Mat, matrelationer och behandling för diverse svårigheter relaterat till mat

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tack ska kika på det. Intressant!

Tror de där tidningarna totalt vrider till och komplicerar folks uppfattning om mängder av saker, och från så tidig ålder också. Och jag läste dem inte ens regelbundet som liten.

Får kanske varna lite också att har man haft en mycket komplicerad relation till mat och kropp så kanske det är triggande att läsa vad som skrivits i dessa tidningar. Så, lär varsamt! Men för mig har det varit en ögonöppnare.

Jag läste dem jämt, jag och mamma brukade bunkra upp inför semestern och stranden. Nu i efterhand kan jag inte förstå varför hon lät mig läsa sån skit och all skada det gjorde. Men hon var väl, såklart, lika hjärntvättad som alla oss andra och upplevde det nog som normalt. Idag pratar vi båda om kroppar och normer på ett helt annat sätt.
 
Jag tror att folk överlag är rädda för att prata om att saker och ting är problematiskt eller osunt, för att det då innebär att vi måste ändra vårt beteende och vårt tankesätt och det är jobbigt (och kanske alldeles för svårt för vissa). Så då pratar vi hellre om hur det alltid har varit, vad som är mänskligt eller normalt. Trots att inget utav det är ett gott argument för att fortsätta.

Jag är själv mitt i en liten viktresa just nu, så jag är inte den som står på barrikaderna och vågar mig på att slopa normen helt. Just synen på kroppen är jag aningens förslavad under, och det är sorgligt. Men jag orkar inte med att ta den striden just nu, jag har i stunden accepterat att det är för svårt och tillåter mig själv att reglera kroppen i stället. Men jag kommer inte att ursäkta det med att sunt, skylla på hälsan eller påstå att det inte är problematiskt. Det är vad det är, helt enkelt, och jag tänker inte skamma varken mig själv eller någon annan som tar den här vägen. Så det är inte vad jag är ute efter. Men vi måste våga prata om våra beteenden som är problematiska. Kanske leder det till att jag själv känner helt annorlunda kring min kropp om 10 år, och förhoppningsvis leder det till att våra barn får växa upp i en annan verklighet än vad Frida och VeckoRevyn tutade i mig som barn. Vi kan liksom inte fortsätta utvecklas om vi inte vågar erkänna våra brister.
Jo precis, jag reagerade på att så många var väldigt aviga till ts inlägg och nästan lite aggressiva där. Jag vet ju hur jag själv låter en dålig dag och det är sjutton inte ok men det är supernormalt tror jag. Dvs ingen utom en man skulle reagera på det som utöver det vanliga.

Så på ett sätt lämnar ett förbud mot en sådan här diskussion i sällskap eller i allmänhet folk som undrar (alla har kanske inte vuxit upp i hemkunskapsboksfamiljen) till att hamna i en fundering om "alla andra" verkligen äter som hemkunskapsboken med tanke på vad Damernas värld, Aftonbladet och iForm hävdar om hur man äter och att dessa är så många fler än hemkunskapsboken och dietisten.

Samtidigt som såklart en sådan här diskussion kan barka käpprätt åt helskotta också. Men just nu verkar inte just den här göra det?
 
Senast ändrad:
Får kanske varna lite också att har man haft en mycket komplicerad relation till mat och kropp så kanske det är triggande att läsa vad som skrivits i dessa tidningar. Så, lär varsamt! Men för mig har det varit en ögonöppnare.

Jag läste dem jämt, jag och mamma brukade bunkra upp inför semestern och stranden. Nu i efterhand kan jag inte förstå varför hon lät mig läsa sån skit och all skada det gjorde. Men hon var väl, såklart, lika hjärntvättad som alla oss andra och upplevde det nog som normalt. Idag pratar vi båda om kroppar och normer på ett helt annat sätt.
Jo nej jag blir inte triggad. Eller jag är nog för gammal för att koppla begreppet till känslor och beteenden som jag personligen kan ha. Men jag ser vad du menar med det i relation till instaadressen faktiskt.

Som sagt så hade vi bara tidningar totalt orelaterade till den feminina rollen som eftersträvansvärd hemma (motsatsen absolut som tex Kvinnovetenskaplig tidskrift, Tvärsnitt osv som jag läste.). Men det hjälper inte alls till att skydda mot intrycken med tanke på att de fanns i skolan, hos släkt, liknande tankar finns i all kvällspress osv. Mamma protesterade vagt när jag köpte Spindelmannen (även om hon läste dem), ganska mycket över ElfQuest och skulle blivit totalt vansinnig om Frida eller Starlet kommit över dörren, vilket de inte gjorde eftersom det inte var så lockande. (hon hade väl en poäng)
 
Jo precis, jag reagerade på att så många var väldigt aviga till ts inlägg och nästan lite aggressiva där. Jag vet ju hur jag själv låter en dålig dag och det är sjutton inte ok men det är supernormalt tror jag. Dvs ingen utom en man skulle reagera på det som utöver det vanliga.

Så på ett sätt lämnar ett förbud mot en sådan här diskussion i sällskap eller i allmänhet folk som undrar (alla har kanske inte vuxit upp i hemkunskapsboksfamiljen) till att hamna i en fundering om "alla andra" verkligen äter som hemkunskapsboken med tanke på vad Damernas värld, Aftonbladet och iForm hävdar om hur man äter och att dessa är så många fler än hemkunskapsboken och dietisten.

Samtidigt som såklart en sådan här diskussion kan barka käpprätt åt helskotta också. Men just nu verkar inte just den här göra det?

Ja, det är en svår avvägning det där. Själv är jag nog lite av åsikten att du kan prata om vad som helst, och fråga vad som helst, men att vissa samtalsämnen kräver en högre grad av respekt och försiktighet. Har inte lusläst denna tråd så uttalar mig mer i allmänhet än just kring detta då. Överlag ser jag ingen mening med att bemöta med aggressivitet. Jag har fått bemöta det mycket här på Buke, vilket inneburit att jag å enda sidan tampats med normer och socialt tryck i mitt verkliga liv som jag sedan bestraffats för att jag lyfter här (nåväl, på aningens klumpiga sätt ibland kan jag erkänna). Men det blir ju press från båda håll då, press att följa normer och press att frångå dem eller åtminstone inte prata om dem. Svårt att orientera sig i och jag vet inte om det är rätt väg att gå att slå med linjalen på fingrarna när någon råkar säga fel sak. Åter igen, som rent allmän reflektion då. Bra dock att det lyfts, problematiseras och diskuteras på alla sätt och vis.
 
Det finns en instagramprofil, Henrik Wahlström, som bland annat postar bilder och texter från dam-och flicktidningar på 80, 90 och 00-talet. Tycker alla borde följa honom, det har verkligen fått mig att få upp ögonen för hur fruktansvärt hårt tryck det har varit på kvinnors kroppar och smalnormen under min uppväxt, och det får mig att förstå varför jag tampas med de tankar och komplex jag har idag. Det har verkligen varit en ögonöppnare för mig.

Hans konto är verkligen 🙏
 
Har bara läst första sidorna och kanske inte hängt med i diskusionen men här är mitt bidrag:

Jag minns bardomens bilsemestrar. Mamma försökte se till att vi alla åt på regelbundna tider men det blev inte alltid så.
Vilket varje gång ledde till osämja och dåligt humör. Att som barnfamilj hitta en plats där alla kan tänka sig äta när familjen eedan hunnit bli hungrig är verkligen inget kul.
Mamma brukade påpeka att humöret berodde på att vi har hungriga men jag blev alltid arg över det. Mina viktiga helt äkta känslor kunde väl inte bero på nått så löjligt som mat?
Vi var säkert en hyfsat normal familj..

Mina vänner äter inte som på det där schemat, det är inte normalt bland oss. Men vi förstår ju att vi hade mått bättre, varit smartare och kunnat njuta mer av livet med regelbundna måltider.

Min poäng är att det spelar ingen roll vad som är normalt egentligen
 
Har bara läst första sidorna och kanske inte hängt med i diskusionen men här är mitt bidrag:

Jag minns bardomens bilsemestrar. Mamma försökte se till att vi alla åt på regelbundna tider men det blev inte alltid så.
Vilket varje gång ledde till osämja och dåligt humör. Att som barnfamilj hitta en plats där alla kan tänka sig äta när familjen eedan hunnit bli hungrig är verkligen inget kul.
Mamma brukade påpeka att humöret berodde på att vi har hungriga men jag blev alltid arg över det. Mina viktiga helt äkta känslor kunde väl inte bero på nått så löjligt som mat?
Vi var säkert en hyfsat normal familj..

Mina vänner äter inte som på det där schemat, det är inte normalt bland oss. Men vi förstår ju att vi hade mått bättre, varit smartare och kunnat njuta mer av livet med regelbundna måltider.

Min poäng är att det spelar ingen roll vad som är normalt egentligen
Viss roll spelar det då du blir socialt inkompetent om du inte äter i samklang med samhället i övrigt.
 
Viss roll spelar det då du blir socialt inkompetent om du inte äter i samklang med samhället i övrigt.

Njae. De flesta av oss intar ganska begränsat antal måltider utanför de sociala kretsar som accepterar oss oavsett måltidsvanor (familj och arbetskamrater). Men visst, är man diplomat och förväntas äta tillsammans med diverse potentater vardagligen - är det nog ganska gynnsamt att ha någorlunda normativa matvanor.
 
Fast det är få vars liv blir begränsade och lidande av att ha tankar på hur man äter, när man äter, vad man äter hela dagarna. Visst, dom flesta har någon gång haft tankar på att dom vill se bättre ut, att dom vill förändra saker och ting men jag håller inte med om att det är normalt att ens liv består av tänkandet kring hur man ska/bör/kan äta.
Jag skulle uppfatta det som väldigt begränsade att tänka på mat hela tiden.
 
Njae. De flesta av oss intar ganska begränsat antal måltider utanför de sociala kretsar som accepterar oss oavsett måltidsvanor (familj och arbetskamrater). Men visst, är man diplomat och förväntas äta tillsammans med diverse potentater vardagligen - är det nog ganska gynnsamt att ha någorlunda normativa matvanor.

Lycka till med en faniljemiddag mellan en vegan, en som bara äter kött, en som bara äter fisk och en sista som bara äter kyckling. Funkar inte särskilt väl.
 
Jag skulle uppfatta det som väldigt begränsade att tänka på mat hela tiden.

Hmm. Jag tänker på mat väldigt mycket. Men ser det inte som begränsande, då det är något jag älskar och brinner för. Hela tiden förekommer små tanketrådar om hur man ska komma åt vissa smaker, metoder och redskap och ideer. Men visst, jag tänker inte på hur andra väljer att äta. Det är ganska ointressant, om det inte är för att skapa inspiration.
 
Jag som är van vid att servera o-identiska innehåll på tallrikarna får nog säga att det fungerar bra. Det är inte standard-avvikelsen på tallriksinnehållet som bestämmer hur bra det fungerar.

Ok, vi säger det. Det är lika enkelt att laga fem maträtter som att laga en.
 
Lycka till med en faniljemiddag mellan en vegan, en som bara äter kött, en som bara äter fisk och en sista som bara äter kyckling. Funkar inte särskilt väl.
Det fungerar i min familj. Jag är vegan och har celiaki, min bror äter bara kött och inga grönsaker på grund av sjukdom, min far har diverse allergier som ingen annan har, och min mamma är religiös och äter specialkost på grund av det. För att inte nämna när mina syskonbarn är med och de vill ha barnvänlig mat. Eftersom vi älskar och stöttar varandra hjälps vi åt med maten och ser till att alla kan äta tillsammans ändå. Fungerar hur fint som helst:)
 
Lycka till med en faniljemiddag mellan en vegan, en som bara äter kött, en som bara äter fisk och en sista som bara äter kyckling. Funkar inte särskilt väl.
Inga som helst problem. Jag har hela tiden sedan jag började laga mat lagat minst två och senare tre eller fyra olika rätter beroende på innehåll varje dag. Om jag och sambon äter samma mat är det ett stort undantag. Vill man göra det till ett problem så blir det såklart ett problem men vill man inte det så är det inte heller något problem. Då löser man det lika enkelt som om man hade lagat samma mat till alla.
 
Inga som helst problem. Jag har hela tiden sedan jag började laga mat lagat minst två och senare tre eller fyra olika rätter beroende på innehåll varje dag. Om jag och sambon äter samma mat är det ett stort undantag. Vill man göra det till ett problem så blir det såklart ett problem men vill man inte det så är det inte heller något problem. Då löser man det lika enkelt som om man hade lagat samma mat till alla.

Rätt att se det positivt och att inte göra ett problem av det om det nu är vad som krävs. Men det är fortfarande inget sunt eller efterssträvansvärt såvida det inte föreligger allergier eller om kroppen har svårt att ta hand om specifik föda.

Det kräver mer tid både i förberedelser, matlagning samt efterarbete och kostnaderna ökar.

Nu är detta för visso något mycket lindrigt i ditt exempel men brukar säga att nyckeln till framgång för en människa är att offra nutid för framtid så detta med att "jag vill ha det nu" är framförallt destruktivt om man låter det ta över fler delar av ens liv.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ På grund av en, vad jag tror kommer bli, självutlämnande tråd har jag valt att göra ett anonymt konto. Det är inte hela världen om någon...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
6 579
Senast: Monkie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp