Jag håller med om den funderingen också. Och tror också att pojkar får lära sig lite att de inte behöver anstränga sig för att klara sig. Haken är att jag tror inte att det längre helt stämmer. I alla fall inte om han ville bli jurist eller veterinär eller läkare tex. Eller snarare man måste i alla fall komma in på utbildningen innan man kan glida i så fall.
Men en sak till, när jag pluggade tyckte jag mig börja ana att runtom i landet började unga män tycka, inte bara att -anstränga sig i skolan/flitighet var för flickor. Och därmed någonting som bör undvikas till varje pris. Utan även att lyckas i skolan och få bra betyg är för flickor. Men sedan även att universitetet är för flickor.
Pojkar verkar vilja undvika det som är för flickor. Och här kommer det värsta, samhället vill inte premiera med lön och bra arbetsvillkor det som är för flickor.
Och tycker man sig inte märka att rörmokares och snickares löner börjar glida upp och sopåkares? Läkarna verkar försöka kämpa med näbbar och klor för att behålla sina löner. Men framför allt rätten till sin kompetens och sina arbetsvillkor. Universitetens självbestämmande börjar man försöka urholka.
Så i en märklig paradox missgynnas alla och till slut hela landet när hela landet börjar förakta kunskap.
Så det spelar liksom ingen roll att fokusera på att göra hälften av barnen jämställda och empowered, det måste liksom vara båda. Så att inte ena halvan ser ned på det den andra gör.
Sedan tror jag att jag ev kan ha uppfattat det fel. Anders får gärna kommentera här. Jag kanske tänker fel när jag tror att många pojkar lite ser ned på och undviker de bitar som flickor är duktiga på och jag hör gärna på svaret. (vet att min son tror att han skulle få neg om han sa att han spelade en tjejfigur i spel tex, men vet inte om han har rätt. Det är kanske inte heller neg de menar om de säger -du ser ut som en tjej -rosa strumpor. Utan mer en neutralt yttrande.)
Senast ändrad:
