapen har på något vis tappats bort och ersatts med att det ska se prydligt ut. Ryttaren får tyvärr inte lära sig inverka, bara åka halvprydligt. En del kan behöva fula till sig först för att bli lite effektiva/funktionella och lära sig verkligen rida/inverka. Allt ska vara uppvisningsmässigt/tävlingsbaneridning från start. Det ger styva ryttare och hästar.

Även jag ser att fler och fler ändrar sitt ridsätt och försöker ta till sig annat än det traditionellt svenska. Utomlands har man ju alltid ridit på ett annat sätt. Och nu kommer fler nya och nygamla sätt att rida i ljuset. BRA!
Då kanske fler hästar håller.
Snart kanske också vissa vågar stå för att de skickar iväg sina hästar till tex såna som mina tränare och få dem tillridna innan de själva ska ut och tävla och synas i medierna och själva få nya kunder tack vare det jobb som andra gjort med hästarna. Än så länge är det ju rätt hysch-hysch för många stora att våga erkänna att de lite målat in sig i ett hörn med sitt ridsystem.
Vissa står dock för det. Och vissa vill ju tom lära sig nytt själva. Heja dem!

 

[tuaphua]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Som jag förstår det och själv nyttjar systemet med att ha lite slapp yttertygel först(på inriden häst som ska börja skolas) så lär man först och främst hästen att flytta sig undan innertygeln. Den ska gå bort från innertygeln. Om hästen böjer sig eller ej är sekundärt. Det viktiga är var hästen går och senare var hästen lägger vikten. Man vill att hästen ska lära sig ställa en fråga: "Får jag göra volten större?". Detta för att hästen ska sluta lägga balansen i inner fram på böjt spår. Man vill undvika slitage-skador genom att lära sig flytta hästens balans.
Med en rutinerad ryttare tar det inte lång stund alls för en nomalbegåvad häst att förstå och börja söka sig utåt. Man använder innerskänkel vid behov. Men man vill lära in att tygeln styr bogen och skänkeln resterande kropp.
När hästen börjar lägga balansen utåt kan man börja ta yttertygeln mer och där sätta en ram som säger "hit men inte längre". Då går hästen upp till yttertygeln. Och man kan mellan tyglarna reglera hästens balans i sidled och styra.
När man har hästen här kan den slappna av och blir eftergiven för tygeln sas.

När styrningen och balanseringen sitter, hästen inte spjärnar emot i underhalsen för att den måste hålla balansen så lägger vi in energi.

Jag tror man förstört många, många hästar genom att för tidigt börja dra i yttertygeln. De flesta hästar av modern sportmodell jag mött med stegringsproblematik, som är friska, har blivit ridbara när man ridit dem på detta vis ist. När de är loss, i balans kan man ta mkt i yttertygeln om man nu skulle vilja eller råka. Men börjar man ens nappa lite i den innan de har en insida och innan de är i balans så reser de sig. Tyvärr har jag träffat ganska många såna här hästar, alldeles för många!
De är för känsliga. Ett halvblod av äldre modell som har mindre gång, lägre känslighet och iom inte är lika balanskänsliga kunde man rida mer så på.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Jag ser det inte som positivt att hästen tål att man rider hur som helst. Utan det är bättre att hästen tydligt visar när ngt är fel. Ryttaren får helt enkelt rida bättre.

Håller inte med om att dressyrryttare inte kan inverka och bara ARryttare kan. Då drar du verkligen alla över en kam. Sen undrar jag hur du menar med fula till sig? Kan du ge nått exempel?

 

[traceys]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Det där som tränaren sagt låter mera holländskt inpirerat än AR faktiskt och det är nog betydligt mera sannolikt också om det är en dressyrtränare som varit utomlands på kurs Holländarna har ju ett eget system som inte är AR alls.

Ang eftergift på ytter så är det kanske väldigt svårt att ge det "tipset" till ryttare som har problem med att ens få sin häst på yttertygeln? Det är väl därför det är no-no. OM en ryttare har nått den nivån att den faktiskt har sin häst ärligt på yttertygeln så är det såklart en belöning att ge en eftergift?

Det kan ju också handla om att inte hänga sej fast i yttertygeln, att ha hästen ärligt på yttertygeln är ju inte alls detsamma som att blåhålla i ytter som det kan verka ibland på en del instruktörer.

Visst påverkar hästarna till viss del vad som "behövs" i ridningen, men så stora revolutionerande skillnader i grundridningen tror jag inte det kommer att handla om, att tränare får nya idéer har väl alltid hänt? Just nu står nog Holland för mer influenser till svenska tränare än AR

Men jag håller med tuaphua att vi i Sverige har så otroligt mycket att lära från andra länder där man har en helt annan ridning och som vi inte får lära oss och många av våra tränare inte heller alls har.

 

[traceys]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

Jag tror att den "lösa" yttertygeln är till för att visa hästen att böjning tillåts, så att man inte av misstag kortar yttersidan som skall längas ut. Det är ju ganska vanligt att ryttare rider med för stram yttertygel, och detta är ett sätt att lära av behovet att hålla tag i den.

Jag tycker inte att det ger så mycket att inte ha kontakt med ytter, men det är skitbra att böja och ställa genom att ge ytter så att hästen får söka upp den istället för att ta i inner.

Nej precis, det är ju en sak man alltid kan få höra, att inte ge efter på ytter, och istället ger man inte hästen utrymme att ställa och böja. jag känner igen det jätteväl själv, det här med att ha en häst ärligt uppe på yttertygeln är inte en fråga om att bara hålla fast i ytter, och det där är inte så jäkla lätt utan helt enkelt otroligt svårt,

 

[tuaphua]

Sv: Stora diskussionstråden, del 2

I en perfekt värld skulle en häst inte behöva tåla sånt. Men tyvärr så rider de allra flesta inte väl nog för de allra mest känsliga hästarna. Och folk köper såna ändå iom att de tror att de kommer kunna tävla högre klasser med så bra hästar. Det är frågan om så små marginaler på dem. Många tränare som själva rider i toppen i Sverige har misslyckats med ett gäng av dem. Så många såna hästar fanns inte förr.
Och för hästens skull måste man lära dem tåla lite sånt. För de kommer tyvärr behöva bära på en ryttare som i misstag gör fel igen.
Proffsen väljer inte att skaffa sig de här hästarna. De är för mkt jobb med. Då ska de röra sig a la Totilas för att man ska satsa på dem som är så felutbildade. Alltså hamnar de i händerna på en vanlig dödlig.
Då får man som tränare lära de hästarna att inte få panik.
Samtidigt som man skolar ryttaren givetvis. Men hästen måste slävkas ut panik-triggerserna i som gör att de går i försvar och kamp.
De får gärna visa att ryttaren gör fel genom små saker. Men att resa sig för så små grejer får inte bli ok. Det är inget hästen ska straffas för! Men man lär dem genom att gradvis och stundtals tåla att människan ibland tar tryck. Till slut är det normalt att det ibland blir en miss. Och hästen visar missnöjet på ett mer moderat sätt. Som den mer orutinerade kan hantera utan att bli livrädd alt ramla av och skada sig.

Med att fula till sig menar jag tex att under inlärning av följsam sits(grund till inverkande sits) våga sitta lite säckigt och fult, för att inte bli stel och oföljsam. Och att i början(på en skolad häst som är lugn med sånt) våga röra handen lite upp och ner och åt sidorna för att testa vad effekten blir i hästen. Och på så sätt förstå inverkan av handen genom kroppen och senare med små, små signaler kunna inverka genom kroppen och rida det ihop med resterande kropp. A la strömsholm är ofta "handen ska vara i den och den positionen". Men man har ingen aning om varför. För man har aldrig testat annat och vet inte vad effekten blir genom heeela hästens kropp. Inte bara fram i truten/halsen etc. Man har aldrig suttit säckigt för att hitta en känsla iom att man vet att målet är att sitta rakt och pryligt. Så man pressar in sig i vad man tror är korrekt sits. Men man sitter stelt och släpper inte igenom rörelser korrekt, blir stötig och får svårt att sitta etc.

Jag rider ju inte AR. Så det vore ju märkligt om jag trodde det var det enda rätta. Jag kanske formulerade mig konstigt pga trötthet. Men jag tycker AR lägger större fokus på RIDNING och detaljer. Medan red strömsholm lägger mer fokus på det färdiga resultatet och shortcuts dit. Sen får man tyvärr ofta backa om man vill vidare förbi LA/MSV A/B. Det finns luckor inom båda system. Men jag personligen är ju då iaf ett större fan av den tyska skolan jämfört med det som lärts ut på Strömsholm etc.
Jag ser både gott och dåligt inom många olika inriktningar. Jag tycker floer skulle göra gott av att våga söka sig utanför sin vanliga krets folk.