07-orna del 22

Status
Stängd för vidare inlägg.
Länge sen jag var här nu, men måste bara sticka in och säga att även jag blev fullständigt chockad och hojtade rätt ut när jag såg på Instagram att fina Divan inte längre finns. :cry: Jag var bara tvungen att logga in och läsa ikapp lite.

Är så fruktansvärt ledsen för din skull @Jfrelin, livet är så galet orättvist! Massa styrkekramar från mig och Queenie! :heart
 
0745D90A-0CBD-4EF7-86FB-273D1AF39ECC.jpeg
Efter helgen så är jag så löjligt tacksam åt båda mina hästar, nästan mer än vad jag var innan. Red programträning igår på C, har inte räknat ihop men typ 65 i MsvC:2. Domaren som håller till i GP annars gillade verkligen förvandlingen och tyckte att vi ska ha minst 70 om jag håller bättre koll på att han inte hamnar bakom lod... Den lilla detaljen :angel:

Tänkte på @Novali01 när jag gjorde travökning, att jag ska sitta med - inte mot honom.
 
@Charlotte1975 Har han lugnat ner sig? Går han själv i hagen eller har han kompis? Mina går ju aldrig själva men denna vintern har helt klart tagit på deras psyken iaf. De busar o bockar i hagen och piper o bockar i ridhuset....jag hoppas innerligt att vintern snart är över.
 
@Charlotte1975 Har han lugnat ner sig? Går han själv i hagen eller har han kompis? Mina går ju aldrig själva men denna vintern har helt klart tagit på deras psyken iaf. De busar o bockar i hagen och piper o bockar i ridhuset....jag hoppas innerligt att vintern snart är över.
Ridmässigt är han väldigt pigg och busig just nu. Pga isolering i 3 veckor från ridhus har ju motionen blivit begränsad och nu har ridhuset blivit sjukt dammigt. :( (Saltades dock i går) Men han är helt cool i hagen nu, går själv. :bow: Han klarar utan problem att hästen i hagen brevid går in. Tidigare var de ett jäkla pysslande att han aldrig kunde bli lämnad.
Var ute på promenad i går och efter typ 30 minuter tror han att han ser ett spöke bakom sig. 2 meter hög lekandes arab dansade han hela vägen hem. Har han sett ngt(eller tror att han sett ngt) så har han väldigt svårt att släppa de. :banghead: I bland undrar man hur liten hjärna han har. Även fast andra hästar som är med är stencoola så skiter han i dem och kör sitt eget race.
Längtar så mkt till att de går att rida på utebana. Tar snart med mig en hårtork och försöker smälta bort snön med.;)
 
Varning för jobbigt inlägg.

Tänkte berätta exakt vad som hände och som jag kommer ihåg det från i lördags.
Det är bra för min bearbetning

Anmäler mig till 2 tävlingar kl 18. Bestämmer mig för att strunta i tömkörningen och löslongera istället eftersom ridhuset är tomt så hon kan få busa lite. Går till ridhuset vid 19 och pratar med en av mina bästa kompisar i telefon. Säger att nu ska jag släppa Divan så jag ska fokusera på henne så lägger på. Släpper och hon busar lite men är ändå sansad som hon alltid är när man har henne lös. Inte som mina gamla hästar som man fick kolla på genom fingrarna och med hjärtat i halsgropen.
Börjar jobba med övergångar i trav/galopp på kommando och det går fint och hon är lydig och avslappnad. Tänkte på hur fin hon såg ut i galoppen faktiskt och att ryggen gungade så fint fast hon var fri.
Byter varv efter typ 5 min och gör samma i andra varvet typ 5 min och sen ska vi byta igen och här kommer jag inte exakt ihåg men tror hon står still och liksom bara vänder och då hör jag som ett pistolskott och hästen hoppade på 3 ben.
Fattar direkt att det är kört och håller på och fallet ihop och bara skrika rakt ut men så ser jag framför mig hur Joline hoppade minst 50 m med brutet ben och inser att jag måste flytta Divan NU medans hon har adrenalin. Som tur är är hon typ vid dörren så springer dit och tar henne och sliter upp dörren och skriker HJÄLP! Fortsätter skrika medan jag får henne att hoppa 25 m till närmsta stall där jag också sliter upp dörren och bara skriker.
Som tur är så finns det 3 personer i stallet som kommer springande och hjälper mig få in henne en bit i stallgången medan jag ömse om gråter och ringer veterinärer och messar min syrra att de måste komma på en gång för Divan är skadad och det är kört.
Till slut får vi tag på distriktaren:
-Hej jag heter Jenny och jag står här med min häst som jag tror har brutit kotan.
- Okej, du vet prognosen på det
Det är alltså det första veterinären säger till mig. Bryter ihop och skriker: -jag vet men ni måste ju komma och hjälpa henne.
Ramlar ihop på golvet och en av mina stallkompisar får fortsätta prata med veterinären. Divan bukandas kraftigt nu och är väldigt smärtpåverkad, det har gått 20 min sen det hände.
Som tur är så är veterinären bara 20 min bort och precis innan hon kommer så kommer mamma, syrran, mammas bästa kompis och hennes dotter.
När veterinären kommer in så ger hon lite smärtstillande och undersöker och konstaterar att jag sannolikt hade rätt i min tro att kotan är bruten men hon behöver ge henne mer smärtlindring för att kunna undersöka bättre. Om hon får mer smärtlindring så kommer vi inte kunna köra henne till Ultuna. Frågar om det ens är någon idé och hon säger sannolikt inte. Säger åt henne att ge henne mer. Skickar ut syrran med veterinären till hennes bil för att lämna mina uppgifter. Går själv i väg ett tag för att fulgråta riktigt ordentligt.
Kommer tillbaks och då ska hon undersöka henne igen.
Vet: - Ja man hör ju hur det krasar här så det finns inget att göra. Vi måste ta bort henne men vi måste ju ta henne ute eftersom ingen kommer kunna komma och hämta henne ikväll.
Jag: - Va vad säger du? Ska hon ligga död på stallplan hela natten? Kan du inte ringa och fråga om de kan komma ikväll?
Vet: - nä men ni kan få numret. Jag kan ta henne med spruta eller med bult men jag känner mig inte så bekväm med bult och då måste vi avbloda henne här.
Ehhhhh okej då tar vi nog spruta då.
Stallkompis ringer medans veterinären är och hämtar kanylen. Stallkompis berättar att de kommer om 1,5 tim och hämtar kroppen. Berättar för mamma och syrran och de andra vad som hänt när veterinären kommer in igen.
Vet: - Va? Hörde du när benet gick av? Hur lät det? det har jag bara hört en annan som hört förut
Alla kolla på vet som om hon är DUM i huvudet. Tror hon att jag vill diskutera exakt hur det LÄT när min häst bröt benet?
Sätter kanyl och säger att vi ska ta ut henne och går ut själv.
Alla är ju lite chockade och tänker inte så klart så vi diskuterar hur vi ska få henne att vända och hoppa de få meterna som är till dörren. Divan är inte så villig att röra sig såklart pga brutet framben och 4 brodd på stallgolv.
Veterinären kommer in igen:
Vet:- Alltså hon har 3 helt friska ben så det är bara att tvinga henne. Hon kan röra sig.
Divan använder de krafter hon har och vänder och hoppar sakta sakta framåt. Kommer ut genom dörrarna men det är en ganska brant backe direkt utanför så hon håller ju på att ramla eftersom hon bara kan ta emot sig med ett framben så jag skriker att jag vägrar flytta henne mer och hon får ta bort henne där vi är.
Vet: - men hon kan ju inte ligga precis utanför stalldörren hela natten tills imorgon när de ska ta ut hästar.
Stallkompis mamma: - Men de kommer IKVÄLL så du behöver inte bry dig om det.

Går iväg när de ger sprutan för vill inte se när hon faller ihop ifall fler ben skulle brytas, vilket kan hända, och går tillbaks så fort veterinären har åkt. Pussar hennes fortfarande varma mule och säger hej då.....

Vi sätter oss i fikarummet och väntar på att de ska komma och hämta kroppen och då berättar min syster att veterinären sagt när de var ute och skrev papper innan att det var andra hästen hon tagit bort i helgen och man verkligen märkte att jag tyckte om min häst....... ja jag vet inte men det är väl ganska normalt att man älskar sin häst? Lovar att hon var någon jävla kattveterinär egentligen. Oproffsigare och mer empatilösa människa får man nog leta efter.
Efter ganska exakt 1,5 tim kommer ängeln Peter. Så lugn och trevlig och frågar vad som hänt och att han beklagar men att jag inte behöver oroa mig alls och att de kommer ta hand om henne nu och att jag kan åka hem så då gjorde jag det och här sitter jag en dryg vecka senare och undrar fortfarande vad fan det var som hände.....

Mår inte så himla bra mentalt såklart men får bita ihop helt enkelt men hela livet är ju förändrat. Hoppas jag hittar något snart att sysselsätta mig med för såhär kan jag inte ha det.

Ja men det var väl det...... kommer dock aldrig lämna denna tråd så mig blir ni inte av med.
 
Varning för jobbigt inlägg.

Tänkte berätta exakt vad som hände och som jag kommer ihåg det från i lördags.
Det är bra för min bearbetning

Anmäler mig till 2 tävlingar kl 18. Bestämmer mig för att strunta i tömkörningen och löslongera istället eftersom ridhuset är tomt så hon kan få busa lite. Går till ridhuset vid 19 och pratar med en av mina bästa kompisar i telefon. Säger att nu ska jag släppa Divan så jag ska fokusera på henne så lägger på. Släpper och hon busar lite men är ändå sansad som hon alltid är när man har henne lös. Inte som mina gamla hästar som man fick kolla på genom fingrarna och med hjärtat i halsgropen.
Börjar jobba med övergångar i trav/galopp på kommando och det går fint och hon är lydig och avslappnad. Tänkte på hur fin hon såg ut i galoppen faktiskt och att ryggen gungade så fint fast hon var fri.
Byter varv efter typ 5 min och gör samma i andra varvet typ 5 min och sen ska vi byta igen och här kommer jag inte exakt ihåg men tror hon står still och liksom bara vänder och då hör jag som ett pistolskott och hästen hoppade på 3 ben.
Fattar direkt att det är kört och håller på och fallet ihop och bara skrika rakt ut men så ser jag framför mig hur Joline hoppade minst 50 m med brutet ben och inser att jag måste flytta Divan NU medans hon har adrenalin. Som tur är är hon typ vid dörren så springer dit och tar henne och sliter upp dörren och skriker HJÄLP! Fortsätter skrika medan jag får henne att hoppa 25 m till närmsta stall där jag också sliter upp dörren och bara skriker.
Som tur är så finns det 3 personer i stallet som kommer springande och hjälper mig få in henne en bit i stallgången medan jag ömse om gråter och ringer veterinärer och messar min syrra att de måste komma på en gång för Divan är skadad och det är kört.
Till slut får vi tag på distriktaren:
-Hej jag heter Jenny och jag står här med min häst som jag tror har brutit kotan.
- Okej, du vet prognosen på det
Det är alltså det första veterinären säger till mig. Bryter ihop och skriker: -jag vet men ni måste ju komma och hjälpa henne.
Ramlar ihop på golvet och en av mina stallkompisar får fortsätta prata med veterinären. Divan bukandas kraftigt nu och är väldigt smärtpåverkad, det har gått 20 min sen det hände.
Som tur är så är veterinären bara 20 min bort och precis innan hon kommer så kommer mamma, syrran, mammas bästa kompis och hennes dotter.
När veterinären kommer in så ger hon lite smärtstillande och undersöker och konstaterar att jag sannolikt hade rätt i min tro att kotan är bruten men hon behöver ge henne mer smärtlindring för att kunna undersöka bättre. Om hon får mer smärtlindring så kommer vi inte kunna köra henne till Ultuna. Frågar om det ens är någon idé och hon säger sannolikt inte. Säger åt henne att ge henne mer. Skickar ut syrran med veterinären till hennes bil för att lämna mina uppgifter. Går själv i väg ett tag för att fulgråta riktigt ordentligt.
Kommer tillbaks och då ska hon undersöka henne igen.
Vet: - Ja man hör ju hur det krasar här så det finns inget att göra. Vi måste ta bort henne men vi måste ju ta henne ute eftersom ingen kommer kunna komma och hämta henne ikväll.
Jag: - Va vad säger du? Ska hon ligga död på stallplan hela natten? Kan du inte ringa och fråga om de kan komma ikväll?
Vet: - nä men ni kan få numret. Jag kan ta henne med spruta eller med bult men jag känner mig inte så bekväm med bult och då måste vi avbloda henne här.
Ehhhhh okej då tar vi nog spruta då.
Stallkompis ringer medans veterinären är och hämtar kanylen. Stallkompis berättar att de kommer om 1,5 tim och hämtar kroppen. Berättar för mamma och syrran och de andra vad som hänt när veterinären kommer in igen.
Vet: - Va? Hörde du när benet gick av? Hur lät det? det har jag bara hört en annan som hört förut
Alla kolla på vet som om hon är DUM i huvudet. Tror hon att jag vill diskutera exakt hur det LÄT när min häst bröt benet?
Sätter kanyl och säger att vi ska ta ut henne och går ut själv.
Alla är ju lite chockade och tänker inte så klart så vi diskuterar hur vi ska få henne att vända och hoppa de få meterna som är till dörren. Divan är inte så villig att röra sig såklart pga brutet framben och 4 brodd på stallgolv.
Veterinären kommer in igen:
Vet:- Alltså hon har 3 helt friska ben så det är bara att tvinga henne. Hon kan röra sig.
Divan använder de krafter hon har och vänder och hoppar sakta sakta framåt. Kommer ut genom dörrarna men det är en ganska brant backe direkt utanför så hon håller ju på att ramla eftersom hon bara kan ta emot sig med ett framben så jag skriker att jag vägrar flytta henne mer och hon får ta bort henne där vi är.
Vet: - men hon kan ju inte ligga precis utanför stalldörren hela natten tills imorgon när de ska ta ut hästar.
Stallkompis mamma: - Men de kommer IKVÄLL så du behöver inte bry dig om det.

Går iväg när de ger sprutan för vill inte se när hon faller ihop ifall fler ben skulle brytas, vilket kan hända, och går tillbaks så fort veterinären har åkt. Pussar hennes fortfarande varma mule och säger hej då.....

Vi sätter oss i fikarummet och väntar på att de ska komma och hämta kroppen och då berättar min syster att veterinären sagt när de var ute och skrev papper innan att det var andra hästen hon tagit bort i helgen och man verkligen märkte att jag tyckte om min häst....... ja jag vet inte men det är väl ganska normalt att man älskar sin häst? Lovar att hon var någon jävla kattveterinär egentligen. Oproffsigare och mer empatilösa människa får man nog leta efter.
Efter ganska exakt 1,5 tim kommer ängeln Peter. Så lugn och trevlig och frågar vad som hänt och att han beklagar men att jag inte behöver oroa mig alls och att de kommer ta hand om henne nu och att jag kan åka hem så då gjorde jag det och här sitter jag en dryg vecka senare och undrar fortfarande vad fan det var som hände.....

Mår inte så himla bra mentalt såklart men får bita ihop helt enkelt men hela livet är ju förändrat. Hoppas jag hittar något snart att sysselsätta mig med för såhär kan jag inte ha det.

Ja men det var väl det...... kommer dock aldrig lämna denna tråd så mig blir ni inte av med.

WOW vad stark du är! Divan har haft en sjuhelvetes grym ägare och du var med henne, stark som tusan till slutet! :heart Modigt och imponerande att hålla sig så stadig trots den paniken! :heartheart:heart

Skriv och prata om det allt du orkar, det hjälper :heart
 
Fy vad trist att läsa @Jfrelin :cry: :heart

En av mina vänner förlorade sin häst på nästan exakt samma sätt för några år sedan. Den longerades i lina på utebanan då den bara skuttade till lite och benet gick av.... :( Var även en himla okänslig veterinär som kom då med. Man kan ju tycka att de borde ha lite empati i ett sådant jobb.... :mad:
 
@Jfrelin: Åh, jag blir så ledsen för er skull att när det slutade så illa måste bli ännu värre.
Bra att du stoppade vet i att släpa ner henne för den backen!
Divan har haft en supermatte!❤️
 
@Jfrelin Jag är så otroligt ledsen för din skull och förstår precis hur du mår och hur förkrossad du är. Jag har aldrig förlorat en häst än så länge tack o lov men hade en 8 månaders valp som dog i kramper i min famn på väg in till djursjukhuset.
Det är jobbigt att förlora något av sina djur men när det blir ett sådant trauma som med Divan är det så väldigt mycket värre. Det blir lättare men det tar längre tid. Jag blev nästan knäpp och kunde inbilla mig att de skulle ringa från djursjukhuset och säga att det blivit fel och att hon levde. Tror det tog fem år innan jag kunde prata om henne utan att gråta. Enda trösten jag kan ge är att hon uppenbarligen hade ett fantastiskt liv hos dig och du gjorde det bästa för henne som fanns med henne i princip hela tiden. Stor kram
 
@Jfrelin jag läste ditt inlägg igår men det var så sorgligt och jobbigt att läsa att jag inte kunde kommentera det ens. Du beskrev det så väl så det kändes som att jag själv upplevde det.

Ibland tänker man sig döden som att man stilla och lugnt somnar in (djur som människa) men ofta ser verkligheten annorlunda ut. Jag, som många andra, har också upplevt den här ångesten och smärtan av att plötsligt förlora någon som var mitt uppe i livet.
Så hemskt jobbigt för dig :heart
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 152
Senast: Mabuse
·
Hemmet Eftersom den förra tråden blev låst startar jag en ny! Fortsätt posta spännande och intressanta hus till salu. :D Vet inte riktigt hur...
47 48 49
Svar
973
· Visningar
62 953
Senast: FrDrake
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 546
Senast: Grazing
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 051
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp