Sv: Att vara hästägare och ha sjukersättning/ vara sjukpensionär
Här är en liten historia om en person som har bidrag från Fk, och familjen har häst men även denna person rider vid sporadiska tillfällen.
Började arbeta som 13 åring med att städa trappor, detta företrädesvis på lov till en början.
Olika arbeten avlöste varann och ökade i tid och omfattning, vid 14 års ålder deklarerade denna person för första gången och man får inte glömma att grundskolan fortfarande var aktuell.
Under gymnasietiden fortsatte arbetet i ännu mer omfattning, dvs inkomsterna ökade i takt med att arbetstiden ökade men studierna fortsatte i samma omfattning. När studierna avslutades på gymnasienivå hade denna person inte bara en utbildning 2-årig social linje, utan även en komplett utbildning inom hotell och restaurang alltså två utbildningar på samma gång under samma tidsperiod.
Redan från första dagen började denna person att arbeta och försörja sig, men hade inte en arbetsplats på heltid utan hade istället 4 arbetsgivare och arbetade ett snitt av 70 timmar per vecka. Tiden gick och personen träffade sen sin blivande man, vid tidpunkten för det arbetade denna person heltid på ett mycket stort hotell samt 35 timmar i veckan som tidningsbud på tidiga mornar. Sedermera fick denna person barn, vid första barnet slutade denna person att arbeta 3 dagar innan förlossningen, men startade upp att arbeta med tidningar redan 14 dagar efter förlossningen. Detta arbete utfördes 7 dagar i veckan mellan 00.30-06.00, sen hem och ta hand om barnet och hemmet och även häst oftast tillsammans med mannen.
Personen avslutade sin anställning på det stora hotellet men bibehöll tidningarna, efter ytterligare några få år kom barn nummer 2. Här tvingades personen stanna hemma redan efter 5 månaders gången graviditet pga kraftig bäckenbotten uppluckring, personen startade upp sitt arbete igen 4 månader efter förlossningen. Arbetet fortsatte med 7 dagar per vecka, samma person tog också hand om sina barn i hemmet och nyttjade ingen dagisplats vid denna tidpunkt.
När barn nummer två var ca 3 år kände personen att det inte fanns någon social kontakt, varvid ett arbete på 20 timmar i veckan söktes och påbörjades. Det yngsta barnet började då på dagis ca 4 timmar per dag, det äldre barnet gick på förskolan. Även i detta arbete gjordes senare förändringar vilket innebär att personen arbetade 40 timmar varannan vecka, samt delade ut tidningar 7 dagar per vecka som tidigare.
När yngsta barnet var ca 6 år så hände det som inte skulle hända, personen blev sjuk. Startade som vad man trodde en inflammation i en axeln, sjukskrivning, antiinflammatoriskt samt sjukgymnastik. Detta pågick vecka efter vecka, utan någon märkbar förbättring varvid en annan läkare konsulterades. Läkaren skickade remiss till magnetröntgen av nacke och rygg, det mest synliga var ett kraftigt diskbråck i nacken men även 3 diskbråck till i ryggen. Diskbråcket i nacken satt på ett sådant sätt att man inte vågade sig på en operation, och problemet var att detta gav personen svåra smärtor i nacke, axel och även i huvudet i form av migrän. Sjukskrivning var det resultat som följde. Denna blev lång, men efter ca 2 år var problemet så akut i nacken att personen riskerade att hamna i rullstol om inget gjordes. Alltså beslutades en operation, personen som varit sjukskriven under en lång tid hade förutom sjukgymnastik även ridit i den mån det varit möjligt. Läkarna varnade nu för att problem i ryggen skulle kunna bli aktuellt genom att ridning inte kunde sker under en lång tid efter operationen i nacken.
Operationen genomfördes till synes positiv och med en ytterligare sjukskrivning som följd. Det som skulle bli så bra blev inte alls så bra som det var tänkt, smärtorna tilltog men nu i hela kroppen. Fk remmiterade personen till ett rehabhem som var specialiserade på rygg och nacke, väl där skickades personen hem pga rehab hemmet inte ansåg sig kunna hjälpa denna person och ansåg dessutom att mera vård krävdes. Istället skickades personen på en sk utredning som omfattar läkarundersökning, psykologisk utvärdering samt arbetsprov. Här var den gemensamma uppfattningen att personen inte var arbetsför i någon form, under tiden fick personen en anonym anmälan på sig av någon vänlig skäl i omgivningen som gick ut på att man trodde att personen gjorde något som de inte trodde var bra fast de visste inte vad det var.
Personen fick då ett sk sjukbidrag, detta fanns i ganska många år tills 2007 då det åter var dags för en anonym anmälan som påstod att denna person arbetade svart, en ny stor försäkringsutredning gjordes som visade att personen var i ytterligare sämre status än vid den förra utredningen. Detta genererade i ett icke tidsbestämt sjukbidrag, med återkonstroller var 3:e år. Under samma utredning skickade Fk läkare in en remiss om röntgen av axel och skuldra, min vän hade klagat på kraftiga smärtor i axeln som strålade ut i skuldran. Det visade sig vara en kraftig skada som fått läka ihop felaktigt, och som min vän sökte hjälp för många, många år tidigare pga en olycka. Men på sjukhuset ansåg man att inget problem förelåg och skickade hem henne, ja personen kan ju inte anklagas för att vara gnällig.
Så här sa den handläggare till den här personen, du har en viss mängd energi att använda dig av fram till att du fyller 65 år. Nu tillhör du en av dem som lyckats göra dig av med all den mängden energi långt före din 65 års dag och det får du helt enkelt acceptera. För det var ett av dem stora problem som denna person hade, nämligen att inte får arbeta, vi i dennes omgivning var övertygade om att hon skulle gå under och så är det ännu idag. Hon kan ta i för mycket, och får sen betala dyrt för det. För den som inte känner denna person ser det ut som en mycket arbetsför människa, men då upplever inte dom vad vi kan få se. För lite mer än 2 år sedan var smärtorna enorma, all gnista försvann ur ögonen på denna underbara person och vi trodde nog att nu var det kört. Men envis var hon min vän och lyckades vända detta genom att ta till privatbehandlingar som var väldigt kostsamma, den gemensamma uppfattningen från dessa vårdgivare är att de kan hjälpa till att dämpa det akuta, men aldrig någonsin hjälpa henne tillbaka in i arbetslivet.
Jag blir ytterst beklämd när man från uppenbart unga individer läser att dessa människor är lata, att de inte orkar utbilda sig mm. Om jag hade kunnat så hade jag givit min vän en vecka ledighet från sina smärtor, hon hade gärna fått låna min kropp och jag hade tagit hennes men det är ju nu inte möjligt men är den stora gåva jag gärna hade bidragit med dom jag kunnat.
Och ja denna person rider då familjen har häst, men det sker numera högst sporadiskt mot tidigare varje dag och då även flera hästar.
Jag är stolt över min vän, för detta är inget jag hade klarat av det kan jag lova. Och innan man öser galla över olika individer, stanna upp och tänk till lite. Och till er som faktiskt fuskar, skäms på er. Det är ni som gör det så mycket svårare för dem som verkligen behöver vår hjälp.
