Mera valpar 2017 del två

Förlorade hastigt min valp för drygt en månad sen. :cry: Slungas mellan en känsla av overklighet, att han ligger och sover i soffan, att han bara är iväg med husse en liten stund, att han är där bara att jag inte ser honom och att bryta ihop fullständigt. Jag var, jag ÄR, en oerhört stolt matte till två fantastiska hundar.

Fåren jag skulle köpa till mig och valpen avstod jag. Alla mina planer för närmsta åren har grusats men det värsta av allt är att en älskad familjemedlem inte längre finns hos oss. Jag har så svårt för att prata om det. Jag mår skit när jag är hos fåren och varje gång jag blir påmind om verkligheten. Det är en riktig jäkla käftsmäll att bara möta en annan hundägare med två hundar. :cry:

Ni andra som råkat ut för liknande, hur har ni resonerat om ny hund? Har ni avstått, lagt ner hunderiet, eller har ni skaffat en till hund ganska omgående? Det går verkligen troll i mitt hundägande och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag saknar verkligen en aktiv kompis och alla mina planer för fåren, men jag mår samtidigt värre än värst och känner att det finns ingen hund som kan ersätta min valp. Han var verkligen en hund för mig. :heartcry:

Åh fy så hemskt :cry: ! Jag beklagar!

Till frågan om ny hund; jag hade personligen väntat lite, lite grann för att få ur mig den värsta chocken och sorgen. Sen hade jag letat efter en ny. Inte på något sätt för att ersätta (det går aldrig att ersätta en älskad familjemedlem), men för att mitt liv inte är helt utan hundar (i plural).
 
Förlorade hastigt min valp för drygt en månad sen. :cry: Slungas mellan en känsla av overklighet, att han ligger och sover i soffan, att han bara är iväg med husse en liten stund, att han är där bara att jag inte ser honom och att bryta ihop fullständigt. Jag var, jag ÄR, en oerhört stolt matte till två fantastiska hundar.

Fåren jag skulle köpa till mig och valpen avstod jag. Alla mina planer för närmsta åren har grusats men det värsta av allt är att en älskad familjemedlem inte längre finns hos oss. Jag har så svårt för att prata om det. Jag mår skit när jag är hos fåren och varje gång jag blir påmind om verkligheten. Det är en riktig jäkla käftsmäll att bara möta en annan hundägare med två hundar. :cry:

Ni andra som råkat ut för liknande, hur har ni resonerat om ny hund? Har ni avstått, lagt ner hunderiet, eller har ni skaffat en till hund ganska omgående? Det går verkligen troll i mitt hundägande och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag saknar verkligen en aktiv kompis och alla mina planer för fåren, men jag mår samtidigt värre än värst och känner att det finns ingen hund som kan ersätta min valp. Han var verkligen en hund för mig. :heartcry:

Men så sorgligt, beklagar verkligen :heart
 
Förlorade hastigt min valp för drygt en månad sen. :cry: Slungas mellan en känsla av overklighet, att han ligger och sover i soffan, att han bara är iväg med husse en liten stund, att han är där bara att jag inte ser honom och att bryta ihop fullständigt. Jag var, jag ÄR, en oerhört stolt matte till två fantastiska hundar.

Fåren jag skulle köpa till mig och valpen avstod jag. Alla mina planer för närmsta åren har grusats men det värsta av allt är att en älskad familjemedlem inte längre finns hos oss. Jag har så svårt för att prata om det. Jag mår skit när jag är hos fåren och varje gång jag blir påmind om verkligheten. Det är en riktig jäkla käftsmäll att bara möta en annan hundägare med två hundar. :cry:

Ni andra som råkat ut för liknande, hur har ni resonerat om ny hund? Har ni avstått, lagt ner hunderiet, eller har ni skaffat en till hund ganska omgående? Det går verkligen troll i mitt hundägande och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag saknar verkligen en aktiv kompis och alla mina planer för fåren, men jag mår samtidigt värre än värst och känner att det finns ingen hund som kan ersätta min valp. Han var verkligen en hund för mig. :heartcry:

Men nej :( beklagar! Så tragiskt!
 
Förlorade hastigt min valp för drygt en månad sen. :cry: Slungas mellan en känsla av overklighet, att han ligger och sover i soffan, att han bara är iväg med husse en liten stund, att han är där bara att jag inte ser honom och att bryta ihop fullständigt. Jag var, jag ÄR, en oerhört stolt matte till två fantastiska hundar.

Fåren jag skulle köpa till mig och valpen avstod jag. Alla mina planer för närmsta åren har grusats men det värsta av allt är att en älskad familjemedlem inte längre finns hos oss. Jag har så svårt för att prata om det. Jag mår skit när jag är hos fåren och varje gång jag blir påmind om verkligheten. Det är en riktig jäkla käftsmäll att bara möta en annan hundägare med två hundar. :cry:

Ni andra som råkat ut för liknande, hur har ni resonerat om ny hund? Har ni avstått, lagt ner hunderiet, eller har ni skaffat en till hund ganska omgående? Det går verkligen troll i mitt hundägande och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag saknar verkligen en aktiv kompis och alla mina planer för fåren, men jag mår samtidigt värre än värst och känner att det finns ingen hund som kan ersätta min valp. Han var verkligen en hund för mig. :heartcry:
Så otroligt hemskt, lider med er. Det är förjävligt att behöva förlora en familjemedlem, speciellt i unga år när de har hela livet framför sig:cry:. För tre år sedan blev min ettåriga unghund ihjälbiten av en lösspringande hund. Jag mådde rent ut sagt skit, sa att jag aldrig mer ville ha en till hund och att ingen kunde ersätta honom. Men månaderna gick och jag kände att jag mådde ännu värre av att hela min vardag var förändrad och förstörd. Jag hade ingen att träna med, ingen som ville följa med ut eller få mat.

Fem månader senare köpte jag min jaktcocker och jag älskade honom från första stunden, även om han var en helt egen individ så påminde han mig om min förra hund. Det går inte en dag då jag inte tänker på min förra hund, vad vi kunde ha åstadkommit nu och hur gammal han skulle ha varit. Jag försöker fokusera på att den korta tid som han levde hade han det fantastiskt och kunde inte få ett bättre liv, vilket jag tror gäller för din hund också. En klen tröst kanske, men det har lugnat mig lite när det har varit som värst. Tycker att du får känna efter ett tag, en ny valp kommer vara en egen liten individ och som du säger aldrig kommer ersätta din andra hund. Men om du väljer att skaffa en till så tror jag att du kommer älska den minst lika mycket och få många glädjande stunder med. Jag är så otroligt ledsen för din skull, önskar att ingen skulle behöva få uppleva något liknande.
 
Senast ändrad:
Förlorade hastigt min valp för drygt en månad sen. :cry: Slungas mellan en känsla av overklighet, att han ligger och sover i soffan, att han bara är iväg med husse en liten stund, att han är där bara att jag inte ser honom och att bryta ihop fullständigt. Jag var, jag ÄR, en oerhört stolt matte till två fantastiska hundar.

Fåren jag skulle köpa till mig och valpen avstod jag. Alla mina planer för närmsta åren har grusats men det värsta av allt är att en älskad familjemedlem inte längre finns hos oss. Jag har så svårt för att prata om det. Jag mår skit när jag är hos fåren och varje gång jag blir påmind om verkligheten. Det är en riktig jäkla käftsmäll att bara möta en annan hundägare med två hundar. :cry:

Ni andra som råkat ut för liknande, hur har ni resonerat om ny hund? Har ni avstått, lagt ner hunderiet, eller har ni skaffat en till hund ganska omgående? Det går verkligen troll i mitt hundägande och jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag saknar verkligen en aktiv kompis och alla mina planer för fåren, men jag mår samtidigt värre än värst och känner att det finns ingen hund som kan ersätta min valp. Han var verkligen en hund för mig. :heartcry:
Beklagar :heart Min var inte valp, men bara 1,5 år när vi förlorade honom. Det har gått 4 år nu i december och det är fortfarande asjobbigt. Jag var tveksam till ny valp men husse och uppfödaren tyckte att vi skulle ha en och jag har inte ångrat mig en dag. Han föddes drygt 2 månader efter att vår gått bort.
Gör det som du tror känns bäst för dig/er! Vi är ju alla olika, för mig blev det en hjälp i sorgen även om ingen någonsin kan ersätta honom.
Kram igen, lider så med dig:cry::heart
 
Nu lossnade apporteringen på riktigt! Varför? För jag försöker ha lite lugn och ro med mitt kaffe så jag har försökt slänga iväg leksaken för att locka bort henne från fåtöljen o min mage. DÅ är det klart att hon inte springer undan för att få ha leksaken ifred, utan trycker upp den i mitt fejs, gång på gång.

Valpar pratar man bäst med på tvärtomspråket..
 
Som jag förstod det vill du lära in flera saker samtidigt eller så är jag dålig på att läsa.
Alltså menar du om jag kedjar beteenden?

Hon får mat 3- 4 ggr om dagen, barf eller färskfoder och det blir mellan 6- 9 klick per tillfälle. Max 4 minuter om dagen som mest under de senaste 4 veckorna.
Som vi gör något seriöst, sedan så belönas hon ju i vardagen när hon gör saker som jag vill uppmuntra, hålla sig nära o.s.v.

Jag skrev i nått tidigare inlägg om att jag ville testa många saker med henne, då menade jag i framtiden med henne.

(Jag vet också att det finns många som inte gör nånting tills de är 6 månader, det tror inte jag personligen på.)
 
I fredags så fick valp följa med till en kompis som vi varit tidigare. Hon fick hänga med barn och socialiseras.
Det märktes att hon varit där förut, mer framåt än tidigare, även om hon slocknade som ett ljust efter en stund.
Igår och idag har det stått städning på schemat hemma för mig, så valp har sovit och sovit. Kört lite race utomhus och sedan sovit lite till.
Från en vecka till en annan så har hon vuxit och blivit större! Kändes som om jag bara blinkade..
Imorgon blir det stallet en stund som vanligt. Är vi 3 h i stallet så sover hon hälften av tiden i en box, vilket jag tycker är bra.
Jag har ett öga på henne hela tiden, men tänker i framtiden när man ska ta in och ut hästar kan det vara bra att hon känner sig trygg i att lämnas i box.
(Lite skillnad från de första 10 gångerna hon sov i boxen, då låg jag bredvid och väntade på att hon skulle sova klart. Hon vill inte vara själv alls, såklart.)

Har en massa saker att ta igen i stallet, så det kommer passa fint!
 
@Scata en bekant föder upp dem (eller, har väl tagit någon kull iaf :) ). Har umgåtts en del med dem påväg till och från utställningar osv. Min otroliga erfarenhet säger mig att de försöker äta Griffoner... :D (kan iofs bero på att Griffonerna ifråga tyckt att Drentarna varit aliens som måste skällas ut efter noter.... :) )
Varifrån kommer din?
 
Sex månader gammal idag!
2_by_tontorollostorm-dboj0h8.jpg
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
719
Senast: Trassel12
·
Övr. Hund Har en 18 månaders okastrerad hanhund. Fullt frisk och kry, älskar lek och bus (och dofta efter tikar), en fullt normal unghund helt...
Svar
14
· Visningar
1 155
Senast: iNTOHiMO
·
Hundträning Hej! Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska...
2
Svar
36
· Visningar
2 601
Senast: alicegard
·
Övr. Hund Jag har panik. Jag har en vuxen hund sen tidigare och ville ha en till hund som fyllde behov som min vuxna hund inte gör. Ville ha en...
Svar
16
· Visningar
5 879
Senast: iNHALE
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp