"hårda metoden"

[Tippan]

Sv: "hårda metoden"

Då har du gjort ett MH om hunden bara är 1 år. Det är bara du och uppfödaren som avgör vad som är rätt eller fel beteende hos din hund. Det finns ingen mall att följa.

Men det är skillnad på hund som kan avreagera efter skott eller inte. Min äldre hund som jagat och gått jaktprov tittar upp efter skottet, men släpper det sen. En setter som gick provet samtidigt som oss (som inte ens gått praktiskt ens hälften så mycket) tittade också upp mot skottet och började sen att häsja och slutade inte med det utan blev väldans orolig.

Han var inte rädd för själva skottet, men jag anser det inte önskvärt med en hund som inte kan lugna ned sig eller släppa skottet efter ett tag. Då är det någon annanstans det brister och jag anser inte att det har med att göra om de jagat eller inte. Men håller hunden lydnadsmässigt och man inte har problem med det så spelar det väl ingen roll. Men jag kan iaf tänka mig att en sådan hund kan vara väldigt svår att hålla i hand så att säga.

 

[mallan]

Sv: "hårda metoden"

man får ju tänka lite ur hundens perspektiv. hur kul är det att bli bestraffad när man inte fattar..
det är väl ungefär som om du ska lära dig kinesiska och när du inte fattar skriker dom eller slår dig. känner du dig då motiverad att fortsätta lära dig kinesiska?
Man ser ju på hundarna som tränas men sk. "hårda metoder" hur de går i hukande ställning bredvid sin förare och flåsar,och när hunden går "fel" rycker föraren ordentligt i kedjan eller ruskar om den ordentligt i nackskinnet,ryter och frågar vad i helvete hunden sysslar med? det är verkligen inte roligt att se...
men visst,alla vägar leder väl någon gång till Rom,så att säga...

 

[vargen]

Sv: "hårda metoden"

Vad 17 är "hårda metoden"???

 

[Snurrfian]

Sv: "hårda metoden"

Då har du gjort ett MH om hunden bara är 1 år. Det är bara du och uppfödaren som avgör vad som är rätt eller fel beteende hos din hund. Det finns ingen mall att följa.

Men det är skillnad på hund som kan avreagera efter skott eller inte. Min äldre hund som jagat och gått jaktprov tittar upp efter skottet, men släpper det sen. En setter som gick provet samtidigt som oss (som inte ens gått praktiskt ens hälften så mycket) tittade också upp mot skottet och började sen att häsja och slutade inte med det utan blev väldans orolig.

Han var inte rädd för själva skottet, men jag anser det inte önskvärt med en hund som inte kan lugna ned sig eller släppa skottet efter ett tag. Då är det någon annanstans det brister och jag anser inte att det har med att göra om de jagat eller inte. Men håller hunden lydnadsmässigt och man inte har problem med det så spelar det väl ingen roll. Men jag kan iaf tänka mig att en sådan hund kan vara väldigt svår att hålla i hand så att säga.

Jag var tvungen att kolla upp våra papper och det här var alltså ett prov vi gick som tvååring. Jag är något förvirrad... MH testet gick jag med honom och det andra gick husse med honom.
Han blir alltså inte stressad vid skottet men fullt fokuserad på husse och väntade på komando, och det är inga problem med lydnaden, han vill bara inte leka... Han är inte särskilt intresserad av kamplekar i "vanliga" fall heller.
Det enda som kändes negativit vid det sista testet var att testledaren och öv som var där tyckte att han borde leka mera... Men som sagt vi ser inga problem med honom rent mentalt, förutom att han är skarp vid byte och vem som helst kan inte/har inte vågat gå fram till honom vid fallet djur. Men de som är med och jagar regelbundet med honom har inga som helst problem så jag anser snarare att det är hundovana från de andra...
Uppfödaren är väldigt nöjd med honom och oss, det enda som hon tycker är synd är att vi inte har ställt ut honom, men det talade vi om redan när vi var intresserade av honom som valp så det är egentligen inga större problem. Jag har även sagt att hon gärna får ställa ut honom om hon vill få en bedömning men än så länge har hon inte ansett det tillräckligt intressant.

Men som jag har skrivit i en annan tråd så är han väldigt uppletande efter skott och har svårt att släppa när han inte hittar "byte"... Vilket har ställt till problem ibland, men det har jag skrivit om förut och fått en hel del bra tips!

 

[GaurdianAngel]

Sv: "hårda metoden"

Kul att du tar upp ämnet G.A, jag tänkte starta en tråd om detta för ett par månader sedan men det blev aldrig av.

Kan tyvärr inte ta åt mig av äran. Det är Sannis som tagit upp tråden.

Men det är ett stort och mycket intressant ämne. Dock tror jag att det blir svårt att diskutera, då alla har sin egen syn på vad som är hårt respektive mjukt.

Ska försöka svara när jag har bättre med tid.

 

[julia_v]

Sv: "hårda metoden"

Ja, jag försöker väl att lära in moment och saker genom att
använda mig av positiv belöning, genom att belöna hunden
när den gör rätt. Jag lär även in så tidigt som möjligt
ett nej, nej betyder gör inte så, eller sluta upp med det du gör.

Jag kan även förstärka nejet genom att kanske höja rösten eller
nypa till i örat eller ett litet ryck i kopllet, hunden ska alltså lära sig
att nej, betyder nej och lyssnar man inte så kan det vara lite obehagligt. (så fungerar det ju även hundar i mellan, varna först)

Tiken jag har ( sex månader schäfer) är en VÄLDIGT samarbetsvillig
hund, en hund som VILL göra rätt, hon vill jobba, och hon gör
om saker som hon får belöning/utdelning för.Hon är lär sig även enormt fort! I själva träningen med henne ( ska köra IPO med henne
så småningom), den lydnaden vi tränar så behöver jag sällan/aldrlig
korrigera ngt hårdare än säga nej, beröm när hon gör rätt.
Och får hon utdelning så gör hon oftast om det igen.( självinlärning)

Men hon kan vara skällig på andra hundar, där kan jag säga ifrån ordentlig, genom ett nej som jag även ibland förstärker
med att nypa till i örat el rycka tag i kopplet.
Jag använder mig ALLTID av nej.

Hanen därimot är av en helt annan typ, han är självständig,
dominant, och inte så samarbetsvillig ( även han schäfer, 3,5 år)
Honom får man vara lite "hårdare" mot, ryta till ordentligt osv.

Men han behöver lite mer uppmuntran i lydnaden än henne, han kan lika väl skita i det då, om det inte passar han..
Så där får man jobba mer själv för att få han att vilja samarbeta,
när han väl gör det så är han en väldigt rolig hund att jobba med.
Men han lämpar sig bäst egentligen till arbete där han får arbeta
själv ( spår, sök osv).

Han är även väldigt svårkorrigerad i vissa lägen, han kan låsa upp sig
på en del saker tex släppande av kamptrasa/boll, den är väldigt
bra att ha när man tränar han, för han gillar den verkligen
men får ibland för sig att VÄGRA släppa..Där har vi testat
diverse metoder, och tror nu att vi är på rätt väg.
Men att ta tag i han i et sådant tillfälle, är ingen ide, för han svarar upp direkt och kampen är ett faktum. ( den vinner man sällan, och jag ser heller ingen anledning till att brottas med en hund)

Han är en svår hund, enormt stönig och inte alltid så rolig, men när han väl
är det så är han väldigt rolig att jobba med!

