Bukefalos 28 år!

Vinterföräldrar 15-16 #2

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Bluefish
Så där börjar det kännas mer och mer för mig också - äntligen! Har också haft väldigt svårt att ta in vad som faktiskt finns inuti mig och att få känslor för nånting man inte förstår finns är ju rätt svårt. :o Men nu blir det mer och mer att jag dagdrömmer lite om hur hen ser ut och allt. Så jag hoppas att när det väl är dags så är jag på samma längta-nivå jag också. :)


Kl
Igår skulle vi bara ta in hästarna. Ponnyn kommer in i full fart som vanligt, kastar sig över morötterna och sen blev hon inte alls sig själv. Kolikkänning och promenader till ett på natten innan vi tordes gå och lägga oss. Jag har ju världens bästa sambo som lyssnade exakt på vad veterinär och jag sa och var ute och joggade med henne flera gånger. Jag tog en sväng och promenerade ca tjugo minuter men det går inte så bra för mig... Fogarna och ryggen skrek. En sån gång saknar jag verkligen att inte vara lika rörlig och alert som vanligt... Trodde inte jag skulle kunna gå idag men hittills har det gått bra. Som tur var så såg jag ju precis när det drog igång så det verkade ändå släppa ganska snabbt. Nu på morgonen var hon mest bara lite lugnare än vanligt så jag får ha lite pejl idag. Hoppas jag slipper fler powerwalks...
 
Läst på om det men har inga andra symtom på det så tänkte avvakta till tisdag då jag ska in till bm igen. Nu blev det ju helg också.. Men skulle jag känna av något annat som stämmer in på hf ringer jag 1177, mamma fick det med lillebror och det blev inte alls bra.

Hur kände du mot slutet av din graviditet inför det nya barnet @Balahé? Nu hann du ju inte hela vägen ;) men jag tycker känslorna förändrats ganska radikalt om man jämför nu såhär ett par dagar innan bf mot en månad sedan. Säger inte att det bör/måste/ska vara så för alla men jag hade svårt att knyta an till ett foster i magen och pratade en del om det på mvc. Försök slappna av, ge det tid, det ger sig oftast och gör det inte det får du hjälp. Och nog skötte hormonerna det, senaste tiden har det blivit så verkligt. Nu är barnet viktigt, kanske viktigast och jag längtar efter det. Vill se, träffa, lära känna den som bott inuti mig så lång tid.
Nu kom jag som sagt inte dit. Har ju Bf först imorgon, 5/12 - precis som du har jag för mig. Hade visserligen hunnit börja bli nyfiken och såg det som positivt när det drog igång, men nej, inga stora känslor av kärlek innan. Att sen själva förlossningen var snabb ska tydligen också kunna störa hormonerna så att de inte kommer igång fullt ut.
 
@Bluefish
Så där börjar det kännas mer och mer för mig också - äntligen! Har också haft väldigt svårt att ta in vad som faktiskt finns inuti mig och att få känslor för nånting man inte förstår finns är ju rätt svårt. :o Men nu blir det mer och mer att jag dagdrömmer lite om hur hen ser ut och allt. Så jag hoppas att när det väl är dags så är jag på samma längta-nivå jag också. :)


Kl
Igår skulle vi bara ta in hästarna. Ponnyn kommer in i full fart som vanligt, kastar sig över morötterna och sen blev hon inte alls sig själv. Kolikkänning och promenader till ett på natten innan vi tordes gå och lägga oss. Jag har ju världens bästa sambo som lyssnade exakt på vad veterinär och jag sa och var ute och joggade med henne flera gånger. Jag tog en sväng och promenerade ca tjugo minuter men det går inte så bra för mig... Fogarna och ryggen skrek. En sån gång saknar jag verkligen att inte vara lika rörlig och alert som vanligt... Trodde inte jag skulle kunna gå idag men hittills har det gått bra. Som tur var så såg jag ju precis när det drog igång så det verkade ändå släppa ganska snabbt. Nu på morgonen var hon mest bara lite lugnare än vanligt så jag får ha lite pejl idag. Hoppas jag slipper fler powerwalks...
Skönt att det verkar lösa sig med ponnyn. Det är lustigt det där, karlar som ofta tycker att hästarna tar för mycket tid kan plötsligt själva sköta stalltjänsten. Har sett det hos andra och nu även med sambon. Har tyvärr en vän där hon inte fick hjälp alls, utan mest gnäll för att hon inte sålde när hon skulle bli mamma. Trist karl tycker jag
 
@YaHilweh Det är normalt att inte vara sådär himlastormande förälskad i sin bebis, varken innan den är född eller när den är nyfödd. För många tar det lite tid att smälta och börja knyta an. Det skall tydligen vara vanligare om det går fort, som i mitt fall, eller om det blir en jobbig förlossning. Jag tycker att det där med känslorna går i vågor. Visst är hon söt och gosig och jag tycker om henne, men ibland när hon bara vrålar helt otröstlig håller jag med katten om att vi kan lämna tillbaka henne;) Sambon däremot drabbades av stora kärleken direkt. Ger det en tid till, annars får jag väl ta upp det med BVC-sköterskan. Det kan ju vara en typ av förlossningsdepression om det inte ändrar sig. Har inte haft typiska depressionssymptom tidigare i livet så varför nu?

Hoppas det släpper när bebis väl tittat ut. Men jag tror det är som du säger, det kommer. Kärlek måste ibland växa fram :D
 
Skönt att det verkar lösa sig med ponnyn. Det är lustigt det där, karlar som ofta tycker att hästarna tar för mycket tid kan plötsligt själva sköta stalltjänsten. Har sett det hos andra och nu även med sambon. Har tyvärr en vän där hon inte fick hjälp alls, utan mest gnäll för att hon inte sålde när hon skulle bli mamma. Trist karl tycker jag

Oj! Ja det var en himla tråkig snubbe... Noll förståelse som det verkar. Min sambo har varit fantastisk hela tiden. De kvällar jag varit extra tagen har han följt med och hjälpt mig med täcken och att lägga ut mat. Igår var det inget snack alls, han tog hästen och sprang. När jag upprepade vad veterinären sa i telefon såg han himla moloken ut "jaha, det var den nattsömnen det" också fortsatte han traska. Inga sura miner alls. Han är bäst! :heart En sån gång kan jag verkligen må dåligt över min tidigare frustration över hans nära-döden-förkylning. :o
 
Fy vad det blåser ute… Har tänt en massa ljus ifall strömmen går O_o Det bara viner och dånar i hela huset. Och sambon är iväg på resa med jobbet, de skulle åka hem med en båt från Åland inatt men det känns tveksamt om den kommer gå. Tur det inte är närmare bf :crazy:
 
Fy vad det blåser ute… Har tänt en massa ljus ifall strömmen går O_o Det bara viner och dånar i hela huset. Och sambon är iväg på resa med jobbet, de skulle åka hem med en båt från Åland inatt men det känns tveksamt om den kommer gå. Tur det inte är närmare bf :crazy:

Åh, jag hade strömavbrott när Gorm tog över västkusten. Det var lite intressant, sambon jobbade natten och kom hem lagom tills strömmen var tillbaka. Insåg hur mörkt det är på landet, samt att en ficklampa är en väldigt bra investering att ha på övervåningen.
 
På besöket hos Bm igår fick jag lära mig att endast 20% av förlossningarna startar med vattenavgång. Överallt jag läser ser man "nu gick vattnet", men tydligen är det inte alls så vanligt.
Kanske bara är jag som fått för mig att det är det vanligaste? Eller så är det filmens värld, där vattnet går och 20 min senare kommer bebis. :p
 
På besöket hos Bm igår fick jag lära mig att endast 20% av förlossningarna startar med vattenavgång. Överallt jag läser ser man "nu gick vattnet", men tydligen är det inte alls så vanligt.
Kanske bara är jag som fått för mig att det är det vanligaste? Eller så är det filmens värld, där vattnet går och 20 min senare kommer bebis. :p
Nej, det är inte så vanligt, det är som du säger mest i Hollywood det är så. Inte ens när det sker i verkligheten går det på 20 min.
 
Nej, det är inte så vanligt, det är som du säger mest i Hollywood det är så. Inte ens när det sker i verkligheten går det på 20 min.
Jag fick i uppgift att berätta hur min drömförlossning såg ut... Tyckte väl på att "kommer in, ingen smärta, 10 min senare åker vi hem och allt är klart och bebis mår bra".
BM skrattade mest :p

Jag förstår oxå att det inte riktigt funkar så, men hon bad mig ändå om min drömförlossning och sa aldrig att den skulle vara verklighetsanpassad :p
 
Ni förstör, jag som bara väntar på att vattnet ska gå :mad: vad ska man nu hålla utkik efter?
Vet att vattnet inte gått för min mamma vid någon utav hennes tre ungar, men allvarligt, vad är då tecken på att det drar igång? Förvärkar har jag vid minsta ansträngning redan så de tillhör ju det normala numera. Men om de inte går över, utan tilltar i styrka så kanske det är dags då.
 
På besöket hos Bm igår fick jag lära mig att endast 20% av förlossningarna startar med vattenavgång. Överallt jag läser ser man "nu gick vattnet", men tydligen är det inte alls så vanligt.
Kanske bara är jag som fått för mig att det är det vanligaste? Eller så är det filmens värld, där vattnet går och 20 min senare kommer bebis. :p

Jag som trodde att det alltid gick till så att vattnet går när det är dags. :o
 
Ni förstör, jag som bara väntar på att vattnet ska gå :mad: vad ska man nu hålla utkik efter?
Vet att vattnet inte gått för min mamma vid någon utav hennes tre ungar, men allvarligt, vad är då tecken på att det drar igång? Förvärkar har jag vid minsta ansträngning redan så de tillhör ju det normala numera. Men om de inte går över, utan tilltar i styrka så kanske det är dags då.

