Hur mycket...

Ja..det var nödvändigt att svara på inlägget på det sättet. Sedan är det upp till dig om vill ta det personligt eller bara läsa det som en kommentar till TS, vilket det var. Du såg säkert att jag började inlägget med TS?

Absolut är det viktigt att ta in andras erfarenheter och som jag uppfattade vad du har skrivit i tråden så har du inte kraschat i väggen, du har aldrig tagit helt slut. Jag har det. Jag har gjort hela den resan o vet vad träsket kostar. Läser jag in att en människa är på väg att ta slut, ja då måste jag som medmänniska gå in o säga till att "Stopp, det rådet kan vara ödeläggande". Man kan absolut pressa sig själv lite till MEN det går bara ett tag, sedan går det inte mer. O det är vanligt att det tar åratal att återkomma till tidigare energinivå. Jag hade att göra i x antal år innan jag kom tillbaka till tidigare energinivåer..o allt pga. att jag pressade mig själv lite till.

I all välmening. :)
Men du citerade mig, alltså var svaret riktat till mig även om du syftade på TS och det var det jag reagerade på och fann ohövligt. Istället hade du kunnat skriva ett eget inlägg och citerat TS eftersom du har varit i samma sits som TS istället för att citera mig t ex.
 
Men det är väl inget att bli upprörd över? Nån har en annan åsikt bara.
Jag trodde förstås att man ska respektera varandras åsikter och inte var ohövliga mot dom man inte håller med och citera den personen som budskapet är riktat till så det inte blir fel.
oh.gif
 
Men du citerade mig, alltså var svaret riktat till mig även om du syftade på TS och det var det jag reagerade på och fann ohövligt. Istället hade du kunnat skriva ett eget inlägg och citerat TS eftersom du har varit i samma sits som TS istället för att citera mig t ex.
Och? Du har fått en förklaring! På ett forum blir allt inte som man tänkt alla gånger.
 
Men du citerade mig, alltså var svaret riktat till mig även om du syftade på TS och det var det jag reagerade på och fann ohövligt. Istället hade du kunnat skriva ett eget inlägg och citerat TS eftersom du har varit i samma sits som TS istället för att citera mig t ex.

Men det var ju det du hade skrivit som @Squie ville dementera. Då är det enklast att citera det du skrev och sedan skriva att svaret är till Ts precis som Squie gjorde. Har man ingen egen erfarenhet så kan det faktiskt vara bättre att inte svara alls än att skriva något som är kontraproduktivt för den det berör.
 
Men du citerade mig, alltså var svaret riktat till mig även om du syftade på TS och det var det jag reagerade på och fann ohövligt. Istället hade du kunnat skriva ett eget inlägg och citerat TS eftersom du har varit i samma sits som TS istället för att citera mig t ex.


Fast det var du som sa att "man får tvinga sig själv" och jo, det är farligt om man är nära eller har gått in i väggen.

Då får man tvinga sig själv trots att man inte "orkar". Har själv kommit hem från jobbet och egentligen inte orkat med hästen, men ändå pallrat mig ner till stallet och gjort det jag ska och ofta får jag energi av det, även om jag inte trodde det när jag pallrade mig ner.
Allt kan inte vara på topp jämnt, det måste finnas dagar som är pest och pina för att vi ska veta när vi har dom bra dagarna, för dom kommer även om det inte känns så ibland. :)

Mitt minne är fortfarande skit efter att ha mött den berömda väggen och jag vet inte om jag får tillbaka min hela funktion för jag lever under för mycket stress fortfarande. Jag vet i detalj när det blev för mycket, jag vaknade, TVINGADE mig själv att jobba fast jag känt under natten att något gått sönder. Det är alltigenom en vidrig känsla.
 
Men det var ju det du hade skrivit som @Squie ville dementera. Då är det enklast att citera det du skrev och sedan skriva att svaret är till Ts precis som Squie gjorde. Har man ingen egen erfarenhet så kan det faktiskt vara bättre att inte svara alls än att skriva något som är kontraproduktivt för den det berör.
Vad är det du antyder nu? Att jag inte har egna erfarenheter om att inte orka efter jobb? Är det det du antyder om? Jo, jag har varit i den sitsen och det var det jag skrev, sen att jag inte varit så djupt som varken TS eller den andre jag svara är väl tur för mig, men ska mina erfarenheter förkastas då för de inte är något värda för jag inte varit i exakt samma sits? Är det det du menar? :confused:
 
Vad är det du antyder nu? Att jag inte har egna erfarenheter om att inte orka efter jobb? Är det det du antyder om? Jo, jag har varit i den sitsen och det var det jag skrev, sen att jag inte varit så djupt som varken TS eller den andre jag svara är väl tur för mig, men ska mina erfarenheter förkastas då för de inte är något värda för jag inte varit i exakt samma sits? Är det det du menar? :confused:
Är det inte dags att gå tillbaka till ursprungsfrågan nu istället?
 
Vad är det du antyder nu? Att jag inte har egna erfarenheter om att inte orka efter jobb? Är det det du antyder om? Jo, jag har varit i den sitsen och det var det jag skrev, sen att jag inte varit så djupt som varken TS eller den andre jag svara är väl tur för mig, men ska mina erfarenheter förkastas då för de inte är något värda för jag inte varit i exakt samma sits? Är det det du menar? :confused:

Om man så trött som Ts så är man nära väggen. Då ska man inte pressa sig eller tvinga sig till att göra något. Förstår man inte det så kan det vara bättre att inte svara alls. En fullt frisk människa med en lite för stor latmask på ryggen kan behöva tvinga sig själv att ta tag i saker och ting men det är långt emellan att må som Ts gör och att ha en lite för stor latmask som bihang. Eftersom ditt svar är så kontraproduktivt så nej, i det här fallet är faktiskt inte dina erfarenheter så mycket värda utan blir istället ytterligare en press att "ta sig i kragen" istället för att lyssna på sin kropp.
 
Förr orkade jag massor.
Nu ligger jag på max vid 80% jobb (mån-fre), 3h pendling och hålla igång en häst helt (träna och tävla) och två lite grann.

Men det håller inte riktigt, måste ta en vecka ledigt på våren och en på hösten, annars brister allt. Antingen semester eller som det oftast blir, sjuk (för jag blir fysiskt sjuk om jag inte aktar mig). Och så 5v semester på sommaren.

50% eller kortare pendling skulle behövas.

Jag gjorde slut på min ork. Det var dumt. Har fortfarande svårt att acceptera läget och planerar in för mycket. Det brukar straffa sig med migrän eller dylikt.
 
Om man så trött som Ts så är man nära väggen. Då ska man inte pressa sig eller tvinga sig till att göra något. Förstår man inte det så kan det vara bättre att inte svara alls. En fullt frisk människa med en lite för stor latmask på ryggen kan behöva tvinga sig själv att ta tag i saker och ting men det är långt emellan att må som Ts gör och att ha en lite för stor latmask som bihang. Eftersom ditt svar är så kontraproduktivt så nej, i det här fallet är faktiskt inte dina erfarenheter så mycket värda utan blir istället ytterligare en press att "ta sig i kragen" istället för att lyssna på sin kropp.
Jaja, stötta ni varandra istället. Jag skiter i vilket eftersom jag ändå inte kan komma med något "produktivt" uppenbarligen. Nä, nu får det bli sängen istället så jag ORKAR med att jobba imorrn. :)
 
Är det inte dags att gå tillbaka till ursprungsfrågan nu istället?
Fast om nu tre personer argumenterar emot måste hon väl ändå få bemöta de inläggen?

@Gimlan tycker faktiskt det är lite fult att gilla ett inlägg som säger att någon ska gå tillbaka till ursprungsfrågan när man själv har skrivit inlägg som kritiserat denne någon som sedan bara svarar. Hade ni inte varit tre personer som sagt samma sak hade säkert "sidospåret" (eller vad ni nu tycker att det är) tagit slut snabbare.
 
Äsch, jag orkar bara jobba 110% kontorsjobb, 25% eget företag, 5 barn och gård med flera fastigheter att sköta.

Ambitionsnivån sätter man själv. Och inget är fel så länge den innehåller lägstanivå att man försörjer sitt eget leverne.

Jag tror att vi är olika helt enkelt.

Menar du att man själv väljer hur mycket man orkar?
 
Nej, hur mycket man vill orka. Bäst är om det är kompatibelt med hur mycket man orkar. Annars blir det problem.

Jag menar att det inte är något fel med att ha lägre ambitioner än nån annan.

Har man lägre ambitioner om man inte orkar med lika mycket som grannen?

Blir mina ambitioner lägre för att hjärnan slutar fungera vid en nivå som ligger under 100% av allt?
 
Men när man inte orkar det man vill utöver jobbet? Jag jobbar för att ha råd att ha häst, men när jag inte orkar med hästen försvinner lite av motivationen till att jobba.
Jag har det senaste året haft en krävande tjänst som tagit i princip all kraft från mig. Jag har vuxna barn, inga hästar eller något annat som tagit uppmärksamhet. Varje fredag har varit som att komma hem som utsketet päron. Lördagar och söndagar har enbart gått åt till att softa, gå hemma i strumplästen, tänka sköna tankar, äta nyttigt och......sova. Någon gång på söndagseftermiddagen känner jag att jag är utvilad och klar för en ny vecka. Åka och "hälsa" på folk har inte varit att tänka på. Att handla har tagit rejält på mina krafter och jag måste få gå och lägga mig en stund.
Nej, så här ska det inte vara. Hitta nytt jobb ligger i pipen, men hur lätt är det? Jag är beredd att gå ner i både lön och ansvar men det är svårt ändå.
Hästar på fritiden kan vara en fantastisk rekreation, men jag befarar att för många hästägare är det precis tvärtom. Det är ursvårt idag att ork arbete, hem och häst på fritiden. Hästägande idag är absolut inte som det var för 25 -30 år sedan. Det är mycket mer krävande att vara hästägare idag.
gulan
 
(OT. HEJ @sjoberga !)

OnT: @lil-sis Alltså jag tycker det känns som att du försöker rota fram nåt att störa dig på? Jag kan ju lätt säga att jag tycker att @sjoberga har högre ambitioner för vad han ska hinna med och göra i sitt liv. Det är helt okej för mig. Jag prioriterar annat (vin anyone?) och tar inte illa upp för det. Att säga att man måste inte hinna med nånting utan kan själv sätta ribban där man vill känns inte super kontroversiellt tycker jag. Även om man kallar ribban "ambitionsnivå".
 
Det är väl rimligt att göra så mycket man orkar?

För mig så är livet runt omkring så mycket lättare när vi har en rimlig arbetsbelastning på jobbet (vilket är sällsynt), tyvärr är det ofta sjukt stressigt vilket leder till att folk blir sura och ohjälpsamma (man har ju fullt upp med sitt eget skit utan att behöva ta över andras också) vilket leder till en dålig stämning förutom stressen som leder till sämre immunförsvar och vantrivsel vilket leder till sjukdom vilket leder till att vi dessutom får arbeta underbemannade vilket såklart leder till ännu mer stress.. Men iallafall i de sällsynta fall då vi har en lite mer rimlig arbetsbelastning på jobbet så orkar jag såklart mer på fritiden.

Tror att det beror på vad man jobbar med och vilken belastning det är för en, har man ett jobb man trivs med som inte är alltför krävande fysiskt och psykiskt så kan det ju till och med vara så att man får energi av det. Då är det såklart lättare att orka med mer på fritiden också.

Mitt jobb är just nu väldigt stressigt, slitigt och även ganska tråkigt såklart då det är en missnöjd stämning där. Jag har varit tvungen att skala av saker från övrig tid för att orka med, samtidigt som att åka till stallet eller träna ett pass kan ge energi också så känner jag att jag inte orkar ha för mycket "måsten" just nu. Försöker se till att ha en dag i veckan då jag inte måste göra nånting, sen kanske jag vill ändå.
 
(OT. HEJ @sjoberga !)

OnT: @lil-sis Alltså jag tycker det känns som att du försöker rota fram nåt att störa dig på? Jag kan ju lätt säga att jag tycker att @sjoberga har högre ambitioner för vad han ska hinna med och göra i sitt liv. Det är helt okej för mig. Jag prioriterar annat (vin anyone?) och tar inte illa upp för det. Att säga att man måste inte hinna med nånting utan kan själv sätta ribban där man vill känns inte super kontroversiellt tycker jag. Även om man kallar ribban "ambitionsnivå".

Det är möjligt. Sjoberga brukar vara vettig och det är därför jag inte förstår.

Men att välja att dricka vin istället för att snickra på huset tycker inte jag är samma sak som att inte _orka_ snickra på huset fast man _vill_.
 
Det är möjligt. Sjoberga brukar vara vettig och det är därför jag inte förstår.

Men att välja att dricka vin istället för att snickra på huset tycker inte jag är samma sak som att inte _orka_ snickra på huset fast man _vill_.
Det kan hända att den här diskussionen är helt över mitt huvud och jag missförstår. Men alltså, som jag förstod det skrev han typ bara att alla är vi olika och orkar och vill olika mycket. I princip. Att det skulle finnas nån underliggande spark mot folk som har utmattningsproblem kunde jag varken se eller tänka mig.

Mennne, det var inte jag som skrev så jag bör väl mest bara låta honom svara för sig själv.

Sorry för så mycket tredje personsprat @sjoberga !
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
776
Skola & Jobb Ok. Efter en cancerresa har jag, såklart, börjat klura på vad jag Verkligen vill göra med resten av livet (hur kort/långt det nu blir)...
2
Svar
24
· Visningar
1 631
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 893
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 474
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp