Fribelopp CSN

[Stereo]

Jag tycker det där fribeloppet verkar ställa till mer skada än vad det gör nytta. Känns som att jag springer på folk ganska ofta som inte har råd att studera pga att de inte skulle få livet att gå runt. Livssituationen ser så otroligt olika ut för olika människor, att klämma in alla i samma mall blir bara dumt.

Förstår absolut tanken att heltidsstudier bör vara heltidsstudier, men även studiesituationen kan se väldigt olika ut för olika människor. Första året jag pluggade läste jag mycket sådant jag redan kunde väldigt bra, så pass att jag knappt pluggade någonting alls förutom att gå på föreläsningarna ett par dagar i veckan. Var lite surt att inte få ägna fritiden åt att jobba då.

 

[Kaki]

Jag anser att fribeloppet borde bort. Fritt fram för var och en att jobba så mycket man vill utöver studierna. Det märks om studierna blir lidande, då tappar man CSN och får kanske inte jobb när man är klar heller om man inte är duktig på det man "lärt" sig.
Jag tjänade själv för mycket under min studietid, för jag ville inte ta något lån utan jobbade istället lite helg och nätter. Tycker att jag hade väldigt mycket fritid ändå och genomgående bra betyg på mina kurser. Jag fick minskat bidrag för det.
Varför skulle jag straffas för att jag är lättlärd, ambitiös och ville va skuldfri? Bidraget borde vara lika för alla oavsett. Likt barnbidraget. De som behöver mer pengar kan söka bostadsbidrag och sånt annat som är extra. Det hade jag med rätta inte rätt till.

Vill inte staten att minska befolkningens skuldnivå? Detta är en början!

 

[Waikiki]

http://www.csn.se/hogskola/hur-mycket-kan-du-fa/inkomst-fribelopp/1.2568

Fribeloppet räknas per kalenderhalvår vilket gör att man som studerande måste tacka nej till jobb eftersom arbetsgivare tror/kräver att man ska studera 4-5år ha en arbetslivserfarenhet på detsamma ha gjort tusen andra saker under studietiden dessutom som flera har påpekat ligger hyror på ocker nivå för studenter. Dessutom kostar litteraturen jag kom vissa terminer upp i 9000kr.

Jag hade föreläsningar 2-3dagar i vecka 3h/gång. Jag har lätt att ta in saker när jag läser så jag jobbade 2-3dagar i veckan just för att jag orkade och för att jag ville få arbetslivserfarenheten. Inom min jobbkategori är det upp till 400 sökande per jobb hur är tanken att man ska sticka ut om man inte har gjort något extra?

Varför ska inte studenter bli belönade för det arbetet de gör? Bidraget är en sån liten del av summan man får du betalar ränta på lånet som måste betalas tillbaka.

Dygnet har många timmar och som student lär man sig att disponera alla timmarna.

 

[Kaki]

http://www.csn.se/hogskola/hur-mycket-kan-du-fa/inkomst-fribelopp/1.2568

Fribeloppet räknas per kalenderhalvår vilket gör att man som studerande måste tacka nej till jobb eftersom arbetsgivare tror/kräver att man ska studera 4-5år ha en arbetslivserfarenhet på detsamma ha gjort tusen andra saker under studietiden dessutom som flera har påpekat ligger hyror på ocker nivå för studenter. Dessutom kostar litteraturen jag kom vissa terminer upp i 9000kr.

Jag hade föreläsningar 2-3dagar i vecka 3h/gång. Jag har lätt att ta in saker när jag läser så jag jobbade 2-3dagar i veckan just för att jag orkade och för att jag ville få arbetslivserfarenheten. Inom min jobbkategori är det upp till 400 sökande per jobb hur är tanken att man ska sticka ut om man inte har gjort något extra?

Varför ska inte studenter bli belönade för det arbetet de gör? Bidraget är en sån liten del av summan man får du betalar ränta på lånet som måste betalas tillbaka.

Dygnet har många timmar och som student lär man sig att disponera alla timmarna.

Hade jag inte jobbat så hade jag ändå inte lagt fler timmar på studierna.... Man pluggar tills man lärt sig, sen räcker det ju! Jag hade kunnat festa mycket mer istället iofs, men det lockade inte mig att vara full på vardagar.

 

[Sassy]

Jag hade föreläsningar 2-3dagar i vecka 3h/gång.

Det där är ju ett solklart fall av en utbildning som de facto inte är heltid.

När jag pluggade krävde helfarts ingenjörsstudier 8-15 i skolan 5 dagar i veckan, och sen pluggande, inlämningar och labbar utöver det. Vi la i snitt 60h/vecka under tyngre kurser(vilket också var vad som uttalat förväntades från skolans håll).

Det året jag läste en samhällsvetenskaplig utbildning krävde samma officiella studietakt 6 h föreläsning plus 3-4 h egna studier per vecka. Det är ett grovt systemfel.

 

[Kaki]

Det där är ju ett solklart fall av en utbildning som de facto inte är heltid.

När jag pluggade krävde helfarts ingenjörsstudier 8-15 i skolan 5 dagar i veckan, och sen pluggande, inlämningar och labbar utöver det. Vi la i snitt 60h/vecka under tyngre kurser(vilket också var vad som uttalat förväntades från skolans håll).

Det året jag läste en samhällsvetenskaplig utbildning krävde samma officiella studietakt 6 h föreläsning plus 3-4 h egna studier per vecka. Det är ett grovt systemfel.

Grovt systemfel i vissa fall. Mycket eget ansvar och egen läsning i vissa fall. Men inte studenternas fel. Och då borde inte studenterna på den samhällsvetenskapliga utbildningen drabbas. Om de nu har tid att jobba så är väl det toppenbra! Istället för att hänga på stan och skaffa sig olater.

 

[Thaliaste]

Jag ser inte studiemedel som en belöning för tagna poäng (och jag är inte heller för en studielön). Jag ser studiemedel som ett system som ska möjliggöra för medborgarna att studera. Jag ser inte heller studiemedelsystemet främst ur ett rättviseperspektiv sett från en specifik individ (får Stina ska jag också ha), utan före det värderar jag högre att utforma ett välfärdssystem som styr mot det vi vill. Precis som att sjukförsäkringssystemet och a-akassesystemet ska möjliggöra att säkra en inkomst trots sjukdom eller arbetslöshet, men stimulera till arbete, tycker jag att studiemedelssystemet ska möjiggöra att studera och stimulera till arbete efter studierna. Att jobba medan man pluggar är bra för de som kan, men det är inte det systemet ska styra mot. Jag vill att:

1. Alla som vill kan skaffa sig en utbildning.
2. Det ska inte vara beroende på föräldrarnas plånbok om man kan skaffa sig en utbildning eller inte.
3. Man ska kunna utbilda sig utan att behöva arbeta samtidigt. En möjlighet att arbeta, men inte ett måste.

Redan idag är det tyvärr många studenter på utbildningar som kräver liten studieinsats, som inte vill ha mer undervisning och uppgifter för "då hinner de inte med sitt jobb". Jag skulle hellre se ett mer kvalitativt utbildningssystem där de som tycker att utbildningen är lätt kan få förkovra sig mer och därmed får mer kunskaper och/eller ett mer flexibelt utbildningssystem där de som inte behöver lägga så mycket tid på studierna kan parallelläsa kurser mer och därmed bli klar med sin utbildning snabbare. En treårig utbildning kan då göras klart på två år istället, och studenterna kan komma ut i sitt kvalificerade arbete tidigare istället för att plugga och ha ett extrajobb vid sidan ett år extra. Dvs de som tycker att utbildningen är för slapp/lätt kan få läsa den snabbare och de som behöver mer tid kan få läsa på normaltid, och behovet att jobba för att man har för mycket fritid som heltidsstuderande minskar.

 

[LadyCovergirl]

Självklart finns det ju jobb och studier som är lätta att kombinera, det tror jag inte någon har något annat att säga om. Problemet med att utforma ett system som normaliserar att arbeta mer än halvtid samtidigt som man pluggar är att det riskerar att det blir standard att man ska arbeta för att finansiera sin studietid. Det finns fördelar och nackdelar men båda systemen, och jag vill ha mer fokus på utbildningen under studietiden och inte mindre. Det tycker jag är viktigare, eftersom jag ser det som ett större problem i utbildningssystemet än att en person som redan arbetar mycket och får lön för det tycker att det är orättvist att hen inte får ut mer pengar från systemet, där den allra största delen dessutom ändå ska betalas tillbaka.

Det är redan idag nödvändigt att i många större städer jobba alternativt ha en annan sidoinkomst för att upprätthålla en rimlig levandsstandard. Eller tror du att 9-10 000 kronor per månad nio månader per år räcker särskilt långt?

Det är fritt fram för person B att göra samma val som person A om hen vill. Troligtvis ser person B att det gynnar hen att få pengar in på kontot och få arbetslivserfarenhet och referenser, ifall person B väljer det valet.

Jag ser det som högst orimligt att den ena får möjlighet att låna förmånligt och den andra inte. Båda personerna studerar samma program och lika hög studietakt.

 

[grodan21]

Jag läste också till ingenjör, nog ett av de enklare programmen. Men vi hade föreläsningar i snitt 4 timmar per dag. Skiter den studerande att gå på dem är det inte mitt problem, men det blir mitt problem när en gruppmedlem inte kan komma för att den skall jobba när det skall göras grupparbete. Det samma gäller dem som bor långt från universitet och inte vill åka till universitet för att det är för långt... Visst mycket arbete går att göra på distans, men ibland måste man faktiskt träffas och prata om hur man skall göras.

Sen tänker jag på en kurs jag läste i matte, där läraren första föreläsningen sa att en av tre brukar klarar kursen på första tentan.

 

[Manji]

Som student mellan 2011-2014 var jag med om två höjningar vill jag minnas. Endast positivt tycker jag.

Men är det verkligen så vi vill hade det? Är det inte meningen att universitetsstudier skall vara 100% sysselsättning? Att om man jobbar för mycket inte kan ta till sig utbildning på ett bra sätt?

Ja, det är så jag som student ville ha det. Studier är uträknade som 100% sysselsättning men vad tycker du man ska göra med studenter som lär sig snabbt? Som bearbetar information och producerar text som en löpeld? Ska vi öka studegraden till 170-250% för att "tvinga" dom till att behöva spendera 40h/veckan med studier?

Vad ska du göra med alla som då inte har lika lätt för att lära? Ska dom behöva välja deltidsstudier för att orka med och då endast få ut deltid på studiemedel?

Jag jobbade minst 50% genom hela min studietid. Jag presterade och tog till mig av utbildningen. Att arbeta under min studietid gav mig detta:

1. Möjligheten att kunna bibehålla en ekonomisk och levnadsmässig standard som jag trivs med.
2. 28 betalda semesterdagar som jag kunde ta ut medans mina studentvänner var tvungen att jobba häcken av sig under studieuppehållet.
3. Tog mig inte mer än ett par dagar efter examen innan jag skakade hand om ett jobb i rätt yrke, dels tack vare mitt dåvarande jobb. Du vet "har man ett jobb är det lättare att få ett jobb".

Det är så förlegat att se på studier som något man ska "sitta av tid" för om man råkar hinna färdigt före andra. Det är anledningen till varför jag ständigt låg på 30% frånvaro i gymnasiet, fick ständigt bannor istället för beröm för hur jag räknade ut vilka lektioner jag kunde missa per vecka för att inte förlora mitt studiebidrag. För mig var skoltid ointressant; säg vad jag ska göra, lära mig och när jag ska bevisa att jag uppnått kraven.

Det är ju ändå våra skattepengar som betalar för utbildningarna! Visst bidrar dom jobbar även med att betala skatt, Jag känner att kan man princip jobba heltid och studera heltid samtidigt är något fel, att vi då måste börja fundera på hur våra utbildningar ser ut. Det kommer även hela tiden rapporter om att vi tappar kunskapsmässigt mot andra länder.

Precis, det är ju den där lilla detaljen

Och nu betalar jag ännu mer skatt. Och snart ytterligare mer skatt. Det bara rinner skattepengar ur mig.

Om jag spegelvänder ditt resonemang:
Det är fel att heltidsarbetande människor kan ha en häst i tävlingskondition, för det indikerar att man inte presterat nog på jobbet om man har tid och ork att hålla igång en häst. Och rapporter visar ju på att svenskarnas produktivitet inte ökat i takt med lönerna.

 

[Thaliaste]

Det är redan idag nödvändigt att i många större städer jobba alternativt ha en annan sidoinkomst för att upprätthålla en rimlig levandsstandard. Eller tror du att 9-10 000 kronor per månad nio månader per år räcker särskilt långt?

Jag ser det som högst orimligt att den ena får möjlighet att låna förmånligt och den andra inte. Båda personerna studerar samma program och lika hög studietakt.

De pengarna räcker för många, det beror ju på vad man lägger i begreppet "rimlig" för en själv och vad av det skattesystemet ska finansiera. Förutom studiemedlet (99 480 kr/år för 40 v/år, skattefritt) får man ju tjäna 172 400 (om 40 v studiemedel) innan skatt. Det ger 237 000 kr/år (räknat på genomsnittlig skatt ~20%, efter jobbskatteavdrag), dvs 19 750/mån i genomsnitt, efter skatt. Utöver det finns det olika typer av tillägg att söka, t ex om man har barn eller är över 25 och har arbetat innan man pluggar. Jag har full förståelse för att många har levnadskostnader som ligger över den summan, men frågan är om det är där skattepengarna ska läggas. Jag förstår ert argument att det handlar om rättvisa, om någon annan får pengar så borde ni också få samma pengar, men jag vill hellre lägga pengarna på att höja studiemedlet så att fler av de som inte kan arbeta extra lika mycket som er, kan ta steget att studera överhuvudtaget. Ur ett samhällsperspektiv tycker jag att skattebetalarnas pengar gör större samhällsnytta där, än att ges till dem som uppenbarligen klarar att både plugga heltid och arbeta mer än halvtid.

Förutom det att jag inte vill normalisera ytterligare att det ska vara norm att arbeta mycket vid sidan av, för att ha möjlighet att plugga. Att bostäder är dyra och/eller omöjliga att få tag på borde löses inte med högre krav på att arbeta för att finansiera sina studier.

 

[MidnightSoul]

Jag började fundera efter jag hörde igår på radion om att moderaterna, tror jag det var vill höja fribeloppet för studenter på universitet från dagens 170 000:- per år till 200 000:-. Men är det verkligen så vi vill hade det? Är det inte meningen att universitetsstudier skall vara 100% sysselsättning? Att om man jobbar för mycket inte kan ta till sig utbildning på ett bra sätt? Det är ju ändå våra skattepengar som betalar för utbildningarna! Visst bidrar dom jobbar även med att betala skatt, Jag känner att kan man princip jobba heltid och studera heltid samtidigt är något fel, att vi då måste börja fundera på hur våra utbildningar ser ut. Det kommer även hela tiden rapporter om att vi tappar kunskapsmässigt mot andra länder.

Därför undrar jag vad ni tycker i frågan!

Jag tycker det handlar mycket om eget ansvar. Klarar man inte av att jobba å plugga samtidigt så ska man låta bli. Klarar man av det så why not? Du får bättre ekonomi du betalar skatt etc.

Å 30 tusen mer per halvår? Det är ärligt talat inte mycke. Jag fick ut 8 nånting efter skatt när jag jobbade extra i butik, det involverade 2 st 4 timmars pass mellan 4-8 på kvällen å en lördag eller söndag i veckan.

 

[Manji]

De pengarna räcker för många, det beror ju på vad man lägger i begreppet "rimlig" för en själv och vad av det skattesystemet ska finansiera. Förutom studiemedlet (99 480 kr/år för 40 v/år, skattefritt) får man ju tjäna 172 400 (om 40 v studiemedel) innan skatt. Det ger 237 000 kr/år (räknat på genomsnittlig skatt ~20%, efter jobbskatteavdrag), dvs 19 750/mån i genomsnitt, efter skatt. Utöver det finns det olika typer av tillägg att söka, t ex om man har barn eller är över 25 och har arbetat innan man pluggar. Jag har full förståelse för att många har levnadskostnader som ligger över den summan, men frågan är om det är där skattepengarna ska läggas. Jag förstår ert argument att det handlar om rättvisa, om någon annan får pengar så borde ni också få samma pengar, men jag vill hellre lägga pengarna på att höja studiemedlet så att fler av de som inte kan arbeta extra lika mycket som er, kan ta steget att studera överhuvudtaget. Ur ett samhällsperspektiv tycker jag att skattebetalarnas pengar gör större samhällsnytta där, än att ges till dem som uppenbarligen klarar att både plugga heltid och arbeta mer än halvtid.

Förutom det att jag inte vill normalisera ytterligare att det ska vara norm att arbeta mycket vid sidan av, för att ha möjlighet att plugga. Att bostäder är dyra och/eller omöjliga att få tag på borde löses inte med högre krav på att arbeta för att finansiera sina studier.

Nu buntar du ihop lån och bidrag i ett.

Bidraget ligger på 28 280 kr/året. Lånet är på 71 200 kr, vilket som tidigare sagt i tråden, måste betala tillbaka tillsammans med ränta och avgifter. Kommer du här och påstår att du som skattebetalare betalar för mitt lån så vill jag gärna veta vem jag ska skicka inbetalningsuppgifterna till, för här har jag gått och amorterat och betalat ränta som en idiot helt själv?!

Bryt för all del ut bidraget från studiemedlet så att detta kan sökas separat och ta bort fribeloppet för lånet, det vore ju faktiskt en förträfflig ide tycker jag så här en lördag.

 

[glittra]

Jag tycker att det är ett problem att många kurser och program som i teorin ska vara på helfart inte är det i praktiken (ej heller för de som behöver mer tid på sig för att ta in kunskap).

Ofta handlar det om samhällsvetenskap och humaniora där min uppfattning är att det jämfört med till exempel de tekniska utbildningarna inte finns alls samma resurser för lärarledda föreläsningar, seminarier etc.

Varför man ska blanda ihop den här frågan med höjt fribelopp förstår jag dock inte alls? När jag läste var fribeloppet jättelågt vilket kunde ställa till det även för de som bara jobbade på loven. Jag tror att ett högt fribelopp och bibehållen nivå på lån och bidrag möjliggör för fler att studera vidare.

 

[Singoalla]

Jag tycker det är väldigt svårt att föra en diskussion om huruvida utbildningen är heltid eller inte, i och med att det givetvis är individuellt. Jag har studerat snart fem år, läser sista terminen i höst. Givetvis kanske studierna är lite enklare för mig än för min kurskompis som kommer direkt från gymnasiet. Vissa behöver kämpa, andra har det enklare. Jag kämpade mina första år och jobbade inte så mycket då. Sen är vi på universitetet tre halvdagar i veckan, det innebär också att det är mestadels självstudier.

Gällande fribelopp är jag kluven, det handlar ju om att staten inte är gjord av pengar och bidrag ska gå till dem som behöver. Eftersom jag haft ett uppehåll i mina studier och arbetat heltid så har jag både rätt till ett högre lån än standard och jag har också ett högre fribelopp. Det innebär att jag får 13 000:- av CSN varje månad och tjänar 16 000:- där jag får ut ca 12 000:- efter skatt. Det innebär alltså att jag har 25 000:- netto varje månad. Så då är frågan, ska 2800:- bidrag varje månad verkligen gå till mig då? Samtidigt så hade jag förmodligen inte gått tillbaka till universitetet och tagit en till examen om det var så att jag visste att jag enbart skulle få 9 900:- av CSN och fribeloppet fortfarande hade varit så lågt som för några år sedan. Med andra ord uppmanar det ju till utbildning och kanske får fler att utbilda sig. Tricky one.

 

[LadyCovergirl]

De pengarna räcker för många, det beror ju på vad man lägger i begreppet "rimlig" för en själv och vad av det skattesystemet ska finansiera. Förutom studiemedlet (99 480 kr/år för 40 v/år, skattefritt) får man ju tjäna 172 400 (om 40 v studiemedel) innan skatt. Det ger 237 000 kr/år (räknat på genomsnittlig skatt ~20%, efter jobbskatteavdrag), dvs 19 750/mån i genomsnitt, efter skatt. Utöver det finns det olika typer av tillägg att söka, t ex om man har barn eller är över 25 och har arbetat innan man pluggar. Jag har full förståelse för att många har levnadskostnader som ligger över den summan, men frågan är om det är där skattepengarna ska läggas. Jag förstår ert argument att det handlar om rättvisa, om någon annan får pengar så borde ni också få samma pengar, men jag vill hellre lägga pengarna på att höja studiemedlet så att fler av de som inte kan arbeta extra lika mycket som er, kan ta steget att studera överhuvudtaget. Ur ett samhällsperspektiv tycker jag att skattebetalarnas pengar gör större samhällsnytta där, än att ges till dem som uppenbarligen klarar att både plugga heltid och arbeta mer än halvtid.

Förutom det att jag inte vill normalisera ytterligare att det ska vara norm att arbeta mycket vid sidan av, för att ha möjlighet att plugga. Att bostäder är dyra och/eller omöjliga att få tag på borde löses inte med högre krav på att arbeta för att finansiera sina studier.

Tämligen ofta görs det statistiska uträkningar på hur det går att klara sig på studiemedel. Här har du ett exempel på att studenter generellt sett går back varje månad.
Alltså är det inte ovanligt att studenter måste jobba extra alternativt ha andra pengar att ta av.
I den uträkningen ligger dessutom hyran rätt lågt när det gäller studenter i större städer. Dessutom är inte glasögon eller hälso- och sjukvård inräknat i summan. (Inte heller "onödigheter" som bl.a. alkohol, tobak eller övriga resor.)

Gällande tilläggsbidrag för föräldrar så ligger det bidraget på den svindlande summan 146 kronor per vecka (ett barn, heltidsstudier). Förvisso generöst med ett extrabidrag men nog förstår jag att det finns föräldrar som faktiskt inte har råd att studera vidare.

 

[LitetÄpple]

Jag tycker inte att det bara handlar om det ekonomiska, utan även om den allt viktigare arbetslivserfarenheten. Att jobba under studietiden känns, för mig, nästan obligatoriskt om man ska kunna konkurrera om de bättre jobben efter examen. En nyexad student, 23 år gammal, helt utan arbetslivserfarenhet kommer att få det svårt, oavsett hur fina betygen är. Kanske ett sommarjobb eller två i CVt, ofta inte relevant för området man tagit examen inom. Arbetsgivarna efterfrågar inte längre bara en examen, utan också relevant arbetslivserfarenhet.
Av den anledningen kan jag tycka att fribeloppet sätter käppar i hjulet på studenter som vill få den arbetslivserfarenheten under studietiden. Det hindrar oss från att i framtiden kunna tillgodose vad marknaden efterfrågar, men samtidigt tycker jag inte att fribeloppet idag är orealistiskt lågt. Visst hade jag blivit glad om det höjdes, men 170 000 / år är ju inte pyttelite.
170 000 / 12 = 14 000 kr / månad, och har man fullt CSN på det får man ut runt 20 000 efter skatt, beroende på skattesats. Det är småsummor, visst, men det ska vara fullt tillräckligt att överleva på, barn eller inte.

 

[Korven]

Tämligen ofta görs det statistiska uträkningar på hur det går att klara sig på studiemedel. Här har du ett exempel på att studenter generellt sett går back varje månad.
Alltså är det inte ovanligt att studenter måste jobba extra alternativt ha andra pengar att ta av.
I den uträkningen ligger dessutom hyran rätt lågt när det gäller studenter i större städer. Dessutom är inte glasögon eller hälso- och sjukvård inräknat i summan. (Inte heller "onödigheter" som bl.a. alkohol, tobak eller övriga resor.)

Gällande tilläggsbidrag för föräldrar så ligger det bidraget på den svindlande summan 146 kronor per vecka (ett barn, heltidsstudier). Förvisso generöst med ett extrabidrag men nog förstår jag att det finns föräldrar som faktiskt inte har råd att studera vidare.

Glöm inte hästen bland onödigheter

 

[detordnarsig]

Jag hade förmodligen inte börjat plugga om jag inte haft möjligheten att jobba extra under studietiden. Och då är har jag jobbat tidigare och är över 25 så jag har haft möjlighet att låna det högre CSN beloppet. Jag har levt under rejält under studiemedelsnivå tidigare och vet att jag skulle klara det, men jag vill inte. Ekonomisk stress tar alldeles för mycket energi för mig.

Att jag väljer att lägga min fritid på arbete anser jag är mitt val, jag vill inte straffas för det genom att få minskat eller inget CSN. Heltid innebär 8h/dag för mig, det finns fortfarande 16 timmar per dygn kvar till mitt förfogande. Jag har (nästan) ingen fast fritidsaktivitet och umgås inte så väldigt mycket med släkt och vänner heller, om jag vill ha mitt jobb som hobby så varför inte?
Jag skulle kanske klarar att jobba så mycket att jag skulle klara mig på bara min lön, men eftersom jag prioriterar skolan så är jag behovsanställd = har inget fast schema kan jag inte förlita mig på någon inkomst från jobbet. Vissa månader har jag dåligt med möjligheter att arbeta, och då är CSN väldigt viktigt för min trygghet.

Dessutom tycker jag att det är utvecklande för mig att fortfarande ha en kontakt med det riktiga arbetslivet även om mitt jobb inte matchar mina studier helt, och inte enbart den "fantasivärld" jag upplever skolan som ibland... Jag är dessutom en sån som får mer gjort om jag har mer att göra, jag planerar och pluggar bättre om jag vet att min tid inte är helt obegränsad.

Att tycka det är orättvist att vissa har ett jobb de tjänar bra på under studietiden, som går bra att kombinera med studier, tycker jag känns småsint. De studenter som har "privata sponsorer" utöver CSN straffas inte, och de betalar ingen skatt på sina privata bidrag... Det gör jag på min lön, som jag tjänar på att prioritera arbete framför fritid.

 

[Mixoman]

Att begränsa möjligheterna till extra inkomst under studietiden är ytterligare en kvinnofälla att se upp för. Det är fler kvinnor än män som studerar vidare på högskolenivå, varför det är så vet jag inte men en gissning är att män är mindre begåvade generellt och har en annan syn på kunskap. Det där med "rättvisa" kan man se på med olika glasögon, jag tycker det är bra att ensamstående kvinnor kan ha möjlighet att plugga vidare tack vare extrainkomst medan barnens fäder för längesen har försvunnit ut i periferin.