Bukefalos 28 år!

Vegetarianförälder = vegetarianbarn?

Jag vill lägga till att jag aldrig skulle förbjuda mina barn något som faktiskt är socialt accepterat. Min moster förbjöd sina barn och sin man att äta kött för att hon själv var vegetarian med följden att hennes man och barn smygåt kött när de fick chansen. Är det verkligen så man vill leva i en familj? Att man ska smyga och ljuga för varandra? Det vill iallafall inte jag.
 
@Comatose, om du inte vill laga köttmat eller servera det hemma- gör inte det! Jag tycker det är jättestor skillnad på vad man väljer att göra själv / i sitt hem jämfört med att t ex förbjuda sitt barn att äta en ostmacka i skolan!

Förlåt, ska inte skriva mer, vet ju att du helst ville ha svar från veggisar. Lycka till med alltihop :-)!

Nejdå, klart ni får skriva allihop! Jag skulle bara gärna få lite inputs från andra som också är i min situation.

Jag funderar på om jag är fånig som tänker så här, men sanningen är ju att för mig känns det obehagligt att hantera kött, jag tror att vi äter för mycket kött och att det är ohälsosamt, och det gör i slutändan att det bär emot att tänka att jag skulle ge det till mitt barn, om du förstår hur jag menar?

Min sambo äter oftast veggo med mig (mest för att ingen orkar stå och laga dubbelt) men ibland lägger han till kött också. För honom skulle det nog vara konstigt att få en veggounge. Så mellanvägslösningen skulle väl vara att han får laga och servera kött till bebben när han vill, men det känns ändå inte riktigt, riktigt bra för mig. Det skaver lite.

Jag kanske bara behöver vänja mig vid tanken, jag vet inte.
 
Jag vill lägga till att jag aldrig skulle förbjuda mina barn något som faktiskt är socialt accepterat. Min moster förbjöd sina barn och sin man att äta kött för att hon själv var vegetarian med följden att hennes man och barn smygåt kött när de fick chansen. Är det verkligen så man vill leva i en familj? Att man ska smyga och ljuga för varandra? Det vill iallafall inte jag.

Nej men jag har inte tänkt förbjuda någon någonting (eller jo, men inte när det handlar om kött i alla fall). Men jag tänker nog mest på den här småbarnsperioden. Ska jag stå och mosa köttbullar om ett år? Känns jättemärkligt. Och rätt onödigt. Eller kan man låta barnet leva vegetariskt fram tills han själv kan uttrycka att han vill prova annat?
 
@Comatose jag förstår att du inte vill göra köttbullar o tycker det låter sunt att du inte tänker förbjuda senare. Kan ni inte göra en kombo där barnet får t ex ägg och mjölk och kanske fisk som liten? Att ha provat ägg ett par ggr innan 1.5- års vaccinationen är dessutom bra då det vaccinet är äggbaserat så man vet att barnet inte är allergiskt (då får man specialvaccin).
 
Nej men jag har inte tänkt förbjuda någon någonting (eller jo, men inte när det handlar om kött i alla fall). Men jag tänker nog mest på den här småbarnsperioden. Ska jag stå och mosa köttbullar om ett år? Känns jättemärkligt. Och rätt onödigt. Eller kan man låta barnet leva vegetariskt fram tills han själv kan uttrycka att han vill prova annat?

Jag hade också svårt att hantera kött och just att göra köttbullar var något som länge var fullkomligt otänkbart för min del men sen kom jag på lösningar på det med :up: Liksom att ta i det med händerna hu! Vidrigt! Men det går att göra köttbullar utan att ta i smeten med händerna också :) För mina barns skulle lagade jag köttet (men tog inte i det med händerna) och serverade det precis som jag serverade annat som jag inte tyckte om och låtsades som att allt var frid och fröjd och sa aldrig något negativt om köttet eller om annat som de gillade men som jag inte gillade. Däremot har jag varit väldigt noga med att lära mina barn att de aldrig och då menar jag aldrig! ska ta med uppläggningsskeden på sin egen tallrik. Okej att de äter kött men jag vill inte ha kött i min mat. Min dotter speciellt har sagt till många av sina kompisar här hemma när de har gjort just det och ryckt skeden ur handen på dem innan de har lagt tillbaka den och gått och hämtat en ny. Det är verkligen så fruktansvärt dåligt bordsskick att göra så men tyvärr tänker inte folk. Det är väl därför jag har så svårt för att äta på restaurang för jag vet inte hur många som har görat runt med potatisskeden på sina köttbitar :yuck:
 
@Comatose jag förstår att du inte vill göra köttbullar o tycker det låter sunt att du inte tänker förbjuda senare. Kan ni inte göra en kombo där barnet får t ex ägg och mjölk och kanske fisk som liten? Att ha provat ägg ett par ggr innan 1.5- års vaccinationen är dessutom bra då det vaccinet är äggbaserat så man vet att barnet inte är allergiskt (då får man specialvaccin).

Jo det hade ju varit krångligare om jag varit vegan (svårt med alla benämningar, men jag är väl det man brukar kalla för lakto-ovo-vegetarian och äter mjölk- och äggprodukter) så ägg och mjölk kommer ingå i kosten. Fisk... Ja, där börjar det bli konstigt för mig. Men jag ska fundera lite till och prata med han som ska bli pappa. Vi kommer säkert fram till nåt bra ihop, det brukar vi göra, men jag ville prata med lite annat folk innan). :)
 
Eller kan man låta barnet leva vegetariskt fram tills han själv kan uttrycka att han vill prova annat?

JA självklart!

Jag var själv vegetarian under många år men började äta kött när jag var gravid med första barnet som nu är 3,5. Innan dess hade jag planerat att även mina barn skulle äta vegetariskt men nu blev det inte så.

Vill bara säga att om du funderar om hur det fungerar på förskolan så äter de i alla fall på förskolan där mina barn går väldigt varierat, vegetariskt flera dagar i veckan. Det finns också flera barn som äter vegetariskt och de får vegetarisk mat som låter god på matsedeln i alla fall, det verkar inte alls vara några konstigheter.

Det enda jag tänker är att vår stora är väldigt noga med vad han äter, till favoriterna hör köttbullar, korv och andra charkprodukter. Han gillar inte grönsaker och inte heller nötter. Så om han hade varit vegetarian hade det blivit mycket pannkakor och annat som kanske inte är så nyttigt.
 
Jag kommer låta eventuella barn äta kött!
Det är lättare att kunna äta mera obehindrat borta och slippa räkna på allt....

Jag är vegetarian sedan 16år. Måste i perioder räkna rätt noga på vad jag äter för att inte gå ner för mycket i vikt. Är 184cm och väger idag 61kg, när jag var stressad rasade jag snabbt till 57 och där börjar det bli ohälsosamt :(
Äter barnen kött borde det iaf minska risken för att det ska trassla för dem....

Hehe, för mig går det lätt att bli lite överviktig på vegetarisk kost, jag borde nog räkna på min kost av den anledningen. :o Men jag förstår vad du menar, en fd. sambo som blev vegetarian "föll ur" helt. Man blev jättemager och fick börja äta lite kött. Men han tränade också väldigt mycket.
 
Jag är vegan, partnern vegetarian, och den lille äter vegetariskt. Vi lagar veganmat hemma, men de andra äter mjölkprodukter till frukost osv, och på förskolan (där han precis börjat) blir det vegetariskt. Är ett till vegetarianbarn på avdelningen, och flera som äter annan typ av specialkost, så tror inte det kommer bli så märkbart att han får speciell mat.

För mig kändes det konstigt och lite äckligt första gångerna sonen åt något med komjölk i, men jag har vant mig nu. Hade gärna gett honom veganmat rakt av, men jag och framför allt sambon har inte orkat krångla till det för mycket. Skönt att kunna köpa bäbisgröt var som helst, och barnmat på burk emellanåt. Sen får man ju tänka till lite ändå näringsmässigt - den vegetariska burkmaten som finns är extremt enformig, består i stort sett bara av lasagne eller annan pasta med ost som enda proteinkälla, så får försöka kompensera med bra hemlagat även om han älskar burkmaten. Hade funnits en marknad för den som ville producera näringsrik vegetarisk och vegansk barnmat tror jag.

Att bestämma åt honom att han skulle äta kött hade känts helt galet. Själv var jag dock med om det som liten - född i en allätarfamilj, men själv med känslan att kött var motbjudande. Jag ansågs krånglig och petig med maten, satt länge kvar i skolmatsalen för att jag inte kunde äta upp. När jag blev större och kunde välja själv att äta vegetariskt var det en befrielse. Och självklart ska jag inte förbjuda sonen att äta kött sen när han är äldre och på bortaplan, men jag hoppas såklart att han kommer att ha de värderingar jag upplever att många barn har - att det känns konstigt och fel att äta döda djur.

Lustigt, det var precis samma med mig när jag var liten. Minns att min mamma brukade smyga över min mat till sin tallrik när vi var bortbjudna och hon såg att jag LED av att inte klara att äta upp köttet. :( Hon ansågs pjoskig som inte tvingade mig och jag ansågs svår eftersom jag inte ville äta. Sedan när jag valde bort köttet var det som att polletten trillade ner: jag var inte svår och bortskämd - jag hade bara väldigt svårt för kött. Nu äter jag det mesta som jag får på tallriken.

Bra att tänka på det du säger om att vegetarisk barnmat är enformig. Vad köper du för sorts barnmat? Alltså, finns det ett speciellt märke eller har de vanliga sorter vego-pastasåser typ?
 
Aha, ja, men om man väljer att barnet ska äta kött så väljer man väl också åt barnet? Jag har aldrig hört talas om att man skulle bli intolerant mot kött om man inte äter det, men det kanske känns så, rent psykiskt, att man inte vill äta kött då?

Jag har en kusin med vegetarisk mamma (det lät fel men du förstår nog). Han åt kött för första gången som 16-åring och syppde som en kalv. Enligt egen utsago tog det honom ett par gånger innan han kunde äta kött utan att få ont i magen :(
 
Jag tänker att det antagligen är personal som inte är så uppdaterade på näringslära då...

Snarare är det så att de flesta föräldrar/vanliga människor inte har tillräckliga kunskaper i näringslära och hur man räknar ut individuellt behov av näringsämnen för växande barn..

Undantag finns givetvis, men på det stora hela taget så är den kunskapen inte bättre hos veganer än övriga befolkningen. Att ha koll på vad man själv behöver för att må bra är rätt enkelt, att räkna ut individanpassat till växande barn vad som behövs för att växa, utvecklas, må bra, få i sig alla näringsämnen är inte lika enkelt.
 
Jag har en kusin med vegetarisk mamma (det lät fel men du förstår nog). Han åt kött för första gången som 16-åring och syppde som en kalv. Enligt egen utsago tog det honom ett par gånger innan han kunde äta kött utan att få ont i magen :(

"Vegetarisk mamma" lät kul, en sån som jag ska bli då. :)

Jo, men jag vet att man reagerar i magen när man inte är van vid kött, men jag menade att man ju inte blir "intolerant" mot det på samma sätt som en allergi. Han vande sig ju efter ett par omgångar kött. Men det är tydligen på samma sätt om man varit utan kött i många år - magen mår inte bra av köttet då, och man kan få problem.

När min svägerska blev vegetarian hade hon motsatt problem - hennes mage blev helt upp och ner av att äta så mycket grönsaker. Men det gick över efter ett par veckor.
 
Jag vet inte, jag antar att jag lär märka det när jag har en avkomma..

Med moralisk bedömning menar jag att man kan förstå innebörden av att äta och döda andra varelser och att man med den kunskapen till hands kan göra bedömningen att man tycker det är rätt att äta kött. Att en tvååring vill äta från kompisens tallrik anser jag inte vara så pass underbyggt. Fram tills dess väljer jag vad barnet ska äta, något slm antalien inte kan ses som särskilt konstigt, det gör ju de flesta föräldrar.

Som jag förstod det är du vegan. Kommer du resonera likadant när det gäller mejeriprodukter, ägg osv som du gör med kött när det kommer till barnets kost?

Jag säger absolut inte vad som är rätt eller fel. Men det går ju inte att komma ifrån att hur mycket du än vill att normen ska vara att inte äta animaliska produktier, så är det absolut vanligaste att människor inte äter en vegansk kost.

Där kommer ju även sociala aspekter in för barnet. Barnet kommer sova över hos kompisar, gå på barnkalas, och bli bjuden på godis antaligen långt innan barnet är gammalt nog att göra ett faktabaserat och väl underbyggt val om ifall det helt vill utesluta animaliska produkter ur sin kost eller inte. Har du funderat något kring hur mycket din etiska uppfattning om att inte äta animalsika produkter alls är "värd" i förhållande till barnets sociala situation i dessa sammanhang? :)
 
Snarare är det så att de flesta föräldrar/vanliga människor inte har tillräckliga kunskaper i näringslära och hur man räknar ut individuellt behov av näringsämnen för växande barn..

Undantag finns givetvis, men på det stora hela taget så är den kunskapen inte bättre hos veganer än övriga befolkningen. Att ha koll på vad man själv behöver för att må bra är rätt enkelt, att räkna ut individanpassat till växande barn vad som behövs för att växa, utvecklas, må bra, få i sig alla näringsämnen är inte lika enkelt.

Å, men så tror jag verkligen att det är, att veganer generellt har mer koll på vad de får i sig, än den genomsnittlige köttätaren. Jag tror att det hänger ihop med att man ständigt blir så ifrågasatt som vegan (till viss del också som vegetarian, men det är liksom inte svårt, näringsmässigt, när man äter mjölk- och äggprodukter) så att man blir tvungen att lära sig om vad ens kost innehåller, för att kunna förklara för alla som ständigt ska ifrågasätta. Jag tror att många köttätare tror att det där med maten bara fixar sig självt och så käkar de falukorv och köttbullar för fulla muggar! (Nej, jag har inga fördomar!) :D

Har som sagt inte genomfört någon vetenskaplig studie på detta, men det är vad jag tror.
 
Å, men så tror jag verkligen att det är, att veganer generellt har mer koll på vad de får i sig .

Tro får du ju göra och som sagt, den biten är enkel, att veta vad man själv behöver få i sig för att må bra. En helt annan sak att räkna ut vad en växande individ behöver utifrån dennes förutsättningar på alla plan och som sagt så är kunskaperna i näringslära tämligen jämnt fördelat, men intressant att du tror att allätare inte verkar bry sig i vad de äter... De enda som man som grupp kan säga har mer kunskaper i näringslära än gemene är faktiskt de som har ätstörningar av något slag för de blir fixerade vid innehållet och därmed näringsläran. Sen att de använder kunskapen helt galet är en annan sak.
 
Vill du inte tillaga kött så tycker jag inte att du ska behöva göra det, be pappan göra det istället. Jag var vegetarian i 8 år och började äta viltkött lite försiktigt förra vintern (som sambon jagat). Här hemma äts det i huvudsak vegetariskt och kött 1-2 gånger i månaden och jag kommer inte att förändra matvanorna när bebisen är ute. Kötträtterna är det oftast sambon som tillagar, eftersom jag inte riktigt vet hur det ska tillagas eller när det är klart.
Att äta veganskt skulle jag uppleva som för begränsande, men som vegetarian upplever jag inte att man går miste om särskilt mycket. Mejeriprodukter och ägg kommer man långt på och omega 3 går att få i sig genom andra källor än fisk.

Här hemma äter vi mycket närproducerat och eko och jag kommer att tycka det är jobbigt att barnet kommer att serveras färdigmat och kött vars ursprung jag inte känner till på förskolan. För mig är det otroligt viktigt att djuren har ett bra liv, avlivas snabbt och att så mycket som möjligt tas tillvara efteråt. Det är en diskussion vi inte tagit här hemma ännu, men antagligen får barnet äta blandkost fram tills det blir stort nog att själv besluta vilka matvanor han/hon vill ha.
Det är så mycket som ska bestämmas om den lille som jag egentligen inte alls vill bestämma, dop vs. inte dop för att ta ett exempel där jag tror att jag och sambon kommer vara oeniga...
 
Som jag förstod det är du vegan. Kommer du resonera likadant när det gäller mejeriprodukter, ägg osv som du gör med kött när det kommer till barnets kost?

Jag säger absolut inte vad som är rätt eller fel. Men det går ju inte att komma ifrån att hur mycket du än vill att normen ska vara att inte äta animaliska produktier, så är det absolut vanligaste att människor inte äter en vegansk kost.

Där kommer ju även sociala aspekter in för barnet. Barnet kommer sova över hos kompisar, gå på barnkalas, och bli bjuden på godis antaligen långt innan barnet är gammalt nog att göra ett faktabaserat och väl underbyggt val om ifall det helt vill utesluta animaliska produkter ur sin kost eller inte. Har du funderat något kring hur mycket din etiska uppfattning om att inte äta animalsika produkter alls är "värd" i förhållande till barnets sociala situation i dessa sammanhang? :)

Tänker inte ge mig in i debatten men vill kommentera det sista. För mig har det varit självklart att erbjuda de barn (alltså kompisar till mina barn t ex) som har annan kost det de kan äta vid kalas, översovningar etc. Oavsett orsak till kosten. Dvs om jag bjöd hem ett barn som åt vegan-kost på kalas skulle jag se till att det fanns glass, godis etc som var ok för den. Om jag inte kunde erbjuda det skulle jag fråga om föräldrarna kunde skicka med det. Där ser jag ingen skillnad på om kosten är av allergi-skäl, övertygelse eller religion.

Jag kan se att det kan bli ett problem om barnet själv inte säger något eller om föräldrarna inte informerar eller är bekanta så att informationen finns ändå.
 
Tro får du ju göra och som sagt, den biten är enkel, att veta vad man själv behöver få i sig för att må bra. En helt annan sak att räkna ut vad en växande individ behöver utifrån dennes förutsättningar på alla plan och som sagt så är kunskaperna i näringslära tämligen jämnt fördelat, men intressant att du tror att allätare inte verkar bry sig i vad de äter... De enda som man som grupp kan säga har mer kunskaper i näringslära än gemene är faktiskt de som har ätstörningar av något slag för de blir fixerade vid innehållet och därmed näringsläran. Sen att de använder kunskapen helt galet är en annan sak.

Intressant! Men du vet och tror inte? Vore jätteintressant att se en källa! :)
 

Liknande trådar

Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 167
Småbarn Lång historia kort men vi har ett barn fött nov 2021 som sovit dåligt sen han föddes. Han har utretts för alla möjliga saker men det...
2
Svar
24
· Visningar
1 936
Senast: Lingon
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 197
Senast: mars
·
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
2 496

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp