Är min man dum i huvudet eller är fler män såhär?

Ja han är dum.
Nej inte alla män....

Och nej man ska inte behöva "nöja sig".
Jag levde elldeles för länge med en man som inte heller "hjälpte till" plus en massa andra olika saker som jag imte orkar dra,

Det jag BITTERT ångrar i efterhand är den bild av relationer och förhållanden jag gav till mitt barn. Som fick normer som är skeva och usla och som hen antagligen fått använda ganska mycket energi för att se igenom och arbeta mot.
Man är i väldigt stor del en produkt av sin uppväxt. Den uppväxt jag gav mitt barn ångrar jag bittert och kommer att få leva med den skulden resten av mitt liv. Så mycket enklare mitt barn haft det om vi separerat tidigare. Och nej, vi har aldrig pratat om det. Men jag har observerat.:(
 
jag och min man har haft våra motgångar men hänger ändå ihop, vi har snart klarat av två år som föräldrar. Även om det varit med nöd och näppe.
Men jag har funderat mycket det sista på sättet han är på och om det är normalt "mansbeteende" eller om han bara är så dum.

Situation 1:
Vår son sover i regel hela nätterna, ibland kan han vakna till och vara lite ledsen men lägger man honom mellan oss så somnar han (oftast) om direkt. Ibland är det oroligare och då får jag trösta och fixa tills han somnar om. Mannen gör ingenting(!), man kan tro att han typ ligger död bredvid i sängen för han tittar inte ens upp när sonen gråter.
Visserligen är sonen väldigt mammig, men nu det senaste halvåret har han varit pappaledig och jag jobbat, ändå frågar han inte ens om han ska hjälpa mig.
Inatt kokade det över för mig då pojken och jag är sjuka, natten innan fick jag bara sovit 3-4 timmar pga att sonen hade feber. Och nu denna natten så grät pojken mer eller mindre hela natten och jag var helt slut, sa flera gånger att "du måste hjälpa mig" men då kontrade han med att "det spelar ingen roll vad man gör, han slutar inte gråta ändå". Så jag fick bära runt, bädda om i sängen så att han kom upp med huvudet, ligga och sjunga och hålla handen.
När jag konfronterade honom imorse så sa han "jag vet att det var dumt, jag var bara så irriterad för jag var säker på att jag skulle vara förkyld idag, men det var jag ju inte"
Vilket leder oss till...

Situation 2
När mannen är förkyld (eller sjuk som han säger även om det bara rör sig om nästäppa) så blir han helt sjukt bortkopplad från ALLT. Det är som att han faller in i en djuuup depression, "jag kan ju inte göra något, jag hatar det här" är det han säger om man får något ur honom.
Nog för att man kan ha en mansförkylning men han stänger av helt och hållet.
Och han kan inte säga att han är frisk förrän han är HELT frisk, alltså även om han bara är
Täppt i näsan så är han fortfarande sjuk.
Dom här sjuktillfällena tär något vansinnigt så jag har sagt åt honom att nästa gång han blir sjuk så får han åka och bo någon annanstans för mitt psyke pallar inte ha honom hemma.

Situation 3
Han vill aldrig umgås. Om jag säger "kan vi inte hitta på något?" Så säger han "men vi var ju och handlade förut?" Och så går han och grejar i garaget.
Vi kan inte ens sitta och prata i soffan en kväll för han "planerat något annat", typ kolla på ett program, gå en promenad osv.
Om jag däremot säger långt i förväg att ikväll vill jag att vi sitter och pratar och umgås, så blir det fruktansvärt krystat, han "kan inte prata på beställning" och det slutar oftast med att vi sitter med varsin mobil/iPad/dator.

Ja, ska det vara såhär? Såklart är det inte bara pest utan vi har ju våra stunder då man minns varför man lever med varandra och så. Men som idag så vill jag bara be honom att fara och flyga.
Han låter outhärdlig. Alla män är absolut inte såna. Att du står ut.
 
Vad har det för betydelse om det bara är han som gör som han gör, eller om män i allmänhet gör så?
Om alla män gör så, så är valet att leva med detta eller leva ensam. Om alla män inte är så, är valet leva med detta, leva med en vettigare man, eller leva ensam. Givet att man är heterosexuell då. Annars kan man lägga till leva med en kvinna, förstås.

Alternativen blir annorlunda beroende på om alla män är så.
 
Hur är han uppväxt? Det är ingen ursäkt..det kan vara en förklaring till hur han är formad (o det du ser i agerandet).
 
Ja han är dum.
Nej inte alla män....

Och nej man ska inte behöva "nöja sig".
Jag levde elldeles för länge med en man som inte heller "hjälpte till" plus en massa andra olika saker som jag imte orkar dra,

Det jag BITTERT ångrar i efterhand är den bild av relationer och förhållanden jag gav till mitt barn. Som fick normer som är skeva och usla och som hen antagligen fått använda ganska mycket energi för att se igenom och arbeta mot.
Man är i väldigt stor del en produkt av sin uppväxt. Den uppväxt jag gav mitt barn ångrar jag bittert och kommer att få leva med den skulden resten av mitt liv. Så mycket enklare mitt barn haft det om vi separerat tidigare. Och nej, vi har aldrig pratat om det. Men jag har observerat.:(
Jag är en produkt av ett dysfunktionellt äktenskap där min mamma var pigan / städerskan / den som skulle ställa upp när farsan ville ha sex mm. Farsan har aldrig bytt en blöja på mig, däremot var han bra på att kritisera och håna mig och mamma och han såg bara till sig själv och sina behov / intressen och jag kan ärligt säga att en sån uppväxt bleknar aldrig, den ligger ständigt i bakhuvudet och gnager. Mantrat "du gör bara halvfabrikat" och känslan av att aldrig duga försvinner aldrig.
 
Fast att alla män inte är så betyder inte att det inte finns fler män som är så här. Eller att det inte är ett extremt vanligt manligt mönster - jag tycker det funkar att beskriva det som "normalt 'mansbeteende'". För att sätta det i ett sammanhang på mikronivå: alla andra hundratals trådar på Buke som handlar om exakt samma problem.
 
Senast ändrad:
För att svara på frågan i rubriken:
Ja, din man är dum i huvudet och ja, fler män är såhär, tyvärr. Men bara för att fler är sådana betyder det inte att alla är det, eller att det skulle vara ok att bete sig sådär ens om alla gjorde det. Utifrån vad du berättar här så låter det som ett förhållande jag redan skulle ha lämnat.
 
Jag känner igen en del. Min (ex) man hade förmodligen en förlossningsdepression, vilket vi inte ens visste fanns och han fick/tog hjälp alldeles för sent. Han kunde inte knyta an till barnet/känna glädje över det och blev enormt stressad och/eller apatisk när barnet grät, plus en massa annat. Vi delade på föräldraledigheten från start på pappret, men i praktiken funkade det inte så bra.

Antingen är din man en sån där berömd rövhatt eller så har han blivit psykiskt sjuk. Eller båda
 
Fast att alla män inte är så betyder inte att det inte finns fler män som är så här. Eller att det inte är ett extremt vanligt manligt mönster - jag tycker det funkar att beskriva det som "normalt 'mansbeteende'". För att sätta det i ett sammanhang på mikronivå: alla andra hundratals trådar på Buke som handlar om exakt samma problem.
Man gör oftast inte trådar när man inte har ett problem.
 
Nummer 3 stämmer in på mitt ex, tror dock att det var för att han tappat intresset för förhållandet men det var ingenting han ville erkänna hos familjerådgivare. Dock en av flera anledningar till att det tog slut.
 
Det är ju beside the point. Vad @supercalifragilistic bör ha menat är att beteendet som beskrivs i den här tråden har beskrivits i många andra trådar förut.

Det är inte beside the point när hon försöker hävda att det är normalen för att "titta på alla trådar". Hon beskriver det som "normalt mansbeteende" med källa "titta på alla trådar". Det tycker jag är ganska oärligt.
 
Vad har det för betydelse om det bara är han som gör som han gör, eller om män i allmänhet gör så?
Om det kan bära sig att se sig om efter en ersättare, eller om det är lika bra att behålla det elände man känner till, kanske? (Ej att tas helt allvarligt)
 
Nej alla män är inte sådana. Däremot har jag observerat att många män inklusive min egen känner efter ganska mycket när det gäller sitt mående medan vi kvinnor mer biter ihop och köttar på.
 
Nej alla män är inte sådana. Däremot har jag observerat att många män inklusive min egen känner efter ganska mycket när det gäller sitt mående medan vi kvinnor mer biter ihop och köttar på.
Ja för ni vet av erfarenhet att gör ni det inte själva så blir det inte gjort, naturligtvis får ni inte bli sjuka för "en ska inte ynka dom då blir dom bara sjukare", ytterligare ett direkt uttryck av min "kära" far. :mad:
 
Det är inte beside the point när hon försöker hävda att det är normalen för att "titta på alla trådar". Hon beskriver det som "normalt mansbeteende" med källa "titta på alla trådar". Det tycker jag är ganska oärligt.
För det första hävdade jag inte det var normalen, som i normen? Bara att det var normalt, som i vanligt, vilket ursprungligen kom från trådstrten och var tydligt i och med att jag till och med använde två olika citattecken.

för det andra har jag aldrig hänvisat till nåt som officiell källa, det var exempel. Att du tycker att det är "oärligt" vet jag inte ens vad jag ska svara på, alltså va?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
24
· Visningar
1 941
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 831
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 209
Senast: MiaMia
·
Tjatter Välkomna till leken “skyll er själva som ger mig ideer”. Då jag just nu är lite upptagen blir det inga roliga teman eller uppdateringar...
40 41 42
Svar
827
· Visningar
10 880
Senast: Niyama
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp