Vad säger ni om dessa hovar?

[tello]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Nu tar det hus i helvete..

Jag förstår hur du menar med ditt uttalande, men det är lite väl magstarkt formulerat, och ffa olyckligt formulerat. Det finns inte 'vanliga' och 'ovanliga' hovslagare. Utan det finns hovslagare, punkt (så länge vi håller oss till de utbildade och struntar i skopåspikarna). Olika hovslagare har dock dels olika stor erfarenhet, olika mycket fortbildning och ffa olika stort intresse av att fördjupa sig inom olika områden.

Men det finns alldeles utmärkta, 'vanliga' hovslagare som har både utrustning för och kunskap att smida individuellt utformade sjukbeslag. Utan att de skott på Falsterbo

Precis så här menade jag om det nu fanns vanlig och ovanlig skoning:

"Okej, jag har som sagt inte reagerat på att den skulle vara för kort, men så är min erfarenhet av ringskor typ noll också, en 'vanlig' skoning kan jag bedömma mycket bättre än en ringskoning".

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Precis så här menade jag om det nu fanns vanlig och ovanlig skoning:

"Okej, jag har som sagt inte reagerat på att den skulle vara för kort, men så är min erfarenhet av ringskor typ noll också, en 'vanlig' skoning kan jag bedömma mycket bättre än en ringskoning".

Och vad har MIN kunskap som hästägare för betydelse i frågan? JAG är inte kunnig vad gäller sjukbeslag. Och skulle jag smida en sko skulle förmodligen det ta folk ett halvår att räkna ut VAD sjutton jag eg försökt göra.

Men, mitt uttalande kvarstår, det finns helt 'vanliga' hovslagare som har både erforderlig utrustning och kunskap att smida anpassade specialbeslag utefter individuell häst.

Vad gäller min hovslagares skoning så har jag såvitt jag vet aldrig talat om vilken av kategorierna han hör? Han har inte så många år i yrken i ryggen än, han har dock ett brinnande intresse, han har skaffat smedja etc. Jag räknade dock inte honom till kategorin hovslagare som är otroligt kunniga på sjukbeslag. Än. Ge honom tio år, om det brinnande intresset håller sig så är det nog ett helt annat svar.

Min fd hovslagare däremot, med betydligt mer år i yrket (och SKarautbildad och inte Lärniautbildad), som jobbat i många år i hovslagareiet på SLU Uppsala. Där har du en i nivå med den du nämnde.

Min nuvarande hovslagare kan dock utmärkt väl i samråd med behandlade veterinär göra den typ av sjukbeslag som efterfrågas. Jag tvekar dock på att han själv skulle anse sig besitta kunskap nog att själv 'föreslå vilt'. Och han ringer och rådfrågar mer erfarna kollegor om han är osäker, t ex när stoets hovböld gipsades, så var han osäker på hur länge gipset kunde sitta. Och ringde och kollade. Samma sak när jag frågade vad man beslagsvägen kunde göra för att hjälpa spatthäst. Han sa det han visste, men tyckte att han skulle höra med X och Y. Vilket han också gjorde.

Men, du får gärna utveckla vad MIN kunskap om hur en ringskoning ska se ut har med saken att göra? Och vad min hovslagare har med saken att göra?

 

[tello]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Inget har det med saken att göra....jag ville bara uttrycka att man kanske använder ordet "vanlig" ibland, jag förstår precis vad du menar....jag mindes bara att jag läst något av dig med hovar då jag senast var igång med hovslageribekymret....*peace*

 

[Boj]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Kan du inte fota hasen, vore kul att få se en harhas det är inte så ofta man får se det.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Ah, du menade så. Men där är vi överens, det finns 'vanlig' skoning, och så finns det olika typer av 'specialbeslag'. Däremot anser jag inte att det finns 'vanliga' och 'special' hovslagare. Utan de är alla hovslagare i grunden, men med olika stor kunskap, erfarenhet och intresse av t ex specialbeslag.

Min förra hovis, som jobbat som klinikhovslagare, var outstanding på unghästkorrigering etc. Han kunde smida rent kunskapsmässigt etc, men inte rent praktisk då han inte hade smedja eller ens gasolässja, svets osv. Antagligen för att intresset för det inte fanns.

 

[tello]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Bra då är vi överens, vi anser lite olika saker undra bara hur det ska gå med TS häst...

 

[Keltic_Salinero]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

sidan 4 inlägg 68 finns bilder på hasen ur olika vinklar.

Inte dom bästa men ändock bilder...

 

[coari]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

sidan 4 inlägg 68 finns bilder på hasen ur olika vinklar.

Inte dom bästa men ändock bilder...

Tack,,,,

Någon, vem vill jag inte utpeka har ingen erfarenhet av hur en harhas ser ut, utan verkar mest svamla utifrån egen okunskap.

Jag är för trött nu men ska senare lägga in en bild på en harhas.

 

[coari]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Min fd hovslagare däremot, med betydligt mer år i yrket (och SKarautbildad och inte Lärniautbildad), som jobbat i många år i hovslagareiet på SLU Uppsala.

Helt OF men vad menar du met det jag har markerat??

Mig veterligt så började Skaras utbildning frångå traditionel "militärskoning" så snart dom tog del av lärnias utbildning, val av landets skickligaste hovisar som utbildare i fysiologisk skoning.

Sedan tycker jag det är bra att man även i dagens utbildningar lyckats tvätta bort den gamla "stämpeln" att alla hovisar är en försupen yrkesgrupp utan ser nycktert på sitt yrkesval.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Att det påstås att det är en kvalitetsskillnad mellan de två, och definitivt är en tidsskillnad. Om det påverkar eller ej (tidsskillnaden) eller om det är sant att det är kvalitetsskillnad har jag keine aning om.

Sålänge de gör lika bra ifrån sig på proven inom SHF:s regi så borde det ju i slutändan kvitta lika hur de är utbildade, tycker jag. Men då jag inte vet om det skiljer sig såsom ryktet/skrönan säger, så.

Min nuvarande hovslagare skodde i ett stall jag jobbade i när han var alldeles 'färsk och ny', och låt oss säga som så att jag då i mitt stille sinne fattade beslutet att 'han skor INTE mina hästar'. Det var inte bra, om vi säger så..

Några år senare, när min ord hovslagare lovordat honom högt och lågt, och jag sett ett par andra hästar han skott ändrade jag uppfattning. Och när nu min ord hovslagare gick och fick en smärre hjärnblödning eller ngt (ngt annat kan inte förklara beteendet..) så var det ju helt enkelt så att 'nöden har ingen lag'. Och när jag sett resultatet av den skoningen bytte jag helt sonika hovslagare, och det är få gånger jag ångrat det ett dugg.

 

[Totola]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

*knapplån*

Det verkar inte spela någon roll hur orolig man är för sin häst och hur många åtgärder man gör om de inte är "rätt" åtgärder enligt bukefalisterna! Jag tycker iofs också att det hade varit skönt i en sån situation att åka in till klinik direkt eller ta ett blodprov, när man har något hyfsat konkret (dvs man kan se symptom på utsidan) att gå på. Men jag förstår varför tintilar kontaktade djurskyddsmyndigheterna för tonen i den här tråden (och en del andra trådar ) är: "gör såhär, annars är du en omoralisk djurplågare! eller åtminstone dum i huvudet"

Det ÄR lag i Sverige om att veterinär ska undersöka och behandla i första hand när det gäller akuta skador/sjukdomar. I detta fall är det konstaterat inte djurplågeri. Men alla verkar ha olika definitioner om djurplågeri, tur att vi har djurskyddsmyndigheterna som bestämmer vad som VERKLIGEN är det! Sen om man gör sig själv (och hästen) en björntjänst genom att inte ta reda på exakt via blodprov/röntgen m.m. är en annan femma, tar man tag i saken snarast på det sätt man tror på, och via veterinär om det behövs (/i första hand om det är akut) då har man enligt mig visat att man är en seriös hästägare.

Tråkigt att se så många som påstår sig bry sig om hästen förvandla en sån här "be om råd"-tråd till en "slå i huvudet"-tråd

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Vad andra sagt tar jag inte ansvar för, men jag har aldrig kallat det djurplågeri/vanvård.

Men läs mitt inlägg om att allt som inte är vanvrd/djurplågeri är inte nödvändigtvis BRA för hästen.

T ex är det okej bara ge vatten två ggr/dygn, eller mat två ggr/dygn. Det är helt lagligt, inte djurplågeri etc. Men det är inte BRA för det. Osv osv.

Tintilar riskerar sin hästs välmående, och det är aldrig okej. Oavsett om det är djurplågeri eller ej.

 

[Totola]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Du får såklart tycka att det inte är okej, låter onödigt bara att idiotförklara eller snarare påpeka att någon inte "bryr sig om hästens välmående"/"agerar utefter hästens välmående" när det rör sig om åsikter eller egna erfarenheter.

Det finns många olika fall där åsikterna går isär vad gäller att "riskera hästens välmående". Ta nosgrimma som exempel, det finns en del som anser att det är att riskera hästens välmående i onödan medans TR säger något helt annat. Jag har blivit anklagad för att vara djurplågare för att jag inte ryktat hästen varje dag, och även om man inte hade uttryckt det som djurplågeri utan "riskera hästens välmående" så är jag inte av samma åsikt. Inspänningstyglar/rollkür/skarpa bett klassar en del som att "riskera hästars välmående" men där går också åsikterna isär.
Finns säkert bättre exempel, men min poäng är som sagt att självklart får du ha din åsikt men det blir så dryg stämning när det blir lite av en sammangaddning mellan de som "vet" att de har rätt åsikt när det är just en åsikt. Hade det varit ett fall av djurplågeri däremot, enligt djurskyddslagen, ja då är det inte frågan om åsikter utan de regler som finns.

Personligen så anser jag att det är bättre att söka vård öht av seriösa människor när man upptäcker att något är fel (om hästen inte verkar lida/halta/vara sjuk bör det vara ok med alternativbehandling) än att man ser det men inte försöker ta reda på orsaken. Vilket ändå är ganska vanligt när det gäller en ohalt häst som ser frisk ut. Börjar man iaf i en ände så har man större chans att komma fram till och behandla orsaken, seriösa alternativare hänvisar ju till vet. om det verkar vara något allvarligt eller allmänt kräver veterinärbehandling.

Om jag blir förkyld börjar jag i första hand med att ta halstabletter, naturläkemedel (Esberitox t ex), varma drycker m.m. för att sen kontakta läkare om det inte ger med sig eller man t ex får oroväckande hög feber. Om jag känner mig stel i ryggen eller blir öm så går jag i första hand till en ryggspecialist, t ex kiroprator/naprapat eller en sjukgymnast. Som i sin tur hänvisar vidare till doktor om de misstänker något allvarligt. Råkar jag däremot ut för en akut skada som behöver röntgas går man givetvis först och främst till doktorn, eller om det är ett mer allvarligt problem än en nyligen uppstådd förkylning eller lite ömhet Ser inget fel i det på människa, självklart får man vara mer petig på häst eftersom man inte alltid märker symptomen på samma sätt, men själva grejen tycker jag är densamma.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Var går gränsen för när en häst lider då, om vi ska fortsätta klyva hår.

En häst med deformerade hovar, men reaktion/svullnad i ländryggen, som tappar päls och har hudförändringar. Och det det 'finns mer tecken', ägarens ord, på njurproblem/hudåkommor...

 

[Totola]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Ja, det är en svår gräns att dra. Om en häst verkligen lider så visar den det, men frågan är såklart om vi märker det. Hästar är olika duktiga på att säga till. Jag har kanske haft tur med hästar som är duktiga på att säga till, men hästarna verkar också prioritera olika - vissa saker tänker de kanske inte lika mycket på som andra saker. Man vet ju själv med sig att har man gått och haft ryggont tillräckligt länge tänker man till slut inte på det, men skär man sig i fingret av ett papper så kan man lida som sjutton! Men även det är såklart individuellt.

Om man verkligen LYSSNAR på hästen så tror jag att de talar om ifall de lider eller inte. Är det något som hästen lågprioriterar dvs inte lider av i lika hög grad som något för den mer akut, ja då tycker jag inte man kan säga att den lider. Däremot behöver det oftast åtgärdas ändå för att det inte ska gå så långt att hästen lider.

Angående det här fallet så tycker jag trådstartaren verkar vara en ovanligt petig hästmänniska, bortsett från hovarna givetvis som "vem som helst" hade kunnat se att något felas. Men det är det intryck jag fått, sen kan det givetvis vara annorlunda IRL.
Symptomen säger egentligen inte mig så mycket mer än att något inte är som det ska, sen om det är matallergi, fång, dåliga njurar, olika symtom som inte har med varandra att göra, det vet inte jag. Har ingen aning. Å andra sidan vet jag inte många som skulle gå till veterinären enbart för kassa hovar (om de inte är akut kassa vill säga så hästen märkbart lider av det) nu har väl inte det så mycket med det här att göra eftersom det finns fler symtom, men det var ju som jag förstått det tydligaste tecknet = det som skulle märkas först.
Som sagt - förhoppningsvis är alternativbehandlaren seriös och skickar till veterinär om det är något h*n inte kan/bör åtgärda eller att det behövs en mer konkret diagnos. Eller om hästen inte blir bättre inom rimlig tid. Och/eller att TS tar hästen till klinik om statusen blir värre/oförändrad inom en rimlig tidsperiod.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Ja, det är en svår gräns att dra. Om en häst verkligen lider så visar den det, men frågan är såklart om vi märker det. Hästar är olika duktiga på att säga till. Jag har kanske haft tur med hästar som är duktiga på att säga till, men hästarna verkar också prioritera olika - vissa saker tänker de kanske inte lika mycket på som andra saker. Man vet ju själv med sig att har man gått och haft ryggont tillräckligt länge tänker man till slut inte på det, men skär man sig i fingret av ett papper så kan man lida som sjutton! Men även det är såklart individuellt.

Om man verkligen LYSSNAR på hästen så tror jag att de talar om ifall de lider eller inte. Är det något som hästen lågprioriterar dvs inte lider av i lika hög grad som något för den mer akut, ja då tycker jag inte man kan säga att den lider. Däremot behöver det oftast åtgärdas ändå för att det inte ska gå så långt att hästen lider. .

Okej. Om vi tar ett exempel ur verkligheten. En häst som en dag hittas med svullna bakben. Hästen är halt på ena bak, men inte tvärhalt. Pigg och glad häst, skulle gärna springa i hagen och busa och bralla om den fick, men får gå i lite hage i två dagar. Svullnaden går ner inom några dagar och det finns inga sår,s vullnader eller gallor på benen. Inte palpationsöm och senan är kall och torr. Ingen feber, inget nedsatt allmäntillstånd eller liknande. Men hältan består, den är lindrig på rakt spår i både skritt och trav, men på böjt spår ser man att hästen inte riktigt verkar vilja trampa igenom i kotan och sparar det benet (dvs halt). Hästen är dock pigg och glad och har inget emot att trava varken på rakt eller böjt spår. Hästen står på boxvila med promenader vid hand dock.


Efter ytterligare några dagar börjar hästen trampa igenom bättre i kotan och hältan minskar, däremot så trampar den fortfarande inte riktigt igenom ordentligt i kotan och använder inte riktigt det bakbenet lika mkt på böjt spår, dvs hältan är bättre men det finns fortfarande hälta kvar.

Lider hästen? Har den ont? Har den en allvarlig skada eller mer lindrig? Är det 'bråttom' att ta ut/åka till veterinären? Är det okej att släppa ut den i stor hage igen? Kan den motioneras uppsuttet, i vilka gångarter?

Vad har hästen för skada/skador? Vad krävs för att diagnosticera dem?

Fundera lite, och scrolla sen neråt...
.
.
.
.
.
.



....



..

.
.
.
.
.
.
.



Hästen har en akut carpi på VF, en akut, ganska ordentligt skada på djupa böjsenan på VB, den har också en akut överbelastningsreaktion på HB. Som bonus har den lyckats bli ordentligt sned i bäckenet. Och smällt på sin hasled, och därigenom triggat igång en hitills oupptäckt utläkt spatt i mellersta glidleden att bli aktiv igen. Hästen undersöks av veterinär 4 dagar efter skadan av veterinär på fältet som på telefon misstänker senskada men avskriver det. Hästen visar kraftig hälta för böjprov både högt och lågt på båda bak och VF. Vet rek metacam och boxvila, och om inte bättre på någon - några veckor så klinik.

Matte åker till klinik 3 dagar efter DV-besöket. Klinikvet misstänker initialt låg fraktur i kotleden eller därikring. Kotledsrtg är ren. Det kan dock vara en spricka som inte syns på rtg än, så vet vågar inte bedöva kotleden. Den synliga hältan sitter lågt. Förutom hältan VB har hästen en akut carpit på VF och är ordentligt böjhalt på det benet. I övrigt ren på böjprov.
Ultraljud görs för att se på ledkapseln i kotan, den ser bra ut, däremot upptäcks en ordentlig senskada på djupa böjsenan på VB, precis under kotan, där djupa och ytliga böjsenan förgrenar sig.

 

[skogsridmulle]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

När jag vet besiktigade min shettis pratades det också om fång o fångränder. Han hade utflutna hovar när jag fick honom, antagligen för att han gått barfota och inte blivit verkad tillräckligt ofta.
Han snebelastade alltså så hoven nöttes på ena sidan mer än den andra. Med hjälp av oftare verkning rättades det till med tiden. Tyvärr går det ju inte så fort med hovar, men några månader senare blev det skillnad.

 

[Totola]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Om en häst får en akut skada anser jag alltid att det är ett jobb för en veterinär. Om det inte verkar allvarligt kan jag tycka det är ok att vänta ett par dagar eller så för att se om det bara var t ex en lindrig sträckning, men blir hästen inte helt bra inom rimlig tid kontaktar man såklart veterinär. Likaså om det verkade som att hästen var på bättringsvägen men den fortfarande inte går tillbaka till rätt utgångsläge utan att det känns som att något "sitter kvar".
Eftersom det fortfarande gäller en "akut skada" skulle jag ha tagit det med en veterinär. För att det är deras område. Känns hästen fortfarande inte 100% trots att hästen är färdigbehandlad hos vet. och fått klartecken tycker jag det är naturligt och ok att söka sig till andra metoder. Eftersom den veterinären kanske inte kunde hitta kotan som blivit låst/höften som åkt på sniskan eller vad det nu kan vara för liten detalj som veterinärerna missat. En andra åsikt helt enkelt, och veterinären har ju skött sin bit (förhoppningsvis )

Om det är något som kommer gradvis eller som funnits där länge dvs har VARIT en akut skada men kanske sen långt innan man skaffade hästen, då tycker jag det blir lite mer gränsfall. Är det något tydligt som hästen uppenbarligen lider av (av kroppsspråk och beteende att döma, eller att den haltar) så bör man såklart först ta det med veterinär och gå den vägen. Är det mer luddigt och ingen ren hälta tycker jag det är ok att gå alternativvägen även om den skulle visa sig vara en omväg, så länge inte hästen riskerar att ta skada av behandlingen eller lider av det. Självklart kan man inte alltid veta detta till 100% men å andra sidan kan man inte heller räkna med att lita på veterinärer till 100%, ingen kan veta allt som försiggår i en hästkropp då skulle man behöva magiska händer, kunna kommunicera telepatiskt med hästen och ha röntgensyn

Angående om hästen lider eller inte har jag gått in så mycket på redan och jag tycker faktiskt inte jag behöver utveckla det mer Självklart kan man ta fel, det enda sättet man kan veta säkert är att känna vad hästen känner och det är nog få som har en sådan förmåga

I just ditt exempel så skulle jag personligen inte tro att den anser sig lida (observera "tro", för det är omöjligt att veta efter enbart det du skrivit). Dock kändes det som ett fall där det kan orsaka framtida lidande om man bara kör på.
Troligen skulle jag också väntat ett par dagar för det mest akuta att gå över eftersom det inte verkade vara en rejäl hälta eller något som måste akutåtgärdas (läs: sys eller akut opereras ) därefter inom rimlig tid åtminstone ta ut distriktsvet. för att få en åsikt (rimlig tid är ju från fall till fall lite på känn, men säg max en vecka på ett ungefär). Jag hade inte tränat på med en halt häst, på sin höjd tagit en uteritt i skritt och jobbat för hand. Just för hand/från marken ser man ju också väldigt tydligt hur hästen rör sig, är det synbart orent kanske även det är för mycket begärt. Då är det skrittpromenader som gäller tills hästen är okej. Ingen sjukhage, hästar mår bra av att få röra sig om de inte är blockhalta, de kan åtminstone välja själva HUR. Undantag om hästen är väldigt sprallig.
Vad som krävs för att diagnostisera skulle jag räkna med att få bättre besked om av DV eller på klinik. I det här fallet hade jag nog ärligt talat först och främst tagit ut DV men anser de att man ska undersöka vidare på klinik så gör man självklart det.

Nu är ju det här mycket mina egna åsikter, med utgångspunkt från mina egna prioriteringar med hänsyn till vad man själv tycker är att se till hästens bästa utan att överdriva. Och precis som det mesta i den här tråden så är det inga regler eller "så här är det, så ska man göra!" för vi har alla våra värderingar. Så länge man utgår från hästens bästa är man på rätt väg även om vissa saker kan och ev. bör ifrågasättas. Men det är ju våra värderingar som säger om det behöver ifrågasättas eller inte, därför blir det så luddigt Lyckligtvis har vi djurskyddslagarna att falla tillbaka på om vi är osäkra på vad som är egna värderingar och dömande av någon annan snarare än vad som faktiskt bevisligen är FEL.

 

[Alexandra_W]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

Om en häst får en akut skada anser jag alltid att det är ett jobb för en veterinär.

Om det är något som kommer gradvis eller som funnits där länge dvs har VARIT en akut skada men kanske sen långt innan man skaffade hästen, då tycker jag det blir lite mer gränsfall

.

Tack för långt svar. Om du tar med i beräkningen att hästen är en T-märkt förtidspensionär, och har bra perioder och dåliga perioder, är skadan lika 'akut' då? (Jag kriitiserar inte ditt svar, jag vill bara visa på hur svårt det är att göra en korrekt bedömning utan tillgång till veterinärmedicinska metoder och utrustning).

Om du av en händelse råkat ha equiatriker/kiro/liknande inbokad några dagar efter det hela hände, och denna konstaterar ORDENTLIG snedhet i korset, hur påverkar det?

Är det något tydligt som hästen uppenbarligen lider av (av kroppsspråk och beteende att döma, eller att den haltar) så bör man såklart först ta det med veterinär och gå den vägen. Är det mer luddigt och ingen ren hälta tycker jag det är ok att gå alternativvägen även om den skulle visa sig vara en omväg, så länge inte hästen riskerar att ta skada av behandlingen eller lider av det.

Okej, men en halt häst ska alltid till veterinären?

I just ditt exempel så skulle jag personligen inte tro att den anser sig lida (observera "tro", för det är omöjligt att veta efter enbart det du skrivit). Dock kändes det som ett fall där det kan orsaka framtida lidande om man bara kör på.

Hästen har en hög smärttröskel och anser smärta är för mesar och ansåg inte det var så stora fel på honom nej. Teorierna kring vad det kunde vara gick initialt från övergiftningsreaktion (hästen hade akut diarre någon vecka innan(, till sträckt sig och så vidare spännandes över ett ganska brett spektra av tänkbara diagnoser. Det fanns inget tydligt att gå på, mer än att hästen var halt på VB, där det finns en gammal hasledsdefekt som han är utdömd och T-märkt för. Hältan såg dock ut att sitta lågt.

Jag hade inte tränat på med en halt häst, på sin höjd tagit en uteritt i skritt och jobbat för hand. Just för hand/från marken ser man ju också väldigt tydligt hur hästen rör sig, är det synbart orent kanske även det är för mycket begärt. Då är det skrittpromenader som gäller tills hästen är okej. Ingen sjukhage, hästar mår bra av att få röra sig om de inte är blockhalta, de kan åtminstone välja själva HUR. Undantag om hästen är väldigt sprallig.

Och just det hade i det här fallet kunna kraftigt försämra, och göra en dålig prognos nattsvart.

Vad som krävs för att diagnostisera skulle jag räkna med att få bättre besked om av DV eller på klinik. I det här fallet hade jag nog ärligt talat först och främst tagit ut DV men anser de att man ska undersöka vidare på klinik så gör man självklart det

.

DV:s rek var ju absolut boxvila 5 dagar, och sen boxvile med prom vid hand. ÅB efter 2 veckor om ej bra eller klinik. Om bättre inget ÅB:

Inom 2 veckor efter klinikbesök var hästen i princip ohalt. Det innebar ju dock INTE att senan var ett dugg bättre, och ett utsläpp i stor hage då eller en upptrapning av träningen hade kunnat vara förödande.

Det jag vill visa är just hur APSVÅRT det kan vara att för mycket 'lyssna på hästen' och gå på det och yttre tecken när man inte vet. Eller gå efter ev hälta. Donnan med ett galligt knä men ohalt hade ju en rejäl senskideinflammation t ex. Det kunde lika gärna varit en idiopatisk galla och enbart av typen skönhetsfel. Men utan klinikultraljud så hade man inte vetat.

 

[Totola]

Sv: Vad säger ni om dessa hovar?

.

Tack för långt svar. Om du tar med i beräkningen att hästen är en T-märkt förtidspensionär, och har bra perioder och dåliga perioder, är skadan lika 'akut' då? (Jag kriitiserar inte ditt svar, jag vill bara visa på hur svårt det är att göra en korrekt bedömning utan tillgång till veterinärmedicinska metoder och utrustning).

Ja svår fråga är det. Rent generellt är det ju tyvärr lätt att man blir mindre petig med hästar som klassas som "pensionärer", "sällskapshästar", "promenadhästar" eller allmänt sjukt billiga hästar som man får gratis eller köper för runt slaktpriset. Och på ett sätt förstår jag ju inställningen, om man inte har några större krav på hästen så är risken mindre att den "lider" och skulle det ändå gå så långt att den gör det pga bristande veterinärvård väljer nog många att slakta/avliva.

En akut skada ser jag som något som nyligen skett, inte nödvändigtvis akut som i "riktigt illa/brådskande" Och med den definitionen så är det såklart inte alltid man måste ta ut veterinär för en akut skada.

Om du av en händelse råkat ha equiatriker/kiro/liknande inbokad några dagar efter det hela hände, och denna konstaterar ORDENTLIG snedhet i korset, hur påverkar det?

Ja du. Bra fråga det beror ju lite på vad equiatriker/kiro/liknande säger i övrigt också. Just på en hälta som uppstått akut, dvs från att vara obefintligt eller inget blivit synbar hälta så skulle jag inte bli lurad att det kommer från snedheten, särskilt inte om det gäller båda bakben.

. Okej, men en halt häst ska alltid till veterinären?

Inte nödvändigtvis. Men det beror på om man snabbt själv kan identifiera orsaken, hur allvarligt det verkar och hur snabbt det går bort. I vissa fall kan jag tycka det är ok att avvakta och ta ut veterinär först om det inte försvinner.
Min tur att ta ett exempel!
Jag skulle rida ut med medryttaren till min pappas häst (kallblodstravare som inte riktigt hajat det där med kroppsspråket). Medryttaren hade ridit för hårt på kusen som inte var van vid tyngden på ryggen så hon ville minsann inte ha upp ryttaren på ryggen, stegrade och vägrade stå still. Min häst tyckte att den behövde uppfostras och började backa mot kallblodet, om jag minns rätt så hoppade jag av för att lättare kunna avvärja backningen, men kallblodet hade redan tolkat det som ett hot, och *pang* så började de sparka på varandra. Kallblodet träffade med en hov på vardera skinkan på min häst. Det började inte blöda utan pälsen försvann, gick inte igenom skinnet möjligen det mest ytliga, dock hade han två fina runda hovmärken på vardera skinka
Dagen efter var den halt. Men eftersom den inte blivit träffad på något känsligt ställe vad vi kunde se och det mest verkade vara akut stelhet i muskeln så avvaktade vi ett par dagar och smörjde bara på salva där pälsen var borta för att det inte skulle bli infekterat om det gått igenom mer än vi trott. Efter det hade gått några dagar var hältan helt borta och den ömmade inte om man tryckte där.
Det är ett exempel på när jag själv tycker det är ok att inte ta ut veterinär.

. Hästen har en hög smärttröskel och anser smärta är för mesar och ansåg inte det var så stora fel på honom nej. Teorierna kring vad det kunde vara gick initialt från övergiftningsreaktion (hästen hade akut diarre någon vecka innan(, till sträckt sig och så vidare spännandes över ett ganska brett spektra av tänkbara diagnoser. Det fanns inget tydligt att gå på, mer än att hästen var halt på VB, där det finns en gammal hasledsdefekt som han är utdömd och T-märkt för. Hältan såg dock ut att sitta lågt.




Och just det hade i det här fallet kunna kraftigt försämra, och göra en dålig prognos nattsvart.

.

DV:s rek var ju absolut boxvila 5 dagar, och sen boxvile med prom vid hand. ÅB efter 2 veckor om ej bra eller klinik. Om bättre inget ÅB:

Inom 2 veckor efter klinikbesök var hästen i princip ohalt. Det innebar ju dock INTE att senan var ett dugg bättre, och ett utsläpp i stor hage då eller en upptrapning av träningen hade kunnat vara förödande.

Det jag vill visa är just hur APSVÅRT det kan vara att för mycket 'lyssna på hästen' och gå på det och yttre tecken när man inte vet. Eller gå efter ev hälta. Donnan med ett galligt knä men ohalt hade ju en rejäl senskideinflammation t ex. Det kunde lika gärna varit en idiopatisk galla och enbart av typen skönhetsfel. Men utan klinikultraljud så hade man inte vetat.

Ja absolut, det är skitsvårt. Jag blir paranoid om jag ser en galla, men samtidigt är jag rädd för att veterinärerna skulle skratta åt mig om jag ville boka tid på klinik för en sån liten sak Det bästa kanske vore om det var som med tandläkaren - att det dimper ner en tid för undersökning regelbundet och så kan man åka dit och påpeka alla sina paranoida iaktagelser!
Alla hästägare VILL att hästarna ska må bra, och de flesta försöker så gott man kan. Visst kan man som sagt påpeka om man ser att försöken verkar misslyckade och ge tips och råd, men det är så svårt att vara hästägare (lite som att vara förälder?) med alla: "gör jag rätt nu? tänk om... och ifall..." att man till slut måste inse att man kan göra fel, det är tyvärr lätt hänt, och inte spöa upp sig själv för det utan lära sig av det. Är intentionen god kommer det till slut bli bra, och alla kommer troligen förstöra en häst någon gång på grund av felaktiga beslut/felträning/felhantering/felutfodring/brist i säkerheten eller dylikt. Det är den hårda verkligheten.