Prova att se det så här angående nyckelinventeringen och ändringen av arbetstid:
Ett sätt att sänka kostnader för sopföretaget är att "ta ifrån" sopkörarna kunskapen om nycklarna, för sedan kunna säga upp de nuvarande arbetarna, och ta in "vem som helst", på timanställning eller via bemanningsbolag.
Likaså så, så möjliggör en förlängd arbetstid, att man helt enkelt kan säga upp en del av den nuvrande fast anställda arbetsstyrkan, och hävda arbetsbrist.
Det handlar om solidareritet mellan arbetare helt enkelt, och en stark oro att bli av med fasta anställningar.
Egentligen liknar den här vilda strejken, väldigt mycket de strejker som förekom på slutet av 1800-talet, eller början av 1900-talet, när striden om rätten att organisera sig fackligt och om att ha kollektivavtal drevs genom just strejker, som alla var "vilda" på den tiden, eftersom det inte fanns vare sig organisationsrätt eller strejkrätt.
Det grundläggande felet är att politiker och tjänstemän har accepterat resultat av upphandling mot lägsta kostnad, utan att kunna/vilja/ha kompetens nog (välj vad som passar) syna om det är en realistiskt kostnad, eller om vinnaren av upphandlingen helt enkelt lagt sig så lågt, så att tjänsten (sophämtning i det här fallet) inte går att genomföra.
På senare tid har ett antal fullständigt skandalösa offentliga upphandlingar skett, i synnerhet i Stockholms län (och kommun) där det verkar som om tjänstemän och politiker vare sig lyckats skapa tillräckligt bra underlag för upphandling, eller sedan lyckats utvärdera de inkomna förslagen på ett rimligt sätt.
Se kostnads- och kvalitetscirkusen runt "Nya Karolinska", sjukvårdsmaterialupphandlingen med stäödstrumpor för 6000 kr/paret, färdtjänstupphandlingen i Stockholm där chaufförerna inte fick betalt, upphandling av oseriösa coacher till arbetsförmedlingen, eller sopupphandlingen från ett oseriöst företag som några exempel.
Hela upphandlingscirkusen i offentlig verksamhet har helt gått på näbben. Det som var avsikten att kunna få effektiv användning av skattemedel med transparens gentemot skattebetalarna (vi), har i stället blivit en kostbar koloss utom kontroll. Det går åt massor med tjänstemannatimmar och konsulttimmar för att vårda alla upphandlingar.
Och hur ska vi (vi skattebetalare alltså) veta om det vore bäst (pris och/eller kvalitet av olika slag) att driva en verksamhet i kommunal/landstings/statlig regi eller via ett företag om det inte finns offentligt drivna objekt att jämföra "privatdrivet" med?