Nu svamlar jag på, men det jag ville säga är väl att jag
använder mig av "mjuka" metoder för att lära in och träna, men korrigerar när det behövs
och det skulle jag göra vilken hund jag än arbetade med, men olika
"hårt"..om ni fattar

 

[lady_vip]

Sv: "hårda metoden"

Som du skriver är det hårda att tvinga hunden till lydnad, eftersom det blir obehag när den inte gör som den blir tillsagd, även om den förstår eller ej... Jag ser ingen glädje i det, ungefär lika mycket nytta som jag kan se i ett koppel

Men jag kan inte se något större fel i att ibland ta tag i hunden. Jag har själv en tysk korsning och vet att de är väldigt fysiska som ras och inte är rädda för konflikt. Jag undviker alltid konflikt i största möjliga mån, men jag tvekar inte om hon nu vill disskutera med mig, dock vet jag att jag alltid vinner, jag hade aldrig gett mig in i det med en hund som jag kanske är rädd för.

Min unghund har jag haft problem med länge eftersom hon har blivit attackerad på appelplan och därför är osäker på plan. Dock har hon mognat och jag har tränat allt möjligt på denna plan. Ändå reste hon sig upp på platsliggning så fort jag lämnade henne, var det än var nånstans, hur jag än tränade henne. Skulle jag göra inkallning eller ställande så stod hon snällt kvar... Kom fram till att det var någon fixidé eller test (hon har börjat lite smått att ifrågasätta).
Så när vi tränade nästföljande gång efter månader av traggande med "nej", börja om, små avstånd osv så när hon reste sig gick jag ordlöst fram och nep henne snabbt i örat... Sedan dess har hon legat ner med nöje. Hon ligger iofs lätt, men hon ligger och jag tror att det var för att jag satte en gräns där, som hon hade överskridit.

Förr bankade de ner hunden, klart det var lättare, men hur gott funkade samarbetet egentligen...?

//E

 

[Milosari]

Sv: "hårda metoden"

jag ska försöka svara utan att svamla iväg för mycket...

vad som är hård och mjuk träning är upp till var och en att avgöra. så vitt jag vet finns det ingen definition. men man kan säga att hård träning utgår från negativ förstärkning och mjuk träning från positiv. någon som inte håller med? hojta till! skitintressant att diskutera!

på en bra, hyfsat hård men förig hund spelar det ingen roll vilken metod du använder för slutresultatet. anledningen till varför hunden lyder kanske skiljer sig åt, men hunden lyder och utför önskade beteenden. skillnaderna tror jag syns mycket tydligare när det handlar om hundar som inte är så bra mentalt. en sådan hund kan bli förkrossad över negativa handlingar från föraren och får svårt med förtroendet och arbetslusten av en aldrig så liten bestraffning (obehag, korrigering eller vad man nu vill kalla det). det var dessa hundar som klassades som "mentalt instabila" och ofta avlivades förr i tiden. men de hade kanske blivit superhundar med en träning baserat på positiv förstärkning.

hur duktig föraren är spelar också stor roll. timing är a och o i all träning av djur, men det är få människor som har känslan för timing medfött. att använda sig av till största delen negativ förstärkning kan ge ett otrevligt resultat eftersom hunden aldrig vet när bestraffningen (obehaget, korrigeringen osv) kommer. en skicklig förare bestraffar alltid vid samma tidpunkt och ger hunden en chans att göra rätt och alltså slippa bestraffningen. att ge belöning vid fel tidpunkt kan naturligtvis också vara förvirrande, men där är det värsta som kan hända att alla resultat uteblir.

 

[Sannis]

Sv: "hårda metoden"

Har vart på olika hund forum och kollat vad folk diskutteratom den hårda metoden. Och dom flesta tycker tt barbro börjesson kör med den hårdare metoden.
När min hund drar så dra jag till och går åt motsata håll. använder kedja på han när han glömmt av sin plats i floken.
Om ja säger Sitt och mn hund inte sättr sig så säger jag sitt med bestämd röst samtidigt visa jag hur han ska göra genom at dra lite ibaken. Tycker ni att det här är en hård metod?

 

[Tippan]

Sv: "hårda metoden"

Det blir lite förvirrande att säga MH test MH= Mentalbeskrivning. Och det är bara beskrivningen. Mentaltest är ju typ samma prov, men det görs när hunden är 2-4 år och där får du poäng efter hunden egenskaper. -/+ 1-3.

Som jag förstod det har ni alltså gjort både MH och MT? Vad fick han på skottet då? Om ni gjort MT, vad fick han på social kamplust och nervkonstitution. Det här frågar jag bara för att jag är nyfiken alltså

 

[NeonPrinsessa]

Sv: "hårda metoden"

Nu har ju inte jag någon som helst aning vad ni exakt menar med "hårda" och "mjuka" metoden, så jag har ingen aning om vilken metod jag använder i era ögon, så att säga :smirk: ...men jag kan försöka beskriva hur jag hanterar min hundar.
Jag är konsekvent, bestämd och bestraffar mest med rösten, men visst har det hänt att jag har fått lov att ta tag i min lilla hårboll några gånger då han blivigt alltför kaxig mot mej.
Visst, nu är ju inte Elliot (som jag haft sen han va 9 v.) inte världens ängel, han är lite speciell i huvudet och tycker typ bara om mej och Mattias riktigt mycket, de flesta andra är han lite knepig med, menmen, det får jag leva med. Men annars så är han en väldigt följsam, nyfiken och harmonisk hund.
Mimmi (min andra hund, Elliots mamma), har jag ej uppfostrat eftersom jag har tagit över henne från uppfödaren för ca 4 månader sedan och hon redan är 6 år och "färdiguppfostrad". Men uppfödaren har i princip samma uppfostringsfilosofi som mej så hon är väldigt lätt att ha att göra med.

Både Elliot och Mimmi är Pomeranians (fd. Dvärgspets), och väger typ 2,5 resp. 3 kg, så man behöver ju inte ta i sådär överdrivet mycket om dom är kaxiga...hehe

 

[Milosari]

Sv: "hårda metoden"

ja, jag tycker att din metod är hård (men för den sakens skull inte felaktig!). jag hade istället ökat hundens motivation att göra som jag vill. när det gäller ryck i kopplet ska man alltid vara försiktig med tanke på skaderisken, men det vet du säkert redan.

är det en vuxen hund och du säger sitt i en vardagssituation och hunden skiter i det för att den är upptagen med annat tycker inte jag att det är hårt att "hjälpa" hunden att sätta sig.

hur barbros metod ser ut vet jag inte, jag har sett för lite för att kunna uttala mig.

 

[Sannis]

Sv: "hårda metoden"

okej. Jo ja vet att det kan skada min hund. men vet att om jag inte får han att gå hyffsat i kopplet kan han skadda många fler då han vbäger runt 55 kg och är lite att hålla i. Vi har provat med att stanna visst han komemr till mig men efter 10 sekunder drar han igen och om det då kommer en hund på andra sidan kan han ju lika gärna dra omkull mig. Men nu vet jag exakt när han dra så jag slipper att bli omkull dragen i alal fall.

 

[GaurdianAngel]

Sv: "hårda metoden"

hur barbros metod ser ut vet jag inte, jag har sett för lite för att kunna uttala mig.

Man ska tydligen kunna gå in på Tv4 och se avsnitt från hennes program i Go´kväll.

Själv har jag bara sett ett fåtal "fall" där hon tränat hundar och kan säga att jag inte gillar hennes metoder.

 

[lady_vip]

Sv: "hårda metoden"

Känns lite 70-tal med den metoden...

För att prova alla metoder och utvärdera så gjorde jag ett test i min unghundskurs i höstas, ryck i kopplet var den metod som gav sämst resultat.

Men som sagt, jag är av den typen att om man inte kan ha hunden gående fint lös så tror jag inte heller att man kan ha den fint i koppel...

Barbro Börjessons metoder tycker jag verkar uråldriga, titta på ex Inki Sjösten i stället...

//E

 

[GaurdianAngel]

Sv: "hårda metoden"

Jag anser att det är hundindividen som avgör om ägarens metod är hård eller mjuk. Känner man sin hund så vet man hur man bäst belönar resp. korrigerar den.

Att fysiskt korrigera en hund behöver inte alltid vara värre än att psykiskt korrigera. Allt avgörs av hur hunden tar korrigeringen.

Har själv en tik som är, rättare sagt var, extremt känslig för korrigeringar. Alltså med korrigering menar jag att jag går in och ändrar ett beteende, behöver inte alls betyda att hunden upplever det som negativt. Jag använder ordet korrigering även om det handlar om att jag använder mig av positiv förstärkning.

Min tik var som valp extremt försiktig. Hon frågade om lov för allt! Matte, får jag gå in i köket? Matte, är det ok om jag går bort till stenen och nosar? Matte, det vore roligt att leka med pinnen där borta är det ok?
Det fanns ingen anledning att "fya" henne under hennes valp och unghundstid. Hon gjorde aldrig fel, efter som hon hela tiden frågade om lov. Med detta jobbade jag med oerhört. Jag höjde upp självförtroendet på henne och inbjöd till att hon skulle hitta på djävulskap. Nu har hon självförtroendet och vågar pröva saker. Och i och med det så måste jag även korrigera henne. Dock väldigt sällan. Men för henne behövs inte mkt och jag kör med en variant av "läsa paragrafer". Har hon gjort något fel, så går jag fram till henne och lägger handen under hakan mkt lätt, säger till henne med lugn och mjuk röst att det var dumt gjort. Sedan har vi lite mys och gulleprat innan hon får springa vidare.
Hon skulle aldrig klara att få en fysisk korrigering. Då skulle hon bli väldigt låg och inte våga fortsätta. Till slut skulle jag få en hund som inte vågar pröva på saker och det är ju det vi kämpat för.

Hanen är tvärtom. Han tar oerhört hårt på en psykiskt korrigering där jag går in och talar om att han varit dum eller om jag låser honom ute från flocken. Det är för hårt för honom. Han vill hellre ha ett "nyp i örat" för att sedan få vara med igen.
Det som är väldigt viktigt vid en "bestraffning" är att man inte är långsint. Man korrigerar väldigt snabbt och sedan är man kompisar igen.

Äsch vad tiden går. Nu måste jag rusa. Får fortsätta sedan. Man skulle ju kunna prata om detta hur länge som helst.

 

[Sannis]

Sv: "hårda metoden"

Jag tycker att du skriver välldigt bra om det hära ämnet. Som du förklarar att du gör med din hanne tycker jag är alldeles normalt sen är man ju kompisar igen.

 

[Kassiopeja]

Sv: "hårda metoden"

jag är av den typen att om man inte kan ha hunden gående fint lös så tror jag inte heller att man kan ha den fint i koppel...

Jag kan ha min hund gående hur fint som helst lös, men i koppel..... Tränar med en mix av hårt och mjukt, dvs jag förstärker det positiva, men när jag lärt in något som jag VET att hunden förstår (och japp! jag har koll på hur man testar att hunden verkligen förstår exvis ett kommando.. har kommit på mig själv med femtielva dubbelkommandon som vi nu försöker jobba bort :smirk: ) då kan jag även arbeta med negativ förstärkning.

Eftersom Stella är min första hund så var jag ju väldigt utlämnad till de instruktörer och hundmänniskor som fanns i min omgivning (även om vissa saker kändes självklara från hästeriet och timingen förmodligen är bättre än hos någon som inte alls är van att träna djur). Min valpkursinstruktör var definitivt av den gamla hårda skolan (minus vissa av de grövsta grejjerna) och så även min hundvakt, så för min Boxer har det blivit mycket Bibelläsning och jag la henne även på rygg några gånger som valp. Antingen har jag haft TUR som en tokig när det gäller hennes psyke, eller så funkar många av metoderna bra. Ryck i kopplet däremot (som vi fick lära oss på valpkursen) funkar INTE för fem öre. Nu har jag istället börjat stanna och vänta ut ögonkontakt innan vi tar ett enda steg till och DET funkar, fast det tar TIIIID att sudda bort den tidigare träningens negativa erfarenheter.

Så - jag är socialt hård, men fysiskt mjuk mot min hund. Hon är frimodig och glad och social och väldigt aktiv och tycks inte tagit nån skada av det. Som valp var hon otroligt självständigt och tuff men inte skarp. Nu är hon betydligt mer intresserad av vad matte hittar på. Vet inte om jag kommer göra på samma sätt med nästa, den som lever får se, men jag tror iaf liiite att om man har en tuff hund så kanske det ändå funkar bäst med en mix av metoderna. Däremot tror jag att om man är hård utan att även ta sig tid att verkligen LEKA med sin hund och vara rolig och intressant sällskap för hunden, då får man en trist och ganska lessen fyrbent liten kompis i slutänden.

/JES

 

[Zora]

Sv: "hårda metoden"

Lånar knapp.

Jag fick som tonåring lära mig bestraffningsträning. Nypa öron. vrida om öron, kraftiga ryck i helstyp, halsband direkt bakom öron på den mycket känsliga hörselnerven. Lära hund sitta genom att rycka i halsbandet osv. I mina ögon och öron tråkig träning, och det tar längre tid. Positiv förstärkning ger mycket snabbare respons hos hunden. Självklart kan jag ryta i och är känd för mina snabba skiftningar i röst när jag går med min hund. En vändning för mig var när jag fick kontroll över mig själv och aldrig säger ett kommando med arg röst. Kommer hunden inte på inkallning så är det ett arg "nej" och alltid ett glatt "kom hit" när "nejet" givit önskad effekt och hunden slutat med det han gjorde. Använder inte fysisk bestraffning, nuddar inte hunden. Tror det handlar mycket om att kväsa icke önskvärda beteenden i tid, vi människor är så otroligt långsamma i att upptäcka när saker och ting gått för långt.

Men det jag egentligen skulle skriva var ett boktips: Memea Molins "Inkallning är så mycket mera". Hon skriver där om positiv förstärkning och använder bra beskrivningar på hussar och mattar med deras hundar.

 

[tuaphua]

Sv: "hårda metoden"

Jag vet för lite om "den hårda metoden" för att uttala mig om den.

Min ena hund är väldigt mån om att göra rätt. Hon avgudar mig och gör i stort sett allt jag ber om (dock skiter hon i alla andra :smirk: ). Om hon nu skulle göra fel av någon anledning behöver jag bara säga "Nej" och så slutar hon och kommer och ber om ursäkt och jag visar att jag inte är arg fortfarande. Hon upprepar inte misstaget igen. Hon skulle säkert tåla en hårdare korrigering. Men det finns ju inget skäl till det.

Den andra hunden har väldigt dåligt självförtroende. Och vågar inte göra mkt på egen hand. Så i hennes fall prioriterar jag att hon tar sig för något över huvud taget på egen hand framför små korrigeringar. Jag uppmuntrar henne till att våga saker. Och det börjar bli bättre. Nu har jag börjat korrigera saker. Och det går bra. Även med denna hund behövs inte mkt mer än ett nej. Men hon är lite stressad ofta och svår att fånga uppmärksamheten på ibland. Och då brukade man behöva gå fram till henne och vika upp nosen så man får ögonkontakt och lugnt tala om för henne att det var fel. Nu har hon börjat slappna av lite mer och blivit ganska lätt att få kontakt med.

Jag har 2 Papillon-tikar på vardera 3 år. Jag har haft dem snart 1 år resp 5 mån.