Bukefalos 28 år!

Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Tjurskallig

Trådstartare
Jag har en amstaffhane (registrerad i SKK) som blir 2 år i mars. Jag skaffade honom i samband med att jag flyttade hemifrån, så det är min första egna hund. Dock har det alltid funnits hundar i familjen, men av andra raser.

Hur som helst är jag jätte-nöjd med mitt rasval och vill alltid ha amstaff! Det enda negativa jag ser med honom - som i och för sig inte är något "litet" problem - är att han uppvisar ett aggressivt beteende mot andra hundar. Han har aldrig gjort illa eller överfallit någon hund, utan han försöker bara skrämmas då han själv är osäker. Det har hänt att han uppvisat sådant beteende mot en lös hund som sedan sprungit fram till honom och då har han varit mer blyg/rädd och inte gjort någonting mer än att nosa. Detta har hänt flertalet gånger. Så jag tvivlar starkt på att han skulle göra illa någon hund när det väl kommer till kritan. Dock är det självklart jobbigt att han ändå uppvisar ett sådant beteende som kan skrämma hundägare, samt att det blir jobbigt rent fysiskt när han börjar dra och hoppa mot andra hundar.
Det är nästan alla hundar han utövar detta beteende mot, med vissa undantag. Vissa hundar blir han helt galen på medan andra blir han bara lite upphetsad när han ser. En tredje, väldigt sällsynt kategori, är de hundar som han bara viftar på svanens åt och "vädrar" i luften när de går förbi.
De hundar han är lugna mot är ofta hundar som själva är väldigt lugna, t.ex. hundar som sitter lugnt bredvid matte/husse när denne står och pratar med någon. Då kan han gå förbi lugnt, men lite extra glatt, och titta på hunden. Är hunden ifråga däremot själv väldigt upphetsad och drar mot Texas, ja då blir det självklart de värsta "utbrotten". Men det är väldigt sällan han inte får "utbrott" och ofta är de väldigt stora utbrott.

Att tillägga är väl att han har träffat hundar regelbundet från valpstadiet och framåt, men att han ändå har detta problem mot andra hundar.
Han har ställts ut flertalet gånger och på utställningar brukar det gå rätt bra, eftersom det blir "för många hundar på en och samma gång" och då brukar han kunna vara nära andra hundar utan problem efter ett tag.

Några råd mottages därför tacksamt angående detta problembeteende. Jag har provat mycket. Spruta vatten vid beteendet, skramla med nycklar, blivit jätte-arg, bara varit tyst och "hållit honom på plats", distrahera med godis, distrahera med leksaker o.s.v.

Mitt andra problem är att jag så gärna vill skaffa en till hund lagom till nästa sommar. Dock undrar jag hur stor chansen är att min nya hund tar efter den äldre hundens beteende vid möte med andra hundar. Att ha två hundar med detta beteende skulle innebära separata promenader och mycket mer jobb. Att ens gå ut med två hundar (amstaffs..) samtidigt, där den ena 30 kgs besten beter sig sådär..bara det funderar jag på om det skulle gå. Samtidigt känns det oerhört tråkigt att behöva vänta tio år innan man kan skaffa en till hund. Om man nu inte är beredd att gå separata promenader då..Är det någon som gör så där ute? Går separata promander för att den yngre hunden inte ska ta efrer den äldre hundens dåliga beteenden?

Råd, erfarenheter och tankar mottages tacksamt!
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Hur reagerar du när du är ute med honom o ser en annan hund?
Jag skulle nog gå en kurs med honom, vardagslydnad t.ex för att vara tillsammans med andra hundar och försöka fokusera på annat.

Tror du måste utsätta honom och dig för fler hundmöten och känna att du har kontroll "detta sköter matte" ungefär. Ser jag en hund och den är uppe i varv, skäller t.ex (för min hund reagerar såklart mer på dessa hundar också) tar jag henne på sidan av mig så jag kommer mellan henne o den mötande sen går jag bara lugnt, hetsar hon upp sig brukar jag stanna inga kommandon för det finns stor risk att hon inte lyssnar, kanske bara ställer mig framför henne för att få hennes uppmärksamhet och berömmer när hon tittar på mig :)

Nu mer tittar hon på mig om vi möter en hund "som inte beter sig" jag säger bra :) och vi går vidare.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Ska tillägga att det mycket väl kan bli så att en unghund tar efter hans beteende så om jag varit du hade jag sett till o få lugna trevliga promenader innan jag skaffar en till.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Tack för dina goda råd!
Jag ska ha det i åtanke!

Och visst, hade jag ens känt minsta hopp att hans beteende skulle försvinna så skulle jag självklart försöka råda bukt med det innan en ny valp. Men jag tror aldrig det kommer försvinna helt. Däremot går det säkert att mildra något - hoppas jag. Men det kan nog ta lååång tid.

Han är ju så himla fixerad vid hunden han möter. Så fort han ser en hund sänker han huvudet och kroppen och börjar smyga mot hunden stirrandes på den. Självklart försöker jag avbryta beteendet redan där, men det är otroligt svårt att få bort "fixeringen" när han väl fått syn på en hund. Och ofta upptäcker ju han hunden innan jag gör det..
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Lös problemet du har med hund nr ett innan du tar hem hund nr två. Du har ju redan ställt in dig på att det inte går att fixa din nuvarande hund alt att det kommer ta minst 10 år, varför då?

Har du tagit kontakt med privat tränare som uttryckt läget som sådant ?

Det är trots allt inget ovanligt beteende med rasen du har ( dvs att hunden utvecklar hundaggressivitet ). Det går i de allra flesta fall att lösa, så till den grad att ni kan möta andra hundar utan fixering från din.
 
Senast ändrad:
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Fast du har ju det absolut vanligaste problemet bland hundägare. Hundmöten är svårt och jag tror inte att det är direkt rasrelaterat till din hund. Ta hjälp av en tränare eller försök hitta vägar att lösa problemet själv. Men så länge du inte tror på att problemet går att lösa så kommer det inte heller bli så mycket bättre.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Nej, jag menar inte heller att det är kopplat till rasen, utan att det är kopplat till honom som individ.

Och ja, jag har haft en hundinstruktör som både gett tips och själv tränat honom regelbundet - med viss framgång. Dock var det mer ett sätt att kontrollera honom, snarare än att hans beteende minskar. Det rådde inte bot på själva problemet, men det hjälpte mig att kontrollera hans beteende bättre.

Det är klart man förlorat hoppet lite, när man övar på detta flera ggr om dagen och har gjort det i 1 år utan resultat alls. Hade beteendet bara förändrats liiiite av allt mitt kämpande, så hade jag varit mer hoppfull.
Ibland tycker man att man hittat något "knep" men nästa gång funkar det inte o.s.v.

Men jag ska kämpa vidare!!
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Det är självklart rasrelaterat. Jag har fortfarande inte träffat en okastrerad amstaffhane som inte har hanhundsproblem av skiftande karaktär.

Sen är hans problem inte utfallen i sig, hans problem är anledningen till utfallen. Var jag dig skulle jag försöka hitta en tränare som förstår sig på rasen och som kan jobba med de bakomliggande orsaker till beteendet.

Jag jobbar just nu med en amstaffmix (staffe/rottis) som beter sig lite som det du beskriver, förutom att kavla upp ärmarna och svära över ägare som inte tar tag i problemet tidigare så jobbar jag med tryptofantillägg i kosten, jag har föreslaget progesteronsprutor, en antagonist mot testosteron. Och jag har även funderat på att lägga till Inderal vid träning.

Utöver detta så jobbar vi med berikning i form av blodspår, hunden aktiveras med uppletande och andra aktivitet och passivitetsövningar.

Så det är liksom inte bara att "gå ut och öva", utan det det kräver ett fullständig koncept för att komma tillrätta med problemet.
 
Senast ändrad:
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Fast vänta nu? Varför tar man inte bara tag i problemet istället för att blanda in ämnen i hundens kost som faktiskt inte behövs? Eller har du vetenskapliga bevis på att okastrerade kamphundsraser behöver progesteronsprutor? Eller mer aminosyror?

Jag blir så trött på att hundars problem ska bortförklaras. Det är väl för bövelen bara att ta tag i problemet som man löser det på alla andra raser. Du och jag har väl haft diskussionen hurvida "varför" är viktigt eller inte ;)

Jag skiter fullkomligt i varför hunden får sina utbrott. Olaten behandlas på samma vis oavsett om den är rädd, nervös, stressad eller enbart aggressiv. Allt baseras ändock på osäkerhet. Finns väl ett fåtal hundar som faktiskt INTE är osäkra då dessa beteenden uppkommer.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Får tillägga att du inte ska underskatta din hund. Jag har träffat få hanhundsaggressiva amstaffar som INTE varit villiga att slåss. För att komma tillrätta med problemet bör du iallafall bli mer uppmärksam på vad du har för hund i kopplet. I hundmöten är han kanske inte längre samma söta Texas som ligger i soffan, utan ett djur med kämparglöd och hormoner. Som jag tror med all säkerhet inte "bara" skräms.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Jag blir så trött på att hundars problem ska bortförklaras. Det är väl för bövelen bara att ta tag i problemet som man löser det på alla andra raser. Du och jag har väl haft diskussionen hurvida "varför" är viktigt eller inte ;)

Ja, det har vi ;)
Och jag svarar på samma sätt som tidigare: En morrning är ett uttryck för en känsla. Hunden är rädd/arg och morrar. Tar jag då bort själva uttrycket, alltså morrningen, så är det just det jag gör. Tar bort uttrycket, att hunden säger "jag är rädd". Själva rädslan, den sitter kvar på exakt samma ställe. Eftersom hunden hindras att ge uttryck för sin känsla kan det mycket väl försvåra själva problemet.

Det är inte okastrerade kamphundar som behöver progesteron, det är testosteronet som är en antagonist mot progesteron. (Källa bla Kent Svartberg) Aminosyran har jag till att öka seratonin och melatoninhalten i hunden.

.....nästa fråga...
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Eller så korrigerar man hundens sinnesstämning och skapar ramar och regler vilket ger ALLA hundar en trygghet? ;)

Serotonin är något vi kan blanda för oss människor, som kan berätta hur vi mår eller inte mår av antidepressiva medel. Att börja medicinera hundar med medel som påverkar nervsystemet är rena dumheterna enligt mig. För att göra detta borde hundar också få gå på regelbundna samtal med psykologer eller kuratorer, för att följa upp medlets inverkan.

För att först behandla med tryptofan borde man väl först VETA om serotoninet och melatoninets nivåer är låga och behöver lagas? Att dessutom tryptofan innehåller en del tungmetaller antar jag att du är medveten om?

Det är bannemej förkastligt att (in)direkt droga sina hundar och gå runt problemen. Ta tag i era hundar och er relation istället!
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Alltså att han inte gillar andra hundar är liksom något som kommer med rasen oftast.
När man köper en Amstaff får man vara väl medveten om att det kanske inte kommer att fungera bra med okända hundar, därmed INTE sagt att det inte ska kunna bete sig. Två skilda saker om du frågar mig.

Sen är jag helt inne på Aliides spår, du ska inte förringa vad du har i kopplet och att han vid en eventuell utmaning av annan hund inte skulle tveka att ge sig in i närkamp.
Jag tycker att du ska ta kontakt med en tränare som kan kamphundar och som förstår problemet som du går runt med. Jag tycker absolut INTE att du ska skaffa dig en valp medan problemen med din nuvarande hund kvarstår.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Eller så korrigerar man hundens sinnesstämning och skapar ramar och regler vilket ger ALLA hundar en trygghet?

Om det ändå vore så enkelt.. Studier visar att hundar som är stressade blir inte mindre stressade av att de tvingas bli lydiga. När man gjorde blodprov på skotträdda hundar så visade det sig att oavsett om hundarna var lydiga och satt kvar enligt kommando eller flydde för glatta livet så var de lika stressade inombords. Alltså gör man bara, som Blandrastik säger, symtombehandling. Hundar kan tåla mycket och bete sig "balanserat" under hot om tillsägelser eller bara av ren "vilja" att vara till lags, dock innebär det inte att de mår särskilt bra för det.

Det är ju inte nödvändigtvis relationen som är boven för allt negativt. Det finns sjukdom, understimulans, avel etc. som spelar in. Och det är viktigt att få pejl på vad det faktiskt kan vara innan man tar tag i saken.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Det ena är en aminosyra och det andra är en signalsubstans, ingen av dem är nån drog. Det finns bara en psykofarmaka att ge till hund i dagsläget och det är Clomicalm som är direkt riktat mot hund.

Sen ser jag inget fel i att tex ge en skott/fyrverkerirädd hund ångestdämpande på nyårsafton. Som tex Selegilin, däremot skulle jag aldrig droga den med något som påverkar muskulaturen.

Återigen, du kan aldrig korrigera en känsla.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Hej! Lånar tråden lite jag också. Har faktiskt också samma "problem" dock min hund är en blandras på chihuhaha/Lhasa apso på 5 kg, men det hör väl egentligen inte hit.:P
Han gör oftast sånna "utfall" mot hundar som är framfusiga eller skäller, hundar som bara går förbi vill han bara väldigt gärna fram och hälsa på viftar på svansen och gnyr lite för att han inte når!
Men de han gör är att han skäller drar fruktansvärt mot hunden, men om hunden kommer fram så kommer svansen mellan benen, är hunden väldigt framfusig kan han "hugga" lite i luften mot hunden, han har aldrig bitit.

Det mesta problemet är svarta hundar (?) Många som har dem här svarta hundarna säger att det kan vara svårt för andra hundar att tyda en mörk hund just ansiktet .. Vet inte om de stämmer. Första gången ja gick emd honom när jag mötte 2 st flatretriver, han skrek säkert 10 m i från dem och la sig så fruktansvärt lågt, visa sig JÄTTE undergiven, och hundarna var JÄTTE snälla, ena hunden t.om kröp fram för att antagligen visa sig lite undergiven hon också, gör söt var hon:) Ändå låg han och såg totalt livrädd ut. De har ju blivit MYCKET bättre, men finns lite problem kvar

Sen har jag fått reda att när han var liten så blev en av hans syskon igäl biten av en stor svart hund. Vet inte om det kan ha med saken att göra..

Det ja ser är att han är osäker. Hur gör man honom mer säker?:P Vet ju att jag säkert går och spänner mig lite när ja märker om han spänner sig fast man går och tänker på de (Tittar mycket på Cesar milan:D)

Han har många hundkompisar allt i från pincher (Stavning) till schäfer. Så de är alla storlekar och färger och dem är de absolut inga problem med inte äns första gången dem träffa.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Om det ändå vore så enkelt.. Studier visar att hundar som är stressade blir inte mindre stressade av att de tvingas bli lydiga. När man gjorde blodprov på skotträdda hundar så visade det sig att oavsett om hundarna var lydiga och satt kvar enligt kommando eller flydde för glatta livet så var de lika stressade inombords. Alltså gör man bara, som Blandrastik säger, symtombehandling. Hundar kan tåla mycket och bete sig "balanserat" under hot om tillsägelser eller bara av ren "vilja" att vara till lags, dock innebär det inte att de mår särskilt bra för det.

Det är ju inte nödvändigtvis relationen som är boven för allt negativt. Det finns sjukdom, understimulans, avel etc. som spelar in. Och det är viktigt att få pejl på vad det faktiskt kan vara innan man tar tag i saken.

Det är väl stor skillnad på en skotträdd hund och en hund som är utåtagerande? När man korrigerar en hund som gör utfall tänker iallafall jag; "Man drar inte i kopplet". Den regeln kan det flesta hundar. Samt man lyssnar på brytkommandot som är "Nej".

Jag har en Beauceron som är skotträdd OCH hatar andra hanar. Aldrig någonsin har jag korrigerat honom vid skott, för han blir introvert och gör "inga dumheter". En hund som laddar inför ett hundmöte kan man korrigera långt innan stressnivån ens når klimax. Det är väl där många missar? Man väntar på att säga åt hunden när mätaren står på 100?

I mitt fall har jag aldrig haft några krav på att min hund ska älska andra hundar. Han får gärna vara sur och irriterad, men han ska bannemej bete sig i kopplet. Där är jag stenhård. Jag tänker minsann inte flyga omkring efter honom och riskera att bli biten. Vid skotten ser jag det som enbart rädsla och inget annat. Jag korrigerar inte heller en hund som inte vill gå på halkigt underlag. Inte heller hundar som är rädda för höjder. Att slänga sig i kopplet och gapa må vara ett symtom på att hunden är rädd för andra hundar, då får den helt enkelt lära sig att vara rädd och faktiskt gå förbi. Så enkelt är det faktiskt.

Det är konstigt att typ ingen i min umgängeskrets har problem med hundutfall? Är det bara så att mina vänner råkat få snälla hundar med normal nivå av aminosyror och hormon? Eller ligger det något i att man ramar in sina hundar med regler?
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Det ena är en aminosyra och det andra är en signalsubstans, ingen av dem är nån drog. Det finns bara en psykofarmaka att ge till hund i dagsläget och det är Clomicalm som är direkt riktat mot hund.

Sen ser jag inget fel i att tex ge en skott/fyrverkerirädd hund ångestdämpande på nyårsafton. Som tex Selegilin, däremot skulle jag aldrig droga den med något som påverkar muskulaturen.

Återigen, du kan aldrig korrigera en känsla.

Jag har problem när vardagsproblem ska lösas med medikament. Istället för att inse att man har en dålig relation med sin hund och jobba med den. En hund som vrålar och gapar i kopplet behöver inte ha varken aminosyror (för att öka hundens serotoninnivå, som är en substans i hjärnan) eller tryptofan. Har du problem med att ge Selegilin för hundar som har problem med hundmöten?

Jag kan förstå att man behöver ge sin hund något med lugnande effekter på nyår. Det borde inte finnas så skotträdda hundar men det finns. Där all träning och alla försök faktiskt misslyckats och man inte har något val. Men jag har aldrig någonsin hört om hundar som har utfall som primärt problem som INTE går att lösa. Där det är "kört".

Då kan man egentligen behandla all form av rädsla och ångest med nervsystemsverkande medicin. Istället för att faktiskt jobba med problemet.
 
Sv: Aggressivt beteende (ej aggressiv)

Hur korrigerar man en sinnesstämning?

Det är väl inte så svårt att se vad din hund är i för stämning när denna reser svans, ragg och blir spänd? Eller väntar man på att korrigera sin hund tills den faktiskt gör ett utfall?

Likadant kan jag korrigera stress hos en hund. Stress är inget önskvärt beteende i den här flocken.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
2 770
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
761
Senast: Trassel12
·
  • Låst
Hundhälsa Hejsan Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
11 127
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 581
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp