Bukefalos 28 år!

vill ha en dotter

Sv: vill ha en dotter

Joda, jag ser absolut vad du menar. Det finns inget i mina föräldrars förhållande som någonsin varit jämställt. Min pappa är en skräckroman i sig själv där. Han har alltid uppfostrat mig till att säga vad jag tycker, att jag kan göra precis ALLT... FÖRUTOM när det kommer till att säga vad jag tycker och tänker till/om honom. Han har på allvar sagt till mig, att det inte spelar någon roll vad han säger, jag ska alltid hålla med honom, för han är min far och jag är hans dotter. :grin: Tack och lov så har min "kaxighet" slagit igenom mer och det resulterade i att vi inte pratade med varandra på 2 år när jag tillslut lackade på hans sätt att bete sig mot mig. Sägas ska att han är nog den enda som jag tillåtit göra hur som helst mot mig. Idag pratar vi med varandra men det känns att vår relation hänger på en lös tråd, för mig är det skönt, för då känns det som att han vet att han inte kan bete sig hur som helst mot mig.
 
Sv: vill ha en dotter

Jag tror inte han kommer VILJA bära kjol när/om han blir retad? Och om han vill det ändå; om han är beredd att stå emot tråkningarna; ja, då så är det väl bara låta honom välja själv?

Jag menade om han kom till mig och sa "mamma jag skulle egentligen vilja ha kjol på mig i skolan, men de andra barnen retar mig så därför vill jag inte" då skulle jag ju inte lägga fram kjolen bara för att min son egentligen har rätt till att ha de kläderna han vill. Då skulle jag inte fortsätta uppmuntra och säga "jooo men ** du vet ju att man får ha de kläderna man vill, det är bara dom andra barnen som inte förstår". Då skulle jag vika.
 
Sv: vill ha en dotter

Du har rätt, jag känner bara lite.. "många bäckar små"... det skulle ju iof innebära att den eventuella sonen då har egna uppfattningar som OFTA/alltid går mot det "normala" men om han hela tiden ses som udda eftersom han vet att det är okej att ha "tjejiga" grejer, gråta osv osv och yttrar det så tror jag chansen är rätt liten att han hamnar bland de balla killarna TYVÄRR, och då är ju helt plötsligt varenda "udda" grej han gör en orsak för övriga barn att mobba.

Jag tycker ju givetvit inte att det är rätt att det ska vara så, alla BORDE få göra PRECIS som de vill men eftersom den stora normen inte är så, känns ändå risken som väldigt stor. Sen behöver det ju inte betyda att min son vill ha saker och göra saker som anses vara balla.. who knows..? Tiden I guess.
 
Sv: vill ha en dotter

Ja, men är han så annorlunda på så många plan, då är han väl det? Då handlar det ju inte bara om att han ska ta på sig byxor istället för kjol, utan att han ska göra det, och det, och det, och en massa saker som han egentligen inte vill, men ska göra för att bli "normal" och inte "udda". Och det är ju också väldigt jobbigt, att hela tiden behöva anpassa sig på olika sätt, och inte kunna göra som man vill, för att man aktivt ska anstränga sig för att inte vara udda.

Jag har varit i den sitsen (som ensam svensk på en engelsk internatskola, då är man udda på tusen sätt vare sig man vill eller inte), och det är skitjobbigt, man måste i hela tiden tänka på vad man gör så att man inte råkar vara "konstig" igen. Och då var jag ändå 16 och inte 10 år gammal.

Jag skulle nog önska att mitt barn slapp hamna i en klass med väldigt strikta hierarkier, jag tror inte någon mår bra av det, vare sig man hamnar högst upp eller längst ner. Så mitt mål är definitivt inte att sonen ska bli en av de "balla killarna" (de var åtminstone i min klass både osäkra och otrevliga), utan att han ska hamna i en klass där man inte måste vara "ball" eller "töntig".

De allra flesta vill ju väldigt gärna följa normen, så jag tror egentligen inte att man behöver anstränga sig särskilt att barn ska lära sig att följa de normer som de andra barnen sätter upp, det går alldeles av sig själv. Betydligt svårare i så fall att förmå barn att bryta mot normerna, skulle jag säga. Barn är generellt intoleranta mot normbrytare, inkluderat sig själva, eftersom de inte sett så mycket av världen, och ofta tror att gruppens normer är allmän lag för alla.

Att barn mobbar andra barn tror jag inte handlar om att det är farligt att ens barn är annorlunda, det handlar om att barn lätt hamnar i hackordningar och exkluderande beteenden, såvida de inte har vuxna som hjälper till att styra upp gruppen.
 
Sv: vill ha en dotter

Och när jag tänker efter så är det samma familj där pappan ska vara pappaledig från September så att han kan åka och jaga...

Då frågade jag lite försynt var barnet skulle vara - jo, med farmor. Men alltså, liksom. Hur tänkte de då ? Jag föreslog att hon skulle lämna barnen en vecka med mormor och åka på ridläger, då fick jag ett gapskratt till svar.

Det bara kryyyyyper i mig när jag tänker på detta, men hur mycket ska man egentligen försöka att missionera ?
 
Sv: vill ha en dotter

om han hela tiden ses som udda eftersom han vet att det är okej att ha "tjejiga" grejer, gråta osv osv och yttrar det så tror jag chansen är rätt liten att han hamnar bland de balla killarna TYVÄRR, och då är ju helt plötsligt varenda "udda" grej han gör en orsak för övriga barn att mobba.

Jag tolkar det du skriver som att du är mera orolig att han inte hamnar med de balla grabbarna och att han blir mobbad för att han står upp för en egen vilja och rätten att tycka udda saker/kläder/beteenden okej än att han hamnar bland de balla grabbarna och blir en mobbare ?
 
Sv: vill ha en dotter

Fast jag har aldrig förstått de där argumenten. Om min som vill ha kjol i skolan då ska han bannemig ha det, då åker jag gladeligen med honom till en affär och han får välja hur många han vill. Om han sen blir illa behandlad i skolan får jag ta den striden med skolan helt enkelt och om sonen känner att han vill fortsätta ha kjolen så stöttar jag honom av hela mitt hjärta.

Hur ska ungarna kunna få någon som helst självkänsla och känsla för sig själva om inte ens föräldrarna unnar dem att se ut och vara som de vill och faktiskt är?
 
Sv: vill ha en dotter

Har svårt att se framför mig åttaåringen som går till skolan i kjol, lyckligt omedveten om att han kommer vara ensam kille om det, och att de andra barnen förmodligen kommer att reagera.
Ja men precis. Det känns som att hela "sonen i kjol"-diskussion är lite off redan från början.
 
Sv: vill ha en dotter

Men hur ofta uppstår den situationen, egentligen? Jag tycker barn brukar ha bra koll på vad andra barn tycker är normalt och inte. Har svårt att se framför mig åttaåringen som går till skolan i kjol, lyckligt omedveten om att han kommer vara ensam kille om det, och att de andra barnen förmodligen kommer att reagera.

Nej, precis. Den frågan kommer nog i tidigare år. När vår kille får peka ut "fina kläder" från bilder eller som sist; fick frågan vilket plagg i min sytidning han skulle välja att ha; så har det varit både klänningar, kjolar, byxor och annat. Ingen urskiljning eller fundering kring om det är ett plagg han "kan" ha eller inte. Samma med hans kusin som är jämnårig.
De är båda drygt 4 år.

När ett barn är 8 kan jag knappast tänka mig de självvalt kommer på alternativet kjol bara sådär plötsligt. Som 3-4 möjligen 5åring är det nog inte ovanligt att de helt enkelt inte fått lära sig det. Också förmodligen beroende på omgivning; börjar man tala om rätt och fel kläder eller färger när de är 3 så inrättar de sig nog tidigare i ledet. :grin:
 
Sv: vill ha en dotter

Jag menade om han kom till mig och sa "mamma jag skulle egentligen vilja ha kjol på mig i skolan, men de andra barnen retar mig så därför vill jag inte" då skulle jag ju inte lägga fram kjolen bara för att min son egentligen har rätt till att ha de kläderna han vill. Då skulle jag inte fortsätta uppmuntra och säga "jooo men ** du vet ju att man får ha de kläderna man vill, det är bara dom andra barnen som inte förstår". Då skulle jag vika.

Nej, inte jag heller. Jag skulle prata om det och tycka det var synd, men självklart skulle jag aldrig försöka pådyvla honom ett plagg (vare sig det är kjol eller byxa) om han känner att han blir retad.
 
Sv: vill ha en dotter

Fast jag har aldrig förstått de där argumenten. Om min som vill ha kjol i skolan då ska han bannemig ha det, då åker jag gladeligen med honom till en affär och han får välja hur många han vill. Om han sen blir illa behandlad i skolan får jag ta den striden med skolan helt enkelt och om sonen känner att han vill fortsätta ha kjolen så stöttar jag honom av hela mitt hjärta.

Hur ska ungarna kunna få någon som helst självkänsla och känsla för sig själva om inte ens föräldrarna unnar dem att se ut och vara som de vill och faktiskt är?

Nej, inte jag heller. Jag skulle prata om det och tycka det var synd, men självklart skulle jag aldrig försöka pådyvla honom ett plagg (vare sig det är kjol eller byxa) om han känner att han blir retad.

I det här fallet hade jag nog valt att agera som Björk. Hur fel det än må ha varit av övriga att reta sonen för detta.
Jag hade pratat med min son, förklarat tydligt att man får ha vilka saker man vill men att det tyvärr ibland kommer människor som inte förstår det och beter sig fel. Där efter skulle sonen få fatta ett beslut om han fortfarande ville ha kjolen eller inte. Skulle han vilja det, skulle jag absolut stötta honom, men jag skulle inte tjata på honom och försöka "tvinga" honom med mitt tjat om att alla får ha på sig vad de vill.

Niphredil, Kjolen är ju bara ett av miljoner exempel för att förklara och hjälpa till att sätta ord på tankar. Man kan ju byta ut kjolen med vad för pryl eller handling som helst, som annars uppfattas tillhöra det andra könet.
 
Sv: vill ha en dotter

Och när jag tänker efter så är det samma familj där pappan ska vara pappaledig från September så att han kan åka och jaga...

Då frågade jag lite försynt var barnet skulle vara - jo, med farmor. Men alltså, liksom. Hur tänkte de då ? Jag föreslog att hon skulle lämna barnen en vecka med mormor och åka på ridläger, då fick jag ett gapskratt till svar.

Det bara kryyyyyper i mig när jag tänker på detta, men hur mycket ska man egentligen försöka att missionera ?

Jaaa, du... :crazy: min personliga gräns går nog där. Jag kan ställa någon sån där lite "provokativ" fråga eller säga till någon att jag inte håller med dem, men jag tar inte stora strider och missionerar till varje pris. Speciellt inte när det blir en så personlig fråga som i ditt exempel.

Jag "missionerar" hellre i allmänt hållna diskussioner; där det liksom inte blir ett personligt exempel hos den jag talar med som jag tar upp. Jag tror ändå inte att jag når någonstans med det; de blir förmodligen mest sura och börjar ifrågasätta mig/oss och vårt föräldraskap. Och jag har inte lust eller kraft att gå och strida med bekanta, vänner, kollegor eller andra. Däremot tänker jag försöka sätta gränser omkring OSS. Om någon bekant, släkting eller annan skulle säga "dumheter" till våra barn; då tänker jag säga till. Eller om jag inte "finner mig" där och då, ta det med mitt/mina barn efteråt och förklara att jag inte håller med det personen sa eller gjorde.
 
Sv: vill ha en dotter

Jag tolkar det du skriver som att du är mera orolig att han inte hamnar med de balla grabbarna och att han blir mobbad för att han står upp för en egen vilja och rätten att tycka udda saker/kläder/beteenden okej än att han hamnar bland de balla grabbarna och blir en mobbare ?

Absolut inte, jag var själv aldrig någon av de coola, och känner nog tyvärr snarare en hel del avsmak mot dem och har ung samma erfarenheter om hur illa de kan uppföra sig som Mabuse verkar ha.

Jag använde mig nog klantigt av två extremer mobbad - cool för att det är lättare att sätta de mot varandra. Men det jag menade var helt enkelt att jag vet inte om jag hade tjatat och uppmuntrat min son in i det sista om han blev mobbad för det. Jag vill inte att min son ska bli mobbad i framtiden, men jag har inget som helst intresse i att han ska va coola snubben heller. Det får han ju iof vara också, så länge han uppför sig, men det är ju inte så att jag skulle se det som någon vinstlott direkt.

Ang ditt inlägg till Björk.
Jag blir löjligt upprörd när jag tänker på att kvinnor har det så där, och säkert de allra flesta också! Jag hade blivit fullständigt vansinnig om någon hånskrattat sådär åt en sådan där grej, jag skulle tolkat det som att de indirekt hånskrattat åt mig. Det hade vart KRIG här hemma om min sambo sagt något liknande..
 
Senast ändrad:
Sv: vill ha en dotter

Mina barn är ju stora så jag känner inte att mitt föräldraskap riktigt kan ifrågasättas längre, man har ju facit liksom. Det blir nästan som tvärt om - jag är som den dryyyyga äldre personen som vet allt men är helt omodern.

Till Apollo 13
Jag blir löjligt upprörd när jag tänker på att kvinnor har det så där, och säkert de allra flesta också! Jag hade blivit fullständigt vansinnig om någon hånskrattat sådär åt en sådan där grej, jag skulle tolkat det som att de indirekt hånskrattat åt mig.

Menar du kommentaren om ridlägret och skrattet som följde. Jag själv kände absolut inte att någon skrattade åt mig, jag kände snarast att hon skrattade för att hon inte kunde bemöta frågan alls utan tyckte det blev pinsamt för att hela grejen var så ogenomtänkt. Iallafall är det vad jag hoppas - att det satte igång en process.
 
Sv: vill ha en dotter

Om någon är dum mot min unge så anser jag att jag som förälder inte ska be barnet ändra sig eller tona ner sin egensinnighet för att passa mobbarnas värld. Jag vet inte riktigt vad menar med tjat och uppmuntran här - jag anser att man stöder (är det tjat?) sitt barn i den som den vill vara (så länge som ungen är snäll) oavsett och kanske särskilt om den blir mobbad.
 
Sv: vill ha en dotter

Jag själv kände absolut inte att någon skrattade åt mig, jag kände snarast att hon skrattade för att hon inte kunde bemöta frågan alls utan tyckte det blev pinsamt för att hela grejen var så ogenomtänkt. Iallafall är det vad jag hoppas - att det satte igång en process.

Jag hamnar i ungefär den situation du beskrev med ett par av mina bekanta, allt då och då. Just det där att jag föreslår att kvinnan ska göra något som motsvarar det mannen med självklarhet gör, och det bemöts med just gapskratt. Jag tolkar det i de fallen som att kvinnan faktiskt inte överhuvudtaget kan se sig själv göra ett sådant val som att åka på ridläger och lämna barnet till mormor. Att det är utanför hennes ramar.

Eftersom det bevisligen inte är utanför hennes mans ramar att jaga och lämna barnet till farmor, antar jag att kvinnan tänker att det är "skillnaderna mellan män och kvinnor" som ligger till grund för det hela.

Att jag hade kunnat lämna ett barn till mormor för att åka på ridläger, påverkar av något för mig okänt skäl inte den saken. Jag har heller ingen känsla av att vare sig mina kommentarer/frågor eller min livsstil bidrar till att sätta igång processer hos de här kvinnorna.

Men jag säger ju inte att det var så din bekant bör tolkas, förstås. Jag var ju inte med. Jag bara kände igen situationen och har tänkt mycket på den, och ville lufta mina tankar.
 
Sv: vill ha en dotter

Jasså, jag uppfattade det som att det var mannen som hånskrattat åt att låta kvinnan åka på ridläger. Jag menade då att om jag hört någon hånskratta så åt tanken på att jag skulle få åka på ridläger men att det var fullt ok att maken åkt, så hade jag uppfattat det som ett hån mot mig.

Blir helt förbluffad över att en kvinna kan sitta och hånskratta åt en sådan situation? Hur är det ens möjligt att man inte ser själv att det är helt sjukt?
Visst det är ju inte ok att någon tar föräldraledighet och inte är med barnet, men jag hade nog minst sagt satt i halsen så pass att jag lagt en kastspya över hela bordet om en kvinna skulle uttrycka sig så om sig själv och om sitt eget värde jämtemot mannen. För det måste ju vara det det handlar om, kvinnan har det huvudsakliga ansvaret, mannen gör lite som han vill, kan gott åka iväg och leka lite för kvinnan är ändå på rätt plats - i hemmet . *krääääääääks*
 
Sv: vill ha en dotter

Tyvärr, tyvärr så är nog min förhoppning om att en process är igångsatt lite optimistisk. Jag tror nog att det snarare är precis så som du skriver.

Hur gör du i dessa situationer ?
 
Senast ändrad:
Sv: vill ha en dotter

Nej jag skulle inte uppmuntra barnet att ändra på sig, jag skulle låta barnet bestämma och sedan uppmuntra, men åt vilket håll jagmuppmuntrar barnet i, det bestämmer barnet.
 
Sv: vill ha en dotter

Nej nej, det var hon som skrattade åt mig när jag kom med med förslaget, det var ju lite provocerande från min sida eftersom jag misstänkte att hon nog inte hade en tanke på att hon kunde göra likadant som mannen. Utanför ramarna som Petruska skrev.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 032
Senast: Praefatio
·
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 075
Senast: mamman
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 163
Senast: lilstar
·
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
12 945

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp