Dejtingtråden del 12

[tott]

Nä, det vågar jag inte. Jag fastnar för människors personligheter och Tinder verkar vara väldigt bildfokuserat. Dessutom blir jag om möjligt ännu mer ointressant på bild än i verkligheten.

En annan fundering jag har haft är hur man skulle kunna lita på någon öht. Jag skulle ju aldrig kunna inbilla mig att någon skulle vara intresserad av mig.

Funderat på att gå till en livscoach eller i samtalsterapi? Känns som att du har lite tankar att omvärdera.
Skriver det här bara som ett försök att hjälpa.

 

[Singoalla]

Tänkte jag skulle slippa outa att jag knappast varit kär någon gång i mitt liv Jag är inte riktigt någon människa som blir kär tror jag?

Haha okej, då förstår jag! Nej då har jag inga bra tips tyvärr. För mig är svaret på frågan "Hur vet man att man är kär?" samma som "Hur vet man att man fått orgasm?" Man vet.

Men jag har faktiskt två vänner som säger att de aldrig varit kära. Båda vuxna 30+. Så jag vet inte, men jag antar att vi människor både känner känslor olika och tolkar dem olika.

 

[Petruska]

Nä, det vågar jag inte. Jag fastnar för människors personligheter och Tinder verkar vara väldigt bildfokuserat. Dessutom blir jag om möjligt ännu mer ointressant på bild än i verkligheten.

En annan fundering jag har haft är hur man skulle kunna lita på någon öht. Jag skulle ju aldrig kunna inbilla mig att någon skulle vara intresserad av mig.

Det där har jag funderat på. Då och då stöter man ju på att någon säger ungefär så där. Jag har lite svårt att förstå det, om du ursäktar?

Jag tänker ungefär så här: jag är lite lagom värdelös, och det finns liksom ingenting någon kan vinna på att vara tillsammans med mig. Jag är inte rik, jag ger inte tillträde till fancy miljöer, jag sprider öht ingen nämnvärd status omkring mig. Så är det ju för de flesta av oss, vi är som folk är mest.

Just därför tänker jag också att det inte riktigt finns någon baktanke någon kan ha, när det gäller att vara med mig. Det enda man får av att vara med mig, är just att vara med mig. Mer än så har jag i stort sett inte att erbjuda.

Och lite därför undrar jag väldigt nyfiket vilken sorts baktanke du tänker dig att någon som verkade vilja vara med dig skulle ha?

 

[Petruska]

Jag förstår precis hur du tänker, och jag håller med om att man inte behöver ställa till det för sig i onödan. Den här mannen verkade dock inte vara intresserad av att vara otrogen, han försökte i alla fall inte få mig i säng igår. Däremot berättade han vad han kände, att han vet att han inte borde känna så, och att det tyvärr inte är så bra "hemma". Därför skulle jag kunna tänka mig att prata med honom för att ta reda på både vad han menade med vad han känner för mig, och vad han menar med att det inte är bra hemma. En lunch, eller kanske bara ett telefonsamtal, anser jag inte är att trassla till det för mig. Jag är inte intresserad av att inleda en affär. Det hade varit att trassla till det för mig däremot. Sen kan det vara att jag ångrar mig, eller att han inte hör av sig, och då är det ju en icke-fråga. Jag har alltså inte bestämt mig ännu. Vaknade precis

Jag blir också väldigt undrande här. Det är ganska ofta som dina och andra personers (i din närhet) känslor och rapporter om känslor och känslomässiga upplevelser får ett väldigt stort utrymme. I alla fall framstår det så här.

För mig är det rätt underligt att du i så hög grad verkar tycka att känslor är något att agera på i så hög grad. Att de ges sådan väldig vikt. Att tillskriva känslor sådan vikt, precis som att prata om dem, analysera dem, fördjupa sig i dem, sätta sig in i dem och så vidare, bidrar ju vanligtvis till att känslan blir större - i alla fall just då. Och då får man om man gör som du, ännu mer att prata om och analysera och förstå.

Jag har svårt att se poängen.

 

[Singoalla]

Jag blir också väldigt undrande här. Det är ganska ofta som dina och andra personers (i din närhet) känslor och rapporter om känslor och känslomässiga upplevelser får ett väldigt stort utrymme. I alla fall framstår det så här.

För mig är det rätt underligt att du i så hög grad verkar tycka att känslor är något att agera på i så hög grad. Att de ges sådan väldig vikt. Att tillskriva känslor sådan vikt, precis som att prata om dem, analysera dem, fördjupa sig i dem, sätta sig in i dem och så vidare, bidrar ju vanligtvis till att känslan blir större - i alla fall just då. Och då får man om man gör som du, ännu mer att prata om och analysera och förstå.

Jag har svårt att se poängen.

Jag tänker tvärtom, känslor är ju precis vad jag eftersträvar och vill ha i mitt liv. Att bara hänga och ligga med människor är ju kul till en viss grad, men det är ju personer som väcker någonting inom mig som intresserar mig. Du säger att agera på känslor skapar ännu mer känslor, och ännu mer att analysera och förstå. Och jag tänker bara... ja? Är det en dålig sak? Vad skulle motsatsen vara, att inte ge känslor utrymme i sitt liv och hålla sig till mer praktiska arrangemang?

 

[parellikusken]

Musikern har inte hört av sig sedan vi sågs i måndags, vilket jag egentligen tycker är skönt då det släpper pressen. Men jag skrev ett meddelande i onsdags och tackade för träffen i måndags och att det var trevligt och fint att ses. Men hon har inte svarat..
Har gått två dagar nu utan svar, är det okej eller för påträngande att skriva igen och ge förslag om att ses på söndag kväll?

Brukar aldrig ha det här problemet, utan jag brukar tycka att den andra hör av sig för mycket.. Så är lite läskigt att vara på andra sidan, men jag uppskattar det nog ändå..

 

[starcraft]

Jag blir också väldigt undrande här. Det är ganska ofta som dina och andra personers (i din närhet) känslor och rapporter om känslor och känslomässiga upplevelser får ett väldigt stort utrymme. I alla fall framstår det så här.

För mig är det rätt underligt att du i så hög grad verkar tycka att känslor är något att agera på i så hög grad. Att de ges sådan väldig vikt. Att tillskriva känslor sådan vikt, precis som att prata om dem, analysera dem, fördjupa sig i dem, sätta sig in i dem och så vidare, bidrar ju vanligtvis till att känslan blir större - i alla fall just då. Och då får man om man gör som du, ännu mer att prata om och analysera och förstå.

Jag har svårt att se poängen.

Beror det inte lite hur man är som person? Jag är en känslomänniska och absolut kämpar jag med att inte låta känslorna ta över och styra mig i alla lägen, men att ge känslor utrymme och reagera och agera på dessa är självklart för mig. Jag har testat den andra varianten och det funkar inte för mig. Därmed inte sagt att man måste agera på alla känslor man har. Kan dock tänka mig att känslobiten läggs det större tyngd vid när man som här kanske skriver av sig om vad som snurrar runt i huvudet på en.

 

[starcraft]

Musikern har inte hört av sig sedan vi sågs i måndags, vilket jag egentligen tycker är skönt då det släpper pressen. Men jag skrev ett meddelande i onsdags och tackade för träffen i måndags och att det var trevligt och fint att ses. Men hon har inte svarat..
Har gått två dagar nu utan svar, är det okej eller för påträngande att skriva igen och ge förslag om att ses på söndag kväll?

Brukar aldrig ha det här problemet, utan jag brukar tycka att den andra hör av sig för mycket.. Så är lite läskigt att vara på andra sidan, men jag uppskattar det nog ändå..

Eftersom jag inte orkar hålla ordning på vems tur det ”borde” vara så hör jag av mig när jag vill och hur jag vill. Passar det inte är det ändå inget som håller i längden.

 

[Singoalla]

Musikern har inte hört av sig sedan vi sågs i måndags, vilket jag egentligen tycker är skönt då det släpper pressen. Men jag skrev ett meddelande i onsdags och tackade för träffen i måndags och att det var trevligt och fint att ses. Men hon har inte svarat..
Har gått två dagar nu utan svar, är det okej eller för påträngande att skriva igen och ge förslag om att ses på söndag kväll?

Brukar aldrig ha det här problemet, utan jag brukar tycka att den andra hör av sig för mycket.. Så är lite läskigt att vara på andra sidan, men jag uppskattar det nog ändå..

Jag tycker generellt ett andra mess är okej om man inte fått svar på det första. Ett tredje mess är lite påträngande, men tycker absolut inte att det är något fel med att skicka två.

 

[mandalaki]

Beror det inte lite hur man är som person? Jag är en känslomänniska och absolut kämpar jag med att inte låta känslorna ta över och styra mig i alla lägen, men att ge känslor utrymme och reagera och agera på dessa är självklart för mig. Jag har testat den andra varianten och det funkar inte för mig. Därmed inte sagt att man måste agera på alla känslor man har. Kan dock tänka mig att känslobiten läggs det större tyngd vid när man som här kanske skriver av sig om vad som snurrar runt i huvudet på en.

Jag tycker att jag lärt mig under åren att det är bra att inte bli slav under sina känslor. Något jag aldrig skulle säga, som många gör, är "man kan ju inte rå för vad man känner". Det tycker jag att man kan, i viss grad. Sedan lyckas jag inte alltid hålla mina känslor stången men jag försöker i alla fall lite oftare.

Men att prompt vilja PRATA med en upptagen kille man träffade på krogen natten innan - i det läget skulle jag starkt ifrågasätta min vilja att prata med honom. Det känns inte som om någon av oss skulle gå miste om något väsenligt om vi lät bli.

 

[Houdinie]

Det där har jag funderat på. Då och då stöter man ju på att någon säger ungefär så där. Jag har lite svårt att förstå det, om du ursäktar?

Jag tänker ungefär så här: jag är lite lagom värdelös, och det finns liksom ingenting någon kan vinna på att vara tillsammans med mig. Jag är inte rik, jag ger inte tillträde till fancy miljöer, jag sprider öht ingen nämnvärd status omkring mig. Så är det ju för de flesta av oss, vi är som folk är mest.

Just därför tänker jag också att det inte riktigt finns någon baktanke någon kan ha, när det gäller att vara med mig. Det enda man får av att vara med mig, är just att vara med mig. Mer än så har jag i stort sett inte att erbjuda.

Och lite därför undrar jag väldigt nyfiket vilken sorts baktanke du tänker dig att någon som verkade vilja vara med dig skulle ha?

Det vet jag inte. Hittills i mitt liv har intresse från min sida mötts av hånskratt, ilska och irritation; jag vet inget annat. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att någon skulle kunna vara intresserad av mig, hela mig, inte bara av att använda min kropp tills något bättre kommer.

Nå, därför hänger jag här och ser era liv, förundras åt hur modiga ni är och gläds med era framgångar. Tänker inte kidnappa tråden med mitt elände, så nu gömmer jag mig i skuggorna igen.

 

[Hero]

Jag tycker generellt ett andra mess är okej om man inte fått svar på det första. Ett tredje mess är lite påträngande, men tycker absolut inte att det är något fel med att skicka två.

Om det handlar om messenger brukar jag ge mig efter ett mess. Där syns det ju om personen har läst meddelandet. Är man intresserad svarar man. Annars gör man det inte. Det brukar märkas om det finns ett intresse eller inte.

 

[durachiny]

Det vet jag inte. Hittills i mitt liv har intresse från min sida mötts av hånskratt, ilska och irritation; jag vet inget annat. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att någon skulle kunna vara intresserad av mig, hela mig, inte bara av att använda min kropp tills något bättre kommer.

Nå, därför hänger jag här och ser era liv, förundras åt hur modiga ni är och gläds med era framgångar. Tänker inte kidnappa tråden med mitt elände, så nu gömmer jag mig i skuggorna igen.

Men det är väl ändå inget man bestämmer innan att nu blir det allt eller inget utan allt sker progressivt. Så det är svårt att säga ok jag vill ha hela personen, en person man oftast inte kan veta vad hela innebär innan man faktiskt fördjupat sig i personen.

 

[Singoalla]

Men att prompt vilja PRATA med en upptagen kille man träffade på krogen natten innan - i det läget skulle jag starkt ifrågasätta min vilja att prata med honom. Det känns inte som om någon av oss skulle gå miste om något väsenligt om vi lät bli.

Oj oj, här gjorde vi antaganden! Jag har sagt att jag inte vet om jag vill prata med honom eller inte, hur fick du det till att jag prompt vill prata med honom? Det är inte heller en kille jag träffade på krogen igår, herregud.. Jag har ju skrivit att jag inte vill berätta om honom och vem det är eftersom jag inte är anonym här.

 

[durachiny]

Det jag har svårt att relatera till är att odla och söka känslor med människor som jag inte syftar ha någon djupare relation med. Men å andra sidan verkar det som @Singoalla håller något sorts hybrid/öppna förhållanden med sina kks så relationerna skiljer sig nog lite från mer klassiska definitioner av kk och då kan det väl passa in med mer känsloinnehåll kanske.

 

[Petruska]

Jag tänker tvärtom, känslor är ju precis vad jag eftersträvar och vill ha i mitt liv. Att bara hänga och ligga med människor är ju kul till en viss grad, men det är ju personer som väcker någonting inom mig som intresserar mig. Du säger att agera på känslor skapar ännu mer känslor, och ännu mer att analysera och förstå. Och jag tänker bara... ja? Är det en dålig sak? Vad skulle motsatsen vara, att inte ge känslor utrymme i sitt liv och hålla sig till mer praktiska arrangemang?

Nu hör det ju till saken att det verkar handla om lagom ovälkomna känslor i det här fallet. Om jag läste dig rätt. Risken för jobbighet är stor.

Sen är väl det där att känslorna intensifieras av att pysslas med, inte nödvändigtvis vare sig bra eller intressant? Om det är en positiv känsla - utan negativa sociala konsekvenser - så är det väl gott och väl, men tex förälskelsekänslor som det inte är en bra idé att agera på, vad gott kan komma av att skruva upp dem?

Att själva känslan går i spinn, ser jag inte direkt som en intressant upplevelse, utan mer som ett faktum att förhålla sig till. Rätt jämförbart med att tex även den träningsvärk jag har just nu, känns mer om jag tänker på den. Det som får uppmärksamhet växer gärna, och det är ju verkligen på både gott och ont.

 

[Bison]

Musikern har inte hört av sig sedan vi sågs i måndags, vilket jag egentligen tycker är skönt då det släpper pressen. Men jag skrev ett meddelande i onsdags och tackade för träffen i måndags och att det var trevligt och fint att ses. Men hon har inte svarat..
Har gått två dagar nu utan svar, är det okej eller för påträngande att skriva igen och ge förslag om att ses på söndag kväll?

Brukar aldrig ha det här problemet, utan jag brukar tycka att den andra hör av sig för mycket.. Så är lite läskigt att vara på andra sidan, men jag uppskattar det nog ändå..

Om personen är intresserad av att ses igen borde den svarat tycker jag.
Men du kan ju alltid skicka ett meddelande till och stämma av läget?
Bättre att veta tycker jag.

 

[mandalaki]

Oj oj, här gjorde vi antaganden! Jag har sagt att jag inte vet om jag vill prata med honom eller inte, hur fick du det till att jag prompt vill prata med honom? Det är inte heller en kille jag träffade på krogen igår, herregud.. Jag har ju skrivit att jag inte vill berätta om honom och vem det är eftersom jag inte är anonym här.

Men jag har inte sagt att du prompt vill prata (även om du, i dina inlägg, verkar väldigt benägen att vilja göra det). Jag sa hur JAG skulle känna. Och vi kan iofs ta bort ordet "prompt". Om jag kände minsta vilja att prata om vad han känner och varför han inte har det bra hemma, eller hur du nu uttryckte det, så skulle jag starkt ifrågasätta den viljan hos mig själv.

 

[Singoalla]

Nu hör det ju till saken att det verkar handla om lagom ovälkomna känslor i det här fallet. Om jag läste dig rätt. Risken för jobbighet är stor.

Sen är väl det där att känslorna intensifieras av att pysslas med, inte nödvändigtvis vare sig bra eller intressant? Om det är en positiv känsla - utan negativa sociala konsekvenser - så är det väl gott och väl, men tex förälskelsekänslor som det inte är en bra idé att agera på, vad gott kan komma av att skruva upp dem?

Att själva känslan går i spinn, ser jag inte direkt som en intressant upplevelse, utan mer som ett faktum att förhålla sig till.

Ja, då förstår jag dig och håller med. Jag går exempelvis med känslor för M som jag inte agerar på. Han är en av två under hela min livstid som har gjort mig knäsvag till den graden. Väldigt starka känslor, med andra ord. Men eftersom jag vet att en relation med honom innebär stor risk (garanti) för jobbighet så håller jag mig undan. Så det är väl ett exempel på ovälkomna känslor som jag inte skruvar upp.

Däremot ser jag det alltid som intressant när mina känslor går i spinn. Varför blev det så? Är det känslor här eller var det bara tillfället som skapade dem? Det vill jag gärna ta reda på, oftast. Gällande den här karln så vet jag som sagt inte. Det har blivit en himla diskussion om varför i hela fridens namn jag absolut måste träffa honom i den här tråden Jag vet som sagt inte om jag vill det, av just denna anledning. Nått uppstod mellan oss, men det kan lika gärna bli så att jag landar i att det förmodligen var omständigheter och inget allvarligt. Eller att det finns känslor men.. who cares? Eller så hör jag honom om han vill säga något. Jag vet som sagt inte alls ännu.

 

[Monstermom]

Du säger att agera på känslor skapar ännu mer känslor, och ännu mer att analysera och förstå. Och jag tänker bara... ja? Är det en dålig sak? Vad skulle motsatsen vara, att inte ge känslor utrymme i sitt liv och hålla sig till mer praktiska arrangemang?

Jag tycker att den sortens känslor, där man odlar och göder dem och hänger sig till en känslospiral där känslor på egen hand triggar andra/intensifieras, är en dålig sak faktiskt. Jag tycker absolut inte att känslor är något negativt, eller att vi alla ska sträva efter att bli känslokalla robotar - långt därifrån! Men känslofrossande, där de liksom separeras från verkligheten de kom ifrån från början, det ser jag inte som något sunt alls...