Jag vill verkligen tillbaks!

[Raderad medlem 68338]

Vilken medvetenhet då?
Ett felaktigt språk brukar definitivt inte vara gångbart bland akademiker.

Dock.. akademiker får ju ändå generellt sett inte direkt många jobb just pga att de är... akademiker Finns ju ett överflöd av akademiker som är arbetslösa eller i bästa fall extraknäcker med div "brödjobb"

 

[Inte_Ung]

Finns ju ett överflöd av akademiker som är arbetslösa eller i bästa fall extraknäcker med div "brödjobb"

Jodå, vissa kör buss.

 

[Raderad medlem 68338]

Jodå, vissa kör buss.

Precis.. eller jobbar inom typ hemtjänsten.
Varken bussförare eller vårbiträde kräver perfekta språkmässiga skills

 

[Raderad medlem 68338]

Ang användande av EN istället för MAN så signalerar det som ngn tidigare nämnde medvetenhet. Uppskattas säkerligen inom många branscher idag.
En av mina mest driva kompisar skriver medvetet på detta sätt och hen har dels en framgångsrikt eget företag samt jobbar som kommunikatör på Riksdagen.

 

[MiaMia]

Jag använder gärna ordet hen, men en i stället för man känns för mig som att göra fel på dem och de.

Skillnaden är att de/dem finns bara ett godtagbart alternativ i alla lägen, de betyder helt enkelt olika saker. Det ena är subjektsform, det andra objektsform.

En, hen, man kan alla användas på samma sätt i TS meningar. Men med lite olika grad av stilnivå, grupp av språkbrukare osv. Dvs. inte samma entydiga rätt och fel. Du får klåda, men andra får det inte.
(Själv får jag mer klåda av hen, men klagar inte på det då jag vet att det är vedertaget av så många att jag helt enkelt får stå ut med min klåda )

Skillnad på saker som ger klåda och saker som är "riktiga fel"

 

[Raderad medlem 68338]

Skillnaden är att de/dem finns bara ett godtagbart alternativ i alla lägen, de betyder helt enkelt olika saker. Det ena är subjektsform, det andra objektsform.

En, hen, man kan alla användas på samma sätt i TS meningar. Men med lite olika grad av stilnivå, grupp av språkbrukare osv. Dvs. inte samma entydiga rätt och fel. Du får klåda, men andra får det inte.
(Själv får jag mer klåda av hen, men klagar inte på det då jag vet att det är vedertaget av så många att jag helt enkelt får stå ut med min klåda )

Skillnad på saker som ger klåda och saker som är "riktiga fel"

Jag får definitivt klåda av folk som inte kan använda de och dem rätt. Men det handlar ju om att personen inte kan grundläggande grammatik. En helt annan grej.

 

[Inte_Ung]

Precis.. eller jobbar inom typ hemtjänsten.
Varken bussförare eller vårbiträde kräver perfekta språkmässiga skills

Det för oss tillbaka till att rätta sig efter mottagaren av ansökan.

 

[Inte_Ung]

En av mina mest driva kompisar skriver medvetet på detta sätt och hen har dels en framgångsrikt eget företag samt jobbar som kommunikatör på Riksdagen.

Den chefen skulle ju då uppskatta det språkbruket.

 

[DarkInNight]

Går det att komma tillbaka?

Jag fick en djup förlossning/utmattningsdepression när jag fick mitt första barn för fem år sedan.
Jag studerade när hon föddes men fick lägga det på is. Hamnade mellan stolarna och mådde inte tillräckligt bra för att orka strida om hjälp men vi hade tur som kunde leva på sambons lön.
Min stackars hjärna tog rejält med stryk. Dåligt minne, obefintlig koncentration, stresskänslig etc.

Jag är på väg tillbaka (eller framåt beroende på hur man ser det.)

På något sätt lyckades jag ta min examen, dock två år efter de andra.
Började jobba timmar på ett bibliotek (helt utanför mitt område, men det var bra för att skapa kontakter och ha nya referenser).
Fick en halvtidstjänst på ett annat jobb inom mitt område. Jag var tydlig redan på intervjun att jag fått en depression men lade inte så stor vikt på det. Ville att de skulle anställa MIG och inte min problematik, den fick jag ta ansvar över själv.
Jobbade på 50% i ett och ett halvt år medan hjärnan vande sig vid uppgifterna. Började jobba 75% i höstas.
Insåg att min hjärna inte orkade med just den arbetsplatsen, för många ansvarsområden och en organisation som skulle passat mig innan hjärnan blev som den blev men som nu inte är bra för mig. Sökte ett nytt jobb. På intervjun var även där öppen med att jag fått en depression och att minnet inte är som det ska, men att jag lärt mig hantera det.
Fick jobbet och ska börja jobba nästa måndag.
Det är på heltid och jag är lite orolig över om jag ska klara det eller inte, samtidigt som det är en lugnare organisation och färre ansvarsområden så jag tror min hjärna kommer uppskatta bytet

Summa summarum, jag är på väg tillbaka! Det har tagit tid, min hjärna är inte som den varit men jag har accepterat det och försöker göra det bästa av min situation.
Jag duger bra att anställa trots min trasiga hjärna!

 

[Inte_Ung]

Skillnaden är att de/dem finns bara ett godtagbart alternativ i alla lägen, de betyder helt enkelt olika saker. Det ena är subjektsform, det andra objektsform.

Det är samma med man och en, i alla fall i min ryggrad.
Man gör åt en.
Men det finns ju dom som någon sorts kompromiss.

Om inte mottagaren av meddelandet ser meddelandet så blir det bara ett grammatikfel.

 

[Kirre]

Finns väl betydligt mer korrekta benämningar man kan ersätta man med om det nu ger genusbekymmer för en del?
Läser jag en text där man är utbytt till en har jag tom svårt att förstå den ibland och måste läsa om och aktivt byta ut en till något annat passande för att få ihop det.

I väldigt många fall kan man ersättas med jag. Läste snabbt igen ursprungsinlägget och där går allt ( som jag ögnade igenom) att skriva i jag-form istället. Hur jag ska marknadsföra mig, vad jag ska ha i cv osv.

En? En vaddå säger jag.

 

[MiaMia]

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5984414
"Om ett litet pronomen och en inte obetydande klassresa. Det gäller det lilla allmänna pronomenet EN - alltså synonymen till man. Tidigare hördes det mest i lite bonnigt talspråk på svenska landsbygden men i dag har det tagit sig in i akademiska, feministiska och språkaktivistiska kretsar i storstäderna."
(min fetning)

 

[supercalifragilistic]

Jag googlade på det.
Det är en höna.
Ärligt, i min värld, den bland museiföremål och gamla stofiler, så är det där med en i stället för man ett slarvigt och outbildat talspråk.
Så det var ett dåligt val.

Gamla stofiler och museiföremål är ofta chefer.
Det kan vara bra att tänka på det när man söker jobb.
Rätt målgrupp med sitt meddelande helt enkelt.

för det första ÄR det grammatiskt korrekt, för det andra finns det gott om unga och/eller genus- och/eller lingvistiskt medvetna chefer. jag förstår inte vad du bråkar om.

 

[Inte_Ung]

för det andra finns det gott om unga och/eller genus- och/eller lingvistiskt medvetna chefer. jag förstår inte vad du bråkar om.

Varför tycker du att jag bråkar?
Om man söker anställning hos en sådan chef så är ju allt gott och väl.
Men om man söker anställning hos en chef som ser det som ett språkfel så blir man utsorterad.
Rätt språkbruk på rätt ställe brukar vara ett mycket bra framgångskoncept.

 

[DarkInNight]

Men alltså.. Kan ni inte ta grammatikdiskussionen i en annan tråd ?

 

[Squie]

Vad tråkigt att tråden spårade iväg o kom och handla om språkkunskap o inte så värst mycket hjälp till TS.

Hur som haver.

Jag tänker så här, TS.

Jag funderar på om du har fått någon hjälp med dina tankar. Samtalskontakt? För jag tänker när jag läser om att du upplever att praktikstället ställer sig lite emot dig - för mig berättar det att du tror att praktikstället inte vill ha dig? Det jag tror o tänker är att det handlar inte alls om dig som person utan om att praktikstället funderar över om de tror sig kunna ge dig en vettig praktik. Har själv varit med om det.

Om och när ev. "utfrågning" kommer så tänker jag att stå upp för dig själv. Väldigt många har varit sjuka eller är..det är idag inget nytt eller konstigt. Du är heller ingen sämre människa för att du har varit sjuk. Det tuffaste man kan göra är att möta en sjukdom och sig själv. Jag tillhör de som varit långtidssjukskrivna och när frågan kommer så säger jag krass - "Jag har varit sjuk". O kan inte folk ta det...så är det deras problem. Jag är i sådana situationer rätt krass för jag tänker att kan de inte ta det...så är den miljön och arbetsgivare inget för mig. Jag är värd bättre.

*pepp*

 

[mandalaki]

Ja därav att man måste tänka på mottagaren.

Och om jag var chef skulle jag hellre sortera bort någon med den det där skitfula internetspråket. "Därför måste man tänka på" heter det, inte "därav att man måste".

@TinkerBell Du är ju redan på väg! Låter som en jättebra idé med yrkesutbildningen. Jag tror bara du behöver läka ihop självkänslan lite, och det gör du sannolikt när du känner att det går bra på praktikten. Försök inte prestera över din förmåga bara, det vet du redan att det inte går.

Och var ärlig med din bakgrund. Du behöver inte grotta ner dig i detaljer men berätta att du gick i väggen och att rehabiliteringen var lång.

 

[supercalifragilistic]

Varför tycker du att jag bråkar?
Om man söker anställning hos en sådan chef så är ju allt gott och väl.
Men om man söker anställning hos en chef som ser det som ett språkfel så blir man utsorterad.
Rätt språkbruk på rätt ställe brukar vara ett mycket bra framgångskoncept.

med bråkar menar jag att du går på TS (om nånting helt felaktigt, dessutom) och attackerar hens språkbruk i en tråd som inte ens har med det att göra utan handlar om hens personliga svåra situation.

 

[Inte_Ung]

Här är ett av TS problem.

Men jag får inga jobb. Inte ens kallad på intervjuer oftast.

Lösningen på det kan vara att anpassa sitt språk till mottagaren av jobbansökan.
I bland så är lösningen en annan än det problem som man ser själv.

 

[Inte_Ung]

med bråkar menar jag att du går på TS (om nånting helt felaktigt, dessutom) och attackerar hens språkbruk i en tråd som inte ens har med det att göra utan handlar om hens personliga svåra situation.

Jag tror att språkbruket kan vara en orsak till varför TS inte blir kallad på jobbintervju.
Det är en oerhört enkel sak att rätta till med en stor potential att påverka situationen.
Underskatta inte kraften i det skrivna ordet, det är det enda som en arbetsgivare har att gå efter i den första gallringen vid nyanställningar.