"Jag gillar inte barn"

[Lovisaleonora]

Oj, men det måste väll ändå vara ganska ovanligt? På tåg händer det ju om man har något barn bakom sig att det sparkas lite i ryggen och möjligen pillas i hår eller liknande ibland men jag har aldrig varit med om något dylikt på restaurang.

Ja, när man reser så där på rad så är det ju relativt vanligt, men det kändes lite mer galet när man sitter på restaurang.

Du verkar vilja få det att framstå som att detta är något man förväntas svälja, i alla fall i vissa miljöer.

Ungen vid bordet bakom ställer sig och hoppar i stolen och lyckas till slut äntligen nå mitt hår och drar i det - ja, det var en jättehärlig upplevelse som lätt hade kunnat styras upp av föräldrarna ungefär 10 minuter tidigare när ungen började klättra runt i stolen.

 

[Lovisaleonora]

Någon lista har jag inte, men jag vet att mor och far alltid väljer barnfria hotell när de reser nuförtiden, och på stan kan man säkert hålla utkik efter restauranger som förbjuder barnvagnar.
Vet inte om det är godkänt av DO att bokstavligen förbjuda barn riktigt än, men förhoppningsvis så småningom.

Barnfria hotell finns inte, men det finns de som väljer att vända sig främst till t ex par. Nu reser jag inte charter, så jag antar att det också finns veritabla familjemardrömmar till hotell.

Jag bekymrar mig mindre om barn i barnvagnar, och mer om de som är betydligt mer mobila än så. Och det är nästintill omöjligt att undvika. Grand i Lund är väl ett ställe där jag tycker det borde vara hyfsat safe. Icke.

 

[julgrisen]

Barnfria hotell finns inte, men det finns de som väljer att vända sig främst till t ex par. Nu reser jag inte charter, så jag antar att det också finns veritabla familjemardrömmar till hotell.

Jag bekymrar mig mindre om barn i barnvagnar, och mer om de som är betydligt mer mobila än så. Och det är nästintill omöjligt att undvika. Grand i Lund är väl ett ställe där jag tycker det borde vara hyfsat safe. Icke.

Det finns hotell med åldersgräns, har bott på flera såna. Det har varit fantastiskt.

 

[_Taggis_]

Intressant... de talar precis om detta med lågaffektivt bemötande nu i nyhetspanelen på tv4

 

[Badger]

Jag och två mycket välartade pojkar fick flytta till business class på en flight, vi hade ett barn och föräldrar fån helvetet på raden framför, våra skärmar funkade inte och jag tror flygpersonalen helt enkelt tyckte synd om oss

Det här gänget turister
https://dlisted.com/2019/01/17/a-family-of-terrible-tourists-has-been-terrorizing-new-zealand/

 

[Badger]

Intressant... de talar precis om detta med lågaffektivt bemötande nu i nyhetspanelen på tv4

Ah, jag skulle vilja veta mer om det faktiskt. Av någon med koll som kan ta det långsamt. Jag förstår inte metodslingan riktigt eftersom jag som sagt inte kan se hur man kan bemöta ett barn om det inte är i samma rum?

(jag förstår verkligen biten med barn som är tex 0-6 år och hemma och ännu inte blivit arga, känns väldigt bekant, lite så som man kör först och ofta fungerar. Men missar hur det blir när barnet redan förlorat kontrollen pga bänkgrannen inte läraren.)

 

[pollex]

Ah, jag skulle vilja veta mer om det faktiskt. Av någon med koll som kan ta det långsamt. Jag förstår inte metodslingan riktigt eftersom jag som sagt inte kan se hur man kan bemöta ett barn om det inte är i samma rum?

(jag förstår verkligen biten med barn som är tex 0-6 år och hemma och ännu inte blivit arga, känns väldigt bekant, lite så som man kör först och ofta fungerar. Men missar hur det blir när barnet redan förlorat kontrollen pga bänkgrannen inte läraren.)

+ @_Taggis_
Jag startade en tråd om LAB på Barn igår, inte så mycket om ”hur” men kanske att det ger något

 

[_Taggis_]

+ @_Taggis_
Jag startade en tråd om LAB på Barn igår, inte så mycket om ”hur” men kanske att det ger något

Ok. Av naturliga skäl hänger jag inte i barnforumet Men ska gå och ta en titt.

 

[pollex]

Ok. Av naturliga skäl hänger jag inte i barnforumet Men ska gå och ta en titt.

Misstänkte det, därav tipset

 

[Pontevecchio]

Ja, i ganska stor utsträckning. Alla år med butiksjobb i olika varianter gjorde mig under många år ganska säker på att jag inte ville ha egna barn t.ex. Sedan tror jag att turistdelen säkert gör sitt till, eller snarare "ledig-delen", det är svårt att motstå viljan att som förälder känna att det vore gött att inte behöva vara konsekvent, uppfostrande och i alla lägen närvarande när man tagit sig tid att lämna vardagen oavsett om det är på restaurang i hemstaden, på en färja över något hav eller på ett flådigt hotell i Thailand (vad vet jag, jag har aldrig varit i Thailand, men som exempel). Min upplevelse är dock att t.ex. de amerikanska familjerna inte behövde "ta paus" från tämjandet av sina vilda ungar, eftersom de kunde sitta ned och äta i lugn och ro utan att behöva vara i en uppfostringssituation.

Vart åker man f.ö. om man helt lyckas undvika andra svenskar? Jag har då aldrig lyckats.

jag tror också det är vår mentalitet. Vi sätter mycket fokus på barnet, de får synas och höras. Tyckte det var enorm skillnad i tex Frankrike, där såg jag föräldrar gå på gatan med sina barn snällt följande efter. Bara kylan att låta mitt barn promenera på trottoaren utan uppsikt kändes vågad för mig! Men kanske är det den tryggheten som gör att mitt barn också testar gränserna hårdare.

 

[Migo]

jag tror också det är vår mentalitet. Vi sätter mycket fokus på barnet, de får synas och höras. Tyckte det var enorm skillnad i tex Frankrike, där såg jag föräldrar gå på gatan med sina barn snällt följande efter. Bara kylan att låta mitt barn promenera på trottoaren utan uppsikt kändes vågad för mig! Men kanske är det den tryggheten som gör att mitt barn också testar gränserna hårdare.

Men om föräldrarna är med på promenaden är väl barnen knappast utan uppsikt?

 

[nightcrawler]

Men om föräldrarna är med på promenaden är väl barnen knappast utan uppsikt?

Beror väl på om dom går och glor i mobilen eller inte

 

[Pontevecchio]

Men om föräldrarna är med på promenaden är väl barnen knappast utan uppsikt?

Har man inte ögon i ryggen så är de utan uppsikt. Mitt barn hade lätt hittat en sten på gatan och rymt ut på noll sekunder. Han är nog som svenska barn generellt, trygga i att föräldrarna räddar dem.

 

[sjoberga]

Har man inte ögon i ryggen så är de utan uppsikt. Mitt barn hade lätt hittat en sten på gatan och rymt ut på noll sekunder. Han är nog som svenska barn generellt, trygga i att föräldrarna räddar dem.

Vad är barn i det fallet? För mig är en stor del av föräldraskapet att rusta barnen för ett självständigt liv, inte att skydda dem mot omvärlden till varje pris.

Jag tänker att ett barn som fått veta att det är livsfarligt att bege sig ut i vägen bland bilar, är mindre benägen att agera på sin impuls, än ett barn som räddas av ett koppel varje gång.

Man vill att barnen lär sig ta tåget och buss på egen hand osv. I lagom takt, med lagom risknivå men de kortsiktiga riskerna kan och bör inte minimeras till varje pris. Att lära sig leva självständigt är också ett stort värde.

Även om man blir förvånad när de gör det första gången utan att säga det och vid påringning bara säger att ”jag är mellan Värnamo och Alvesta, på tåget.” när sonen inte kom hem från skolan som planerat.

 

[Energi]

Har man inte ögon i ryggen så är de utan uppsikt. Mitt barn hade lätt hittat en sten på gatan och rymt ut på noll sekunder. Han är nog som svenska barn generellt, trygga i att föräldrarna räddar dem.

OT men följer du kontot vildabarn på Instagram? Finns en SÅ intressant post där om Korowai- och Kombaifolket i Papua Nya Guinea som handlar om just detta.

 

[Migo]

Har man inte ögon i ryggen så är de utan uppsikt. Mitt barn hade lätt hittat en sten på gatan och rymt ut på noll sekunder. Han är nog som svenska barn generellt, trygga i att föräldrarna räddar dem.

Min fetning.
Nu har jag inte barn själv, så ska inte prata om uppfostran. Men det här tror jag faktiskt är ett jätteproblem - långt upp i åldrarna.

När jag var fem-sex år gammal så tog jag trehjulingen till pappas jobb en kilometer bort, inne i stan över trafikerade vägar. Jag skickades till mataffären för att köpa cigaretter(!) åt pappa, byggde kojor i skogen bakom bostadsområdet och rände runt med grannungar. Vi flyttade ut på landet när jag var 8, och detta var före det, så jag var ju LITEN! Ingen tyckte det var nått konstigt att vi ungar drällde lösa oövervakade då?

 

[Pontevecchio]

Vad är barn i det fallet? För mig är en stor del av föräldraskapet att rusta barnen för ett självständigt liv, inte att skydda dem mot omvärlden till varje pris.

Jag tänker att ett barn som fått veta att det är livsfarligt att bege sig ut i vägen bland bilar, är mindre benägen att agera på sin impuls, än ett barn som räddas av ett koppel varje gång.

Man vill att barnen lär sig ta tåget och buss på egen hand osv. I lagom takt, med lagom risknivå men de kortsiktiga riskerna kan och bör inte minimeras till varje pris. Att lära sig leva självständigt är också ett stort värde.

Även om man blir förvånad när de gör det första gången utan att säga det och vid påringning bara säger att ”jag är mellan Värnamo och Alvesta, på tåget.” när sonen inte kom hem från skolan som planerat.

Jag syftade på 2-4 år ungefär. Jag hade tex aldrig vågat låta en 4åring cykla på trottoaren i centrala sthlm som jag såg franska barn göra.

 

[Pontevecchio]

OT men följer du kontot vildabarn på Instagram? Finns en SÅ intressant post där om Korowai- och Kombaifolket i Papua Nya Guinea som handlar om just detta.

Det tror jag stämmer men däremot kan man inte begära att de har koll på tex trafik. Och det sker onödiga dödsfall i trafik och tex vatten, jag är inte så sugen på att testa med mitt barn.
Ang höjd sa barnets sjukgymnast "de tar sig bara till höjder de inte dör att falla ned från".

 

[Energi]

Det tror jag stämmer men däremot kan man inte begära att de har koll på tex trafik. Och det sker onödiga dödsfall i trafik och tex vatten, jag är inte så sugen på att testa med mitt barn.
Ang höjd sa barnets sjukgymnast "de tar sig bara till höjder de inte dör att falla ned från".

Nej, som vi lever så funkar det ju inte alls. Jag är nog rätt mycket hönsmamma så jag vill ha stenkoll om vi är bland bilar, eller som du säger vid vatten.
Men jag tycker att det är intressant hur olika det är mellan kulturer och hur mycket faror vi själva kanske skapar.

 

[Migo]

Jag syftade på 2-4 år ungefär. Jag hade tex aldrig vågat låta en 4åring cykla på trottoaren i centrala sthlm som jag såg franska barn göra.

Jag har full förståelse för det, jag vågar knappt rasta hundarna i den miljön Men i teorin kan jag tänka mig att det här med att träna på självbehärskning (och förvänta oss det av barnen) är oerhört viktigt. Var det inte en av de absolut starkaste faktorerna för "framgång" i den där enorma sociala studien från australien?

Barn som tidigt får träna på och etablera självkontroll har enorm nytta av det, och att kunna behärska sig minskar ju risken för att kasta sig rakt ut i gatan mm