Bukefalos 28 år!

Vinterföräldrartråden 2017/18

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ultraljud i måndags och allt såg bra ut! Det är så häftigt att ett 2,5 cm stort foster faktiskt ser ut nästan som en människa. Dateringen stämde med vad min app säger så på måndag tar jag blodprovet för NIPT. Usch så nervöst.
Åh så härligt att se att allt var bra!

Skönt att köra NIPT med en gång. Vi övervägde KUB men det fanns ingen tid, och det kändes som att det var lika bra. Problemet med KUB är att det inte visar något säkert svar. Skulle vi få svar som visar på högre sannolikhet än typ 1/20000 finns risken att jag skulle oroa mig ändå, "Ja det var låg sannolikhet, men det HADE kunnat vara lägre!". Så det skulle snarare kunna oroa mig mer än lugna, och det får vi bespara mina nerver och sambons tålamod från :p

Nu vet vi ju dessutom inte om vi kan få fler barn, så vi får lita på att vi får det barn vi ska ha helt enkelt :)
 
Vi har också varit på ultraljud, är i v 11 nu. Oron hade släppt lite den senaste tiden, men ökat igen inför ultraljudet. Drömde x antal versioner av besöket och alla olika möjliga utfall natten innan. Men på ultraljudet syntes en liten spratteldocka :love:

Vi fick en bild och möjlighet att spela av en liten filmsekvens med mobilen. På bilden ser man inte så tydligt, men på filmen ser man hur den krumbuktar sig och viftar med armar och ben. Den lilla 10 sek filmsekvensen har gått mååånga varv här nu, det är så faschinerande att se att det är en riktig liten miniminimänniska där. Tror ultraljudet var väldigt bra för min sambo att se också, blev väldigt mycket mer verkligt för honom.

Kan tillägga att vi vid ultraljudet i v 8 fick reda på att allt såg bra ut, men jag oroade mig ändå i efterhand eftersom embryot inte mätts till samma storlek som det skulle vara enligt alla appar och den bok vi fick från BM. Visserligen mättes det lite snabbt eftersom de främst ville kolla på hjärtat men självklart satte det igång min oro. Jag försökte googla selektivt på forumstrådar där det stod att samma sak hänt någon annan och att allt varit bra, efter ett tag lade sig oron men det var väl den som kom tillbaka inför detta ultraljud. Men nu visade i alla fall ultraljudet att den var helt lagom i storlek :) Väljer att inte skriva ut måttan här eftersom jag inte vill riskera att oroa någon annan som kanske hittar tråden i sina googlingar. Kontentan är att man inte behöver ta alltför hårt på hur stort de mäter embryot till tidigt i graviditeten, det måste ju trots allt vara svårt att mäta något som bara är några mm stort på en sån där blurrig svartvit skärm.
 
Jag har lite ångest över min vikt. Har inte vågat väga mig sen jag blev gravid men känner att jag har gått upp en hel del redan. Jag vet ju att det beror på att jag mår illa, och det enda som hjälper mot det akuta illamåendet är att äta. Jag försöker tänka att det bara är en tillfällig period i livet men det är ändå jobbigt.
 
Jag vill också vara med här

December

3 - Evenstar, andra barnet
25 - Emrox, första barnet

Januari
4 - Positron, andra barnet
17 - fortfarandehemligt
23 - astilbe, första barnet

Februari
8 - Februari2018
- YaHilweh
- soom, första barnet
 
La till mig själv på listan (det är så man gör va?)

Är gravid i typ vecka 8 med första barnet, vi har försökt nästan ett år och jag hade börjat ge upp. Jag pendlar mellan att vara jätteglad och livrädd att nåt ska gå fel, till att ångra mig och undra vad vi har ställt till med. Jobbigt att erkänna, men så är det.

Vi har nyss skaffat en valp som jag har längtat massor efter, men nu har jag varit hemma med honom i en vecka och de dagar det varit dåligt väder är jag så rastlös så jag nästan spricker. Vilket såklart gör att jag funderar för mycket, och så undrar jag om det är så det är att vara föräldraledig. Kan nån snälla säga att det är fantastiskt underbart?
 
Välkommen @soom ! :)
Förstår verkligen din oro, jag tror inte att oron nånsin kommer gå över för min del, bara ta sig nya former... :p
Jag och min sambo har precis köpt hus dessutom, så jag går och våndas dels över att något ska gå fel, och dels över att vi har tagit oss vatten över huvudet med både renovering och eventuell bebis...
 
På tal om det får ni gärna sända en tanke imorgon kl10, då har jag tid för vul... :crazy: Har sjukt dålig känsla inför det, men det är nog lika mycket försvarsmekanism som något annat.

I fredags var det också dags för första mötet med bm, som kom ihåg mig från i våras. Alla värden var fina, och bm sa såklart åt mig att inget jag gjorde skulle göra varken till eller från, och att det är en dag i taget som gäller... Lättare sagt än gjort!
 
På tal om det får ni gärna sända en tanke imorgon kl10, då har jag tid för vul... :crazy: Har sjukt dålig känsla inför det, men det är nog lika mycket försvarsmekanism som något annat.

I fredags var det också dags för första mötet med bm, som kom ihåg mig från i våras. Alla värden var fina, och bm sa såklart åt mig att inget jag gjorde skulle göra varken till eller från, och att det är en dag i taget som gäller... Lättare sagt än gjort!
Håller tummarna!
 
La till mig själv på listan (det är så man gör va?)

Är gravid i typ vecka 8 med första barnet, vi har försökt nästan ett år och jag hade börjat ge upp. Jag pendlar mellan att vara jätteglad och livrädd att nåt ska gå fel, till att ångra mig och undra vad vi har ställt till med. Jobbigt att erkänna, men så är det.

Vi har nyss skaffat en valp som jag har längtat massor efter, men nu har jag varit hemma med honom i en vecka och de dagar det varit dåligt väder är jag så rastlös så jag nästan spricker. Vilket såklart gör att jag funderar för mycket, och så undrar jag om det är så det är att vara föräldraledig. Kan nån snälla säga att det är fantastiskt underbart?

Jag skulle hålla mig undan från tråden, men så kan det gå..
Jag blev under förra graviditeten sjukskriven redan i vecka 24. Jag hatade det, rastlös, trött, tung och ja, jag är inte så bra på att bra gå hemma.
Det blev lite annorlunda med bebis, men ändå inte. Dock kom vi ut på mycket promenader och den första tiden sover de små otroligt mycket och då kan man pyssla med sitt. Babyvakten har nog vart ett av våra bästa köp. Jag klarade dock bara att gå hemma i 6 månader innan jag började hoppa in och jobba igen för att huvudet behövde det brytet.

Men man hinner träna mycket hund, jag lärde vår sådana där onödiga saker som att dra av strumpor och det. 1-2 nytt trick/vecka typ. Mest för att jag hade tråkigt.
 
Välkommen @soom ! :)
Förstår verkligen din oro, jag tror inte att oron nånsin kommer gå över för min del, bara ta sig nya former... :p
Jag och min sambo har precis köpt hus dessutom, så jag går och våndas dels över att något ska gå fel, och dels över att vi har tagit oss vatten över huvudet med både renovering och eventuell bebis...

Vi köpte hus mitt i förra graviditeten. Flyttade in 11/9 och bebis kom 10/12, vi hann renovera hennes bebisrum (vilket egentligen är det minst viktiga i början, då bebis sov i sin säng bredvid oss första månaderna, men ändå skönt att ha ett place som var hennes med hennes saker.)

Det är ingen hit att bära flyttlådor när man är sådär jättegravid, så bär försiktigt och gör inte mer än att du känner att du klarar av. Ett tips är även att är huset beboligt, vänta med större renovering tills ni bott in er och verkligen vet hur ni vill ha det. För det tar ett tag innan man känner hur man vill ha det. Annars är det så lätt att man vill göra om det efter någon månad igen.
 
Tack för hållna tummar!
Allt såg bra ut!! :heartheart Jag blev så lättad att jag började gråta mitt under undersökningen, och sen kände jag mig såklart skitfånig som tagit upp tid "i onödan". Fast läkaren var jättebra och sa att det var fullt förståeligt när man gått igenom ett ma nyss.

Jag har en bebis i min mage(!), det känns helt obegripligt! Med händer och fingrar och sparkande ben och ett hjärta som slår...:love:

Är i v 11+4 idag så det känns nära, nära att börja berätta för vänner och familj nu...
 
Det är ingen hit att bära flyttlådor när man är sådär jättegravid, så bär försiktigt och gör inte mer än att du känner att du klarar av. Ett tips är även att är huset beboligt, vänta med större renovering tills ni bott in er och verkligen vet hur ni vill ha det.
Tack för bra tips! Vi har tillträde i augusti, tillgång till nuvarande lägenhet september ut, och bf i januari så ganska gott om tid på oss ändå...

Huset är absolut beboeligt, vi kommer börja med en del "tråkigt" men viktigt, åtgärda lite i grunden bla, så tar vi invändigt när vi orkar och vet vad vi vill. Ser mycket fram emot hus och stor trädgård, men vet inte riktigt gur tiden ska finnas till allt... :p
 
Tack för bra tips! Vi har tillträde i augusti, tillgång till nuvarande lägenhet september ut, och bf i januari så ganska gott om tid på oss ändå...

Huset är absolut beboeligt, vi kommer börja med en del "tråkigt" men viktigt, åtgärda lite i grunden bla, så tar vi invändigt när vi orkar och vet vad vi vill. Ser mycket fram emot hus och stor trädgård, men vet inte riktigt gur tiden ska finnas till allt... :p

Man hinner mer än man tror, men tänk oxå på att du inte vet hur du mår då. Du kan må allt från alla tiders till foglossningar så du knappt kan gå :) När vi planerade flytten så planerade vi bort mig helt, sedan gjorde jag det jag kunde utan att kroppen sa ifrån. Jag mådde dock väldigt bra under hela graviditeten. Var i v34 uppe och sågade ned grenar i björken med motorsåg :p
 
Jag har lite ångest över min vikt. Har inte vågat väga mig sen jag blev gravid men känner att jag har gått upp en hel del redan. Jag vet ju att det beror på att jag mår illa, och det enda som hjälper mot det akuta illamåendet är att äta. Jag försöker tänka att det bara är en tillfällig period i livet men det är ändå jobbigt.

Jag har gått upp två kg sedan jag plussade. Är i vecka 9 nu :) Ingen aning om det är normalt eller inte men jag har lite ågren över att gå upp i vikt också så känner igen hur du tänker. Jag äter dock inte pga illamående utan för jag är hungrig. Mest jordgubbar och äggmackor :D
 
Tack för hållna tummar!
Allt såg bra ut!! :heartheart Jag blev så lättad att jag började gråta mitt under undersökningen, och sen kände jag mig såklart skitfånig som tagit upp tid "i onödan". Fast läkaren var jättebra och sa att det var fullt förståeligt när man gått igenom ett ma nyss.

Jag har en bebis i min mage(!), det känns helt obegripligt! Med händer och fingrar och sparkande ben och ett hjärta som slår...:love:

Är i v 11+4 idag så det känns nära, nära att börja berätta för vänner och familj nu...

Yey :banana: :heart :banana: :heart
Gud vad skönt!
 
Ska på ultraljud på torsdag. Gör man vul eller ul i vecka 9? Är i 8+6 när de ska kolla.

Känns rätt obegripligt att det ska vara nått där inne men antar väl att det är det. Illamåendet verkar ha gått över iallafall, hoppas det är bestående.
 
Ska på ultraljud på torsdag. Gör man vul eller ul i vecka 9? Är i 8+6 när de ska kolla.

Känns rätt obegripligt att det ska vara nått där inne men antar väl att det är det. Illamåendet verkar ha gått över iallafall, hoppas det är bestående.

De brukar kolla om det ser något på ett vanligt UL först, gör de inte det går de över till VUL. Men det brukar funka i v9 annars är fostret yngre än man tror :)
 
Jag har gått upp två kg sedan jag plussade. Är i vecka 9 nu :) Ingen aning om det är normalt eller inte men jag har lite ågren över att gå upp i vikt också så känner igen hur du tänker. Jag äter dock inte pga illamående utan för jag är hungrig. Mest jordgubbar och äggmackor :D

Under grav kommer alla gå upp olika mycket, jag har oxå ökat ca 2kg redan. gick upp totalt 11kg med dottern kusinen gick up 34kg. Men mycket rasar sedan om man bestämmer sig för att amma (vilket jag iof inte kommer göra denna gång).
 
Ska på ultraljud på torsdag. Gör man vul eller ul i vecka 9? Är i 8+6 när de ska kolla.

Känns rätt obegripligt att det ska vara nått där inne men antar väl att det är det. Illamåendet verkar ha gått över iallafall, hoppas det är bestående.

Jag gjorde vanligt ul i v 8 eller 9 förra gången, då syntes det jättetydligt. :)
 
V 19 idag. Ingen aning hur mycket jag gått upp, har ingen våg. Sist gick jag upp över 20 kg, allt det är inte borta än heller. Rul på fredag :love:

Jag hoppas jag får en sov-bebis den här gången :p Storebror sov inte alls sådär mycket som man hört att bebisar "ska". Inte gick det lägga ifrån sig honom heller när han väl sov, för då vaknade han. Verkar så behändigt med bebisar man kan lägga ner så att man kan få lite gjort :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Det var Hanna Hellquist som skrivit flera krönikor om hur hon kämpar med ofrivillig barnlöshet, IVF, infrysta ägg och missfall, senaste...
6 7 8
Svar
152
· Visningar
10 083
Senast: Praefatio
·
Hästmänniskan Gjorde ett konto här enbart för att få lite svar på saker jag går och klurar på! Jag hoppas att tråden ligger på ett passande forum :)...
Svar
7
· Visningar
1 147
Senast: Zpunk
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
831
Senast: Rosett
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 949
Senast: Solstig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp