Men när man inte orkar det man vill utöver jobbet? Jag jobbar för att ha råd att ha häst, men när jag inte orkar med hästen försvinner lite av motivationen till att jobba.Man får väl orka hur mycket man vill utöver jobbet? Endel orkar hur mycket som helst, andra mindre osv. Vi är alla olika individer och ingen är den andra lik. Så länge man är nöjd med sitt liv ser inte jag något problem med vad man orkar och inte orkar utöver jobbet.
Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Allt kan inte vara på topp jämnt, det måste finnas dagar som är pest och pina för att vi ska veta när vi har dom bra dagarna, för dom kommer även om det inte känns så ibland.
Men om man får ork efter att ha tvingat iväg sig, då räknas det väl inte som att pressa sig eller har jag fel?
Men om man får ork efter att ha tvingat iväg sig, då räknas det väl inte som att pressa sig eller har jag fel?
Kan nog inte sätta mig in i den situationen, då jag själv gått på autopilot och gått på rutiner när det varit som värst men ändå orkat igenom och ibland få lite mer ork genom t ex ett lyckat ridpass eller dylikt.Det fungerar under en kortare tid men sedan försvinner orken/boosten man får. Det är INTE en behaglig känsla
Så gjorde jag. Hästen var en börda, jag orkade inte, jag tvingade mig för jag hade inget val. När jaggjorde något med henne kändes det bra, men känslan försvann i samma stund jag kom innanför dörren och insåg att jag slösat tid på det medan allt annat fått vänta. Prioritering i sin värsta form, men jag prioriterade ju inte fel heller, utan prioriterade något som gav mig lite mer energi. I slutändan blev det samma i alla fall. Det krävdes energi för att orka med hästen och då fick jag energi som försvann när jag skulle göra allt annat på kortare tid.Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Allt kan inte vara på topp jämnt, det måste finnas dagar som är pest och pina för att vi ska veta när vi har dom bra dagarna, för dom kommer även om det inte känns så ibland.
Jag tror mycket hänger på vad för jobb man har också och hur det är på jobbet. Har själv haft så kallade "skitjobb" där man egentligen knappt orkar med diska, städa, tvätta osv.
Äsch, jag orkar bara jobba 110% kontorsjobb, 25% eget företag, 5 barn och gård med flera fastigheter att sköta.
) med människor och jag är HELT slut när kvällen kommer. Äter ibland en koffeintablett under bilfärden hem för att vara skärpt. Lägger mig tidigt och helgerna startar med en dag när jag gör platt intet.Eller så är det så att dina gamla arbetsförhållanden ligger kvar och du har inte lyckats hämta dig än. Som sagt, jag har börjat komma i min forna form nu, alltså efter tre år.
Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Allt kan inte vara på topp jämnt, det måste finnas dagar som är pest och pina för att vi ska veta när vi har dom bra dagarna, för dom kommer även om det inte känns så ibland.
Var det nödvändigt att svara mig så? Det var väldigt ohövligt. Jag anser den väldigt onödigt då jag tror TS känner bäst själv vad den väljer att lyssna på då denne känner sig själv bäst. Man ska inte förkasta folks olika erfarenheter, bara för att det fungerar för någon betyder inte att det kommer fungera för alla, men det därmed inte sagt att erfarenheten ska döljas.
Men det är väl inget att bli upprörd över? Nån har en annan åsikt bara.
Det verkar dock som om ts är djupare ner i utmattning än en kortare period. Ofta fixar man saker genom att tvinga sig själv och sedan inse att det faktiskt gav energi. Men i ett läge då det går vecka efter vecka efter vecka och man känner samma orkeslöshet så är det dags att se upp. Jag och många med mig har varit i både läge ett och läge två och skillnaden är ganska stor. Som sagt låter det som om ts är i läge två och då hjälper det inte att tvinga sig själv. Man gräver bara ner sig ännu mer då.
