Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

[Nikki o Fabian]

Det här är inte en tråd som skapas för att klanka ner på folk utan endast en undran jag har.

Jag och min man har ett barn på 18 månader, vårt andra barn kommer om ca 1,5 månader. Vi har valt att inte ha nr:1 på dagis för att vi vill umgås så mycket som möjligt med honom. Han kommer inte att börja på dagis när nr:2 kommer heller och vi har inte någon plan på när han ska få börja, om han ens kommer att få gå på dagis/hos dagmamma. Vi vill helst ha bägge ungarna hemma så länge det går.
Vi går på öppna förskolan och försöker hitta på saker så vi inte bara sitter hemma.

Men i princip alla frågar när vi ska sätta ettan på dagis, inget fel med det, men alla verkar tycka att det är det naturliga, att sätta ungen på dagis

Andra som har syskon till sina barn är hemma med tvåan och låter ettan gå på dagis, varför brukar jag fråga. Får till svar att ettan blir så rastlös hemma. Sen har jag även fått höra att det kan vara skönt med lite ensam-tid med tvåan.

Kan det vara så att man som förälder inte räcker till, att man inte kan tillfredsställa sitt eget barn utan att det klättrar på väggarna eller är man lite lat som förälder när man resonerar som dom som svarat på min fråga?
Vill man inte umgås som familj, med bägge barnen så det ettan inte blir avis på tvåan som "kommer här och tar mamma/pappa" och själv måste vara på dagis. Självklart ska bägge barnen ha någon typ av ensam-tid med föräldrarna men riktigt det behovet, som att lämna bort dom på dagis flera dagar/vecka, kan dom väl inte ha när dom är så små?

Jag har svårt att tänka mej att barn i dagisåldern inte kan nöja sej med att vara med mamma/pappa på dagarna så länge man gör saker barn tycker är kul, men jag vet inte hur jag ser på saken sen i framtiden, kanske vår etta kommer att bli tokig av att vara hemma med mej och min man och jag skriker efter en dagisplats till honom.

 

[caballus]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag upplever att det faktiskt finns flera fördelar med att ha ett barn på dagis, även om det handlar om några få timmar i veckan, jämfört med att ha barnet hemma. Dels lär barnet sig att få kontakt, interagera, komma överens med andra barn, utsättas för och lösa konflikter med barn i egen ålder, samt den gemenskap och stimulans som lärande i grupp kan innebära. Dessutom lär sig barnet att kunna bli lämnat - och att mamman kommer tillbaka - och att hitta trygghet även i andra vuxna.

Självklart är det mysigt att få ha barnet hemma hos sig hela tiden, men samtidigt -, kanske är det det du kallar för" lathet", men jag har inte resurserna för att kunna fylla det hål med lek,energi och galen fantasi som jämnåriga kamrater gör. Dessutom vill jag träffa andra vuxna och få mental stimulans på en arbetsplats, men kunna glädjas av barnet när vi väl ÄR tillsammans, tid som för mig är prioriterad.

Så resonerar jag

 

[mino]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker att du ska ha ett öppet sinne för alla alternativ och inte låsa dig vid något mot bakgrund av att det är "finare" eller idéer om att det ena eller andra beteendet per automatik skulle göra dig till en bättre förälder. Utgå från vad du känner är rätt men var beredd att ändra planen om det inte funkar särskilt bra praktiskt. Själv behövde jag sova i kapp när jag kunde på dagarna för att orka och det kunde jag inte göra med stora barnet hemma.

I allmänhet är det enklare att ha ett barn som är 3 och äldre hemma samtidigt som man har en liten bebis. Då är de så stora att man lugnt kan sitta och amma eller byta en blöja på den lilla utan att behöva ha koll på den stora eller hjälpa henom hela tiden. Det kräver mer jonglering än vad man tror att anpassa sig till två små barn vars behov drar åt olika håll. Och oftast är det då den stora som får stå tillbaka, man gör inte en paus i amningen för att plocka fram kritor direkt. Det är den lillas rytm som gäller.

 

[Sar]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Andra som har syskon till sina barn är hemma med tvåan och låter ettan gå på dagis, varför brukar jag fråga. Får till svar att ettan blir så rastlös hemma. Sen har jag även fått höra att det kan vara skönt med lite ensam-tid med tvåan.

För mig var det självklart att vår 3:a skulle ha samma möjlighet till ensamtid med förälder som våra äldre barn. Får du nr 2 när det/de första barnen är rätt små och behöver mycket stöd och hjälp så blir faktiskt bebisen ofta satt på undantag, den får helt enkelt "hänga med" snarare än att den får anpassad egentid.

Kan det vara så att man som förälder inte räcker till, att man inte kan tillfredsställa sitt eget barn utan att det klättrar på väggarna eller är man lite lat som förälder när man resonerar som dom som svarat på min fråga?

Jag har stort behov av att ligga och gosa med bebisen och behöver ofta sova i kapp den störda nattsömnen. Jag anser definitivt att jag presterar bättre som förälder för mina andra barn om jag känner att jag hinner med goset och vilan. Då kan de få sin del av uppmärksamheten och aktiviteter när de kommer hem.
Mina äldre barn var ju rätt stora (5 år) när lillen kom och hade stort kompis-samt aktivitetsbehov. Otroligt bra både för dem och vi föräldrar att de fått en del av de behoven tillgodosedda under de dagar de gick på förskola.

Vill man inte umgås som familj, med bägge barnen så det ettan inte blir avis på tvåan som "kommer här och tar mamma/pappa" och själv måste vara på dagis. Självklart ska bägge barnen ha någon typ av ensam-tid med föräldrarna men riktigt det behovet, som att lämna bort dom på dagis flera dagar/vecka, kan dom väl inte ha när dom är så små?

Den fetstilade meningen tycker jag är rent av löjlig. I de flesta kommuner handlar det om 15 h i veckan. Skulle man inte vilja umgås som familj för att barnen är på förskolan under den tiden? Med utbildade pedagoger och barn som de känner och har en gruppdynamik med?

Går du på öppna förskolan och barnen leker med andra barn 3 h om dagen, har ni under den dagen då inte umgåtts som familj?!

Jag har svårt att tänka mej att barn i dagisåldern inte kan nöja sej med att vara med mamma/pappa på dagarna så länge man gör saker barn tycker är kul, men jag vet inte hur jag ser på saken sen i framtiden, kanske vår etta kommer att bli tokig av att vara hemma med mej och min man och jag skriker efter en dagisplats till honom.

Jag ser ju förskolan som ett positivt komplement till hemmalivet och anser inte att du får samma fördelar på en öppen förskola där det varierar vilka barn som är där och inte finns någon pedagogisk verksamhet. Våra första barn har under hela sin uppväxt gått halvtid (19,5 h) medan lillebror går drygt halvtid eftersom vi båda gått ner i arbetstid. När våra äldsta var 5 hade de knappast varit nöjda med att vecka in och vecka ut gå hemma med någon av oss med få möjligheter till kompisar under veckodagarna eftersom alla går på förskola. Några dagar hade dock fungerat utmärkt.

 

[Brandgul]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Det där lär du upptäcka själv när de andra barnet har kommit vad ni har för behov.

Eftersom vårt äldre barn inte sov på dagarna var det omöjligt för mig att vara vaken hela dagarna fem dagar i veckan när jag sov kanske fyra timmar per natt. Vi behövde helt klart barnomsorg.

 

[Brandgul]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Vår son är vaken ca 98 timmar per vecka. Jag hade inte ett dugg dåligt samvete över att vi inte var en familj som ville umgås för att han bara var hemma 83 timmar per vecka...

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker att du ska ha ett öppet sinne för alla alternativ och inte låsa dig vid något mot bakgrund av att det är "finare" eller idéer om att det ena eller andra beteendet per automatik skulle göra dig till en bättre förälder. Utgå från vad du känner är rätt men var beredd att ändra planen om det inte funkar särskilt bra praktiskt.

Jag har absolut ett öppet sinne, jag kan ju inte i förväg veta hur det är att ha två ungar hemma som dessutom är ganska tätt emellan och sen kanske det beror på hur båda barnen är som individer oxå.
Men som alla verkar resonera när jag pratar med folk låter så fel för mej i dags läget.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

För mig var det självklart att vår 3:a skulle ha samma möjlighet till ensamtid med förälder som våra äldre barn. Får du nr 2 när det/de första barnen är rätt små och behöver mycket stöd och hjälp så blir faktiskt bebisen ofta satt på undantag, den får helt enkelt "hänga med" snarare än att den får anpassad egentid.

Så tror jag oxå att det är, tvåan får hänga med när ettan ska leka i parken osv, men ettan får anpassa sej när tvåan måste ammas och bytas på, sånt är livet helt enkelt.

Jag har stort behov av att ligga och gosa med bebisen och behöver ofta sova i kapp den störda nattsömnen. Jag anser definitivt att jag presterar bättre som förälder för mina andra barn om jag känner att jag hinner med goset och vilan. Då kan de få sin del av uppmärksamheten och aktiviteter när de kommer hem.
Mina äldre barn var ju rätt stora (5 år) när lillen kom och hade stort kompis-samt aktivitetsbehov. Otroligt bra både för dem och vi föräldrar att de fått en del av de behoven tillgodosedda under de dagar de gick på förskola.

Ja vi är ju alla olika med olika behov, sen kan det ju vara skillnad, tycker jag, om man har så långt mellan barnen som du har, för jag kan tänka mej att dom redan gick på dagis när nr:3 kom?

Den fetstilade meningen tycker jag är rent av löjlig. I de flesta kommuner handlar det om 15 h i veckan. Skulle man inte vilja umgås som familj för att barnen är på förskolan under den tiden? Med utbildade pedagoger och barn som de känner och har en gruppdynamik med?

Känns lite som om att du tar åt dej på fel sätt ang det fetstilta.

Går du på öppna förskolan och barnen leker med andra barn 3 h om dagen, har ni under den dagen då inte umgåtts som familj?!

Jo det tycker jag, jag är med mitt barn på öppna förskolan, hjälper till om han vill, plockar fram sånt han inte kan tar fram själv osv, vi umgås även där. Jag är inte den som sätter mej och fikar i första hand när jag är där utan jag går dit för barnets skull, att jag sen får träffa andra föräldrar är bara en bonus för mej och vissa dagar blir det knappt nått sitta och fika vid bordet för min del. Men jag vet vissa föräldrar som gärna går dit för att fika och släpper barnen vind för våg, vilket innebär att jag som sitter med ungarna får se till att deras barn inte slåss osv

Jag ser ju förskolan som ett positivt komplement till hemmalivet och anser inte att du får samma fördelar på en öppen förskola där det varierar vilka barn som är där och inte finns någon pedagogisk verksamhet. Våra första barn har under hela sin uppväxt gått halvtid (19,5 h) medan lillebror går drygt halvtid eftersom vi båda gått ner i arbetstid. När våra äldsta var 5 hade de knappast varit nöjda med att vecka in och vecka ut gå hemma med någon av oss med få möjligheter till kompisar under veckodagarna eftersom alla går på förskola. Några dagar hade dock fungerat utmärkt.

Jag tror inte att dagis är dåligt för barnen, och framförallt inte när dom är så stora som dina äldsta .
Att det är olika barn på öppna förskolan tror inte jag att min son bryr sej om, han leker ju inte med andra barn på det sättet än. Dom som jobbar på öppna förskolan hos oss är iaf utbildade pedagoger och läser med barnen, kör lite med bilarna osv. Men visst dom har ju inte samma ansvar som en dagisfröken.
Men om du hade varit hemma med dina stora barn på heltid av någon anledning så hade dom nog träffat kompisar ändå, ni hade lixom gjort andra saker än i dagsläget kan jag tänka mej och då träffat folk som har sina stora barn hemma och lekt med dom?

 

[Western_Ivy]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag äe väldigt kluven ang detta, väntar nr 2 om en dryg månad och 1an blir 2år i maj och går nu 15h/v på dagis och trivs väldigt bra.
Eller ja det är sällan hon går sina 15h då den ena sjukdomen avlöser den andra och just detta samt att vi har ca 1mil till dagis gör att vi starkt funderar på att han 1an hemma efter liten tittat ut, och det jag känner då är ju att det ställer högre krav på oss föräldrar att hitta på saker och inte bara sitta hemma.
Att då åka iväg till parker, öppna förskolor mm just för att 1an ska få sitt sociala behov tillfredställt.
Samtidigt har jag på ganska nära håll sett en liten storasyster som "lidit" av att vara hemma med sin mamma och lillasyster då den mamma mest satt hemma, när de fick besök tog storasystern besöket och gick till sitt rum för att leka då det äntligen kom någon som hade tid för henne...
Det är dels det här som gör mig kluven, men jag tror det har mycket att göra med hur mycket man som förälder engagerar sig i det stora barnet på dagarna och verkligen sysselsätter det.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag upplever att det faktiskt finns flera fördelar med att ha ett barn på dagis, även om det handlar om några få timmar i veckan, jämfört med att ha barnet hemma. Dels lär barnet sig att få kontakt, interagera, komma överens med andra barn, utsättas för och lösa konflikter med barn i egen ålder, samt den gemenskap och stimulans som lärande i grupp kan innebära. Dessutom lär sig barnet att kunna bli lämnat - och att mamman kommer tillbaka - och att hitta trygghet även i andra vuxna.

Fast allt det där får ett barn som får gå på tex öppna förskolan oxå. Sen vad andra gör med sina barn vet inte jag, men det händer att vi har barnvakt emellanåt för att man ska till läkaren själv, släktingar vill umgås med barnet(och då passar jag på att ta hästen tex) mm. Våran son har iaf hittills inte haft några problem med att bli lämnad, han är glad när vi går och lika glad när vi kommer tillbaka.

Självklart är det mysigt att få ha barnet hemma hos sig hela tiden, men samtidigt -, kanske är det det du kallar för" lathet", men jag har inte resurserna för att kunna fylla det hål med lek,energi och galen fantasi som jämnåriga kamrater gör.

Jag vet att jag kan vara en tråkig mamma(framförallt nu när jag är gravid och har ont) men vi ser ju till att träffa andra barn som han får leka med, dessutom har väl barn en ganska bra fantasi ändå trotts att dom inte leker med jämnåriga precis varje dag?

Dessutom vill jag träffa andra vuxna och få mental stimulans på en arbetsplats, men kunna glädjas av barnet när vi väl ÄR tillsammans, tid som för mig är prioriterad.

Men där är en helt annan situation, jag förstår om folk vill/måste jobba, det jag menar är att det kan kännas lite konstigt att man går hemma med nr:2 men lämnar iväg ettan på dagis.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Ja precis, man måste ju engagera sej som förälder och göra saker som barnen tycker är kul, iaf några timmar om dagen. För oss är öppna förskolan en enkel grej som han oxå tycker om. Har inte än upplevt att han lider av att inte gå på dagis iaf, men nu har vi iofs inte något syskon att ta hand om än.

 

[NeverEver]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Du får det att låta som att dagis är nåt dåligt och en nödlösning. Alla barn och föräldrar har olika behov. Min son är 3,5 och jag hade inte en tanke på att låta honom sluta dagis när han blev storebror i januari. Dagis har nåt jag inte kan erbjuda - jämngamla kompisar och att roliga aktiviteter. Och nej, jag släpar inte en nyföding till öf!

Man väljer inte bort nr1 för att den får vara på dagis och leka 15 Tim/v. Kanske får man lite andrum de få timmarna. Jag har en bebis som väcker mig varannan timma på nätterna för att äta och då kan jag ärligt säga att jag är en bättre mamma om jag får vila ett par timmar m bebisen på dagen än om jag är så trött att jag inta kan hålla ögonen öppna.

Det är ju inte riktigt så att man tappar hela sin föeäldraroll för att barnet är på dagis 15/h vecka. Veckan har ju rätt många timmar...

Din nr 1 är ju inte ens 2 år, så då sover den kanske middag och har inte så höga krav på stimulering. Jag hade inte heller satt mitt lilla barn på dagis då de drar på sig en massa smittor första dagisåret.

 

[vindvissla]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Mitt äldsta barn började på typ förskola i höstas och hela det året från han fyllde tre kände haag att han verkligen längtade efter jämnåriga kompisar. Jag har också velat vara hemma med mina så länge det gick men jag kände att jag inte räckte till när han blev så pass stor.

Jag har 23 månader mellan mina barn och hade gärna haft 15 timmar i veckan att spendera med enbart bebisen medan någon annan tröttade ut 2-åringen.

 

[lady_mike]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker dagis är ett kanonställe för barn att få leka med andra barn, lära sej dela med sej, umgås osv.
Men då sonen inte får gå gratis förän till hösten så har jag bestämt att jag håller honom hemma för jag måste byta dagis och det nya hade inte en bra fördelning på 15 timmars-barn.
Han har gått på dagis sen han va 1 år till 2,3 år. Max 15 timmar veckan även om jag varit beviljad 100% pga studier.
Jag har studerat mest kvällstid då jag anser att dagis är en "lekplats och inte någon uppfostringsplats".
Vill inte att någon tar illa upp av den där kommentaren då alla inte har samma möjligheter som vi haft.
Vi skaffade barn för att vi vill uppfostra våra barn själva och inte låta dagis ta en så stor del i det.. (nr 2 är planerad om en vecka). Vi har haft förutsättningar att ha vår son hemma mer än många andra föräldrar.

Men jag hade gärna haft sonen på dagis nu oxå. Även efter att bebis kommit.
Sonen älskade sitt dagis. Han mådde bra när han fått vara med sina kamrater och lekt. Det va bra fröknar som va duktiga pedagogiskt.
Även om man åker på föräldraträffar mm (vilket jag gör så ofta jag kan) så blir det inte riktigt samma sak. Jag är väldigt engagerad och är ute och leker med min son i flera timmar dagligen. Jag sätter honom med pyssel inne och försöker hela tiden förnya lekar, pyssel och utelekar. 2 dagar i veckan har jag möjlighet att åka på föräldraträffar och jag åker så ofta jag kan till vänner som har barn i samma ålder.
Men det ger inte riktigt samma som ett dagis gör. Får han åka 3-5 timmar en dag på dagis så är han mer "harmonisk". Han blir helt enkelt mer stimulerad av det...

Jag har aldrig lämnat sonen på dagis för "min" skull. Jag skulle helst ha honom hemma 4-ever. Jag vill ha dagis enbart för sonens skull.
Ville väl lite ha honom på dagis när bebis kom så jag skulle få chansen att sova om bebis ville det.. Jag bor ensam 4-5 dagar i veckan och är väl lite rädd för sömnbristen. Sonen slutade sova dagtid redan innan han fyllde 2 år.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Du får det att låta som att dagis är nåt dåligt och en nödlösning. Alla barn och föräldrar har olika behov. Min son är 3,5 och jag hade inte en tanke på att låta honom sluta dagis när han blev storebror i januari. Dagis har nåt jag inte kan erbjuda - jämngamla kompisar och att roliga aktiviteter. Och nej, jag släpar inte en nyföding till öf!

Tycker snarare att det är tvärt om, dom flesta tycker att det är dåligt att ha sina barn hemma pga att dom inte blir tillräckligt stimulerade, dagis är det som får folks barn att inte klättra på väggarna hemma, lite skrämmande tycker jag, att vi är så beroende av dagis.
Ang att ta med sej sin nyfödda till ÖF är väl inte det bästa pga allt snor osv, men hemma hos oss kommer barnens pappa vara hemma dom 7 första veckorna av nr:2s tid i livet och då kan han gå med ettan till ÖF.
Har man inte den hjälpen hemmifrån så tror jag inte heller att ettan dör av att vara hemma och ute med sitt syskon och förälder.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker dagis är ett kanonställe för barn att få leka med andra barn, lära sej dela med sej, umgås osv.

Men det kan man väl lära barnen själv som förälder oxå genom olika aktiviteter, det är där jag börjar undra, är det latheten som styr, att vi har den enkla lösningen som att lämna ifrån oss barnen, låta någon annan leka av dom, uppfostra osv?

Det jag menar är att bara för att barnen inte går på dagis så får dom ju ändå leka med andra barn, fast det krävs engagemang från föräldrarnas sida då.

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Mitt äldsta barn började på typ förskola i höstas och hela det året från han fyllde tre kände haag att han verkligen längtade efter jämnåriga kompisar. Jag har också velat vara hemma med mina så länge det gick men jag kände att jag inte räckte till när han blev så pass stor.

Jag kan ju inte säga idag om jag kommer känna mej otillräcklig för ettan när han är 3 år, men det känns just nu lite skumt, att vi inte skulle kunna hitta på så pass mycket så han är nöjd då, är dom så vilda och beroende av att ha samma kompisar varje dag då?

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

En tanke som slår mej när jag pratar med föräldrar som har sin etta på dagis, eller har behövt sätta sitt/sina barn på dagis tidigt, är att dom dövar sitt samvete med att säga hur bra barnet har det på dagis och vad tråkigt det skulle ha det hemma. Man vrider och vänder på det för att det ska låta bra, alt kännas bra för att man själv inte orkar med.

Men som sagt bara en tanke som dyker upp varje gång någon tycker jag är konstig som vill ha mina ungar hemma. För det är nästan alla jag pratar med som säger samma sak, samma som ni som skriver här tycker och tänker, dagis är skönt, då är det lugnt hemma sen för barnet är trött.

 

[lady_mike]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Fast läser du hela mitt inlägg så handlar det inte om lathet alls från min sida. Jag är väldigt engagerad i min son och gör mitt bästa för att stimulera honom dagligen. Men tycker inte att det blir på samma sätt som på dagis.
Jag har ofta vänner här som har barn och då får nog sonen gott dela med sej av sina leksaker..
Det blir ändå inte på samma sätt som på dagis. Nu utgår jag helt utifrån min son och mina närmaste vänners barn i det jag skriver. Alla barn och föräldrar är olika.

Jag har inte ens sonen på dagis och ska inte ha förän kanske oktober till hösten... Och då enbart 2 dagar i veckan. Enbart för hans skull.

 

[Western_Ivy]

Sv: Barn på dagis pga att dom blir rastlösa hemma?

Jag tycker nog det är skönt med dagis nu när jag är gravid för orken är borta och jag är så otymplig
Så just nu är jag världens tråkmamma men då har jag ändå ett ganska lugnt barn och hon verkar inte "lida" ändå, men hon blir superglad när det är dagisdag, men troligen blir hon lika glad av en dag i stora lekparken i stan i sommar...
ang öppna förskolan så ser jag ingen större skillnad att ta med liten dit än alla sjukor som kommer hem med stora barnet från dagis, på ÖF kan jag ju själv välja hur länge vi blir där och så.