Sv: Är det en rättighet att ha häst?
Just därför skrev jag också att man måste ha lite tur när det gäller vården. Eller när det gäller allt. Får man fel handläggare eller nåt sånt så kan det gå galet.
Att det finns mer eller mindre lämpade personer som har handläggningstjänster tror jag alla håller med om, men jag tror att de flesta handläggare faktiskt försöker att göra ett bra jobb. Men det är ändå inte det det handlar om, det handlar om att det inte
finns pengar till att bekosta hästar till alla som vill ha, helt oavsett handläggarnas kompetens eller inte. En handläggare som går med på alla krav en vårdtagare/bidragssökande har, men som inte har stöd för det enligt ekonomiska riktlinjer är ju inte en
bra handläggare även om vårdtagaren/bidragssökanden anser det per definition själv...En handläggare har två parter att ta hänsyn till: den sökande och samhället, en bra handläggare fattar ett beslut som ger den bästa kombinationen av dessa parters båda behov.
Den gränsen sätter var och än själva, känner man att man är lite halvkrasslig men ändå klarar av att jobba så gör man det. Känner man att man inte klarar det så klarar man det inte.
Fast ibland räcker det med att "känna efter lite till". Jag kan lova dig att varenda morgon känner jag att jag inte orkar gå upp och gå till jobbet idag. Men så tänker jag vilka konsekvenser det får, masar mig upp och får i mig lite frukost och kaffe, och sedan känner jag att jag visst orkar gå till jobbet idag. Och efter en kvart på jobbet så är jag jätteglad att jag tog mig dit idag också, då har jag absolut inga problem med att jobba många timmar till. Känslor och svaret på "om man orkar" kan ibland variera väldigt mycket beroende på när och vem man frågar, det är inget svart eller vitt. Frågan är vilken gråskala som är rimlig.
Dessutom, återigen, livet är inte enkelt
för någon. Inte heller för dem som du klassar som "friska". Det finns oerhört många människor som
borde stanna hemma (både enligt de själva och andra) men som känner att de inte har möjlighet till det. Det kan vara pga att lönebortfallet gör att de inte klarar att ge barnen det de behöver, det kan vara att de vet att de får mindre jobb om de är borta "mycket", det kan vara att de vet att de sätter sina kollegor i en jobbig situation, och det finns tusen andra anledningar till att folk "måsta" jobba fast de känner att de inte orkar...man biter ihop.
Ett exempel: en person får en diagnos och får veta att denne har en dålig prognos, men fortsätter sitt stressiga jobb tills den faller ihop och lever sina sista två sista månader i sängen innan hen slutligen dör 5 månader efter diagnos. Var denne person alltså mindre sjuk under de 3 månader som hen bet ihop och jobbade, än en person med samma diagnos och prognos, som direkt efter diagnos hade valt att stanna hemma och ge kroppen all energi åt att bekämpa sjukdomen?
Olika människor hanterar sjukdom, trötthet och problem på olika sätt, och det är omöjligt för en person att bestämma hur en annan person känner eller ska känna. Det går inte heller att definiera vilken person som är frisk eller sjuk - och i behov av vård - efter om denne arbetar eller inte.
Det är ett fritt val man har, om hälsan är kass så bör man få hjälp helt enkelt. Men det är fortfarande ett fritt val om man anser sig vara såpass att man klarar av jobbet.
Sjuka men jobbar ändå, så enkelt är det. Folk har en fri vilja.
Men håller du med om att det inte är en enkel gräns att dra när man borde jobba och när man inte borde jobba?
Vi bor inte i ett fattigt land, vi bor i sverige där resurser finns att ge folk den hjälpen som behövs.
Ja, men nu har pengarna demokratiskt fördelats på ett sätt så att det
inte finns resurser nog att bekosta hästar åt folk. Så nej, pengarna finns inte där du säger att de finns.
Vad är det dom ska ändra på sig för menar du? Eller menar du att folk är ofömögna att ändra på sitt liv trots att dom är friska? För det är som sagt ett val man gör, ingen har sagt att det är enkelt. Men möjligheten finns.
Det är inte så att alla (enligt dig) friska människor kan välja och vraka vilket jobb och lön de vill ha. Hur menar du när du säger att en ensamstående mamma med två barn, som lever på försörjningsstöd ska ändra på sig för att få råd att låta sin familj ha en häst?
Det beror väl helt på vad den sjuke har för problem.
Jag menar att
alla människor själva kan påverka sin inställning till sin situation, oavsett om man är klassad som fisk eller sjuk. Olika människor ser problem i allt, och menar att allt är helt omöjligt för dem. Andra människor ser positivt på allt, och tror att allting är möljigt inklusive att tänka bort en sjukdom. De flesta människor ligger någonstans däremellan, och varierar ofta vid olika situationer. Att man ser att precis
allting i ens liv är svart, att precis
allt det svarta är orsakat av någon/t utomstående (t ex andra personer eller sjukdom) och att precis
allt är omöjligt för en själv att ändra på är delvis ett
förhållningssätt till sig själv, till sin situation och livet i sin helhet. Därmed inte sagt att det är enkelt att byta förhållningssätt, det kan man behöva precis lika mycket hjälp för som att bota en "riktig" sjukdom, men jag skulle inte kalla det en sjukdom för den skull. Jag menar också att det förhållningsättet i sig själv förekommer bland både frisk- och sjukklassade människor.
Och återigen eftersom det verkar viktigt att poängtera. Jag säger fortfarande
ingenting om dig och din situation, utan talar generellt.
Jag förstår fortfarande inte varför man ska sälja hästen för att man blir frisk? Är man frisk så är man också förhoppningsvis ute och jobbar. Jag har otroligt svårt för människor som påstår att folk vill vara sjuka.
Om man inte har pengar till att betala för hästen så kommer man att bli tvungen att sälja den. Om man är sjuk och får hästen betald av samhället och sedan blir frisk och inte får ett jobb och inte har någon annan inkomst så kommer man att få försörjningsstöd. I den summan ingår inte pengar för att ha råd med en häst, och enligt dig bör man inte heller få extra bidrag för att kunna ha råd med sin häst. Alltså får man inga pengar och behöver sälja hästen. Förstår du nu hur jag menar?
Eftersom jag aldrig påstått att folk vill vara sjuka så antar jag att det inte är riktat till mig.
Men kan du aldrig förstå att det görs utredningar, dom kollar alternativ och kollar vad som passar personerna bäst. Är det en häst så är det, är det något annat så är det det. Och jag tror inte någon sjuk människa som har ett alternativ till att bli bättre tackar nej till det och hellre lever sjuk och fattig fast med en häst. Tror faktiskt inte det.
Jag förstår visst att det görs utredningar (och tack och lov för det!), men frågan i tråden är om det ska vara en rättighet att ha få hästen bekostad? Jag har redan sagt att
i extremfall där alla andra billigare alternativ är utredda och uteslutna eller i de fall där hästkostnaderna i sig själv är såpass billiga är det ok. Sjuka människor bor på olika platser i landet och på olika platser finns det tillgång till olika behandlingsalternativ, och dessa kommer att kosta olika mycket på de olika platserna. Därmed är det med min syn omöjligt att säga exakt vad som ska ges och inte ges, utan jag menar att det beslutet måste ske av ett vårdteam som avgör i det enskilda fallet. Vad jag dock kan säga är att
generellt är hästar väldigt dyrt att äga och därmed borde det inte vara den förstvalda behandlingsformen generellt även om personen själv vill ha en.
Du drar upp alla som har låg inkomst och påstår att dom inte har råd med häst. Ensamstående, pensionärer, studenter osv anser jag kan ha råd med häst med rätt prioriteringar om hästen är såpass viktig. Men det krävs uppoffringar som många inte är beredda att göra och då blir det svårt med häst. Det lilla bidraget som man får är heller inte nog för att man inte behöver prioritera bort det mesta ur ens liv.
Vad i praktiken är det för prioriteringar du anser att dessa personer ska göra, som inte sjuka människor kan göra? 4 500 kr efter att hyra är betald är kanske lite att röra sig med, och då är den större delen av den summan för studenter ett lån som byggs på och som ska betalas senare.
Det går inte att komma ifrån att all habilitering kostar mycket pengar, det finns inga snabba lösningar.
Jag hoppas du är med på att ingen här sagt att vi inte ska ge habilitering eller rehabilitering till sjuka människor. Diskussioner är vad som är rimligt att beskosta om billigare alternativ finns, när det är många människor som är i behov av samhällets pengar.
