Sv: Allt på "hundens villkor" - vad händer när det krisar?
Fast sannolikheten att någon främmande passar mina hundar när en olycka sker är ungefär lika stor som om att dom blir bortförda av aliens. Faktiskt. Ingen av mina hundar hamnar i händerna på främmande folk. Och våra nära vänner kan hantera mina hundar. Så nej, jag ser inget problem i det.
För mig handlar det enbart om relation. Likadant som om att jag kanske inte kan klippa klorna på någon annans hund. Det köper jag fullt ut!
Att dessutom tro att min Beauceron någonsin skulle uppskatta ingående hantering av en främmande är bara att fnissa åt. Det kommer aldrig att hända. Jag skulle kunna ta bort symtomen av att han finner det otrevligt. Så som morrandet. Men det gör väl honom inte mer trygg för det? Tvärtom, hundens signaler försvinner och personen som hanterar honom kan nog räkna med ett bett eller två.
Jag har tränat på så vis med honom; "Ingen kommer att röra dig, du behöver inte hantera kontakt med främmande människor." Eftersom han ändå varken gillar eller klarar av den uppgiften. Och vips! Så fick jag en hund som fungerade kring folk. För att han slapp pressen på taffsande, lockande och gullande.
Jag har som sagt inget behov av att andra ska taffsa på mina hundar utan min närvaro. Så jag ser det inte alls som ouppfostran. För jag har ju aldrig fostrat dom till att tycka om det? Likadant tycker folk att tiggande hundar är ouppfostrat. Eller att hundar som drar i kopplet är ouppfostrat. Men har man inte sådana regler som förbjuder detta så är ju hunden faktiskt inte ouppfostrad. Den är bara fostrat på ett annat sätt än vad som passar dig eller någon annan.
Du kan vilja hur mycket som helst. Och lägga ner all träning i världen på vissa individer. Dom kommer ändå inte tycka att ingående hantering av okänd människa är helt ok.
Jag vet inte, men känslan är att du tror att ingen av mina hundar är "klappbara"? Jag har skrivit flera gånger "ingående hantering". Exempelvis kloklippning, kolla på tonsiller, klämma på skadad tass eller annat som kan ge obehag.
Jag resonerar som så att folk fostrar sina djur precis som dom vill. Tycker Anna att hennes häst är helt ok som mindre social eller trevlig med främmande så är det helt klart hennes sak att ta. Har hon någon som kan styra upp sin häst när hon inte är i stallet så är det väl toppen. Förstår inte alls problemet. Vi fostrar våra djur till det vi vill, i den mån det går.
Den självklara grunden i "fostran" och relation är att jag som ägare och förare kan hantera mina hundar precis hur jag vill. Och det har jag uppnått!
