Svårt att bli vuxen?

[avslutat medlemskap]

Då får vi väl vara överens om att vara oense då. Jag anser inte att google kan väga upp för utebliven utbildning.

Inte väga upp men vara en språngbräda för att kunna ta sig vidare, själv hängde jag på bibblan och redan som 13-åring visste jag allt om elkraftproduktion och eldistribution, jag visste var jag skulle leta efter informationen och dagens google kan nog översättas till bibblans kartotek.

 

[Lena Furberg]

Fast drömmar behövs också som en inre drivkraft för att ta sig någonstans i livet. Man måste dock vara beredd på att jobba för det och man kan behöva hjälpa med att hålla fötterna på jorden.

Min man spenderade många nätter framför datorn och spelade. Det intresset drev honom till att göra dataspel med kompisar, göra musik, börja med 3D-animering och senare till en KY inom data/media vidare till högskola och numera välbetald ingenjör. Han är inte ensam om det. Bland hans (och mina) "TV-spelsjunkies" finns idag välbetalda ingenjörer av olika slag, doktorander mm.

Ja, jag är själv en sån som tror benhårt på drömmar och på hur otroligt viktigt det är att ha dem. Och tro på dem!

Samtidigt tycker jag mig se att inspirationskällorna hos många unga är bloggare, idol-deltagare och andra som i och för sig "lyckats" stort i sin branch (bloggerskorna inte minst) och det är kanske inte en dröm att bygga hela sin framtid kring. Jag ser också många i gymnasiet som inte orkar stiga upp på morgonen och gå till skolan, som byter linje för att hitta den som är "lättast" osv osv och ligger i sängen med fördragna gardiner hela dagarna och spelar spel och kollar på YouTube och käkar chips och dricker energidryck. NU generaliserade jag grymt här, men jag TROR inte den graden av visionslöshet (kan man kalla det så?) fanns för säg 30 år sen. Men vad vet jag.

Och många unga är väldigt ambitiösa och målmedvetna. Yep.

 

[kryddelydd]

Ytterligare en sak som borde läggas in i undervisningen är hur det fungerar med högkostnadsskyddet i vården. Extra viktigt nu när det kommer många flyktingar där många har föräldrar som inte är insatta i svenska systemet överhuvudtaget. Det här kan man tycka borde vara vårdens informationsansvar men jag har sett många exempel på att det inte fungerar i en del volontärarbete som jag gjort. Har hjälpt flera att få frikort och inte ens när de har all vård på faktura får de frikort automatiskt. Har exempel på ganska sjuka människor som har betalat över 2000 kronor i vårdcentralsbesök på ett år.

Jag vet inte, jag?
Jag kan tänkas gissa att det handlar om asylsökande i ditt exempel?
Eller att individerna gått hos sjukvårdsinrättningar som inte är med i det allmänna systemet?

Eller så går det väldigt olika till i olika landsting...
I mitt landsting sköts det hela automatiskt. Man registrerar sig (eller registreras i en reception) i det länsgemensamma journalsystemet, som läser av status gällande eventuellt frikort.

Om man har sökt vård i annat landsting är det antagligen krångligare att få in informationen?

Och helt ärligt: jag jobbar i vården. Har inte koll på hur det fungerar rent praktiskt.
Det hör inte till mitt uppdrag att lägga tid på sådana saker.
Receptionerna är i stigande grad obemannade eftersom det är modernt att människor ska anmäla sig via "platta".

Jag misstänker att detta är ytterligare ett område där man förväntas själv kunna ta reda på saken via internet.

Vi kan ju för fasiken inte informera om precis allt, servera precis allt.

Den viktigaste kunskapen att förmedla till människor måste väl ändå vara förmågan att själv ta reda på den information man behöver?
Numera har i stort sett alla i Sverige tillgång till Internet (ditt exempel handlar ju inte om "medelsvensson" utan om människor som av något skäl inte har samma förmåga eller möjlighet till vård som "medelsvensson": utifrån ditt inlägg misstänker jag att dina vårdtagare inte gått i normal svensk skola (illegala invandrare?) och därmed faller utanför ramen för vad man bör lära ut inför vuxenlivet) och bör kunna söka information där.

 

[Wysiwyg]

Ja, jag är själv en sån som tror benhårt på drömmar och på hur otroligt viktigt det är att ha dem. Och tro på dem!

Samtidigt tycker jag mig se att inspirationskällorna hos många unga är bloggare, idol-deltagare och andra som i och för sig "lyckats" stort i sin branch (bloggerskorna inte minst) och det är kanske inte en dröm att bygga hela sin framtid kring. Jag ser också många i gymnasiet som inte orkar stiga upp på morgonen och gå till skolan, som byter linje för att hitta den som är "lättast" osv osv och ligger i sängen med fördragna gardiner hela dagarna och spelar spel och kollar på YouTube och käkar chips och dricker energidryck. NU generaliserade jag grymt här, men jag TROR inte den graden av visionslöshet (kan man kalla det så?) fanns för säg 30 år sen. Men vad vet jag.

Och många unga är väldigt ambitiösa och målmedvetna. Yep.

Unga drömmer väl om det som syns i deras vardag. Tidigare var det rockstjärnor och filmstjärnor och dåtidens föräldrar sa "ack ack han tror han ska bli nästa Marlon Brando men han borde bara ta sig i kragen och söka jobb på fabriken istället".

Och att många gymnasieelever fungerar såsom du säger tror jag inte alls på. Jag tänker mig att det är samma andel då som nu som struntar i skolan och som ägnar sig åt annat istället. Nu fanns jag inte för 30 år sedan men jag har väldigt svårt att tro att samtliga ungdomar då var fyllda av visioner, ambition och målmedvetenhet.

Det är lätt att säga "det var bättre förr". Om 30 år kommer min generation säga detsamma om ungdomen. Jag tror inte det var bättre för 10, 20, 30 år sedan. Ungdomens drömmar och den äldre generationens verklighet kolliderar precis lika mycket då som nu.

 

[nickan1]

Jag vet inte, jag?
Jag kan tänkas gissa att det handlar om asylsökande i ditt exempel?
Eller att individerna gått hos sjukvårdsinrättningar som inte är med i det allmänna systemet?

Eller så går det väldigt olika till i olika landsting...
I mitt landsting sköts det hela automatiskt. Man registrerar sig (eller registreras i en reception) i det länsgemensamma journalsystemet, som läser av status gällande eventuellt frikort.

Om man har sökt vård i annat landsting är det antagligen krångligare att få in informationen?

Och helt ärligt: jag jobbar i vården. Har inte koll på hur det fungerar rent praktiskt.
Det hör inte till mitt uppdrag att lägga tid på sådana saker.
Receptionerna är i stigande grad obemannade eftersom det är modernt att människor ska anmäla sig via "platta".

Jag misstänker att detta är ytterligare ett område där man förväntas själv kunna ta reda på saken via internet.

Vi kan ju för fasiken inte informera om precis allt, servera precis allt.

Den viktigaste kunskapen att förmedla till människor måste väl ändå vara förmågan att själv ta reda på den information man behöver?
Numera har i stort sett alla i Sverige tillgång till Internet (ditt exempel handlar ju inte om "medelsvensson" utan om människor som av något skäl inte har samma förmåga eller möjlighet till vård som "medelsvensson": utifrån ditt inlägg misstänker jag att dina vårdtagare inte gått i normal svensk skola (illegala invandrare?) och därmed faller utanför ramen för vad man bör lära ut inför vuxenlivet) och bör kunna söka information där.

Då fungerar det väldigt olika i olika landsting hos oss går det inte automatiskt utan det förväntas man hålla koll på själv. Det handlar om människor med uppehållstillstånd bl.a. som kommit hit som vuxna och därmed inte gått i svensk skola. Vet ej hur det ser ut med denna undervisning på SFI men min poäng är snarare att det finns många föräldrar som inte har kunskap om det svenska samhället i samma utsträckning som barn med svenskfödda föräldrar har. Sen är det också så att många kommer hit och är skadade både psykiskt och fysiskt av krig och andra upplevelser som gör att de inte har förmåga att ta in all information de får om svenska samhällssystem i början av sitt introduktionsprogram som finns
Fördde med uppehållstillstånd.

 

[Lena Furberg]

Unga drömmer väl om det som syns i deras vardag. Tidigare var det rockstjärnor och filmstjärnor och dåtidens föräldrar sa "ack ack han tror han ska bli nästa Marlon Brando men han borde bara ta sig i kragen och söka jobb på fabriken istället".

Och att många gymnasieelever fungerar såsom du säger tror jag inte alls på. Jag tänker mig att det är samma andel då som nu som struntar i skolan och som ägnar sig åt annat istället. Nu fanns jag inte för 30 år sedan men jag har väldigt svårt att tro att samtliga ungdomar då var fyllda av visioner, ambition och målmedvetenhet.

Det är lätt att säga "det var bättre förr". Om 30 år kommer min generation säga detsamma om ungdomen. Jag tror inte det var bättre för 10, 20, 30 år sedan. Ungdomens drömmar och den äldre generationens verklighet kolliderar precis lika mycket då som nu.

Jag hoppas du har rätt - och det har du nog! :-)

 

[Modest]

Unga drömmer väl om det som syns i deras vardag. Tidigare var det rockstjärnor och filmstjärnor och dåtidens föräldrar sa "ack ack han tror han ska bli nästa Marlon Brando men han borde bara ta sig i kragen och söka jobb på fabriken istället".

Och att många gymnasieelever fungerar såsom du säger tror jag inte alls på. Jag tänker mig att det är samma andel då som nu som struntar i skolan och som ägnar sig åt annat istället. Nu fanns jag inte för 30 år sedan men jag har väldigt svårt att tro att samtliga ungdomar då var fyllda av visioner, ambition och målmedvetenhet.

Det är lätt att säga "det var bättre förr". Om 30 år kommer min generation säga detsamma om ungdomen. Jag tror inte det var bättre för 10, 20, 30 år sedan. Ungdomens drömmar och den äldre generationens verklighet kolliderar precis lika mycket då som nu.

Jag har för mig att jag läst någon artikel om det (eh, extremt ovetenskapligt refererat, jag vet), att äldre generationer sagt ungefär likadant om de yngre under väldigt lång tid.

Jag kan som sagt inte källhänvisa men det känns ju inte orimligt.

 

[avslutat medlemskap]

Unga drömmer väl om det som syns i deras vardag. Tidigare var det rockstjärnor och filmstjärnor och dåtidens föräldrar sa "ack ack han tror han ska bli nästa Marlon Brando men han borde bara ta sig i kragen och söka jobb på fabriken istället".

Och att många gymnasieelever fungerar såsom du säger tror jag inte alls på. Jag tänker mig att det är samma andel då som nu som struntar i skolan och som ägnar sig åt annat istället. Nu fanns jag inte för 30 år sedan men jag har väldigt svårt att tro att samtliga ungdomar då var fyllda av visioner, ambition och målmedvetenhet.

Det är lätt att säga "det var bättre förr". Om 30 år kommer min generation säga detsamma om ungdomen. Jag tror inte det var bättre för 10, 20, 30 år sedan. Ungdomens drömmar och den äldre generationens verklighet kolliderar precis lika mycket då som nu.

Jag fanns för 30 år sen och jobbade då för fullt med det jag drömde om som barn (dykning och att ha egen verkstad) men jag fick inget gratis, varenda pinal i firman köptes för ihopjobbade och skattade pengar och jobben innan när jag var anställd fick jag leta upp själv och oftast var det korta jobb och inom många branscher. Jag har städat hotell, varit gårdskarl på samma hotell, jobbat extra där i disken och köket, röjt snö lite överallt, jobbat med byggnadsplåt på ett halvstort företag och som svetsare på samma, jobbat i en plastfabrik, i en kastrullfabrik, på ett par lager, kört truck och lastmaskin, kört lastbil och hämtat returpapper, jobbat med fastighetsunderhåll (fläktar, kyla-värme) på ett stort företag, stått vid en stor cnc-maskin på samma företag, varit båtmek samt lagat tv och radioapparater, klockor och bilar på fritiden och allt jag fick in på detta satsade jag i firman jag sen startade.

Allting går bara viljan finns och detta är bara en bråkdel av vad jag hunnit med i livet för ofta har det varit korta anställningar från några timmar till nån månad. Världens bästa lön har det väl inte varit på alla ställen men utbildning är inte gratis det heller och många av jobben såg jag som betald utbildning och ett sätt att ta mig närmare målet med egen verksamhet, nåt som var väldigt lönsamt då jobben stod som spön i backen och jag blev tvungen att leja bort jobb i min tur.


Sen kom det en hästj*vel och sparkade mig i huvudet och sen var det slut på den sagan och jag är glad att jag överlevde.

 

[vallhund]

Jag har för mig att jag läst någon artikel om det (eh, extremt ovetenskapligt refererat, jag vet), att äldre generationer sagt ungefär likadant om de yngre under väldigt lång tid.

Jag kan som sagt inte källhänvisa men det känns ju inte orimligt.

Redan på Platons tid.

 

[Wysiwyg]

@MacGyver Förstår inte alls hur det du skriver hänger ihop med mitt inlägg.

 

[avslutat medlemskap]

@MacGyver Förstår inte alls hur det du skriver hänger ihop med mitt inlägg.

Att göra drömmar till verklighet och inse att vissa drömmar förblir just,,,,,,,drömmar.

 

[As_Vegas]

Att klara av det stora steget från att andra har allt ansvar till att ta ansvar för sig själv på egen hand är en stor omställning i livet.
Och den första som man måste klara av själv.
Hjälp finns att få och det är okej att fuska genom att fråga andra och ringa en vän.
Men det är ändå den första stora sak som man förväntas att göra utan att kunna smita undan från det.
Förr i tiden så gjorde unga män värnplikten just under den tiden, vilket gav både tid, vägledning och övning för att lära sig det ansvaret.
Men nu så måste liksom alla ta sig igenom det på egen hand.
Och det går inte alltid så bra.
Vad kan samhället göra för att underlätta?
Längre obligatorisk skolgång?
Obligatoriskt ungdomsarbete för dem som inte lyckas att ta hand om sig själva?
Annat?

Vad menar du med att bli vuxen?
Och vad menar du med "det går inte alltid så bra"?

 

[kryddelydd]

Då fungerar det väldigt olika i olika landsting hos oss går det inte automatiskt utan det förväntas man hålla koll på själv. .

och om det fungerar olika i olika delar av Sverige, är det viktigaste att lära ut, HUR man själv skaffar sig information.
För informationen given i Kiruna blir då väldigt osann i Stockholm.
Självklart behöver skolan lära ut kunskap och fakta, så man har en bra bas att stå på.

Men som sagt: det viktigaste är att lära sig HUR man kan skaffa den information man behöver.

Mitt minne är begränsat. Jag kan inte hålla koll på allting.
Dock är det en stor hjälp att kunna söka upp informationen den stund jag behöver den.

Vi skulle gjuta för att sätta upp en flaggstång hemma hos mig. Då bjöd sig problemet att räkna ut volymen i en cylinder.
Det har jag kunnat.
Men det har jag glömt.
Tur, då, att jag kunde leta upp informationen.

 

[Tassetass]

Jag har för mig att jag läst någon artikel om det (eh, extremt ovetenskapligt refererat, jag vet), att äldre generationer sagt ungefär likadant om de yngre under väldigt lång tid.

Jag kan som sagt inte källhänvisa men det känns ju inte orimligt.

I början av 1900-talet motiverades begränsningen av omyndiga personers möjlighet att förfoga över sina egna pengar med att ungdomarna var mer intresserade av att shoppa och festa än att använda pengarna till att lägga grunden till ett bra vuxenliv.

 

[Sleepy]

Om det är svårt att bli vuxen har föräldraförmågan fallerat. Hela barndomen handlar om att förbereda barnet på att bli vuxen. Att få ta det ansvar man klarar i takt med ålder och mognad. Att få vara delaktig och räknas.

Amen. Från att lära sig att gå till att lära sig sköta ekonomin så är det stöttande och uppmuntran och hjälp till självhjälp som gäller. Få försöka själv, men ha stödet i bakgrunden när man behöver. Målet är att växa upp och klara sig bra själv; då har jag gjort min uppgift som förälder.

 

[Wysiwyg]

Att göra drömmar till verklighet och inse att vissa drömmar förblir just,,,,,,,drömmar.

Har fortfarande inget att göra med det jag skrev så det blev inte tydligare nu.

 

[Con]

Jag har mycket svårt att tro att slopandet av den allmänna värnplikten är orsaken till att det inte alltid "går så bra" för ungdomar att bli vuxna idag, om man med att bli vuxen menar att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaden och skaffa en egen ekonomi. Inte heller tror jag att det har med brist på drivkraft eller "curlingföräldrar" att göra. T.ex. min generation (90-talister), vaknade inte bara upp och bestämde sig för att inte klara sig själva lika bra som tidigare generationer, utan självklart är orsakerna till att yngre har svårare att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaden samhälleliga.

Som redan nämnts i tråden har Sverige varit (och är i viss mån fortfarande) ett land där unga vuxna flyttar hemifrån tidigt jämfört med andra länder. Det som har gjort det möjligt för unga att försörja sig själva och ha råd med eget boende i Sverige är att vi traditionellt har haft en stor offentlig sektor, som gjort det möjligt för unga att hitta billiga hyresrätter och dessutom utgör det skyddsnät som i många andra länder i stället utgörs av familjen (som man bor kvar hos länge).

Det faktum att vi börjar se en situation i Sverige som mer liknar den i resten av världen, där unga inte klarar sig själva, beror på att vi har bostadsbrist och arbetslöshet, den förra orsakad av att marknaden fick ta över bostadsbyggandet i början på 90-talet, och bara började bygga där det var lönsamt (dvs. för de rika), och den andra av teknologiska framsteg som gjort att jobb har försvunnit.

Men visst är det bekvämare att skylla på attitydproblem hos yngre generationer, om än lite förutsägbart (och ganska korkat).

 

[Modest]

I början av 1900-talet motiverades begränsningen av omyndiga personers möjlighet att förfoga över sina egna pengar med att ungdomarna var mer intresserade av att shoppa och festa än att använda pengarna till att lägga grunden till ett bra vuxenliv.

Det låter bekant!

 

[Inte_Ung]

Vad är definitionen på vuxen?

Att ta ansvar för sig själv, sina egna handlingar och sin egen försörjning.

Vad är det som unga människor har svårigheter med när de ska bli "vuxna" menar du?

Att inse att de själva måste göra jobbet och inte kan skylla på någon annan.

 

[Inte_Ung]

Och hur skulle längre obligatorisk skolgång hjälpa?

Någon typ av nyttig obligatorisk sysselsättning så att inte ungdomar blir daglediga och får det som en vana.
De som jobbar eller studerar tar ju hand om den saken själva.