Ekonomiskt (o)beroende?

[Pontevecchio]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Precis som Ramona skriver så handlar det mer om att ifall din sambo lämnar dig ska du inte behöva sälja både hund och häst och flytta hem till mamma.
Eftersom du inte har råd med hälften av dina hobbies själv.

Det scenariot ger mig ångest och där har jag svårt att se att jag sätter mig.
Även om jag förstår att under perioder som tex föräldrarledighet så får man "leva på den andra".

Jag sitter dock i tvärtemot sitsen, tjänar bättre än min sambo kommer göra på länge. Jag är också så elak att jag inte är sugen på att försörja honom, han får skaffa sina pengar själv precis som jag gör. Jag glider inte på nån räkmacka och tänker lägga mina pengar på det jag tycker är kul = mina hästar.

 

[Breaktown]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Ja jag har aldrig varit i den situationen sedan jag flyttade hemifrån när jag skulle fylla 19 att jag inte klarar mig ekonomiskt. Och numera räknas jag antagligen till höginkomsttagarna och tjänar mer än min man. Men trots det så skulle det vara svårt för mig att upprätthålla samma levnadsstandard (antingen bo kvar eller köpa nytt) på egen hand eftersom bostäder är så dyra i Sthlm och man alltid konkurrerar med par med två inkomster om man köper något.

Det mest optimala, om man tänker ur självständighetsperspektiv, skulle ju vara att ens liv skulle kunna flyta på rent ekonomiskt även om partner flyttade ut. Att man klarar sig själv är en sak men man kan ju ändå dra sig för att behöva bygga upp sitt liv på nytt. Bostadsmarknaden ser ju heller inte ut så att det finns lediga lägenheter att få om man behöver hitta något med kort varsel. Det är ett problem överlag att människor blir så inlåsta i sitt boende, både ekonomiskt och socialt.

Jag kan inte heller se något direkt självändamål med det där självständighetsperspektivet (menar inte att du menar det heller). Om varje par ska anpassa sin levnadsstandard så att var och en kan uppehålla den med en inkomst efter en eventuell separation så borde det ju rimligtvis bli väldigt mycket pengar över varje månad.

 

[Jozze]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?


För att svara på ursprungsfrågan så är vi ju särbos än så länge och har alltså inte gjort oss beroende av varandra. Så jag kan svara helt och fullt "ja" på frågan.

Dock kommer vi att bli sambos inom överskådlig framtid och då kommer viss sponsring från hans sida att ske. Det är ju pga boendets (som är hans) läge som jag kommer att få ökade utgifter och då är det ju inte mer än rätt att han är med och betalar. Om vi sedan separerar så kommer jag antingen att flytta till ett boende där jag inte får samma ökning av utgifterna eller (mer troligt) ha hunnit plugga klart och skaffa mig ett jobb som ger minst dubbelt så mycket i lön per månad som jag nu har i CSN och då alltså har råd med motsvarande standard som jag kommer att ha boendes i hans hus.

 

[Maira]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Precis som Ramona skriver så handlar det mer om att ifall din sambo lämnar dig ska du inte behöva sälja både hund och häst och flytta hem till mamma.
Eftersom du inte har råd med hälften av dina hobbies själv.

Det var detta jag menade när jag startade tråden. Sen finns det förstås olika grader av levnadsstandar. Jag tänker en lägsta nivå som man ska klara att upprätthålla på egen hand. Sedan kan förstås en lägsta nivå vara individuell.

För mig innebär det att ha en bostad med normalstandard, äga en skaplig bil och kunna ha en hobby, även inräknad häst som är en ganska dyr sådan.

 

[MalinJ]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag är helt och hållet beroende av min mans inkomst för att kunna leva det liv jag lever nu. Har visserligen eget företag och jobbar konstnärligt men har i nuläget inga krav eller behov av inkomster så jag spenderar min tid på lite olika projekt här på gården i kombination med dom konstnärliga projekt jag verkligen har lust med.

För mig är livskvalitet viktigt men med livskvalitet menar jag inte det materiella. Att leva i ett bra förhållande är liksom grunden i det begreppet så jag skulle aldrig i h-e stanna i ett osunt förhållande för att kunna ha kvar det liv jag lever. Om vi separerade skulle jag få ändra mitt liv ganska radikalt. Flytta till ett billigare boende, det skulle vara slut med 4-5 utlandsresor varje år, jag skulle få begränsa mina klädinköp, ha en billigare bil, sälja en eller båda hästarna och ändra mina mat- och dryckesvanor. Jag skulle också behöva lägga mer energi på arbete som genererar inkomst.

Men... Gården skulle jag ändå inte vilja bo på utan min man - det blir för mycket jobb och eftersom det är något som vi gemensamt har skapat, skulle det kännas fel även känslomässigt att bo här själv. Mitt ridintresse är numera inte särskilt stort, det blir bara någon tur då och då för njutnings skull och det skulle jag kunna låna vänners hästar till. Visst skulle jag sakna hästarna som individer men det skulle inte vara värt allt arbete, alla måsten och den ekonomiska bördan i ett liv som ensamstående där jag skulle vara tvungen att jobba mer. Jag älskar att resa och visst skulle jag sakna det men jag skulle nog kunna resa en del ändå fast på ett annat, billigare sätt, vilket inte behöver göra upplevelsen mindre.

För min del av våra gemensamma tillgångar skulle jag nog köpa ett mindre hus på landet. Mycket hellre ett litet torp med det gamla bevarat, en liten trädgård och närhet till skogen än en lägenhet i stan. Barnen är utflugna så det är bara mig själv, min lilla hund och mina katter jag skulle behöva anpassa mig till och jag tror att vi skulle kunna må riktigt bra på betydligt knappare marginaler än vad vi har nu. Det jag ser som livskvalitet skulle jag fortfarande kunna ha kvar.

 

[norrsol]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Så länge jag lever med denne man som jag älskar så tänker jag allt i tvåsamhet.....vi har gemensam ekonomi. Vi delar allt!

Mitt måtto är dessutom att jag aldrig skaffar något jag inte kan förlora.

Om vi skildes så skulle jag vara tvungen att ändra mina levadsvanor, bli mer sparsam MEN det innebär inte per automatik att livet måste bli meningslöst eller fattigt

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag skulle klara mig, djuren och huset utan min mans lön men jag skulle då behöva amortera mindre eller inte alls på lånet och våra årliga utlandssemestrar skulle nog utebli.
Sen skulle jag nog inte vilja leva det liv jag gör idag utan min man

 

[Teilani]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Att kvinnan jobbar deltid och mannen heltid? Det kanske är på väg åt att bli ovanligare men det är fortfarande mycket vanligt skulle jag vilja säga. På mitt jobb är alla småbarnsmammor som jag känner till deltidsarbetande och den absoluta majoriteten har män som jobbar heltid eller mer.

Men jag hoppas på att det där på väg åt rätt håll.

Blir nyfiken på vad "rätt håll" är egentligen?

Det pratas ofta om kvinnofällor och rätt till heltid. Att vara hemma med små barn ses ofta som dåligt, inte minst av arbetsgivare vilket gör att lönen hamnar på efterkälken.

Men är det vettigt med 2 heltidsarbetande föräldrar när barnen är små? Är en barngrupp med 15-20 barn och 2-3 pedagoger verkligen trygg och utvecklande för en ettåring?

Det rättvisa vore väl om båda föräldrarna gick ner i tid, men då är vi där igen med ekonomin. Vi skulle klara det, men många gör det inte.

/Teilani som får dåliga vibbar av de debattartiklar om förskolan hon läst på sistone...

 

[Ramona]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Som tur är är väl detta inte så vanligt längre?

Jag tror att fler och fler kvinnor blir smartare och verkligen tänker på sig själva och inte "offrar" sig för familjen på samma sätt längre. Där ser man till att ifall mannen inte är föräldraledig eller med sina arbetstider kan umgås mycket med barnen så sparas det på ett privat pensionskonto till kvinnan, eftersom hon jobbar 80%. Det är ganska vanligt i min umgängeskrets, men där har jag också varit väldigt drivande att se till så att kvinnorna inte hamnar i underläge.

Däremot rent generellt tycker jag att många människor tröttnat på 100% jobb och många jag känner har gått ner på 60-80%. De jobbar korta dagar eller så jobbar de bara några dagar i veckan. Speciellt inom krogvärlden är det vanligt att man inte jobbar heltid, men att man med dricksen har såpass bra lön ändå att man klarar sig fin fint. Där krävs ju dock att man sparar till pensionen privat.

 

[Brandgul]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Liksom Petruska ser jag frågan som tvådelad: antingen tolkar man det som att man inte ekonomiskt klarar sig utan en försörjare - eller så tolkar man det som att man inte klarar nuvarande standard utan förändringar utan att vara två.

För egen del skulle jag absolut klara mig enligt tolkningsmodell ett ovan. Jag är skapligt välavlönad och skulle klara både bostadsrätt, bil och häst dessutom. DÄREMOT skulle svaret bli nej på modell två ovan, vi är två personer med skapliga löner vilket gör att vi lever väldigt gott med möjlighet att äta ute ganska ofta, resa, shoppa, ha hästen på dyr exklusiv anläggning med "extra allt" o.s.v. Den livsstilen skulle jag inte kunna upprätthålla själv, bil- och boendekostnad skulle bli dubbelt så hög, precis som en rad fasta avgifter och det skulle kännas i plånboken.

Så länge man är två personer som bidrar till försörjningen i en familj undrar jag hur många som kan svara ja på modell två egentligen, eller sparar folk en månadslön i månaden vilket skulle göra att ett bortfall av en lön inte skulle märkas?

Både ja och nej. Utan man inga fler barn.

Vi har en billig bil och är trångbodda. Utan man hade jag bott kvar i vår lägenhet och haft kvar den. lilla bilen.

Med man med i bilden och fler barn blir det dyrare eftersom vi måste köpa större (dyrare bil) om alla ska få plats + byta till större (dyrare) bostad om alla ska få plats.

Nu har vi varit FL mycket, men utan man och fler barn försvinner ju den "utgiften". Nu sparar vi pengar och kompenserar för pension, så det hade jag fått dra ned på om jag blev ensamstående.

Vi står precis i en korsning där vi ännu inte hunnit uppgradera oss eller hunnit täppa igen alla hål efter småbarn osv. Men om några år befinner vi oss förhoppningsvis i ett helt annat läge och då blir det absolut inte samma standard om jag skulle bli ensamstående.

 

[sthu]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag funderar mycket på just det här nu.
Bor ihop med min sambo, som har heltidsjobb och tjänar helt okej (ca 20k innan skatt). Jag har studerat sedan 2008, mer eller mindre oavbrutet. Var arbetslös ca ett år. Jobbar lite deltid, mellan 10-40 h/månaden. Vi bor i en lägenhet ca 1 mil från Falköping, sambon har bil. Jag har två hästar och två katter (ena katten är sambons egentligen).

Jag är just nu beroende av sambon. Han står för de flesta gemensamma utgifterna, som hyra, el, kattmat, mat. Bilen är hans så han står för allt som rör den.
Hästarna är ju mina så de betalar jag för. De är rätt billiga i drift, jag har dessutom världens bästa stallägare och låg stallhyra. 2000 kr/månad för båda, allt utom mockning och kraftfoder ingår. Det är lättfödda ponnyer som går barfota större delen av året och är billiga i drift.
Men i och med att jag är arbetslös nu har jag ingen inkomst att tala om. Jag vet inte hur mycket jag kommer få i a-kassa (arbetslösheten började idag), och om en månad börjar jag mitt sommarjobb. Fram tills dess är jag helt beroende av sambon.

Jag tycker inte om det. Jag vill kunna ta hand om mig själv, även om det bara handlar om en månad nu. Innan gubben och jag flyttade ihop, jag pluggade och hade en häst och klarade mig i 2 år utan studielån.

Jag tror jag skulle klara min livsstil om det tog slut mellan oss. Flytta till mindre lägenhet, lägre hyra så skulle det nog vara lugnt. Men jag skulle inte kunna ha något sparande. Ingen buffert att tala om.

 

[Rialavargen]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag skulle klara mig med god marginal, men förmodligen dra ner lite på mina olika sparande. Trots detta skulle sparande inte upphöra, men minskas.

Där emot är jag fullt beroende av mina man för andra saker; nu håller vi på att köra in hästen och jag skulle inte kunna genomföra det utan hans hjälp

Dessutom tar han stort ansvar för min hund, när jag är ute på mina säljresor runt om i landet. Så upplägget; att vi hjälps åt, gör att jag kan ha mina djur, det skulle helt enkelt inte bli kul utan min man.
Tror inte jag skulle orka dra runt allt ensam. Så jag är beroende av hans hjälp, och att han låter mig försvinna från familjen många timmar i veckan.

 

[jennis]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag har länge försörjt mig själv boendes på egen gård med hästar, hund, bil osv så för mig är det inga problem att behålla nuvarande standard som singel. Jag och pojkvännen snackar lite löst om att flytta ihop och visst kommer det märkas i ekonomin om ytterligare en lön kommer in i hushållet samtidigt så är jag livrädd för att sätta mig i nån form av beroendefälla. Jag har inget intresse av att hamna i ett ekonomiskt beroende av nån annan för att klara vardagslivet och mina intressen.

 

[detordnarsig]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

kl

Jag är singel så jag försörjer mig självfallet själv. Men även om jag skulle bli sambo (typ otroligt att det skulle hända) skulle jag ändå aldrig vilja vara beroende av någon annan utan alltid veta att jag klarar mig själv utan några större ändringar i mitt liv om det skulle ta slut i så fall.

Nu är jag student och har innan dess inte heller haft några välbetalda jobb så min standard är väl inte direkt hög eller svår att hålla

 

[lady_mike]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Fram tills att barnen kom va jag inte beroende av min sambo. Men i dagsläget är jag det. Visst 17 skulle jag fixa det om det sprack mellan oss och jag vet att han skulle hjälpa mej tills jag helt klarade mej själv då han är mån om att hans barn ska ha det bra.
Men även om han inte gjorde det skulle jag absolut klara mej själv igen. Har sökt ett tiotal jobb till hösten och hoppas såklart att jag får nåt av dem och då är jag åter självständig igen.
Jag har inte känns mej orolig eller låst under de här åren som vi avlat barn utan litat på oss.

 

[Jadzia]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Jag är singel så jag drar runt mina egna kostnader. Jag har dock knga problem med att låta en partner sponsra en lyxigare livsstil om det fanns ekonomi till det. Skulle vi gå isär så får jag väl återgå till ett enklare leverne. Jag fäster mig inte så mycket vid saker, inte ens hus. Allt kan säljas. Det går alltid att köpa nytt senare.

 

[Hazel]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

kl

jag är singel med mycket liten inkomst (sjukskriven) men klarar mig bra själv. När jag haft pojkvän med egen inkomst har det väl blivit mer uteätande och småresor, men det är inget jag känner att jag förlorar heller nu när jag är själv.

För många år sedan va jag sambo med en man som hade en bra betalt arbete, han fick ut över 15 iaf, vår lägenhet kostade då ca 2500 i månaden och vi hade A L D R I G pengar, vart dom tog vägen vet jag inte, han betalade visserligen de mesta räkningar men dom va inte höga men vi hade inte heller delad ekonomi så jag la mig inte i vart hans övriga pengar tog vägen. Men jag kan säga att jag har bättre ekonomi nu än då trots att jag nu betalar allt själv

 

[SaraMara]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Fast gör det det? Det var ju den frågan jag ställde till ts, gällde det "klara sig i form av överlevnad" eller "bibehålla standard".

Jag beskrev det ovan som två modeller att tolka ts fråga utifrån och kan ärligt säga att jag (tack och lov!) inte känner ngn som inte skulle klara sig vid en separation - dock med förändrade livsvillkor, men inte heller många som skulle klara sig med helt bibehållen standard som ensam. Inte enligt min definition som innebär "inte ändra ngnting" och ändå ha lika mkt pengar att röra sig med.

De flesta par jag känner delar på utgifter och skulle därför få dubbelt så höga kostnader vad gäller boende, bredband, tidning, tv, försäkringar osv.

 

[Petruska]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

De flesta par jag känner delar på utgifter och skulle därför få dubbelt så höga kostnader vad gäller boende, bredband, tidning, tv, försäkringar osv.

Ja, inte ens par som har helt separat ekonomi, brukar ha varsin dagstidning och betala varsin tv-licens om de bor ihop.

 

[SaraMara]

Sv: Ekonomiskt (o)beroende?

Eller dubbla hemförsäkringar gissar jag?