Behandlad som luft....

[Asko]

Mitt enda hopp nu är att dom säger upp mig, men kommer dom inte att göra....

Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!

 

[Lill76]

Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!

Ja jag vet det o funderar allvaligt på det, men vad ska man leva av då?? Har sökt en hel del jobb på sista tiden, men inte fått napp än... Jag har både barn, hus och djur att försörja....

 

[monster1]

Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!

Det är också lite knepigt att säga upp sig när man inte mår helt bra. Det ger inte de bästa förutsättningarna för att försörja sig. Arbetsmarknaden är svår nog som helt frisk med arbete.

 

[Asko]

Det är också lite knepigt att säga upp sig när man inte mår helt bra. Det ger inte de bästa förutsättningarna för att försörja sig. Arbetsmarknaden är svår nog som helt frisk med arbete.

Självklart, det var inte heller min åsikt - ville bara säga att det fanns som alternativ. Och man får kanske dra gränsen någonstans..?

@Lill76 Men personligen skulle jag inte heller sluta om jag inte hade lyckats få något nytt jobb. I första hand bättre läkare!

 

[Cattis_E]

@Lill76 Hur har det gått? Hur mår du?

 

[Lill76]

Hej Cattis - tack för frågan det värmer.... Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här idag faktiskt, för jag vet varken ute eller in.... Det har väl inte gått så bra. Postivt är att vi 3 på min avdelning äntligen har suttit ner o pratat med varandra - det har vi inte gjort på länge eftersom allt bara blivit en ond cirkel....o alla retat sig på alla....
Men jag kom ju fram till vissa saker när jag var sjukskriven och det är att mina barn o mina djur är det som är viktigt för mig! Jag måste ha tid för dom för att må bra o även att jag o mitt psyke inte fixar att jobba som transportledare....
Alltså har jag pratat med verksamhetschefen om detta o han har "lovat" att hjälpa mig, dels försöka få en omplacering och dels skulle jag få gå ner i tid. Ett hopp tändes! MEN slocknade i samma stund jag kom tillbaka till jobbet. Min platschef säger tvärt nej till deltid och för tillfället finns inga andra tjänster.... (är anställd inom PEAB-koncernen så man tycker det borde finnas nått kanske) Har bett om omplaceringe sen tidigt i våras, men det finns inget säger dom. Dessutom resonerar min platschef väldigt konstigt.... Fast jag varit sjukskiven o uppenbarligen mår dåligt vilket jag påtalat många gånger vill han inte förändra någonting. Han frågade rakt ut om jag tänkte sluta o jag svarade rakt ut att det gör jag så fort jag hittar annat jobb. Då svara han - Skönt, då är det ju lugnt, då får vi behålla dig eftersom det inte finns så många lediga jobb just nu....
Jag mår inte bra på mitt jobb....ska jag våga säga upp mig?? Jag har aldrig varit arbetslös och vet inte hur jag fixar det heller. Har aldrig haft svårt för att få jobb tidigare, men då har jag ju alltid haft en annan anställning redan. Tänk så hittar jag inget nytt jobb...

Hur mår du själv Cattis?

 

[athena_arabians]

Men @Lill76, det är ju vansinne! Jag kommer inte ihåg, har du pratat med facket? Din arbetsgivare måste se till att du har en rimlig arbetsmiljö på ditt jobb. Har det upprättats någon form av rehab-plan? Du har ju faktiskt varit sjukskriven pga jobbet.

Kan du fortsätta trycka på verksamhetschefen för att få till en förändring? Plus att om jag var du skulle jag inte prata med någon av cheferna utan att ha en facklig representant med.

*stor kram*

 

[swemale]

Hej Cattis - tack för frågan det värmer.... Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här idag faktiskt, för jag vet varken ute eller in.... Det har väl inte gått så bra. Postivt är att vi 3 på min avdelning äntligen har suttit ner o pratat med varandra - det har vi inte gjort på länge eftersom allt bara blivit en ond cirkel....o alla retat sig på alla....
Men jag kom ju fram till vissa saker när jag var sjukskriven och det är att mina barn o mina djur är det som är viktigt för mig! Jag måste ha tid för dom för att må bra o även att jag o mitt psyke inte fixar att jobba som transportledare....
Alltså har jag pratat med verksamhetschefen om detta o han har "lovat" att hjälpa mig, dels försöka få en omplacering och dels skulle jag få gå ner i tid. Ett hopp tändes! MEN slocknade i samma stund jag kom tillbaka till jobbet. Min platschef säger tvärt nej till deltid och för tillfället finns inga andra tjänster.... (är anställd inom PEAB-koncernen så man tycker det borde finnas nått kanske) Har bett om omplaceringe sen tidigt i våras, men det finns inget säger dom. Dessutom resonerar min platschef väldigt konstigt.... Fast jag varit sjukskiven o uppenbarligen mår dåligt vilket jag påtalat många gånger vill han inte förändra någonting. Han frågade rakt ut om jag tänkte sluta o jag svarade rakt ut att det gör jag så fort jag hittar annat jobb. Då svara han - Skönt, då är det ju lugnt, då får vi behålla dig eftersom det inte finns så många lediga jobb just nu....
Jag mår inte bra på mitt jobb....ska jag våga säga upp mig?? Jag har aldrig varit arbetslös och vet inte hur jag fixar det heller. Har aldrig haft svårt för att få jobb tidigare, men då har jag ju alltid haft en annan anställning redan. Tänk så hittar jag inget nytt jobb...

Hur mår du själv Cattis?

Det är ju en riktigt tråkig situation du hamnat i på din arbetsplats och det är ju svårt för någon att säga vad du ska göra... Några tips från mig i allafall:

• Säg INTE upp dig själv (om du inte har en rejäl buffert med pengar undanstoppade) Vid egen uppsägning så kommer du att få 45 dagars karens i A-kassan. I praktiken blir du utan någon form av ersättning i 10 veckor.
• Är du med i facket? Då ska du kontakta dem. Är du inte med i facket så borde det finnas ett skyddsombud på din arbetsplats. Skyddsombudets uppgift är att bl.a. se till att alla har en bra arbetsmiljö, även psykosocialt. Skyddsombud är man för ALLA oavsett facklig tillhörighet (även om det är den lokala organisationen som ofta utser skyddsombud).
• Be att få kontakt med företagshälsovården... Be om hjälp med att utreda omplaceringsmöjligheter... Visar det sig att det inte går att omplacera dig och du INTE kan jobba kvar då har man ofta rätt till att säga upp sig på medicinska skäl och enbart få 7 dagars karens i A-kassan.
• OM något/några av dina barn är under 8 år så har du faktiskt rätt enligt lag att arbeta 75%

Hoppas det löser sig för dig... Det är din arbetsgivare som är ansvarig för att du har en bra arbetsmiljö... både fysiskt och psykiskt....

 

[Lill76]

Men @Lill76, det är ju vansinne! Jag kommer inte ihåg, har du pratat med facket? Din arbetsgivare måste se till att du har en rimlig arbetsmiljö på ditt jobb. Har det upprättats någon form av rehab-plan? Du har ju faktiskt varit sjukskriven pga jobbet.

Kan du fortsätta trycka på verksamhetschefen för att få till en förändring? Plus att om jag var du skulle jag inte prata med någon av cheferna utan att ha en facklig representant med.

*stor kram*

Det har inte upprättats något rehab-plan - dom inser inte allvaret.... Jag trodde ju något skulle hända när jag kom tillbaka, men nädå - här kör vi på som vanligt. Det är väldigt dåligt med facklig verksamhet inom vårt företag, har försökt kolla med några andra avdelningar på annan ort, men ingen har hittills kunnat svara på om vi har något fackligt ombud. Får väl vända mig till facket direkt kanske..

 

[swemale]

Det har inte upprättats något rehab-plan - dom inser inte allvaret.... Jag trodde ju något skulle hända när jag kom tillbaka, men nädå - här kör vi på som vanligt. Det är väldigt dåligt med facklig verksamhet inom vårt företag, har försökt kolla med några andra avdelningar på annan ort, men ingen har hittills kunnat svara på om vi har något fackligt ombud. Får väl vända mig till facket direkt kanske..

Finns det ingen facklig verksamhet, eller att du inte har förtroende för dina fackliga ombud så skall du vända dig till lokalkontoret högre upp. De skall i såna fall hjälpa dig...

Du har också rätt att själv begöra en rehabiliteringsplan. Det är inget som enbart arbetsgivaren skall göra... Anser du att det behövs en rehabplan... begär en sådan....

 

[Lill76]

Det är ju en riktigt tråkig situation du hamnat i på din arbetsplats och det är ju svårt för någon att säga vad du ska göra... Några tips från mig i allafall:

• Säg INTE upp dig själv (om du inte har en rejäl buffert med pengar undanstoppade) Vid egen uppsägning så kommer du att få 45 dagars karens i A-kassan. I praktiken blir du utan någon form av ersättning i 10 veckor.
• Är du med i facket? Då ska du kontakta dem. Är du inte med i facket så borde det finnas ett skyddsombud på din arbetsplats. Skyddsombudets uppgift är att bl.a. se till att alla har en bra arbetsmiljö, även psykosocialt. Skyddsombud är man för ALLA oavsett facklig tillhörighet (även om det är den lokala organisationen som ofta utser skyddsombud).
• Be att få kontakt med företagshälsovården... Be om hjälp med att utreda omplaceringsmöjligheter... Visar det sig att det inte går att omplacera dig och du INTE kan jobba kvar då har man ofta rätt till att säga upp sig på medicinska skäl och enbart få 7 dagars karens i A-kassan.
• OM något/några av dina barn är under 8 år så har du faktiskt rätt enligt lag att arbeta 75%

Hoppas det löser sig för dig... Det är din arbetsgivare som är ansvarig för att du har en bra arbetsmiljö... både fysiskt och psykiskt....

Tack för tipsen! Det är bra för det har gått så långt att jag är lite slut på idéer.
Jag är med i facket o får väl ta ork o mod till mig att kontakta dom. Har aldrig varit i kontakt med facket (fast alltid varit medlem= innan o är väl lite osäker på vad dom gör o vad jag kan förväntas få hjälp med där.
Jag fick "tillåtelse" att gå på samtalsterapi på företagshälsovården, men det 3 gånger jag fick gå o dom är inte sugna på att "lägga mer pengar" där på mig.
Tyvärr är min yngsta dotter 8 år i år.

 

[TinyWiny]

Tack för tipsen! Det är bra för det har gått så långt att jag är lite slut på idéer.
Jag är med i facket o får väl ta ork o mod till mig att kontakta dom. Har aldrig varit i kontakt med facket (fast alltid varit medlem= innan o är väl lite osäker på vad dom gör o vad jag kan förväntas få hjälp med där.
Jag fick "tillåtelse" att gå på samtalsterapi på företagshälsovården, men det 3 gånger jag fick gå o dom är inte sugna på att "lägga mer pengar" där på mig.
Tyvärr är min yngsta dotter 8 år i år.

Jag har helt för mig att man har rätt att gå ner i arbetstid även det året yngsta barnet fyller åtta år. Alltså att det gäller hela det året också även barnet fyller i januari. Kolla upp det med försäkringskassan för jag har helt för mig att det är så men jag kan givetvis ha fel.

 

[swemale]

Jag har helt för mig att man har rätt att gå ner i arbetstid även det året yngsta barnet fyller åtta år. Alltså att det gäller hela det året också även barnet fyller i januari. Kolla upp det med försäkringskassan för jag har helt för mig att det är så men jag kan givetvis ha fel.

Är jag inte helt felinformerad så kan föräldrar med barn under 8 år (eller barn som ännu inte avslutat sitt första skolår) ha rätt enligt att få jobba deltid, ner till max 75 procent.

 

[Lill76]

Är jag inte helt felinformerad så kan föräldrar med barn under 8 år (eller barn som ännu inte avslutat sitt första skolår) ha rätt enligt att få jobba deltid, ner till max 75 procent.

Jag har också läst mig till det.

 

[TinyWiny]

Är jag inte helt felinformerad så kan föräldrar med barn under 8 år (eller barn som ännu inte avslutat sitt första skolår) ha rätt enligt att få jobba deltid, ner till max 75 procent.

Jag har också läst mig till det.

Nej men vad dumt

 

[CillaW]

Du kan också vara sjukskriven på deltid.

 

[Lill76]

Du kan också vara sjukskriven på deltid.

Jo, jag vet... men hur hade min tillvaro blivit på jobbet då kan jag undra... Dom såg ju min sjukskrivning som ledighet så jag vet inte ens hur dom skulle reagera på en deltidssjukskrining.... Iofs inte mitt problem, men jag vill ju jobba någonstans där jag trivs

 

[CillaW]

Den hade väl inte blivit värre än nu?

 

[Lill76]

Den hade väl inte blivit värre än nu?

Nä iofs inte....

 

[Cattis_E]

Hej Cattis - tack för frågan det värmer.... Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här idag faktiskt, för jag vet varken ute eller in.... Det har väl inte gått så bra. Postivt är att vi 3 på min avdelning äntligen har suttit ner o pratat med varandra - det har vi inte gjort på länge eftersom allt bara blivit en ond cirkel....o alla retat sig på alla....
Men jag kom ju fram till vissa saker när jag var sjukskriven och det är att mina barn o mina djur är det som är viktigt för mig! Jag måste ha tid för dom för att må bra o även att jag o mitt psyke inte fixar att jobba som transportledare....
Alltså har jag pratat med verksamhetschefen om detta o han har "lovat" att hjälpa mig, dels försöka få en omplacering och dels skulle jag få gå ner i tid. Ett hopp tändes! MEN slocknade i samma stund jag kom tillbaka till jobbet. Min platschef säger tvärt nej till deltid och för tillfället finns inga andra tjänster.... (är anställd inom PEAB-koncernen så man tycker det borde finnas nått kanske) Har bett om omplaceringe sen tidigt i våras, men det finns inget säger dom. Dessutom resonerar min platschef väldigt konstigt.... Fast jag varit sjukskiven o uppenbarligen mår dåligt vilket jag påtalat många gånger vill han inte förändra någonting. Han frågade rakt ut om jag tänkte sluta o jag svarade rakt ut att det gör jag så fort jag hittar annat jobb. Då svara han - Skönt, då är det ju lugnt, då får vi behålla dig eftersom det inte finns så många lediga jobb just nu....
Jag mår inte bra på mitt jobb....ska jag våga säga upp mig?? Jag har aldrig varit arbetslös och vet inte hur jag fixar det heller. Har aldrig haft svårt för att få jobb tidigare, men då har jag ju alltid haft en annan anställning redan. Tänk så hittar jag inget nytt jobb...

Hur mår du själv Cattis?

Fortsätt stå på dig. Arbetsgivaren har skyldighet att vara delaktig i rehabilitering.
Har du varit hos läkare än?

Jag mår sakta bättre och har återfått energin och intiativförmågan. Känner fortfarande av stress-symptom som lite störd sömn och så men det är så fantastiskt at tha lite energi och livsglädje igen att det inte känns så farligt.
Väntar ju själv på mitt kommande rehabmöte och är sjukskriven på hetid fram till dess.

Men jag orkar rida igen OCH hålla ordning hemma. Det känns helt fantaistiskt i jämförelse med hur det var för några veckor sedan. Nu känns det som jag är på väg upp på banan igen