Ja nu när jag tänker efter så har ju min BM inte sagt ett knyst ang vattenavgång utan sagt att om sammandragningarna börjar komma oftare, flera gånger inom 10 minuter tex, samt gör ont, då ska jag ta mig till sjukhus.
 
Ni förstör, jag som bara väntar på att vattnet ska gå :mad: vad ska man nu hålla utkik efter?
Vet att vattnet inte gått för min mamma vid någon utav hennes tre ungar, men allvarligt, vad är då tecken på att det drar igång? Förvärkar har jag vid minsta ansträngning redan så de tillhör ju det normala numera. Men om de inte går över, utan tilltar i styrka så kanske det är dags då.

Bm sa att när värkarna ökar i styrka och blir jämna. Hon sa att hur klyschigt det än låter så vet man när det är riktiga värkar och inte förvärkar. Sedan sa hon även att när smärtan närmar sig outhärdlig utan bedövning/hjälp då är det dags.

Jag trodde oxå att vattenavgång var det vanliga. Men tydligen är det ganska "ovanligt" :eek:
 
Så om man ska gå på antalet förlossningar i vår tråd bör 3-4st börja med vattenavgång och resten med värkar.
Min värld rubbades lite, för jag har hela tiden tänkt att. Går vattnet så kan jag ringa sambon, då har han lite tid på sig att komma hem (1h körväg från jobbet och hem, sedan ytterligare 30min till förlossningen).
Men om det börjar med värkar, hur ska man tänka då?
 
Ni förstör, jag som bara väntar på att vattnet ska gå :mad: vad ska man nu hålla utkik efter?
Vet att vattnet inte gått för min mamma vid någon utav hennes tre ungar, men allvarligt, vad är då tecken på att det drar igång? Förvärkar har jag vid minsta ansträngning redan så de tillhör ju det normala numera. Men om de inte går över, utan tilltar i styrka så kanske det är dags då.

Smyger in lite här.

Man märker när det drar igång, tro mig det känns :) för mig började det med slemproppen och rejäla mensvärkssmärtor. När det kändes som ryggen skulle gå av (och jag inte kunde stå upprätt längre) då åkte vi in till förlossningen och jag va öppen 8cm. Vattnet gick 1,5h senare :)
 
En till fråga om fostervatten, hur luktar det?
Man läser olika överallt :p

Mitt vatten började sippra 1-2 veckor innan bebis kom och det luktade inget alls. Var först när det började komma blod + att jag haft ont i ryggen sen 03 (vi åkte typ 1530 eller ngt sånt) som jag sa till sambon att vi måste åka. Var bara öppen 1 cm när vi kom in men kunde knappt stå upp, gjorde sjukt ont så jag bara storbölade. Så hade det inte börjat blöda hade jag inte haft en aning om att vi skulle åka in och det hade väl slutat med ambulans pga ont/bråttom sa läkaren men det vet man ju aldrig svårt sia om något som "kunde hänt".

Mitt vatten gick rejält sen på förlossningsrummet, det bara knäppte till i magen och forsade (a la film) och gjorde ont!! Skrek rakt ut i lustgasmasken. Kände mig klenast i världen just då :p
 
Vattnet luktade typ inget alls. Lukten ska tydligen påminna om doften av bröstet och enligt mig luktar de ju inget speciellt. För min del var det lagom att åka in när jag inte längre kunde gå igenom värkarna, då var jag öppen 4 cm. Hade förloppet varit mer normalt kunde jag lätt väntat ett tag till, men med tanke på hur snabbt det gick från 4cm till fullt öppen (1 timme) var det tur att vi åkte som vi gjorde. Hade vi väntat den timmen och jag hade varit hemma när jag var helt öpoen hade jag nog börjat krysta för tidigt och gjort slut på orken.

KL. I em har vi haft amningsmaraton. 3 gånger på 3 timmar. Suck! Glad att hon äter nu, men jag hann knappt få i mig mat själv...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det är dags för en ny tråd :heart Försökte hitta den senaste listan men vet att det hänt en hel del sen dess, så uppdatera gärna...
38 39 40
Svar
787
· Visningar
71 683
Kultur I morgon smäller det! Här är startordningen i finalen. 1. 🇦🇹 Austria | Teya & Salena - Who The Hell Is Edgar? 2. 🇵🇹 Portugal | Mimicat...
18 19 20
Svar
388
· Visningar
19 631
Senast: Mineur
·
Kultur JUNI 24/6 Annie Lööf, före detta partiledare, jurist 25/6 Renée Nyberg, programledare 26/6 Axel Gordh Humlesjö, journalist 27/6...
13 14 15
Svar
294
· Visningar
20 772
Senast: Rie
·
Kultur Hur många program kommer du lyssna på? Vem ser du mest fram emot? Och till sist vem blir din utmaning att lyssna på? Här är alla...
7 8 9
Svar
177
· Visningar
16 803

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp