Fantiserar om hund (igen)

Har jag haft otur eller har mentaliteten på pudlar överlag blivit en katastrof? Har träffat kanske 15 pudlar den sista tiden varav 1 (!) har varit bra mentalt. Den pudeln tävlar elitspår så den är ju ganska speciell... Men resten har verkligen varit riktigt tråkiga att ha och göra med. Ängsliga för det mesta, rädda för folk, ljud, andra hundar och typ noll arbetslust. Det har varit kanske de sista 5 åren som de jag har träffat har blivit riktigt dåliga. Tidigare så förutsatte jag i alla fall inte att de skulle vara så försiktiga...
Överlag tycker jag de träffar är vettiga. Lite störningskänsliga och flamsiga men orädda och trevliga.
 
Dvärgen tyr sig gärna till barnen. Sover hos sonen, hakar på dem när de är ute och grejar på gården osv:)

Det gör vår också! Nu när han varit hos mina föräldrar en tid, så blir han som galen av glädje när han får vara med barnen emellanåt. Han ropar också på barn han möter när mamma är ute med honom.

Han är helt med på att hänga med "ungarna" och han tröttnar aldrig på att vara där de är, och han finner sig i att vara "hund", "pappa", "baby", "lekkompis" eller "varg" - beroende på vilka lekar som leks. ;)
 
Senast ändrad:
När jag var ungefär i din situation (barnen var något äldre) blev det en liten löwchenpojke. Vi tänkte ungefär som du - en hund som gick att jobba lite med, men som ändå skulle gå att hantera för barnen, en bra förstahund i barnfamilj. Löwchen blev då efter många om och men vårt val och det blev rätt för oss.

Vår Ramses fick ett långt liv. Många förändringar skedde under hans livstid - barnen växte upp och blev stora, han blev stallhund, han gick på dagis i flera omgångar varvat med att vara hemmahund, han var tillfälligt omplacerad, kom hem igen och mycket mycket mer - och han tog allt med gott humör. Han var pigg upp i åren, och även om han blev lite döv de sista åren och mot slutet av sitt liv fick en läckande hjärtklaff hade han ett bra och aktivt liv in i det sista. Han fick somna in två dagar innan han skulle ha fyllt 14 år.

Jag rekommenderar löwchen till alla som vill ha en frisk och sund, okomplicerad, rolig och lättsam hund som det går att göra mycket med, men som inte kräver en massa.

Fast de är väldigt små. :crazy:

Läste precis rasstandarden och max 32 cm och sex kilo, det är i mina ögon en pytteliten hund.

Fast det kanske inte är så viktigt, @Björk ?

Men jag skall inte yttra mig. Vår dvärgschnauzer som är maxstorlek för en hane är för mig det minsta jag kan tänka mig. ;) Nu har vi iofs två schnauzrar som vardera är ca 50 cm och 20 kg, och de känns som om de är maxstorlek för mig. Större hund vill jag helst inte ha.

I framtiden blir det nog en foxterrier, kromfhorländer eller liknande. :D (när jag var yngre kunde jag inte tänka mig något mindre än en rottweiler eller schäfer, så jag är på väg att trappa nedåt i storlekarna. Vem vet, en vacker dag så sitter jag där med en papillon? ;) )
 
Bedlingtonterrier - det är väl en typisk terrier? Mina föräldrar har ju haft terriers i många år nu och det är jätteroliga hundar, men alldeles för mycket "ska-bara" och "kommer-sen" och ja, alltför påhittiga för min smak när det gäller att ha hund själv.
Ingen typisk terrier, men visst de är kanske inte de följsammaste av hundar. De har ju trots allt en gnutta vinthund i sig. Men rasen är väldigt mild och barnvänlig.
 
Tja, givetvis måste en hund låta ibland, men just en ras som har mycket skäll (eller än värre; gnäll) i sig vill jag inte ha. Vi bor dock bra; ingen omkring kommer att reta sig på något/några skall då och då (en granne har kennel och de hundarna är i mitt tycke totalt odrägliga; skäller som galningar varje gång vi rör oss i närheten av deras tomt).

Jag kan leva med att en hund låter ibland, ett "voff" eller två om/när de hör att någon kommer känns normalt. Men jag tycker nog att en ras som har mycket skällighet (eller gnällighet) i sig vore lite för jobbigt; jag kommer få lägga en hel del tid på att försöka lära av hunden att skälla då.

Problemet med några av de pigga sällskapsraserna, ffa spetsar och några av vallhundarna, är att de håller en jäkla låda. Som någon skrev om Sheltie så kallas de ofta Skälltie för att de ljudar vid minsta känsloyttring. Inte alla, men många! Det finns folk som hävdar att det är en träningssak, men det är nog inte en lätt träningssak i så fall eftersom många misslyckas helt med "håll tyst"-träningen.

Kollat på Welsh springer spaniel? Eller är de för stora? Tibetansk spaniel? Pincher (den stora) är lugnare i tempramentet än dvärgarna.
 
Överlag tycker jag de träffar är vettiga. Lite störningskänsliga och flamsiga men orädda och trevliga.
Låter som jag har haft otur då! En fick vi t o m bryta på BPH för den kunde inte avreagera :(. Ser också ofta pudlar på promenad som går bakom sin ägare med svansen lite mellan benen. Men om dessa har stamtavla eller ej har jag förstås ingen aning om.
 
Bedlingtonterrier - det är väl en typisk terrier? Mina föräldrar har ju haft terriers i många år nu och det är jätteroliga hundar, men alldeles för mycket "ska-bara" och "kommer-sen" och ja, alltför påhittiga för min smak när det gäller att ha hund själv.
Bedlisarna är inte så mycket terrier, inte enligt mig iaf, de är mycket mjukare och enklare. Min bästa vän har en och de tycker att det är den optimala hunden. Deras hund (tik) är lättsam, följer med överallt, inte ett dugg miljökänslig, pigg, gillar att träna om det står på schemat men kräver inget.
Jag har haft terrier, tycker inte den hunden är så terrierlik. Visst har hon åsikter ibland, men hon kan morra lite och sen köper hon vad det är som ska ske (hon morrar oftast när hon blir lyft eller fasthållen, men det är absolut inte alltid).

Det är en väldigt bra ras måste jag säga, nån slags korsning mellan whippet och terrier. Det gör att de är uthålliga, men inte krävande som många terriers.
 
Jag har ju precis upptäckt västgötaspetsen!

Träffade några på Hundmässan i helgen och tyckte dom var himla trevliga. Friska hundar i mindre storlek, utan lång päls/trimpäls och "lagom" aktiveringsbehov.

Lånade en bild från Googles bildsök :)

langstaart-spets.jpg
 
Problemet med några av de pigga sällskapsraserna, ffa spetsar och några av vallhundarna, är att de håller en jäkla låda. Som någon skrev om Sheltie så kallas de ofta Skälltie för att de ljudar vid minsta känsloyttring. Inte alla, men många! Det finns folk som hävdar att det är en träningssak, men det är nog inte en lätt träningssak i så fall eftersom många misslyckas helt med "håll tyst"-träningen.

Kollat på Welsh springer spaniel? Eller är de för stora? Tibetansk spaniel? Pincher (den stora) är lugnare i tempramentet än dvärgarna.
Ja, det är så jag tänker; att det där med att träna bort skällighet går nog i viss omfattning, men har man en ras med mycket sånt i sig så blir det ett JÄ-LA jobb och jag tycker nog inte riktigt man kan "kräva" av en individ med mycket sånt i sig att liksom bli hur tyst som helst....

Nu tittar jag främst inom just gruppen sällskapshundar, inte på vallhundar eller spetsar. För att jag tror att vi där kan hitta en ras som är mest "lagom" för det liv vi kan erbjuda och som passar bäst i familjen. Hade jag bara haft mig själv och mycket mer tid så hade jag nog tittat mest på vallhundsraserna.

Tack för tipsen, ska läsa på lite om de raserna du nämner!
 
På en terrier skala mellan Boston terrier och Tysk jaktterrier är Bedlingtonen betydligt mer Boston.
Boston har ju mina föräldrar. Och han är verkligen knappast alls en terrier (utifrån min erfarenhet av dem) :D snarare en bebis! Jättetrevlig ras, men jag är inte så förtjust i det där med trubbnäsor...
 
Nu tittar jag främst inom just gruppen sällskapshundar, inte på vallhundar eller spetsar. För att jag tror att vi där kan hitta en ras som är mest "lagom" för det liv vi kan erbjuda och som passar bäst i familjen. Hade jag bara haft mig själv och mycket mer tid så hade jag nog tittat mest på vallhundsraserna.

Många spetsar som finsk lapphund och mittelspitz är nog rätt lagom i temperamentet och sheltie och västgötaspets är ju exempel på en vallhundar som mest används som sällskapshund. MEN så är det ljudandet...
 
Boston har ju mina föräldrar. Och han är verkligen knappast alls en terrier (utifrån min erfarenhet av dem) :D snarare en bebis! Jättetrevlig ras, men jag är inte så förtjust i det där med trubbnäsor...
Bedlingtonterrier är knappast terrier heller, uppfattar inte någon likhet med terrier hos dem förutom att dom kan vara lite envisa:) men dom är mjuka tycker jag:) inte alls det där att dom tänder till som en normal terrier.
 
Fast de är väldigt små. :crazy:

Läste precis rasstandarden och max 32 cm och sex kilo, det är i mina ögon en pytteliten hund.

Fast det kanske inte är så viktigt, @Björk ?

Ja de är ungefär som en dvärgschnauzer i storlek. Vår hane var precis 32 cm och vägde c:a 7 kg när han var fullt aktiv, något mindre på ålderns höst. Tikarna är mindre än hanarna som i de flesta raser. Det är så olika vad man tycker är en lagom storlek på en hund.. numera har jag beauceron :)
 
@Björk, jag tror inte alls att du behöver stryka sheltie från listan. Alla är inte hopplöst skälliga, och hittar du en vettig uppfödare som bryr sig om mentalitet (och var noga här!) och inte bara vackra prisrosetter på utställning så har du en jättekäck kompis som är med på allt som familj och barn hittar på. Det finns kennlar som avlar mer mot agility än utställning, och de hundarna är verkligen skojiga!

Annars, cocker spaniel? Dansk-svensk gårdshund? Se upp med mentaliteten där dock, en del jag har träffat är väldigt skeptiska mot främmande.
 
Kom på: engelsk staffe? Roliga, käcka, oömma hundar som (många av dem) är väldigt roliga att träna med! Barnkära och relativt tysta dessutom, har jag fått för mig.
 
@Björk, jag tror inte alls att du behöver stryka sheltie från listan. Alla är inte hopplöst skälliga, och hittar du en vettig uppfödare som bryr sig om mentalitet (och var noga här!) och inte bara vackra prisrosetter på utställning så har du en jättekäck kompis som är med på allt som familj och barn hittar på. Det finns kennlar som avlar mer mot agility än utställning, och de hundarna är verkligen skojiga!

Annars, cocker spaniel? Dansk-svensk gårdshund? Se upp med mentaliteten där dock, en del jag har träffat är väldigt skeptiska mot främmande.

Den jag talar mest hund med är min mamma och idag när vi pratade lite om saken sa hon just dansk-svensk gårdshund. Tack för tipsen!
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 473
Senast: Krumben
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vill ge en hund bästa möjliga liv och förutsättningar. Tyvärr blir jag inte klokare på vilken ras som skulle passa bäst. Och kan heller...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
12 355
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 775
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Om sisådär två år känner jag att det kan passa med ett hundköp. Barnen är i mitt tycke tillräckligt stora då.., dvs för att kunna förstå...
2
Svar
29
· Visningar
1 931

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp