Mat, matrelationer och behandling för diverse svårigheter relaterat till mat

Status
Stängd för vidare inlägg.
Googlat fram bilden, men det här är ganska likt vad jag minns av det matschema UMO-dietisten hade. Det här är ju ganska tydligt med mängder och så, skulle ni säga att det är "normalt" eller "mycket" enligt er uppfattning/hur ni äter?

mat+for+en+dag.jpg
Jag tycker det verkar helt rimliga mängder mat. Angående potatisarna som tydligen blivit en grej i tråden så är de ju sällan äggstora så det kanske är därför folk reagerar? Jag äter mellanmål i varje fall på vardagarna när jag är på jobbet. Vi har fika rast på förmiddagen och på eftermiddagen och det blir även ofta en kvällsmacka efter maten om vi äter tidigt (vid ca 18-tiden).
 
Jag känner ingen kvinna, faktiskt, som inte har eller har haft högst problematiska tankar om ätande. Vi lever i ett ätstört samhälle. Själv är jag frisk i alla mått mätt men har ändå en problematisk relation till mat ibland. Det är liksom svårt att komma ur när tjejerna i skolan började titta snett på varandra när de hämtade en andra portion i matsalen i fjärdeklass och vi var avundsjuka på de som visade sig vara underviktiga efter skolsyrrans årliga hälsokoll. Det är så djupt rotat att vi liksom glömmer bort det ibland för att det är så normaliserat att obsessa över mat. Det är ingen skam i det, det bara är vad det är och vi sitter "alla" i samma båt. Själv vill jag nog försöka normalisera någonting helt annat men finner det extremt svårt.
Fast det är få vars liv blir begränsade och lidande av att ha tankar på hur man äter, när man äter, vad man äter hela dagarna. Visst, dom flesta har någon gång haft tankar på att dom vill se bättre ut, att dom vill förändra saker och ting men jag håller inte med om att det är normalt att ens liv består av tänkandet kring hur man ska/bör/kan äta.

Det är ingen ätstörning att vara avundsjuk eller tycka illa om sin kropp eller att titta snett på folk som äter mer än vad man tycker dom borde, eller då och då känna att man är för tjock och borde hoppa över ett mål någon dag då och då.
 
Det är ingen ätstörning att vara avundsjuk eller tycka illa om sin kropp eller att titta snett på folk som äter mer än vad man tycker dom borde, eller då och då känna att man är för tjock och borde hoppa över ett mål någon dag då och då.

Varför skulle man ens titta snett på någon som äter mer än vad man tycker att den borde?
Varför skulle en ens bry sig om att tänka i dessa banor?

Nej, en kanske inte har någon ätstörningsdiagnos. Men ätstörda tankar, absolut!
 
Varför skulle man ens titta snett på någon som äter mer än vad man tycker att den borde?
Varför skulle en ens bry sig om att tänka i dessa banor?
Barn och tonåringar och även en hel del vuxna är inte alltid dom trevligaste när det gäller folk som skiljer sig från mängden. Dom flesta lär ju sig att respektera att folk äter som dom vill men en del gör det inte.

Och varför folk tittar snett på folk som inte "äter det dom borde" finns det väl tusen anledningar till.
 
Fast det är få vars liv blir begränsade och lidande av att ha tankar på hur man äter, när man äter, vad man äter hela dagarna. Visst, dom flesta har någon gång haft tankar på att dom vill se bättre ut, att dom vill förändra saker och ting men jag håller inte med om att det är normalt att ens liv består av tänkandet kring hur man ska/bör/kan äta.

Det är ingen ätstörning att vara avundsjuk eller tycka illa om sin kropp eller att titta snett på folk som äter mer än vad man tycker dom borde, eller då och då känna att man är för tjock och borde hoppa över ett mål någon dag då och då.

Jag tror att det är väldigt mångas liv som begränsas av detta, men det är så normaliserat att vi som du, kallar det normalt. Och då blir det ju ännu svårare att komma till botten med ett ätstört samhälle. Jag tror vi måste inse den obekväma sanningen att de saker du nämner ovan är en del av ett större problem.

Det är skillnad på att vara sjuk i en ätstörning, och ha ätstörda och problematiska tankar. Jag förminskar inte problemet med att vara sjuk i ätstörning. Men likväl som med exempelvis depression eller OCD så finns det grader av det. Jag kollar mitt alarm minst sju gånger varje kväll jag ställer det. En tvångstanke? Absolut. OCD? Knappast, men det är inget jag vill uppmana och belöna (eller kalla normalt) eftersom jag ser det som ett problematiskt beteende. Jag tror vi måste tänka så om ätstörda beteenden också. Jag skulle inte säga att icke-problematiskt att hoppa över måltider eller titta snett på andra som äter.
 
Barn och tonåringar och även en hel del vuxna är inte alltid dom trevligaste när det gäller folk som skiljer sig från mängden. Dom flesta lär ju sig att respektera att folk äter som dom vill men en del gör det inte.

Och varför folk tittar snett på folk som inte "äter det dom borde" finns det väl tusen anledningar till.

Jag tror inte att @Saeta undrade varför folk gör så, utan snarare varför vi ska fortsätta normalisera det.

Sen har man ju faktiskt ingen aning om hur andra ”borde” äta så de tankarna kan man ju lägga ner direkt.
 
Jag tror inte att @Saeta undrade varför folk gör så, utan snarare varför vi ska fortsätta normalisera det.

Sen har man ju faktiskt ingen aning om hur andra ”borde” äta så de tankarna kan man ju lägga ner direkt.
Det är inget jag normaliserar, bara ett konstaterande att det inte handlar om en ätstörning för att man tittar snett på någon.
 
Jag tror att det är väldigt mångas liv som begränsas av detta, men det är så normaliserat att vi som du, kallar det normalt. Och då blir det ju ännu svårare att komma till botten med ett ätstört samhälle. Jag tror vi måste inse den obekväma sanningen att de saker du nämner ovan är en del av ett större problem.

Det är skillnad på att vara sjuk i en ätstörning, och ha ätstörda och problematiska tankar. Jag förminskar inte problemet med att vara sjuk i ätstörning. Men likväl som med exempelvis depression eller OCD så finns det grader av det. Jag kollar mitt alarm minst sju gånger varje kväll jag ställer det. En tvångstanke? Absolut. OCD? Knappast, men det är inget jag vill uppmana och belöna (eller kalla normalt) eftersom jag ser det som ett problematiskt beteende. Jag tror vi måste tänka så om ätstörda beteenden också. Jag skulle inte säga att icke-problematiskt att hoppa över måltider eller titta snett på andra som äter.
Att mena på att man har ätstörda tankar och för att man tittar snett på någon eller övht har en åsikt om hur kroppar ser ut är likadant som att mena på att man lider av depression för att man mår lite sämre och har en jobbig dag. Det är inget sjukt, det är mänskligt. Sjukt är det när det tar över livet och hindrar en från att leva.

Och det är inte problematiskt att som frisk känna att man lagt på sig lite och bestämmer sig för att hålla inne på maten lite. Det blir sjukt när det tankarna och ångesten över det tar över livet mer eller mindre och att det är kaos och katastrof ifall vikten går upp lite. Det mesta är faktiskt väldigt mänskligt annars.

Man får inte tro att man är sjuk i en ätstörning bara för att man känner att man vill hoppa över en måltid en dag då och då av olika anledningar. Som min läkare sa en gång att det kommer patienter som på riktigt tror dom är sjuka i depressioner pga att dom har en lite sämre dag för det är "så andra sagt" och det måste behandlas, dom blir sjuka tillslut för att dom är rädda att har man en dålig dag så är man inte frisk. Det är en väldig press att känna att man inte får ha en dålig dag eller att man inte får känna att man inte vill äta alla måltider varje dag hela tiden helt perfekt eller att man inte får tycka att man vill gå ner nåt kg då och då.

Man måste förstå att det är mänskligt att inte alltid vara på topp, det är inget sjukt i att ha en sämre dag då och då. Det är snarare mer än mänskligt att vara sådan.
 
Senast ändrad:
Barn och tonåringar och även en hel del vuxna är inte alltid dom trevligaste när det gäller folk som skiljer sig från mängden. Dom flesta lär ju sig att respektera att folk äter som dom vill men en del gör det inte.

Och varför folk tittar snett på folk som inte "äter det dom borde" finns det väl tusen anledningar till.

Precis så som @Voeux sa.

Man får inte tro att man är sjuk i en ätstörning bara för att man känner att man vill hoppa över en måltid en dag då och då av olika anledningar.

Att hoppa över måltider för att man känner att man är för tjock är inte friskt. Det bottnar i att hela samhället ät ätstört. Och att folk tycker att det är normalt är bara ett bevis på att samhället ÄR ätstört.
 
Jaha, vad menade du då?

Jag tycker alltså att 95% av all potatis smakar blä och det behövs sås för att täcka smaken.

Att jag kan komma på ett helt gäng sätt att tillaga icke färskpotatis på utan att den blir torr, och utan att den behöver dränkas i sås.

Det är ju knappast så att jag kommer försöka övertyga dig om att potatis är gott. Det är ju såklart en fråga om tycke och smak. Men om man inte gillar det för att det är torrt, då kanske det är något fel på tillagningen :)
 
Att jag kan komma på ett helt gäng sätt att tillaga icke färskpotatis på utan att den blir torr, och utan att den behöver dränkas i sås.

Det är ju knappast så att jag kommer försöka övertyga dig om att potatis är gott. Det är ju såklart en fråga om tycke och smak. Men om man inte gillar det för att det är torrt, då kanske det är något fel på tillagningen :)

Eller snarare bristen på sås.
 
Att jag kan komma på ett helt gäng sätt att tillaga icke färskpotatis på utan att den blir torr, och utan att den behöver dränkas i sås.

Det är ju knappast så att jag kommer försöka övertyga dig om att potatis är gott. Det är ju såklart en fråga om tycke och smak. Men om man inte gillar det för att det är torrt, då kanske det är något fel på tillagningen :)
Men nu pratade vi ju om tre kokta potatisar. Inte mos eller gräddig gratäng eller friterad potatis eller något annat
 
Att mena på att man har ätstörda tankar och för att man tittar snett på någon eller övht har en åsikt om hur kroppar ser ut är likadant som att mena på att man lider av depression för att man mår lite sämre och har en jobbig dag. Det är inget sjukt, det är mänskligt. Sjukt är det när det tar över livet och hindrar en från att leva.

Och det är inte problematiskt att som frisk känna att man lagt på sig lite och bestämmer sig för att hålla inne på maten lite. Det blir sjukt när det tankarna och ångesten över det tar över livet mer eller mindre och att det är kaos och katastrof ifall vikten går upp lite. Det mesta är faktiskt väldigt mänskligt annars.

Man får inte tro att man är sjuk i en ätstörning bara för att man känner att man vill hoppa över en måltid en dag då och då av olika anledningar. Som min läkare sa en gång att det kommer patienter som på riktigt tror dom är sjuka i depressioner pga att dom har en lite sämre dag för det är "så andra sagt" och det måste behandlas, dom blir sjuka tillslut för att dom är rädda att har man en dålig dag så är man inte frisk. Det är en väldig press att känna att man inte får ha en dålig dag eller att man inte får känna att man inte vill äta alla måltider varje dag hela tiden helt perfekt eller att man inte får tycka att man vill gå ner nåt kg då och då.

Man måste förstå att det är mänskligt att inte alltid vara på topp, det är inget sjukt i att ha en sämre dag då och då. Det är snarare mer än mänskligt att vara sådan.

Det är ju lite svårt att diskutera med dig när du inte läser vad jag skriver. Jag skrev just att det inte är sjukt, jag skrev att det är problematiskt. I det inlägget som du citerade. Du får läsa om.

Jag har inte heller skrivit att det alltid är sjukt att vilja gå ner i vikt. Jag har skrivit att jag tror att väldigt många människors liv begränsas av tankar kring ätande och vikt, det är stor skillnad. Det är också fullt mänskligt att följa normer, det betyder inte att alla normer är icke-problematiska.
 
Alltså - jag har noll koll. Men jag hade föreställt mig att det är som att vara gravid. Antingen är man ätstörd eller så är man inte det?

Vi ser ju bara det du skriver är och därmed är det allt vi vet om dig.
Du skriver mycket om mat, ätande och självförakt.
Mycket, lite eller lagom sjuk - ingen aning. Men nog har du ätproblematik.

Vi är många som är bekymrade för dig. Ta hand om dig.
Njaeej, tror inte jag känner någon som inte kan låta lite udda när det gäller ätande ibland i vårt samhälle. Håller med övriga, vårt samhälle pratar speciellt om mat. Tillräckligt udda för att det finns uppmaningar om att inte diskutera sina egna ev åsikter om sig själv när barn är närvarande. Amerikanerna tar det ju ett steg vidare och äter ju inte ens mat längre utan snack, proteiner, energi osv.

Så jag skulle inte säga att det är av på som en graviditet utan snarare grader i helvetet. Skulle säga att det är något nästan hälften av alla (feminint lagda?) personer har haft en släng av? Hela feminina pressen från kläder till hälsa, från Allers till Damernas värld till iForm har det ju definitivt (för att inte tala om Expressen och Aftonbladet).

Knapplån: Sedan är jag nog lite blåst, för jag tycker inte det är så himla lätta att veta exakt vad folk äter eller bara av sig självt äta sunt bara på instinkt. Jag tänker mig att de "instinkter" jag fått gällande vilka måltider som finns på en dag kommer från föräldrar och skola inte från dna. Jag tänker ju att det låter som att många följer det här matschemat som föreslås av dietisten, dvs bekräftar det matschemat helt och hållet. Men samtidigt kanske med lite modifikation, man måste inte bre en smörgås utan man kan äta en frukt. Om man inte mäktar med gröt och bröd på morgonen så kan man äta bröd eller gröt.
 
Det är ingen ätstörning att vara avundsjuk eller tycka illa om sin kropp eller att titta snett på folk som äter mer än vad man tycker dom borde, eller då och då känna att man är för tjock och borde hoppa över ett mål någon dag då och då.

Grader? Eller skulle du kalla det sunt? Iofs är det helt normalt men ska det vara det? Att titta snett är ju i alla fall inte speciellt trevligt eller snällt?

Eller jag kan förstå att det vore helt sunt och normalt 1930 under ransoneringen men.

Eller iofs folk har ju hållit på i många 100 år att jämföra utseenden och slåss på äktenskapsmarknaden så det kanske är helt så som det ska vara.

Ok, så då kör vi på det som helt sunt och normalt, det har ju varit sedan gammalt (jag menar helt ärligt faktiskt). Undrans vart gränsen går egentligen. (tidningen iForm kändes ju tex som klart över gränsen till knasigt uppslukad av ämnet insåg jag plötsligt när jag slutade prenumererade på den.)
 
Senast ändrad:
Så jag skulle inte säga att det är av på som en graviditet utan snarare grader i helvetet. Skulle säga att det är något nästan hälften av alla (feminint lagda?) personer har haft en släng av? Hela feminina pressen från kläder till hälsa, från Allers till Damernas värld till iForm har det ju definitivt (för att inte tala om Expressen och Aftonbladet).

Det finns en instagramprofil, Henrik Wahlström, som bland annat postar bilder och texter från dam-och flicktidningar på 80, 90 och 00-talet. Tycker alla borde följa honom, det har verkligen fått mig att få upp ögonen för hur fruktansvärt hårt tryck det har varit på kvinnors kroppar och smalnormen under min uppväxt, och det får mig att förstå varför jag tampas med de tankar och komplex jag har idag. Det har verkligen varit en ögonöppnare för mig.
 
Det finns en instagramprofil, Henrik Wahlström, som bland annat postar bilder och texter från dam-och flicktidningar på 80, 90 och 00-talet. Tycker alla borde följa honom, det har verkligen fått mig att få upp ögonen för hur fruktansvärt hårt tryck det har varit på kvinnors kroppar och smalnormen under min uppväxt, och det får mig att förstå varför jag tampas med de tankar och komplex jag har idag. Det har verkligen varit en ögonöppnare för mig.
Tack ska kika på det. Intressant!

Tror de där tidningarna totalt vrider till och komplicerar folks uppfattning om mängder av saker, och från så tidig ålder också. Och jag läste dem inte ens regelbundet som liten.
 
Grader? Eller skulle du kalla det sunt? Iofs är det helt normalt men ska det vara det? Att titta snett är ju i alla fall inte speciellt trevligt eller snällt?

Eller jag kan förstå att det vore helt sunt och normalt 1930 under ransoneringen men.

Eller iofs folk har ju hållit på i många 100 år att jämföra utseenden och slåss på äktenskapsmarknaden så det kanske är helt så som det ska vara.

Ok, så då kör vi på det som helt sunt och normalt, det har ju varit sedan gammalt (jag menar helt ärligt faktiskt). Undrans vart gränsen går egentligen. (tidningen iForm kändes ju tex som klart över gränsen till knasigt uppslukad av ämnet insåg jag plötsligt när jag slutade prenumererade på den.)

Jag tror att folk överlag är rädda för att prata om att saker och ting är problematiskt eller osunt, för att det då innebär att vi måste ändra vårt beteende och vårt tankesätt och det är jobbigt (och kanske alldeles för svårt för vissa). Så då pratar vi hellre om hur det alltid har varit, vad som är mänskligt eller normalt. Trots att inget utav det är ett gott argument för att fortsätta.

Jag är själv mitt i en liten viktresa just nu, så jag är inte den som står på barrikaderna och vågar mig på att slopa normen helt. Just synen på kroppen är jag aningens förslavad under, och det är sorgligt. Men jag orkar inte med att ta den striden just nu, jag har i stunden accepterat att det är för svårt och tillåter mig själv att reglera kroppen i stället. Men jag kommer inte att ursäkta det med att sunt, skylla på hälsan eller påstå att det inte är problematiskt. Det är vad det är, helt enkelt, och jag tänker inte skamma varken mig själv eller någon annan som tar den här vägen. Så det är inte vad jag är ute efter. Men vi måste våga prata om våra beteenden som är problematiska. Kanske leder det till att jag själv känner helt annorlunda kring min kropp om 10 år, och förhoppningsvis leder det till att våra barn får växa upp i en annan verklighet än vad Frida och VeckoRevyn tutade i mig som barn. Vi kan liksom inte fortsätta utvecklas om vi inte vågar erkänna våra brister.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ På grund av en, vad jag tror kommer bli, självutlämnande tråd har jag valt att göra ett anonymt konto. Det är inte hela världen om någon...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
6 714
Senast: Monkie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Valp 2023 -den andra
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

  • Shettistråden del II
  • Färgtråd III
  • Födda -21

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp