07-orna del 22

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det verkar vara på instagram allt händer nuförtiden. Jag som inte har insta känner mig lite lost. Borde jag skaffa? Har ju ingen 07:a kvar heller nu, men känner mig inte hemma i nån annan tråd än denna. :down:
 
@Marvin jo men instagram är ganska enkelt så det är väl bra?

Vi var ute och joggade igår och det var precis så som jag tänkt att livet med Caspian ska vara. Han bara rullade på, pigg men lugn och snäll. Och han kändes väldigt välriden. Vi träffade två harar, tre hjortar av någon sort och en del skrikande fåglar. Han reagerade knappt. Lite skillnad för att jag inte satt någon spänning i honom. Jag kunde bara fokusera på att ha en stabil takt och sitta rakt över honom. Hurra! hoppas formen håller i sig till tävlingen i helgen.
 
Själv står vi med svullet framben sedan någon dag tillbaka.

Jag tyckte svullnaden var ojämnt lokaliserad över sena och kota först men nu har det minskat och jämnat ut sig som en svullnad över hela smalbenet. Hon är ohalt och allmänt opåverkad.

Vi hade tur som fick en tid för vår veterinär nästa vecka, eftersom han bara är i Sverige en gång i månaden.
Tills dess kör vi på zinkbandage - som får bort svullnaden helt, boxvila och små promenader. Nu kan man dessutom hitta vårgräs att stå och smaska på utomhus så hon verkar inte ha det allt för tufft.
Orkar inte spekulera i vad det kan eller inte kan vara.
Snällare box-vila-häst får man leta efter. Blir gosigare för varje dag, som om hon är rädd för att bli bortglömd. Trycker in huvudet i grimman och är otvivelaktigt tacksam för all uppmärksamhet hon får... Det gör lite ont i hjärtat men det är vad det är just nu.

Utesäsongen får vänta helt enkelt, och det känns inte allt för tufft för jag har ledsnat lite på att traila varje gång vi skall trimma och hoppa. Kommunen är orimligt svåra när det gäller bygglovet för ridbanan och även fast jag vet att stallägarna kämpar och kämpar så är det ju tufft att inte ha varken volt eller ridhus hemma eller på ridavstånd.
Det är bara placeringen de bråkar om. Hela fastigheten ligger så sjö- och naturnära att även om det faktiskt räknas som jordbruk och därmed inte krävs bygglov så går miljöbalken in och förbjuder bygget på från början avsedd plats.

Nåväl, snart långhelg. Vi tar en dag i taget och njuter av våren så fort tillfälle ges.
Slänger in en bild från förra veckans barbacka-eftersnack.
IMG_5144.jpg
 
@Mirabilis kom på en grej till. Det har alltid varit svårt för mig att få upp ryggen på honom. Nu tänker jag magen i stället, och det är mycket bättre. Så aktar jag mig för att sitta för hårt och trycka bort ryggen, det ska till ett bättre tramp i stigbyglarna, och en mer avslappnad kropp som är med i rörelserna. Skänkeln ska vara sluten, det tränaren kallar core-aktiverande skänkel. Det har jag haft svårt med tidigare, men nu börjar det komma. Sen ser jag till att sysselsätta honom, han ska trampa på och bjuda in i handen med ”sin finaste trav och galopp” för att få honom att jobba så pass att han inte har tid eller möjlighet att titta och lyssna efter störningsmoment.

Vårt förra sto och egna uppfödning var också av den typen att hon gärna blev hög och lite spänd i nacken och att benen sprattlade på under henne utan att få igång den där riktiga ryggen och schwunget i steget. Ja det såg väl fint ut ändå och hade säkert kunnat få till fina % upp till LA, men för riktigt bra poäng i högre klasser krävs det ju verkligen lösgjordhet på en helt annan nivå. Hästen efter henne var raka motsatsen - ganska lång, stor och med bra takt men inte den där riktiga kvickheten s.a.s. Ändå tyckte jag att han var lättare på ett sätt, gick han fint så gick han fint på riktigt liksom. Stoet kunde ju gå så att det såg fint ut men inte var så ärligt i fin form egentligen.
 
Jag har ridit lektion idag! Red min stallkompis häst för M. Den är inte så van att gå på tygeln och jobba genom kroppen :p Dessutom har den varit tjurig på senaste tiden. Ägaren är inte så duktig och dessutom har hon en funktionsnedsättning så hon har inte kapaciteten att rida den korrekt.
Jag hade dock på känn att jag skulle gilla den och det gjorde jag! Jättefin ridkänsla när den släppte till. Den är en 07a så den passar ju här :) ska rida den på måndag igen. Den står i mitt stall så lite jobbigt att vara där men man måste ju börja någonstans.
 
@spinxx Men varför har hon boxvila för en svullnad som går ned?

För att jag är orolig över att det är en senskada, med tanke på hur svullnaden såg ut initialt.
Svullnaden går bara ned med zinkaband, och senskador kan ju visuellt ”försvinna” efter någon dag varför jag liksom inte kan utesluta något.

Jag har aldrig sett en sådan svullnad förut. Som inte går ned med varken rörelse eller kylning.
Våra hagar är ojämna och hon kan inte stå i sjukhage, så det får bli box och promenader i väntan på vet.
 
För att jag är orolig över att det är en senskada, med tanke på hur svullnaden såg ut initialt.
Svullnaden går bara ned med zinkaband, och senskador kan ju visuellt ”försvinna” efter någon dag varför jag liksom inte kan utesluta något.

Jag har aldrig sett en sådan svullnad förut. Som inte går ned med varken rörelse eller kylning.
Våra hagar är ojämna och hon kan inte stå i sjukhage, så det får bli box och promenader i väntan på vet.
Fast rörelse i hage är inte negativt för en senskada om hon inte springer som besatt. Om det skulle vara en senskada så kan du ju inte ha henne inne i 6 månader för att hon inte kan gå i sjukhage? Har haft 3 olika bekanta som haft senskada på sina och alla 3 har gått som vanligt i hage, vår klinik är helt inne på att såna skador ska röra sig mycket, inte stå stilla.
 
För att jag är orolig över att det är en senskada, med tanke på hur svullnaden såg ut initialt.
Svullnaden går bara ned med zinkaband, och senskador kan ju visuellt ”försvinna” efter någon dag varför jag liksom inte kan utesluta något.

Jag har aldrig sett en sådan svullnad förut. Som inte går ned med varken rörelse eller kylning.
Våra hagar är ojämna och hon kan inte stå i sjukhage, så det får bli box och promenader i väntan på vet.

Låter vettigt tycker jag. Håller tummarna att det visar sig vara ngt ofarligt.
 
Själv står vi med svullet framben sedan någon dag tillbaka.

Jag tyckte svullnaden var ojämnt lokaliserad över sena och kota först men nu har det minskat och jämnat ut sig som en svullnad över hela smalbenet. Hon är ohalt och allmänt opåverkad.

Vi hade tur som fick en tid för vår veterinär nästa vecka, eftersom han bara är i Sverige en gång i månaden.
Tills dess kör vi på zinkbandage - som får bort svullnaden helt, boxvila och små promenader. Nu kan man dessutom hitta vårgräs att stå och smaska på utomhus så hon verkar inte ha det allt för tufft.
Orkar inte spekulera i vad det kan eller inte kan vara.
Snällare box-vila-häst får man leta efter. Blir gosigare för varje dag, som om hon är rädd för att bli bortglömd. Trycker in huvudet i grimman och är otvivelaktigt tacksam för all uppmärksamhet hon får... Det gör lite ont i hjärtat men det är vad det är just nu.

Utesäsongen får vänta helt enkelt, och det känns inte allt för tufft för jag har ledsnat lite på att traila varje gång vi skall trimma och hoppa. Kommunen är orimligt svåra när det gäller bygglovet för ridbanan och även fast jag vet att stallägarna kämpar och kämpar så är det ju tufft att inte ha varken volt eller ridhus hemma eller på ridavstånd.
Det är bara placeringen de bråkar om. Hela fastigheten ligger så sjö- och naturnära att även om det faktiskt räknas som jordbruk och därmed inte krävs bygglov så går miljöbalken in och förbjuder bygget på från början avsedd plats.

Nåväl, snart långhelg. Vi tar en dag i taget och njuter av våren så fort tillfälle ges.
Slänger in en bild från förra veckans barbacka-eftersnack.
Visa bifogad fil 14037
Kanske lite OT, men vilken sötnos :love:
 
Idag skulle vi tävlat i Gärds, som jag sett fram emot jättemycket. Underbart väder och rolig bana! Men nä, här sitter jag med gipsad fotjävel!! :rage: 6 veckor i gips, och beslut tas (efter omröstning antar jag) på måndag om det ska opereras eller inte. Yttre fotknölen är avlossad och ligger lite nedanför och vriden. Det förklarar kanske krasandet jag hörde/kände när jag ställde mig upp. :angel:


791E8B39-6876-4255-97D8-4F74ECF89357.jpg

I förrgår tänkte jag att Rut behövde hoppa några språng på banhoppningshinder eftersom hon har varit tramsig igen senaste tiden och stannat en del och vi inte hade hoppat sedan förra tävlingen för två veckor sedan (förutom terrängträningen i tisdags där hon som sagt var jättefin och avslappnad). Red ut en sväng först och hade sedan byggt upp några hinder i paddocken hemma, hoppade fram på ett litet sockerbitshinder med bommar framför och bakom, inga problem. Hoppade ytterligare några hinder ett och ett och hon stannade första gången på 2 av dem, den ena för att den hade ett plank i sig (hon hatar den plankan) och det andra har jag ingen aning om varför, hon bestämde sig för att det var farligt bara, men hoppade det sen.
Red på en vanlig jävla oxer och hon grisnitade och vände 180 grader! Jag lyckades hålla mig kvar, men blev arg, vände tillbaka henne till hindret och smällde till henne. Red på igen och hon hoppar, men spänt och snabbt. Får massor med beröm och klappar och en skrittpaus. Sen hoppar jag det lilla hindret igen och rider därefter på oxern igen (ca 95 cm hög). Hamnar lite stort och hon vågar inte hoppa av eftersom hon fortfarande är rädd för det där hemska hindret. Sen är det som att hon inte vågar stanna heller, eftersom jag är arg (:o) utan studsar om och hoppar sedan rakt igenom hindret och trasslar in sig i bägge överbommarna och håller på att stå på näsan såklart. Virrvarr av bommar och hovar och jag som faller ner på vänster sida och nånstans där får jag nog mest troligt en smäll av en hov på yttersidan av höger fotled innan jag landar på sidan. Hon lyckas hålla sig på benen och travar bort till grinden som jag smart nog stängt (vis av tidigare erfarenhet :o)

Jag ställer mig upp och när jag belastar högerfoten hör/känner jag hur det krasar och tänker att det DÄR var inte bra. Men sen händer inte så mycket mera och det gör inte alls så ont som jag förväntar mig att en fraktur ska göra. Under tiden har Rut borta vid grinden trasslat in frambenet i den hängande tygeln och hoppar omkring på tre ben i panik, så jag försöker lugna henne, hon tar sig loss och jag går bort och hämtar henne.

Hasar tillbaka med hästen till hindret, bygger upp det igen, något lägre nu dock, och klättrar upp på hästskrället igen. Skippar stigbyglarna, travar runt lite och känner på henne, känns inte halt. Hoppar det lilla hindret några gånger åt bägge håll, plockar upp stigbyglarna och rider på oxern igen. Hon studsar till lite i avsprånget och jag trycker ner fötterna i stigbyglarna, fy fan vad ont det gjorde! Men, vi hoppade iaf. Travar av henne, skrittar ut en sväng, tillbaka till stallet. Av med stöveln och lindar fotskrället (jag tror fortfarande att det är en stukning). Fixar färdigt i stallet, går ut med hästen i hagen, och kör sedan hem (bad att det inte skulle komma några älgar på vägen just denna gången, var lite långsam i förflyttningen mellan gas och broms).

Knaprar i mig lite smärtstillande och funderar på hur fasen jag ska kunna tävla om 2 dagar. Igår var foten som en handboll på utsidan, jag försökte gå på den men det gick sådär, så jag tänkte det är bäst att röntga skiten innan jag envisas med att belasta den fullt ut. Så, blev skjutsad in till jobbet där jag såklart genast blir utskälld av mina kollegor för att jag rider överhuvudtaget. O_o. Skriver en röntgenremiss till mig själv och lyckas lura ortopedbakjouren att kolla på foten och fick skämmas för min fina lindning med hästens blå klisterlindor, han underkände den.

Sen blev det väntan och gips och mer väntan, prova kryckor. ALLA sköterskor på hela akuten var inne och kollade på mitt fina VIP-gips som jag ska ha i 6 veckor! :arghh::arghh::arghh: Och beslut om operation eller inte på måndag.

Men, jag ska väl vara glad att 1. Hästen verkar oskadd (ska ut senare idag och kolla igenom henne ordentligt igen, hon hade blå färg från bommarna på både fram- och baksidan av bägge frambenen så hon har trasslat rejält). 2. Jag inte slagit mig värre ändå, hon har inte ramlat på mig och inte trampat på mig och alla handleder och sånt jag behöver på jobbet är oskadda.

Jag borde inte låtit mig bli arg på henne, hon blir bara mer stressad av det. Anger manegment för mig framöver. Och mycket dressyr utan stigbyglar tänker jag mig. :angel:
 
Herr
Idag skulle vi tävlat i Gärds, som jag sett fram emot jättemycket. Underbart väder och rolig bana! Men nä, här sitter jag med gipsad fotjävel!! :rage: 6 veckor i gips, och beslut tas (efter omröstning antar jag) på måndag om det ska opereras eller inte. Yttre fotknölen är avlossad och ligger lite nedanför och vriden. Det förklarar kanske krasandet jag hörde/kände när jag ställde mig upp. :angel:


Visa bifogad fil 14150

I förrgår tänkte jag att Rut behövde hoppa några språng på banhoppningshinder eftersom hon har varit tramsig igen senaste tiden och stannat en del och vi inte hade hoppat sedan förra tävlingen för två veckor sedan (förutom terrängträningen i tisdags där hon som sagt var jättefin och avslappnad). Red ut en sväng först och hade sedan byggt upp några hinder i paddocken hemma, hoppade fram på ett litet sockerbitshinder med bommar framför och bakom, inga problem. Hoppade ytterligare några hinder ett och ett och hon stannade första gången på 2 av dem, den ena för att den hade ett plank i sig (hon hatar den plankan) och det andra har jag ingen aning om varför, hon bestämde sig för att det var farligt bara, men hoppade det sen.
Red på en vanlig jävla oxer och hon grisnitade och vände 180 grader! Jag lyckades hålla mig kvar, men blev arg, vände tillbaka henne till hindret och smällde till henne. Red på igen och hon hoppar, men spänt och snabbt. Får massor med beröm och klappar och en skrittpaus. Sen hoppar jag det lilla hindret igen och rider därefter på oxern igen (ca 95 cm hög). Hamnar lite stort och hon vågar inte hoppa av eftersom hon fortfarande är rädd för det där hemska hindret. Sen är det som att hon inte vågar stanna heller, eftersom jag är arg (:o) utan studsar om och hoppar sedan rakt igenom hindret och trasslar in sig i bägge överbommarna och håller på att stå på näsan såklart. Virrvarr av bommar och hovar och jag som faller ner på vänster sida och nånstans där får jag nog mest troligt en smäll av en hov på yttersidan av höger fotled innan jag landar på sidan. Hon lyckas hålla sig på benen och travar bort till grinden som jag smart nog stängt (vis av tidigare erfarenhet :o)

Jag ställer mig upp och när jag belastar högerfoten hör/känner jag hur det krasar och tänker att det DÄR var inte bra. Men sen händer inte så mycket mera och det gör inte alls så ont som jag förväntar mig att en fraktur ska göra. Under tiden har Rut borta vid grinden trasslat in frambenet i den hängande tygeln och hoppar omkring på tre ben i panik, så jag försöker lugna henne, hon tar sig loss och jag går bort och hämtar henne.

Hasar tillbaka med hästen till hindret, bygger upp det igen, något lägre nu dock, och klättrar upp på hästskrället igen. Skippar stigbyglarna, travar runt lite och känner på henne, känns inte halt. Hoppar det lilla hindret några gånger åt bägge håll, plockar upp stigbyglarna och rider på oxern igen. Hon studsar till lite i avsprånget och jag trycker ner fötterna i stigbyglarna, fy fan vad ont det gjorde! Men, vi hoppade iaf. Travar av henne, skrittar ut en sväng, tillbaka till stallet. Av med stöveln och lindar fotskrället (jag tror fortfarande att det är en stukning). Fixar färdigt i stallet, går ut med hästen i hagen, och kör sedan hem (bad att det inte skulle komma några älgar på vägen just denna gången, var lite långsam i förflyttningen mellan gas och broms).

Knaprar i mig lite smärtstillande och funderar på hur fasen jag ska kunna tävla om 2 dagar. Igår var foten som en handboll på utsidan, jag försökte gå på den men det gick sådär, så jag tänkte det är bäst att röntga skiten innan jag envisas med att belasta den fullt ut. Så, blev skjutsad in till jobbet där jag såklart genast blir utskälld av mina kollegor för att jag rider överhuvudtaget. O_o. Skriver en röntgenremiss till mig själv och lyckas lura ortopedbakjouren att kolla på foten och fick skämmas för min fina lindning med hästens blå klisterlindor, han underkände den.

Sen blev det väntan och gips och mer väntan, prova kryckor. ALLA sköterskor på hela akuten var inne och kollade på mitt fina VIP-gips som jag ska ha i 6 veckor! :arghh::arghh::arghh: Och beslut om operation eller inte på måndag.

Men, jag ska väl vara glad att 1. Hästen verkar oskadd (ska ut senare idag och kolla igenom henne ordentligt igen, hon hade blå färg från bommarna på både fram- och baksidan av bägge frambenen så hon har trasslat rejält). 2. Jag inte slagit mig värre ändå, hon har inte ramlat på mig och inte trampat på mig och alla handleder och sånt jag behöver på jobbet är oskadda.

Jag borde inte låtit mig bli arg på henne, hon blir bara mer stressad av det. Anger manegment för mig framöver. Och mycket dressyr utan stigbyglar tänker jag mig. :angel:

Herregud alltså! Tycker faktiskt att Rut känns som en väldigt oärlig häst, du förtjänar bättre :crazy: Om man nu får skriva så :o, men tycker ofta att du skriver om att hon sätter er i ojusta situationer! :down:
 
Herr


Herregud alltså! Tycker faktiskt att Rut känns som en väldigt oärlig häst, du förtjänar bättre :crazy: Om man nu får skriva så :o, men tycker ofta att du skriver om att hon sätter er i ojusta situationer! :down:

Tycker du?
Jag tycker tvärtom att hon ofta räddar mig ur svårigheter och är väldigt ärlig. Utom de gångerna då som hon får för sig att hinder/bommar är det läskigaste som finns. :banghead:
 
Har haft 3 olika bekanta som haft senskada på sina och alla 3 har gått som vanligt i hage, vår klinik är helt inne på att såna skador ska röra sig mycket, inte stå stilla.

Min klinik kan säkert vara inne på samma spår. Så jag väntar tills vi varit där. :)
Jag vågar inte ta risker. Hon har sällskap inne av en knäopererad häst som står mitt emot. Hon promeneras varje dag och igår fick hon beta vårgräs i 1h. Så jag tycker inte synd om henne när det gäller en så kort period.
 
Tycker du?
Jag tycker tvärtom att hon ofta räddar mig ur svårigheter och är väldigt ärlig. Utom de gångerna då som hon får för sig att hinder/bommar är det läskigaste som finns. :banghead:

Jag får nog hålla med Vouge lite...tycker rut verkar vara väldigt oförutsägbar. Grå är ju oxå himla spooky emellanåt men aldrig att han skulle landa i något hinder. Var rädd om dig @Marvin
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 133
Senast: Mabuse
·
Hemmet Eftersom den förra tråden blev låst startar jag en ny! Fortsätt posta spännande och intressanta hus till salu. :D Vet inte riktigt hur...
47 48 49
Svar
973
· Visningar
62 682
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 496
Senast: Grazing
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 947
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp