Behandlad som luft....

[Lill76]

Upplever du att du blir behandlad sämre nu eller ligger intresset för dig som person på samma nivå?

Som Martha uttryckte här ovanför handlar det om relationer.
Man behöver inte bli privat eller personlig med sina kolleger för att få en god relation men att ha en god relation är viktig för den psykosociala arbetsmiljön.
Dessvärre är det inte alltid att goda relationer växer fram av sig själv så det är upp till leding och kolleger att aktivt arbeta för den.

Relationsstatus brukar bli uppenbar när något händer ex när en kollega blir långvarigt sjuk eller på annat sätt bryter vardagsmönstret.

Nivån är nog den samma, man är väl bara lite känsligare när man varit sjuk. Jag har ju fortfarande dåligt samvete för att jag varit borta och då känns det väl mer....

 

[mino]

Jag har varit sjukskriven i 4 veckor pga nedstämdhet och stress o började jobba idag. INGEN på jobbet sa ett ljud till mig..... Inte en enda har frågat hur jag mår... Min "rumskamrat" sa knapp hej imorse... Känner mig jävligt ovälkommen - samtidigt dignar skrivbordet av papper... Kul läge!

Jag tänker att det kanske faktiskt fanns en anledning till att du blev sjukskriven från just den arbetsplatsen och att du nu fick syn på den mer än vanligt när du varit borta? En del arbetsplatser utvecklar en sorts jargong av att vara ganska kalla mot varandra och inte visa omsorg. Jag trivs inte heller på såna arbetsplatser där det inte finns den där grundomsorgen mot varandra, typ säga grattis när nån fyller år, tacka för hjälpen, svara när en kollega sökt en, osv. Det är som om grundrespekten för att man är människa och har sociala behov inte finns på såna arbetsplatser utan man ska bara agera utifrån att detta är ett jobb, punkt. Medmänsklighet och värme göre sig icke besvär, normalläget är att var och en sköter sitt. Och det funkar inte alls för min del. Om jag ska vara generaliserande så har jag upplevt att mansdominerade arbetsplatser oftare har denna tendens.

 

[No1]

Nivån är nog den samma, man är väl bara lite känsligare när man varit sjuk. Jag har ju fortfarande dåligt samvete för att jag varit borta och då känns det väl mer....

Jag förstår om du inte orkar men det låter som ni kanske har lite att arbeta på.
En bra början skulle kunna vara att gå igenom hur ni hanterar arbetsbördan vid sjukskrivningar. Både på lång och kort sikt.
Det är mer än olämpligt att någon som varit sjukskriven för stressrelaterade orsaker ska komma tillbaka till ett berg. Även om ni inte har samma arbetsuppgifter borde det vara möjligt att ni utbildar varandra för att iaf kunna beta av det enklaste vid frånvaro?

Det i sig kan bli en relationsstärkande aktivitet.

 

[Gnist]

Som Martha uttryckte här ovanför handlar det om relationer.

Nån personlighetsklyvning har jag inte

 

[Allevo]

Om jag ska vara generaliserande så har jag upplevt att mansdominerade arbetsplatser oftare har denna tendens.

Vart hittas den faktan? Hur många arbetsplatser var med i undersökningen? På vilka orter i landet?
Jag är enda tjejen på mitt företag (37 anst. inkl. chef). Alla grabbar och gubbar är lika omtänksamma som vi kvinnor. På sitt sätt.

Jag tyckte det var osnällt, generaliserande yttrat, om mina kollegor.

 

[Raderad medlem 6459]

Vart hittas den faktan? Hur många arbetsplatser var med i undersökningen? På vilka orter i landet?

Det framgår ju extremt tydligt i det du citerat att @mino inte refererar till nån "fakta" eller undersökning utan skriver vad just hon upplevt?

 

[Allevo]

Det framgår ju extremt tydligt i det du citerat att @mino inte refererar till nån "fakta" eller undersökning utan skriver vad just hon upplevt?

sorryyyyyyyyyyy, glöm allt jag skrev.

 

[No1]

Nån personlighetsklyvning har jag inte

Åh förlåt! Det var då rakt inte meningen

 

[Gnist]

Åh förlåt! Det var då rakt inte meningen

Tillfälligt hjärnsläpp

 

[Cattis_E]

Jag förstår om du inte orkar men det låter som ni kanske har lite att arbeta på.
En bra början skulle kunna vara att gå igenom hur ni hanterar arbetsbördan vid sjukskrivningar. Både på lång och kort sikt.
Det är mer än olämpligt att någon som varit sjukskriven för stressrelaterade orsaker ska komma tillbaka till ett berg. Även om ni inte har samma arbetsuppgifter borde det vara möjligt att ni utbildar varandra för att iaf kunna beta av det enklaste vid frånvaro?

Det i sig kan bli en relationsstärkande aktivitet.

Det här tror jag är väldigt viktigt!

Har du varit sjukskriven för kort tid för att ha rehabsamtal med din chef, läkare och försäkringskassan. Annars borde ju det vara sådant som tagit upp på det samtalet. Tydligen ska det också finnas möjligheter att via vården få till ett möte med chef och läkare om det finns risk för långtidssjukskrivning vilket det kanske finns i ditt fall om inte nödvändiga åtgärder görs.

Arbetar du heltid nu direkt eller är du fortfarande deltidssjukskriven? Om deltidssjukskriven kan det inte var några som helst problem att få ett sådant möte. Och i annat fall kanske det går att få till ett sådant möte ändå. Kolla med försäkringskassan.

 

[Lill76]

Det här tror jag är väldigt viktigt!


Arbetar du heltid nu direkt eller är du fortfarande deltidssjukskriven? Om deltidssjukskriven kan det inte var några som helst problem att få ett sådant möte. Och i annat fall kanske det går att få till ett sådant möte ändå. Kolla med försäkringskassan.

Meningen är att jag ska jobba fullt nu, men har efter 2 dagar kört gråtande från jobbet. Inget är förändrat, allt mitt jobb ligger i högar o väntar + att jag ska sköta transportledningen själv också. Alltså har inga förändringar skett under tiden jag var borta. Mina 2 kollegor på samma avdelning har i princip inte varit inne på kontoret sen jag började o hela ansvaret ligger på mig igen. Har haft kontakt med regionschefen under sjukskrivningen o han har lovat ditten o datten, o att jag ska få gå ner i tid, men har tydligen inte pratat med min avdelning om det.... Känner mig väldigt svag o klarar inte riktigt att sätta ner foten. Jag har i månader innan jag blev sjukskriven bett om omplacering men det verkar inte vara aktuellt. Mitt enda hopp nu är att dom säger upp mig, men kommer dom inte att göra....

 

[Cattis_E]

@Lill76 Marsch iväg till läkaren igen och berätta hur det känns.
Sedan när du får (om du inte redan fått det) en personlig handläggare på försäkringskassan kan de hjälpa dig att försöka få igenom förändringar på din arbetplats. Låt de hjälpa dig att ta den striden. Försök också ta reda på vem som är skyddsombud på din arbetsplats och försök ta denne till hjälp.

 

[Lill76]

@Lill76 Marsch iväg till läkaren igen och berätta hur det känns.
Sedan när du får (om du inte redan fått det) en personlig handläggare på försäkringskassan kan de hjälpa dig att försöka få igenom förändringar på din arbetplats. Låt de hjälpa dig att ta den striden. Försök också ta reda på vem som är skyddsombud på din arbetsplats och försök ta denne till hjälp.

Tack för pepp! Den läkaren jag var hos vill jag knappt till igen... hon tittade lite ointreserat i taket när jag berättade hur jag mådde, svarade på samtal i telefonen under tiden jag var där o skrev slentrianmässigt ut ett läkarintyg där hon t.o.m skrev fel yrke på mig..... En lång historia, men min vårdcentral är inte så förtroendeingivande precis....

 

[skiesabove]

Byt vårdcentral :-)

 

[Korven]

Eller be att få en annan läkare

 

[Lill76]

Byt vårdcentral :-)

Ja, det ska jag!! Finns inget alternativ, men det är tungt att dra hela historian för en ny läkare och man är ju rädd att denne inte heller tar mig på allvar.

 

[Korven]

Ja, det ska jag!! Finns inget alternativ, men det är tungt att dra hela historian för en ny läkare och man är ju rädd att denne inte heller tar mig på allvar.

Tungt? Det är väl inget jämfört med vad du har på jobbet. Annars så kanske din journal kan läsas av den nya läkaren.

 

[Lill76]

Jo det är klart! Men jag vill ju jobba - inte va sjukskriven! Får se vart vi hamnar....

 

[monster1]

Ja, det ska jag!! Finns inget alternativ, men det är tungt att dra hela historian för en ny läkare och man är ju rädd att denne inte heller tar mig på allvar.

Du klarar det!

 

[Mammadutt]

Vad tråkigt att du känner dig illa bemött och ignorerad.

Jag undrar om du säger hej och inleder samtal? De kanske är lite avvaktande, dom kanske tror att du vill vara ifred? Dom är vana "hur är läget?" kanske och vet inte vad sjutton dom ska säga nu...