Unga killar idag - inte ett dugg bättre än gårdagens?

[Ridinglady]

Oj då. Var var facket?

Facket stöttar sina medlemmar och sitter i tröstlösa möten med rektorer och högre chefer som även de tycker att läraren gjort fel, stöttar medlemmarna när de blir polisanmälda och hjälper medlemmen när de blir anmälda till lärarnas ansvarsnämnd...

 

[purity_666]

Jag tänkte på den här tråden när jag läste artikeln. 10-åriga pojkar som slår tjejer och uttalar hot om att de ska knulla tjejerna, sen dödshot.
Rektorn svarar med att "tjejer är spännande för killar"
Hur ska killarna lära sig vad som är okej om vuxenvärlden envisas med att pojkar är pojkar? Hur ska de lära sig att tjejer har ett värde, annat än objekt?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/...hot-mot-smaflickor-tjejer-ar-spannande-for-po

 

[Lime]

Svarar utifrån trådstarten. Precis en sådan övning som TS hänvisar till hade vi när jag gick i 9:an på samhällskunskapen (2006). Vi hade "tema kärlek" och killarna och tjejerna delades upp och vi fick gemensamt några minuter att skriva vilka egenskaper vi önskade hos en framtida partner på tavlan. Vi (tjejer) skrev egenskaper som syftade till en trevlig personlighet, medan killarna syftade till utseeende... stora bröst och bakdel etc. När samtliga var tillbaka på sin platser eskalerade det. Några tjejer ifrågasatte varför killarna skrivit som de gjort och de försvarade sig så gott de kunde. Summarum: det blev väldigt högljutt och hetsk stämning och jag har ett svagt minne av att läraren avbröt lektionen. Jag tyckte väldigt bra om min lärare i samhällskunskap, men han var på tok för snäll och situationen gled honom ur händerna.

Huruvida det blivit bättre eller sämre kan jag inte svara på. I den övningen vi hade var inte alla killar delaktiga, några satt kvar vid sina platser och höll säkert inte alls med om vad som stod på tavlan, men hade väl indirekt räknats in om det också lagts upp på Facebook som "klass 9x" verk. Jag gick i en stökig klass och klimatet på högstadiet var hårt, många gav nog efter för grupptryck och uttryckte sig på ett sätt de egentligen inte var bekväma med. Personligen tyckte jag högstadiet var vedervärdigt och skulle aldrig beskriva det i termer som "trevligt".
Jag ska göra mitt yttersta för att ge mina barn schyssta värderingar och hoppas att det blívit bättre den dagen de blir tonåringar. Peppar peppar, verkar de ha hamnat på en väldigt bra förskola som inte befäster gamla könsroller och det är jag jätteglad över.

 

[Badger]

Nej, jag pratar inte om pojkar som en naturkraft och ett opåverkbart problem. Om du läser mitt inlägg igen så ser du nog att jag pratar om hur samhället, omvärlden vi och alla ser på pojkar och flickor, hur de ursäktas när flickorna skuldbeläggs. Det är klart att pojken också är ett barn med potential. Men det säger ju hela samhället redan? Det är klart att det är tråkigt om killarna tappar i status, om de hålls tillbaka i skolan. Jag vill att alla ska hjälpas fram! Att alla ska få nå sin fulla potential. Att ingen ska skuldbeläggas eller behöva ta ansvar för någon annans handlingar. Att alla ska lära sig att ta ansvar för sina egna handlingar.

Mitt ursprungsinlägg igen, om du inte orkar bläddra tillbaka:
Jag förstår inte. Vi har vittnesmål på vittnesmål som visar hur män utnyttjar kvinnors ambition, drivkraft och passion för sitt höga nöjes skull, framför allt i branscher som är tuffa att ta sig fram i. Vi ser hur pojkar ursäktas från låg ålder och flickor uppmanas att "strunta i dem", "du förstår väl att det blir roligare när du blir arg" och så vidare. När jag gick i skolan "straffades" busiga pojkar genom att bli placerade bredvid en flicka. Flickan var alltså ett objekt som användes, om hon såg det som ett straff eller inte att få pojken bredvid sig funderade ingen på. Vi hör att kvinnor måste säga ifrån, inte vara såna offer - men de får inte säga ifrån för mycket, inte bli aggressiva, inte vara orättvisa. Vi hör om våldtäktsdomar där mannens berusning är en ursäkt och kvinnans berusning ett tecken på att hon varit oansvarig. Och ändå börjar folk här prata om att killar systematiskt blir nedvärderade i skolan och att män faktiskt inte fick rösträtt före kvinnor. Som sagt. Jag förstår inte.

Jo men jag tror att jag menar att tiderna förändras. Skolan är inte exakt det den var när vi var små. Det kan man tex bara se på Pisa testen.

Jag håller med om att när jag var ung gynnades pojkar i skolan. Det finns forskning på det. Att placera besvärliga pojkar mellan flickor fanns då, på 80-talet. Nu är skolan en annan skola, den har förändrats kunskapsmässigt. Läsförmågan hos eleverna har minskat något oerhört. Sverige var bland de bästa i Europa på läsförmåga hos barn när vi (tror jag, jag var ju född 1975, dvs antagligen låg jag några år före dig, äldre) gick i skolan. Nu ska tydligen i allmänhet flickor med svenska som andraspråk vara bättre på att läsa än pojkar med svenska som förstaspråk. Och även om det på sätt och vis är jättebra så är alla lite oavsett sämre på att läsa än ett barn för 30 år sedan. (Nu kämpar de på bra med det i skolan misstänker jag och universitetslärare börjar säga att värsta svackan kanske passerats. Många studenter klarar av att läsa kurslitteraturen igen.)

Att skolan då, gynnade pojkar ligger bortom alla tvivel. Att skolan nu tydligen missgynnar pojkar börjar framträda. Det är inte så att det är ok att missgynna några barn. Så om man vill förändra skolan nu så måste det vara den skola som är nu som förändras, inte den skola som var då.

Så vad jag säger är att det vore bra om man kan tänka på två saker samtidigt. Något som skulle gynna landet, barnen, skolan, kunskaperna, vilka som går på universitetet och psykiska hälsan hos ungdomar. Att försöka både tänka på att pojkar inte ska bete sig illa och att de har rätt till kunskaper och drömmar om universitetet och jag tror ju att det går att arbeta med som ett paket.

 

[kryddelydd]

Sjukt. Lär bli en sjuhelsikes Wake-up call för dessa barn den dagen de ska ut i arbetslivet.

Ja, ett uppvaknande.
Rakt in i stressens, depressionens och panikångestens värld.
Jo, jag uttrycker mig tröstlöst.
Men människor som aldrig behövt lära sig att hantera motgångar, får inte större förmåga till det senare i livet.
Att få hjälp att hantera motgångar är stärkande.
Att någon tar bort motgångarna är eventuellt senare handikappande, eftersom man då lär sig att någon annan ska lösa motgångar och problem.

 

[Badger]

Jag hörde på BBC radio i förrgår, om att man tänkt starta kurser för skolflickor där de skulle få lära sig (håll i er) förstå pojkars skämt. Tjejerna skulle alltså få gå kurs i att inte uppröras över pojkskämt, att inte ta illa upp utan förstå att det "bara är grabbsnack" och inget att uppröras över. Jag trodde först jag hört fel, men det nämndes ett par gånger och var på fullt allvar.

Alltså....

Inte ett ord om att killarna kanske skulle behöva gå en kurs i hyfs och uppförande?

Jisses! De är inte riktigt kloka.

 

[Badger]

Tyvärr är det ju så att även om det står i skolans värdegrund att skolan ska arbeta mot/med människors lika värde, kränkningar, diskriminering osv så handlar det väldigt mycket om hur engagerad läraren är. Som på alla andra arbetsplatser finns det lärare som utsätter sina kollegor för sexuella trakasserier, eller de som kommer från en grabbig miljö och inte fattar att de inte ska föra den vidare.

Det arbetas med ämnena på Lärarhögskolan, men det är fortfarande så att väldigt få lärare får "riktiga" verktyg i hur man lär ut, det är också få högskolor som utbildar lärare som verkligen är kritiska till de som går utbildningen. Jag var själv med och gav en lärarkandidat ej godkänt på sista praktiken för denne, det hade kunnat göras långt tidigare. En kurs i stil med "att möta dina elever" på typ 30 hp hade varit nödvändigt för väldigt många lärare. Fram tills för bara något år sen lärdes inte ens betygsättning ut.

Jo hoppas de arbetar på det. Jag har ju en anekdot från när jag pluggade engelska för en evighet sedan (men lärare är ju i skolan längre än elever.). Min lärare i engelska som också undervisade lärarstudenter försökte underkänna en student på kursen men blev väldigt pressad av lärarhögskolan att godkänna. Vet inte hur det slutade.

Det är ju inte så aktuellt längre, det var innan tex lärarhögskolan i Stockholm bytte huvudman för att den var för dålig (eller hur det nu exakt var).

 

[Dressyrtjejen_97]

Så egentligen har du ingen aning om varför personerna slutade?

Med den ena är jag inte helt säker, men med den andra är jag så gott som säker.

 

[Migo]

Att placera besvärliga pojkar mellan flickor fanns då, på 80-talet.

Det har jag också varit med om, mitten och slutet av 90-talet.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det har jag också varit med om, mitten och slutet av 90-talet.

Fanns så sent som på 2010-talet också...

 

[Badger]

Jag tänkte på den här tråden när jag läste artikeln. 10-åriga pojkar som slår tjejer och uttalar hot om att de ska knulla tjejerna, sen dödshot.
Rektorn svarar med att "tjejer är spännande för killar"
Hur ska killarna lära sig vad som är okej om vuxenvärlden envisas med att pojkar är pojkar? Hur ska de lära sig att tjejer har ett värde, annat än objekt?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/...hot-mot-smaflickor-tjejer-ar-spannande-for-po

Det är lite så jag tänker också. Rektorn (och vår tidigare förskolepersonal) förväntar sig verkligen noll och intet av pojkar och verkar ingripa först vid fara, inte vid hårdhänthet, gentemot flickor och andra pojkar. Och då med hårda ord istället för med diskussion om känslor och hur kan man göra istället.

Och hon är ju verkligen inte feminist heller. På något sätt måste samhället sluta tänka att "pojkar är pojkar" och börja tänka typ -alla barn har förmåga att lära sig saker, tex att behandla andra väl. Om de tänkte så, från förskolepersonal och föräldrar och rektorn här, så skulle de väl inte acceptera att pojkar betedde sig såhär. Och det skulle ju gynna alla parter.

Rektorn säger att det är skillnad på ”pojkar och flickor” och att de har olika sätt att uttrycka att de är ”intresserade av varandra”.

– Jag associerar till att tjejer är spännande för pojkar.

 

[warg]

Jo men jag tror att jag menar att tiderna förändras. Skolan är inte exakt det den var när vi var små. Det kan man tex bara se på Pisa testen.

Jag håller med om att när jag var ung gynnades pojkar i skolan. Det finns forskning på det. Att placera besvärliga pojkar mellan flickor fanns då, på 80-talet. Nu är skolan en annan skola, den har förändrats kunskapsmässigt. Läsförmågan hos eleverna har minskat något oerhört. Sverige var bland de bästa i Europa på läsförmåga hos barn när vi (tror jag, jag var ju född 1975, dvs antagligen låg jag några år före dig, äldre) gick i skolan. Nu ska tydligen i allmänhet flickor med svenska som andraspråk vara bättre på att läsa än pojkar med svenska som förstaspråk. Och även om det på sätt och vis är jättebra så är alla lite oavsett sämre på att läsa än ett barn för 30 år sedan. (Nu kämpar de på bra med det i skolan misstänker jag och universitetslärare börjar säga att värsta svackan kanske passerats. Många studenter klarar av att läsa kurslitteraturen igen.)

Att skolan då, gynnade pojkar ligger bortom alla tvivel. Att skolan nu tydligen missgynnar pojkar börjar framträda. Det är inte så att det är ok att missgynna några barn. Så om man vill förändra skolan nu så måste det vara den skola som är nu som förändras, inte den skola som var då.

Så vad jag säger är att det vore bra om man kan tänka på två saker samtidigt. Något som skulle gynna landet, barnen, skolan, kunskaperna, vilka som går på universitetet och psykiska hälsan hos ungdomar. Att försöka både tänka på att pojkar inte ska bete sig illa och att de har rätt till kunskaper och drömmar om universitetet och jag tror ju att det går att arbeta med som ett paket.

Jag är faktiskt några år äldre - men jobbade i skolan under stor del av 90-talet dessutom. Ja, det är allvarligt om skolan missgynnar någon - oavsett orsak, kön osv. Där är vi helt överens. Men flera vittnesmål här visar ju att det fortfarande är vanligt att killar hålls om ryggen och "tjejer får tåla lite och måste lära sig förstå skämt". Det tycker jag är allvarligt, att det liksom aldrig händer något där. Därför reagerade jag när den omedelbara reaktionen från flera blev "men vaddå, killar missgynnas faktiskt OCKSÅ"
En annan fundering jag har haft i sammanhanget är denna: I samhället idag är det fortfarande så att tjejer måste vara mer kompetenta, pålästa, påstridiga och fram för att göra karriär än vad killar behöver vara. Kan det vara detta som märks redan i skolan, tjejerna vet att de måste kämpa, men killarna vet att de kommer klara sig hyfsat ändå? Dessutom finns det en tydlig skillnad i lönenivå mellan traditionellt kvinnliga låglöneyrken och traditionellt manliga. Det finns så att säga mer att vinna lönemässigt på att jobba hårt i skolan om alternativet du ser är undersköterska än om det är industriarbetare eller hantverkare. Så incitamentet att prestera i skolan över hela linjen blir förenklat större om du är tjej. Jag undrar hur mycket det påverkar resultaten?

 

[Raderad medlem 6459]

Med den ena är jag inte helt säker, men med den andra är jag så gott som säker.

Baserat på när på året hen slutade?

Det här är ju bara spekulationer liksom.

 

[tanten]

. Ang rektorer så är elever och föräldrar 'kunder' i dagens skola och 'kunden' har ju alltid rätt ...

Nej.

Har du insyn i skolvärlden?

 

[Badger]

Jag är faktiskt några år äldre - men jobbade i skolan under stor del av 90-talet dessutom. Ja, det är allvarligt om skolan missgynnar någon - oavsett orsak, kön osv. Där är vi helt överens. Men flera vittnesmål här visar ju att det fortfarande är vanligt att killar hålls om ryggen och "tjejer får tåla lite och måste lära sig förstå skämt". Det tycker jag är allvarligt, att det liksom aldrig händer något där. Därför reagerade jag när den omedelbara reaktionen från flera blev "men vaddå, killar missgynnas faktiskt OCKSÅ"
En annan fundering jag har haft i sammanhanget är denna: I samhället idag är det fortfarande så att tjejer måste vara mer kompetenta, pålästa, påstridiga och fram för att göra karriär än vad killar behöver vara. Kan det vara detta som märks redan i skolan, tjejerna vet att de måste kämpa, men killarna vet att de kommer klara sig hyfsat ändå? Dessutom finns det en tydlig skillnad i lönenivå mellan traditionellt kvinnliga låglöneyrken och traditionellt manliga. Det finns så att säga mer att vinna lönemässigt på att jobba hårt i skolan om alternativet du ser är undersköterska än om det är industriarbetare eller hantverkare. Så incitamentet att prestera i skolan över hela linjen blir förenklat större om du är tjej. Jag undrar hur mycket det påverkar resultaten?

Jag tror att du har rätt, definitivt.

Eller jag vet ju att du har rätt när det gäller hur pojkars beteende ursäktas. Men de ursäktas för att de saknar förmågan att bete sig bättre. Och det är där jag vill sätta in stöten. Om en förskolelärare tror att pojken saknar förmåga att bete sig så projicerar hon det på pojken och försöker aldrig lära honom. Hon berättar kanske till och med för pojken, medvetet eller omedvetet att han inte har förmågan och att hon tycker att han är en bra hurtig pojke om han beter sig illa -dvs ger mycket uppmärksamhet (negativ eller positiv. Skrattar ömt åt "upptågen" och skäller ibland håglöst). Men flickan försöker hon lära och lyckas ofta för hon tror att det går. (dvs hon pratar mer med flickan men är också mer noga med att hon ska bete sig älskvärt. Är hårdare om hon inte beter sig, fast förklarande.)

Och jag tror att enda sättet att få pojkar att sluta bete sig såhär är att lära dem att inte göra det. Men då måste man börja med att tro att de Kan lära sig och samhället måste vara tydligt (vilket det kanske blir nu med "metoo") med att de MÅSTE lära sig. Och därför måste man tro på dem lite

 

[Stinaelin]

Jag hörde på BBC radio i förrgår, om att man tänkt starta kurser för skolflickor där de skulle få lära sig (håll i er) förstå pojkars skämt. Tjejerna skulle alltså få gå kurs i att inte uppröras över pojkskämt, att inte ta illa upp utan förstå att det "bara är grabbsnack" och inget att uppröras över. Jag trodde först jag hört fel, men det nämndes ett par gånger och var på fullt allvar.

Alltså....

Inte ett ord om att killarna kanske skulle behöva gå en kurs i hyfs och uppförande?

Alltså, vad är nästa kurs?
Att lära sig ta stryk eller våldtäkter utan att gnälla?

Fruktansvärt!

 

[Anders]

Att skolan då, gynnade pojkar ligger bortom alla tvivel. Att skolan nu tydligen missgynnar pojkar börjar framträda. Det är inte så att det är ok att missgynna några barn. Så om man vill förändra skolan nu så måste det vara den skola som är nu som förändras, inte den skola som var då.

Fenomenet att pojkars kunskaper nedvärderas betygsmässigt är inget nytt fenomen, det har pågått under lång tid, det visar de undersökningar som gjorts. Att skolan tidigare skulle ha gynnat pojkar tror jag inte på om det inte finns objektiv fakta som styrker det..

 

[supersonic]

Tyvärr resonerar långt ifrån alla föräldrar som du utan vill tro att deras barn är ofelbara. Dessutom har en liten del insett att man kan få skadestånd via BEO om barnet blir kränkt av en lärare. Ang rektorer så är elever och föräldrar 'kunder' i dagens skola och 'kunden' har ju alltid rätt ...

Min sambo på de flesta arbetsplatser haft en bra rektor som backat upp när det blivit problem. Det finns t o m föräldrar som rakt ut har sagt fruktansvärt kränkande saker till honom vid ett flertal tillfällen.

 

[TinyWiny]

Jag är inte förvånad över killarnas "önskemål" alls och inte heller av vad tjejerna säger och gör. Det är så de är uppfostrade, pojkar att kräva, att inte ta något ansvar, att ta förgivet att andra ska tillfredsställa deras nycker och behov och att andra ska städa upp efter dem och flickor att se till andras behov och tillfredsställa dem. Att pojkarnas framtida partner kommer vara omhändertagande, snäll och trevlig rent allmänt tar pojkarna förgivet och flickorna med! Om man inte behöver vara rädd för att ens framtida partner kommer bete sig illa mot en, slå ihjäl en eller våldta en så kan man se till sådana ytliga saker som utseende i sådana diskussioner. Flickorna önskar sig en snäll och omtänksam partner för till skillnad mot pojkarna vet de att det inte är självklart. Flickor har också önskemål som är ytliga men de kommer inte fram i sådana diskussioner för det är inte lika viktigt för dem som att han är snäll. För pojkarna är det ytliga det viktiga och det är det som är den stora skillnaden. Sålänge barn uppfostras efter kön kommer det fortsätta för medans pojkar uppfostras att ta för sig uppfostras flickor att stå tillbaka, där pojkar uppfostras att utöva sina behov och ta vad de vill ha uppfostras flickorna att bli omhändertagande och lyhörda för andras känslor och behov, att sätta andras behov före sina egna och att lägga band på sina egna behov och önskningar. Flickor lärs att ta ansvar inte bara för sig själva utan även för vad andra gör med medans pojkarna lärs att de är deras rätt att bete sig som svin. Båda är förlorare.

Börjar vi se barn som barn och inte som kön så är enormt mycket vunnet. Ser vi barn som barn så kommer ingen rektor i framtiden bete sig som den i aftonbladet och händelsen skulle aldrig ens kommit till stånd för pojkarna hade inte trott att det var deras rätt att agera på sin impuls som rektorn nu bekräftat för dem var det rätta att göra. Vi måste sluta tvinga in våra barn i dysfunktionella könsroller och ge dem hela världen istället. Lära dem hur de ska bete sig för att både vara en god medmänniska men också att vara goda mot sig själva och därmed må bra i både med och motvind.

 

[supersonic]

Av det jag minns från min tid i högstadiet (01-04) var det mest killarna som kallade varandra för könsord och diverse andra skällsord. Det gick inte en dag utan att man hörde någon skrika "böghög" och så låg det en 5-6 killar i en hög på golvet i korridorerna. Däremot kan jag inte minnas att vi tjejer blev kallade saker, men visst tafsades det på några av tjejerna (inte på mig eller mina kompisar). Vet dock inte hur det följdes upp. I lågstadiet var ju däremot klassikern "han tycker om dig" populär att använda när en kille drog en i håret.
Av det jag får höra om klimatet i skolan nu verkar det definitivt hårdare mellan killar och tjejer. Mer verbalt åtminstone. Det skiljer sig säkert från skola till skola. De skolor sambon har varit på jobbar aktivt mot det, men det är lite tuggummisegt emellanåt, jag har såklart inte alla detaljer. Men jag är så glad att tiden i grundskolan är över för min del, samtidigt som jag oroas över mina barns tid där.