Att skiljas

vad sjutton innebär det konkret att arbeta på sina relationer? Tio samtal i parterapi? Jag förstår inte hur folk jobbar på sina parrelationer? Att umgås är väl det man gör för att man gillar varandra eller?

Nu blir det här lite OT eftersom TS verkar vara på väg åt ett helt annat håll, men i alla fall - för mig innebär att arbeta på sina relationer att anstränga sig för att få det att fungera. Att vara beredd att jobba med sig själv, på hur man är, på hur man reagerar och på hur man bemöter sin partner för att kunna få denne att känna sig sedd, hörd och älskad i relationen. Och att förvänta sig att den andre gör detsamma tillbaks. Att inte låsa sig vid sin egna uppfattning av hur saker och ting är eller hur dom ska vara. Att mötas halvvägs och att vara beredd att anpassa sig.

Det här är inte något som kommit gratis i någon av mina relationer utan jag har fått jobba med mig själv ganska mycket, vilket har varit extremt positivt även för min egna högst personliga utveckling och något jag är väldigt tacksam för.

Att umgås är det man gör för att man gillar varandra, men sen kan man ha egenskaper, egenheter och egna preferenser som skaver emot den andre och gör att det inte alltid blir 100 % genomhärligt att umgås utan man kanske till och med sårar varandra. Då visar man att man vill jobba på relationen genom att anstränga sig (jobba) för att förstå den andre och aktivt arbeta för att göra något annorlunda fortsättningsvis.

Det är så jag ser på det. :)
 
Jag förstår det inte heller. Jag skulle inte säga att jag har arbetat på relationen överhuvudtaget. Jag kan inte tolka begreppet.

Jag skulle kunna förstå det när det gäller relationer på jobbet, med kollegor. Arbetet kan kräva att vi kan samarbeta. Om vi då inte kan samarbeta, får vi se till att lära oss det. Det skulle jag se som att arbeta på relationen. Men då syftar ju relationen till att vi ska nå vissa mål: utföra våra arbetsuppgifter.

Privatrelationerna har ju liksom inget annat mål än sig själva, så att säga. Om de inte är trivsamma, är det ingen mening med dem. Jag tänker inte heller på relationen, jag tänker på mig själv och den andra personen. Inte på någon sorts magisk "relation" som på något vis skulle vara sin egen enhet, som ett tredje subjekt, eller nåt.

Jag tror att vi egentligen menar i stort sett samma sak du och jag, bara att du ser det som att båda jobbar med sig själva och jag ser det som att jobba med relationen. För helt ärligt, om jag bara var precis så som jag är skapad från början skulle jag vara ganska svår att leva med. Min man lika så. Men med en gemensam vilja att förstå varandra och att bemöta den andre så som denne vill bli bemött så har vi ett fantastiskt äktenskap. Men det kräver att vi båda, rätt ofta, stannar upp och tänker att just ja, du tänker inte och reagerar inte som jag, alltså vill du ha ett annat bemötande än jag hade velat ha i samma situation.
 
Nu blir det här lite OT eftersom TS verkar vara på väg åt ett helt annat håll, men i alla fall - för mig innebär att arbeta på sina relationer att anstränga sig för att få det att fungera. Att vara beredd att jobba med sig själv, på hur man är, på hur man reagerar och på hur man bemöter sin partner för att kunna få denne att känna sig sedd, hörd och älskad i relationen. Och att förvänta sig att den andre gör detsamma tillbaks. Att inte låsa sig vid sin egna uppfattning av hur saker och ting är eller hur dom ska vara. Att mötas halvvägs och att vara beredd att anpassa sig.

Det här är inte något som kommit gratis i någon av mina relationer utan jag har fått jobba med mig själv ganska mycket, vilket har varit extremt positivt även för min egna högst personliga utveckling och något jag är väldigt tacksam för.

Att umgås är det man gör för att man gillar varandra, men sen kan man ha egenskaper, egenheter och egna preferenser som skaver emot den andre och gör att det inte alltid blir 100 % genomhärligt att umgås utan man kanske till och med sårar varandra. Då visar man att man vill jobba på relationen genom att anstränga sig (jobba) för att förstå den andre och aktivt arbeta för att göra något annorlunda fortsättningsvis.

Det är så jag ser på det. :)

Det var faktiskt en riktigt bra beskrivning :up: Precis så ser jag det också.
Att man är två olika personer men att man ändå kan leva ihop och mötas halvvägs när det behövs.

Det är här jag känt att jag fått gå hans väg ständigt, eller som det senaste året, min väg men jag gjort det ensam. Har jag velat åka någonstans har jag gjort det själv, eftersom han absolut inte velat.

Jag vet att jag velar fram och tillbaka hela tiden men jag tänker såhär. Jag avvaktar nu under nyårshelgen när vi ska umgås och försöka ha det trevligt och så får vi se om jag känner likadant efter helgen. Då får vi ta ett snack igen.
 
Det var faktiskt en riktigt bra beskrivning :up: Precis så ser jag det också.
Att man är två olika personer men att man ändå kan leva ihop och mötas halvvägs när det behövs.

Det är här jag känt att jag fått gå hans väg ständigt, eller som det senaste året, min väg men jag gjort det ensam. Har jag velat åka någonstans har jag gjort det själv, eftersom han absolut inte velat.

Jag vet att jag velar fram och tillbaka hela tiden men jag tänker såhär. Jag avvaktar nu under nyårshelgen när vi ska umgås och försöka ha det trevligt och så får vi se om jag känner likadant efter helgen. Då får vi ta ett snack igen.

Härligt, ibland känns det som att det är så svårt att göra sig förstådd såhär på nätet. :p

Så ska det ju absolut inte vara. Vad säger han när du säger just det? Att du känner att du är ensam om att ha en vilja om att mötas halvvägs eller göra ansträngningar för relationen?
 
Härligt, ibland känns det som att det är så svårt att göra sig förstådd såhär på nätet. :p

Så ska det ju absolut inte vara. Vad säger han när du säger just det? Att du känner att du är ensam om att ha en vilja om att mötas halvvägs eller göra ansträngningar för relationen?

Ja men du satte det verkligen mitt i prick på den beskrivningen :)

Han säger att han förstår mig verkligen och att han varit riktigt negativ till mycket. Han har bara inte upplevt att det varit ett så stort problem för mig (trots mååånga påtryckningar men jag får nog jobba på att uttrycka mig). Han säger att han ska ändra på sig och har gjort en del förbättringar redan. MEN. Han har varit ledig och jag har jobbat, jag är rädd att när vi kommer in i "vardagslunken" igen så blir det samma visa.
Och jag är osäker på om jag redan "gått vidare" i tankarna.
 
Ja men du satte det verkligen mitt i prick på den beskrivningen :)

Han säger att han förstår mig verkligen och att han varit riktigt negativ till mycket. Han har bara inte upplevt att det varit ett så stort problem för mig (trots mååånga påtryckningar men jag får nog jobba på att uttrycka mig). Han säger att han ska ändra på sig och har gjort en del förbättringar redan. MEN. Han har varit ledig och jag har jobbat, jag är rädd att när vi kommer in i "vardagslunken" igen så blir det samma visa.
Och jag är osäker på om jag redan "gått vidare" i tankarna.

Kan det vara så att han har varit deprimerad? Att han skulle behöva hjälp från någon utomstående? Kanske gå och prata med någon eller så?

Förstår det, och det kan ju bara du svara på. Men att vara ärlig med hur du känner och hur hans negativitet får dig att må och att du behöver att det ändras är väl en jättebra start och sen får man ta det därifrån. Jag tycker inte att man är skyldig någon att ha ett färdigt svar direkt utan det är helt okej att behöva tid att känna efter och det är också helt okej att det pendlar från dag till dag.
 
Kan det vara så att han har varit deprimerad? Att han skulle behöva hjälp från någon utomstående? Kanske gå och prata med någon eller så?

Förstår det, och det kan ju bara du svara på. Men att vara ärlig med hur du känner och hur hans negativitet får dig att må och att du behöver att det ändras är väl en jättebra start och sen får man ta det därifrån. Jag tycker inte att man är skyldig någon att ha ett färdigt svar direkt utan det är helt okej att behöva tid att känna efter och det är också helt okej att det pendlar från dag till dag.

Nej inte enligt honom. Jag kan tycka att det vore nog bra om han gjorde det, för han haft en hel del "vad ska jag göra med mitt liv" tankar. Men det är en stor stark karl du vet, de klarar sig själva.

Tack för dina svar. Det pendlar verkligen från dag till dag, men jag ska ge det nyårshelgen och känna efter sen när allt börjar rulla igång igen, om vi kan bygga upp förhållandet igen.
 
Ja, relationsproblem kanske är svårdefinierat? Jag har nog tänkt att relationsproblem uppstår när parterna inte har samma inställning till saker som involverar relationen och som de inte vill kompromissa med (t ex om jag vill att partnern är lika engagerad i husrenovering som jag och jag inte vill genomföra det på egen hand). Men det är ju i och för sig mer mitt problem än relationens, när jag tänker efter.
Ja, det ser jag som ditt problem. Och jag skulle åtminstone lyckas uttrycka mig som om jag fattade att det var mitt problem, om det gällde mig, mitt hus och min partner.
 
Jag tror att vi egentligen menar i stort sett samma sak du och jag, bara att du ser det som att båda jobbar med sig själva och jag ser det som att jobba med relationen. För helt ärligt, om jag bara var precis så som jag är skapad från början skulle jag vara ganska svår att leva med. Min man lika så. Men med en gemensam vilja att förstå varandra och att bemöta den andre så som denne vill bli bemött så har vi ett fantastiskt äktenskap. Men det kräver att vi båda, rätt ofta, stannar upp och tänker att just ja, du tänker inte och reagerar inte som jag, alltså vill du ha ett annat bemötande än jag hade velat ha i samma situation.
Nej, vi ser det inte likadant. Jag har aldrig ägnat en tanke på hur jag ska få min partner att känna sig sedd och älskad, och jag hoppas verkligen att min partner inte bekymrar sig om det när det gäller mig.
 
Ja, det ser jag som ditt problem. Och jag skulle åtminstone lyckas uttrycka mig som om jag fattade att det var mitt problem, om det gällde mig, mitt hus och min partner.

Jag tycker att det tankesättet är förenklande (i en positiv bemärkelse, alltså). Men jag tror som jag skrev tidigare att det kräver rätt mycket, eller snarare kanske vi automatiserade att tänka på RELATIONEN som en tredje part typ.
 
Du väljer själv att se det så. Du kan även se det som att han slipper leva med någon som inte älskar honom och att du ger honom chansen att träffa någon som faktiskt gör det.

Såhär tänkte jag då jag gjorde slut med maken. Att han är en fin människa som förtjänar att vara ihop med någon som kan göra honom lycklig. Jag älskade honom inte för den han var, och vi försämrade varandas liv istället för att berika det.

(Ändå har jag skuldkänslor och funderade senast i natt på om vi borde bli ihop igen... Det är svårt att avsluta en långvarig relation oavsett om man vet att det är det "rätta" för båda parter.)
 
Nej, vi ser det inte likadant. Jag har aldrig ägnat en tanke på hur jag ska få min partner att känna sig sedd och älskad, och jag hoppas verkligen att min partner inte bekymrar sig om det när det gäller mig.
Tänker du likadant om barn? Att det kommer automatiskt att barnet känner sig sett och älskat alldeles av sig själv utan att du tänker på det?
Tror du att andra människor förhåller sig till dig helt automatiskt? Att vänlighet och omtanke är omedveten?

Är din interaktion med människor helt instinktiv? Impulsstyrd?
 
Jag tycker att det tankesättet är förenklande (i en positiv bemärkelse, alltså). Men jag tror som jag skrev tidigare att det kräver rätt mycket, eller snarare kanske vi automatiserade att tänka på RELATIONEN som en tredje part typ.
Ja, och vilket verb som handlar om relationen. Har vi en relation, eller gör vi en? Jag lutar åt gör? Men till och med grammatiken arbetar ju mot mig där.
 
Tänker du likadant om barn? Att det kommer automatiskt att barnet känner sig sett och älskat alldeles av sig själv utan att du tänker på det?
Tror du att andra människor förhåller sig till dig helt automatiskt? Att vänlighet och omtanke är omedveten?

Är din interaktion med människor helt instinktiv? Impulsstyrd?
Om man faktiskt älskar barnet, ökar nog chansen att det känner sig älskat. Om man inte älskar det, tror jag saken är förlorad.

Nej, jag tror inte alls att allt jag gör eller det andra gör är automatiskt, instinktivt och impulsstyrt. Inte enbart, i alla fall, och inte de bra sakerna i högre grad än de dåliga. (Jag har till och med vid något tillfälle noterat i min kalender att jag skulle komma ihåg att berömma en kollega!)

Men nu gällde frågan om jag bemödar mig om att bete mig så att min partner känner sig älskad. Svaret på den frågan är nej. Jag tycker att det framstår som outhärdligt jobbigt att leva ett liv där ens känslor för varandra är så svårhanterliga att man måste tänka på att och hur de går fram.

Sen blir det väldigt ot om vi ska gå in på alla andra upptänkliga fall.
 
Om man faktiskt älskar barnet, ökar nog chansen att det känner sig älskat. Om man inte älskar det, tror jag saken är förlorad.

Nej, jag tror inte alls att allt jag gör eller det andra gör är automatiskt, instinktivt och impulsstyrt. Inte enbart, i alla fall, och inte de bra sakerna i högre grad än de dåliga. (Jag har till och med vid något tillfälle noterat i min kalender att jag skulle komma ihåg att berömma en kollega!)

Men nu gällde frågan om jag bemödar mig om att bete mig så att min partner känner sig älskad. Svaret på den frågan är nej. Jag tycker att det framstår som outhärdligt jobbigt att leva ett liv där ens känslor för varandra är så svårhanterliga att man måste tänka på att och hur de går fram.

Sen blir det väldigt ot om vi ska gå in på alla andra upptänkliga fall.

Om du med älskar menar känna positiva och lustfyllda känslor så ja, det ökar sannolikt att det blir mer kärleksfulla beteenden. Men om inte känslan är precis så varje dag genom hela relationen vilket det tycks vara för dig med flera så kan det vara bra att ändå bete sig trevligt, vettigt och kärleksfullt.

Det du beskriver låter som en ständig uppoffring och outhärdligt jobbigt. Jag tror det kan finnas mellanting. Att till exempel göra en kopp te till en partner som har ont i halsen och har feber även fast en själv inte gillar te (alltså att då utgå från partnerns önskningar) låter för mig långt ifrån outhärdligt. Men det går också att tänka att eftersom jag själv inte tycker om te och just nu är väldigt trött så låter jag bli. Då slipper man minsta ansträngning som går emot ens egna lustar för ögonblicket och man slipper "ARBEEEETA på relationen"
 
Om du med älskar menar känna positiva och lustfyllda känslor så ja, det ökar sannolikt att det blir mer kärleksfulla beteenden. Men om inte känslan är precis så varje dag genom hela relationen vilket det tycks vara för dig med flera så kan det vara bra att ändå bete sig trevligt, vettigt och kärleksfullt.

Det du beskriver låter som en ständig uppoffring och outhärdligt jobbigt. Jag tror det kan finnas mellanting. Att till exempel göra en kopp te till en partner som har ont i halsen och har feber även fast en själv inte gillar te (alltså att då utgå från partnerns önskningar) låter för mig långt ifrån outhärdligt. Men det går också att tänka att eftersom jag själv inte tycker om te och just nu är väldigt trött så låter jag bli. Då slipper man minsta ansträngning som går emot ens egna lustar för ögonblicket och man slipper "ARBEEEETA på relationen"
Ja, jag ser en massa goda skäl att uppföra sig trevligt och vettigt och vid behov hjälpsamt mot folk efter allra bästa förmåga, faktiskt. Men min partner intar ingen särställning där, och hen är tack och lov inte en av de personer i min närhet där detta kräver nämnvärd ansträngning.

Det du nämner är väl något av ett livsprojekt, eller i alla fall ett av många genomgående teman i livet, men jag ser det inte direkt som en förhållandegrej därutöver. (Vill jag öva mer aktivt på saken, är tex min mamma mer lämplig för mig att öva på. Henne irriterar jag mig på ideligen, och faktiskt utan annan anledning än att jag är lite dum i huvudet.)
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 797
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Jag kommer att behöva flytta ifrån mitt barn. Hur ska man leva med sig själv efter det? Hur ska man överleva med att bara få ha sitt...
2 3 4
Svar
70
· Visningar
13 842
  • Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
1 716
Senast: Rie
·
Juridik & Ekonomi Tidigt i våras startade jag en tråd (med mitt andranamn Hanna) där beskrev jag mitt juridiska läge med mitt ex som försökte snuva mig på...
Svar
1
· Visningar
1 746
Senast: Josseliten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp