Ni som avlar på hobbynivå.

Beror väl på (säkert som i hundaveln) vilka raser och hingstar man avlar med.
Köpte mitt halvblod från en familj som livnär sig på att föda upp blivande tävlingshästar. :)

Du frågade om hobbyavel. Inte om de som avlar mer industriellt. Det finns dom som kan livnära sig på det företrädesvis i utlandet, väldigt få i Sverige som kan leva på enbart uppfödning.
 
Beror väl på (säkert som i hundaveln) vilka raser och hingstar man avlar med.
Köpte mitt halvblod från en familj som livnär sig på att föda upp blivande tävlingshästar. :)
Då antar jag att de har etablerat gård, arbete och företag kring sin hästavel? Just med hästar tillkommer ju en enorm kostnad i att bara behålla fölet i ett eller två eller tre år tills det är såpass premierat att man kan börja ta ut vettiga summor, som då ska täcka alla omkostnader.
Å andra sidan blir det inte samma bortfall av arbetsinkomst som hos en hunduppfödare, som i princip måste ta tjänstledigt minst två månader runt valpningen, men oftast närmare tre. Och mest troligt en del vid parningen dessutom. Det är väl det och meriteringen av avelsdjuren som är den riktigt stora kostnaden, tillsammans med försäkring och veterinärvård. (jag föder inte upp, men bara genom att Ha hund inser man lite sådär vad det borde röra sig om.)
Jag tror det är otroligt svårt att gå runt oavsett vilken ras och/eller linjer man väljer om man dessutom vill bidra till rasens utveckling och väl och ve. Du kan liksom inte pressa fram tio kullar på samma tik, utan efter en eller två måste nästa hund premieras och utvärderas - merkostnader tillkommer i hemmet.. and so on and so forth.
 
Kompisen som jag diskuterade frågan med har nyligen sålt en kull valpar och uttryckte att hon gått plus på kullen.
Då lär hon enbart ha räknat på kostnad för kullen (vetbes, chip, reg, vacc) mot inkomst på valparna och inte på alla kostnader hon haft genom åren på tiken och de merkostnader som blir pga valparna. Vilket är så man ska räkna om man är uppfödare.
 
Då lär hon enbart ha räknat på kostnad för kullen (vetbes, chip, reg, vacc) mot inkomst på valparna och inte på alla kostnader hon haft genom åren på tiken och de merkostnader som blir pga valparna. Vilket är så man ska räkna om man är uppfödare.

Inget illa ment mot personen som åsyftas, men jag tror absolut att det kan finnas de som går plus. Om de (oftare blandrasavel då me finns i alla läger) tar hanen nästgårds som är billig, inte meriterar, avlar på allt dvs inte utesluter några djur ur avel, inte stannar hemma inför kullen utan hoppas på det bästa och inte stannar hemma när de är födda för mamman kan ta hand om det.. då kan man gå plus. Jag vet en chihuahuauppfödare då när det var boom och alla skulle avla som glatt la ut bild på sin kull och skrev att mamman hade löst det när matte var på jobbet.. O_o
 
Föder upp Schäfer av brukstyp som säljs för sport, bruks och tjänst. Snittkull ligger på 6 valpar. Parningsavgift 2000 plus 1500:- per levande valp är normalpris när vi parar med någons hane.
Valppris på brukstypen ligger mellan 13000-15000. Vi tar from nästa kull 14000:-. Då skickar vi med bla mat 13 kg för ca 500:- samt kenneltröjor så en 800:- totalt kan räknas av direkt. I nästa kull ska dessutom ett valppris betalas till tikägaren då vi leasar in tiken.

Vi har inte många tikar själva. Två med bibehållen avelsrätt, en fodertik och av dessa är endast en i avelsålder. Sen har vi en pensionerad tik hemma som fått 3 kullar samt en tik på tillväxt.
Vår uppfödning är småskalig med 0-2 kullar per år.
Våra hemmaboende hundar lever som familjehundar, dvs bor inne med oss. De är inga hundgårdshundar.
Dock så har vi fått invisterat i hundgårdar och ett hundstall med plats för 3 hundar. Detta för att kunna ha en säker och trevlig hundhållning de veckor vi har en kull hemma. Vi har lagt ca 100 000 på hundgårdar, hundstallet samt valprum, det kommer ta låååååång tid innan vi gör vinst på den invisteringen :D

Kull A och B var stora så där gick vi plus. Inför kull C gick tiken tom. Minus nära 5000 för parningsavgift, ultraljud och resor för parningen.
Nästa försök till kull C resulterade i 3 valpar. 6500:- till hanhundsägaren och ytterligare ca 7000 i avgifter, ul, vetundersökning av tik som var äldre än 7 år, resor, mat mm. En valp behöll jag själv och en gick ut på foder. Så där gick vi minus, orkar inte räkna hur mycket. Fodertiken kan vi ej använda i avel då hon fick en lindrig armbåge :meh:
Sen D-kullen. Här bodde hanen hos oss i 6 månader. Under den tiden kostade han oss ca 12000 i mat, försäkring, träning, fysioterapi och fix av extra hundgård.
Valparna var stora, en låg fel, det blev akut på en lördagsnatt till att åka in, 3 valpar dog, 2 överlevde. Trots att vi har avelsförsäkring osv så gick vi även på denna kull minus.
Sen gjorde vi försök till E- kullen med samma tik. Denna gången ville inte den tilltänkta hanen para. Ca 2000:- i resor och ledigt från arbete. Tack gode gud så behövde vi inte betala parningsavgift!!:crazy:
Till detta tillkommer avgiffer för oss båda till SKK, SBK, vår Schäferhundsklubb, RSV2000, workingdog, hemsida varje år, kurser, MH, röntgen, MT, tävling, ev L-test mm

Näää....detta gör man inte för att bli rik:p
Vill man dra in pengar på hundavel så är det blandraser som gäller.
Detta gör man (vi) för att man älskar sin ras och vill vara en del av rasens utveckling samt att hund är en livsstil.

Jag jobbar halvtid och min sambo ständig natt med arbetstidsförkortning. Vi avlöser varandra i dörren på morgonen :p Utan det upplägget hade vi aldrig kunna driva kenneln.
 
Senast ändrad av en moderator:
De flesta kennlar är just hobbykennlar. Väldigt få lever på sin avel. Och de som gör det är oftast blandraskennlar. Rena valpfabriker som får 5-10 kullar per år eller ännu mer är väldigt ovanligt, men det förekommer. Om man skiter i kvalitén så går man ju mer på plus. Tex genom att mata tik och valparna med det billigaste fodret som finns på marknaden, genom att para tiken med sin egen hane (eller en väns/grannes/familjemedlems osv hane) och strunta i att ta tiken till veterinären för ultraljud. Då är det ju i princip bara fodret och vaccin och jbv registrering som kostar förutsatt att inget går fel vid dräktighet och förlossning. Dessa kan, pga okunniga köpare, ändå få ut 10000-20000kr eller mer per såld valp. Pengar som måste skattas på, men som det i många fall förmodligen struntas i.
 
Beror väl på (säkert som i hundaveln) vilka raser och hingstar man avlar med.
Köpte mitt halvblod från en familj som livnär sig på att föda upp blivande tävlingshästar. :)
Jag gissar att de även har inackorderingar, kanske även utbildar åt andra, säljer foder/försäkringar kanske håller kurser. Jag tror inte att det finns någon i Sverige som kan leva på att enbart ha sina egna hästar hemma och föda upp och inte ha några andra jobb på sidan av. Men det är inte alltid man ser allt det där andra som också drar in pengar.
 
Tycker ni är lite väl hård mot TS. Så skriver väl här vad en uppfödare nyss sa till mig i saken för att det är lite annorlunda än vad folk innan har sagt här. Själv kniper jag, vet knappast någonting om vad det kostar. Följdfrågor till mig på vad nedanstående personer menar med åsikt x och y kommer jag nog inte kunna svara på eftersom det inte är min åsikt.

"Svaret på den enkla frågan om jag går plus på aveln är Ja. Svaret på den enkla frågan om jag går plus på mitt hundägande som innehåller en uppfödning är ett solklart Nej. När jag har räknat på alla utgifter som hör till själva parningen och kullen så brukar jag generellt sett ligga plus. Att många uppfödare säger annat är nog inte för att de ljuger, utan för att vi tolkar allt olika och det är viktigt att förstå det. Jag skulle till exempel aldrig räkna med hundgård eller meritering av tikarna som utgifter på grund av min avel. Hund och hundgård hade jag haft oavsett om jag tar någon enstaka kull om året eller inte. Tävling och träning av hundar är något jag brinner för och har hållt på med länge. Hade jag inte brunnit för det hade jag heller inte avlat. Jag hade inte avlat om jag hade sett meriteringen som en kostnad bara för att jag har brukshund. Har man brukshund, vill avla och "meriterar mina hundar bara för att kunna sälja dem" ja då kanske man inte ska avla alls. Nej, dessa saker alltså hundgård och tävlingar är inte en följd av mitt intresse för avel. Det är min stora passion och aveln är snarare en följd av intresset. Så att säga att tävlingar är en utgift i aveln blir fel, jag hade tävlat mina hundar oavsett."

Tyckte det gav lite perspektiv på det hela. Som personen nämnde så beror det kanske på vad man som uppfödare räknar in i utgifter. Inget är väl fel. Eller vad vet jag?
Jag har som sagt ingen vidare koll:p
 
Föder upp Schäfer av brukstyp som säljs för sport, bruks och tjänst. Snittkull ligger på 6 valpar. Parningsavgift 2000 plus 1500:- per levande valp är normalpris när vi parar med någons hane.
Valppris på brukstypen ligger mellan 13000-15000. Vi tar from nästa kull 14000:-. Då skickar vi med bla mat 13 kg för ca 500:- samt kenneltröjor så en 800:- totalt kan räknas av direkt. I nästa kull ska dessutom ett valppris betalas till tikägaren då vi leasar in tiken.

Vi har inte många tikar själva. Två med bibehållen avelsrätt, en fodertik och av dessa är endast en i avelsålder. Sen har vi en pensionerad tik hemma som fått 3 kullar samt en tik på tillväxt.
Vår uppfödning är småskalig med 0-2 kullar per år.
Våra hemmaboende hundar lever som familjehundar, dvs bor inne med oss. De är inga hundgårdshundar.
Dock så har vi fått invisterat i hundgårdar och ett hundstall med plats för 3 hundar. Detta för att kunna ha en säker och trevlig hundhållning de veckor vi har en kull hemma. Vi har lagt ca 100 000 på hundgårdar, hundstallet samt valprum, det kommer ta låååååång tid innan vi gör vinst på den invisteringen :D

Kull A och B var stora så där gick vi plus. Inför kull C gick tiken tom. Minus nära 5000 för parningsavgift, ultraljud och resor för parningen.
Nästa försök till kull C resulterade i 3 valpar. 6500:- till hanhundsägaren och ytterligare ca 7000 i avgifter, ul, vetundersökning av tik som var äldre än 7 år, resor, mat mm. En valp behöll jag själv och en gick ut på foder. Så där gick vi minus, orkar inte räkna hur mycket. Fodertiken kan vi ej använda i avel då hon fick en lindrig armbåge :meh:
Sen D-kullen. Här bodde hanen hos oss i 6 månader. Under den tiden kostade han oss ca 12000 i mat, försäkring, träning, fysioterapi och fix av extra hundgård.
Valparna var stora, en låg fel, det blev akut på en lördagsnatt till att åka in, 3 valpar dog, 2 överlevde. Trots att vi har avelsförsäkring osv så gick vi även på denna kull minus.
Sen gjorde vi försök till E- kullen med samma tik. Denna gången ville inte den tilltänkta hanen para. Ca 2000:- i resor och ledigt från arbete. Tack gode gud så behövde vi inte betala parningsavgift!!:crazy:
Till detta tillkommer avgiffer för oss båda till SKK, SBK, vår Schäferhundsklubb, RSV2000, workingdog, hemsida varje år, kurser, MH, röntgen, MT, tävling, ev L-test mm

Näää....detta gör man inte för att bli rik:p
Vill man dra in pengar på hundavel så är det blandraser som gäller.
Detta gör man (vi) för att man älskar sin ras och vill vara en del av rasens utveckling samt att hund är en livsstil.

Jag jobbar halvtid och min sambo ständig natt med arbetstidsförkortning. Vi avlöser varandra i dörren på morgonen :p Utan det upplägget hade vi aldrig kunna driva kenneln.

Jag beundrar ert engagemang! :eek:
Men den oturen ni haft... Nä, det låter knappast som en billig affär det där.
 
Jag tänker på mina uppfödare, som parade sina två ryska importer. Välmeriterade, jättefina hundar. Även om båda hundarna var deras egna är det ju inte direkt gratis att importera från Ryssland, hämta i Finland, meritera och äga.

Det var så högt tryck på den kullen att de hade kunnat sälja 25 valpar, intresselistorna var jättelånga.

Det kom en valp. En. Pytteliten. Som var ful. :D Med krok på svansen och stor vit fläck på bröstet. Vi skulle egentligen ha en hane på foder från den kullen, men vi köpte valpen ändå, till kraftigt reducerat pris.

Det är hundar av en liten ras som får ungefär 4-5 valpar per kull i snitt, så det är verkligen inte några 100 000 kronor per kull i försäljningssiffror som det kan vara för större hundar.
 
Jag skulle till exempel aldrig räkna med hundgård eller meritering av tikarna som utgifter på grund av min avel. Hund och hundgård hade jag haft oavsett om jag tar någon enstaka kull om året eller inte.

Det där tankefelet gör de flesta uppfödare som inte skattar för sin uppfödning. En kennel är som ett företag egentligen. Dvs man räknar in Alla utgifter och Alla inkomster och det som sen finns kvar är antingen en vint eller en förlust. Oftast det sistnämnda när man är på hobbynivå.

Däremot finns det ju stora uppfödare som om inte regelrätt är en valpfabrik är jäkligt nära och tassar omkring där, som spottar ut valpar av olika raser snabbare än man hinner harkla sig och de gör säkerligen en vinst, dels pga antalet som produceras och dels för att de brukar inte vara så noga med kvaliteten.

Det som får en att fortsätta trots att det inte går +, att det är mycket slit, många kostnader är ju det stora hundintresset man har, att man vill tillföra rasen något, men att låtsas om att man inga kostnader har för verksamheten förutom just när man har en valpkull är lite galet..
 
Det där tankefelet gör de flesta uppfödare som inte skattar för sin uppfödning. En kennel är som ett företag egentligen. Dvs man räknar in Alla utgifter och Alla inkomster och det som sen finns kvar är antingen en vint eller en förlust. Oftast det sistnämnda när man är på hobbynivå.

Däremot finns det ju stora uppfödare som om inte regelrätt är en valpfabrik är jäkligt nära och tassar omkring där, som spottar ut valpar av olika raser snabbare än man hinner harkla sig och de gör säkerligen en vinst, dels pga antalet som produceras och dels för att de brukar inte vara så noga med kvaliteten.

Det som får en att fortsätta trots att det inte går +, att det är mycket slit, många kostnader är ju det stora hundintresset man har, att man vill tillföra rasen något, men att låtsas om att man inga kostnader har för verksamheten förutom just när man har en valpkull är lite galet..
WORD!
 
Jag har hobbyuppfödning av Griffoner. Parat på fyra löp, fått en kull, två valpar, varav en sålts. Fick kassera valpen jag behållit från avel pga höftfel. Köpt in ny tik eftersom den jag hade blev för gammal. Fått strula med scheman (jobbar heltid) för att kunna ta ut ledighet i samband med de (icke existerande) kullarna som planerats. Resor, progtester, inseminationsavgift... ja, inte är det ens i närheten av plus.
Krasst sett, bara för att kompensera den ledighet jag tar ut i samband med valpning och 8v framåt behöver jag sälja sex valpar á 16000:- (inkl skatt på valpinkomsten). I en ras som får 2-5 valpar/kull. Ekvationen går inte precis ihop. Men det är givande ändå, därför fortsätter jag försöka.
 
Jag gissar att om man ska ta med ALLA kostnader och gå så lite minus som möjligt på avel ska man skippa tikarna och satsa på att få fram en populär hanhund i en så pass stor ras att den kan få många parningar. Den kostar nog lite extra att meritera för att hävda sig i konkurrensen, men ägaren slipper det mesta av risker och jobb.
 
Tycker ni är lite väl hård mot TS. Så skriver väl här vad en uppfödare nyss sa till mig i saken för att det är lite annorlunda än vad folk innan har sagt här. Själv kniper jag, vet knappast någonting om vad det kostar. Följdfrågor till mig på vad nedanstående personer menar med åsikt x och y kommer jag nog inte kunna svara på eftersom det inte är min åsikt.

"Svaret på den enkla frågan om jag går plus på aveln är Ja. Svaret på den enkla frågan om jag går plus på mitt hundägande som innehåller en uppfödning är ett solklart Nej. När jag har räknat på alla utgifter som hör till själva parningen och kullen så brukar jag generellt sett ligga plus. Att många uppfödare säger annat är nog inte för att de ljuger, utan för att vi tolkar allt olika och det är viktigt att förstå det. Jag skulle till exempel aldrig räkna med hundgård eller meritering av tikarna som utgifter på grund av min avel. Hund och hundgård hade jag haft oavsett om jag tar någon enstaka kull om året eller inte. Tävling och träning av hundar är något jag brinner för och har hållt på med länge. Hade jag inte brunnit för det hade jag heller inte avlat. Jag hade inte avlat om jag hade sett meriteringen som en kostnad bara för att jag har brukshund. Har man brukshund, vill avla och "meriterar mina hundar bara för att kunna sälja dem" ja då kanske man inte ska avla alls. Nej, dessa saker alltså hundgård och tävlingar är inte en följd av mitt intresse för avel. Det är min stora passion och aveln är snarare en följd av intresset. Så att säga att tävlingar är en utgift i aveln blir fel, jag hade tävlat mina hundar oavsett."

Tyckte det gav lite perspektiv på det hela. Som personen nämnde så beror det kanske på vad man som uppfödare räknar in i utgifter. Inget är väl fel. Eller vad vet jag?
Jag har som sagt ingen vidare koll:p

Vi hade ingen användning av hundgårdar innan kenneln. Under 1,5 år hade vi inga alls. Stod två gamla här som brukades under de två första kullarna men som vi sen tog bort. Vi hade inga kullar på tre år. Byggde inte nytt fören vi började avla igen.

Angående meritering och tävling så hade vi bara haft en hund till sambon om det enbart var för kul skull. Nu måste ju alla hundar som vi ska ha i avel ha meriter (eftersom det är brukshundar) och avlar vi mot avel behöver vi även L-testa några ibland för att visa att vi håller tjänstenivå. Ett L-test ligger på mellan 4000-6000 beroende på var det görs. Det finns massor som iaf vi hade kunnat räkna bort om vi inte avlade. Jag hade tex inte varit medlem i något mer än SBK och hemsida mm hade vi inte haft (2400/ året) osv
 
@Gnist @Voff Jag kan som sagt inte riktigt svara för uppfödaren eller på det skriver eftersom det inte är min åsikt eller tanke. För mig låter det ju klokt det ni säger. (Uppfödaren jag talat med skattar dock som jag förstått och är knappast någon stor uppfödare)

Lånade bara den för diskussionens skull och för att jag tyckte att folk var onödiga hårda mot ts :p

Att människor tycker och tänker olika är ju inte ovanligt och definitivt inte en anledning att dumförklara någon. Framförallt inte när en person ställer en fråga av nyfikenhet. :) (Detta inte riktat till taggade personer utan rent allmänt)
 
@Gnist @Voff Jag kan som sagt inte riktigt svara för uppfödaren eller på det skriver eftersom det inte är min åsikt eller tanke. För mig låter det ju klokt det ni säger. (Uppfödaren jag talat med skattar dock som jag förstått och är knappast någon stor uppfödare)

Lånade bara den för diskussionens skull och för att jag tyckte att folk var onödiga hårda mot ts :p

Av resonemanget hon för, så säger det allt för oss som hållit på länge så du behöver inte svara för henne ;)

Sen är det inte hårt att säga som det är, utan försköningar. Tycker jag. Verkligheten är krass liksom.
 
Av resonemanget hon för, så säger det allt för oss som hållit på länge så du behöver inte svara för henne ;)

Sen är det inte hårt att säga som det är, utan försköningar. Tycker jag. Verkligheten är krass liksom.

Jag känner inte henne och hon har ingen ras jag är intresserad av så jag behöver inte svara för henne, nej :D
 
Nu vet jag flera uppfödare i min ras som delvis lever på hunderiet men då är inte uppfödningen det enda stödbenet.
Kennel nr 1: Ganska liten, som våran. Nån kull per år. De har även inakordering 24/7 samt att en av dem jobbar som hundfysioterapeut hemmifrån. Den andra har vanligt heltidsjobb.

Kennel nr2 : Rätt stor uppfödning. Dessa sparar en hel del hundar och tränar upp i olika specialsök och säljer sedan till tjänst. De har också MH och MT samt tar emot upphittade hundar från polisen och även utreder problemhundar som omhändertas.

Kennel nr3 : Jättestora. En jobbar heltid i kenneln och en har vanligt heltidsjobb. De säljer även kurser och är tränare.

Kennel nr: 4 Stor. Har två raser. Båda jobbar enbart m hundarna. Ena rasen säljs mest valpar för sport och tjänst. En del unghundar tränas även och säljs till tjänst. I ras två säljs alla uppfödningar som vuxna färdigutbildade hundar som ledarhundar. Där har man ett fodervärdssystem för valparna liknande det FM har.

Enbart uppfödning och valpförsäljning vet jag ingen som en kan räkna som extrainkomst.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte...
Svar
9
· Visningar
3 789
Senast: Gumman123
·
Hundavel & Ras Vet inte om man ska skratta eller gråta. Kikar lite på annonser. En sjukdom/beroende, är inte ute efter något nytt. Har ju fått hem...
Svar
1
· Visningar
1 167
Senast: KaffeKask
·
Övr. Hund Jag och min sambo har länge pratat om att skaffa en hundvalp och nu har båda våra liv gjort det möjligt. Det lär inte ske förrän till...
Svar
11
· Visningar
1 960
Senast: Aningsfull
·
Hundavel & Ras Hejsan, jag har en fråga. 2011 sålde jag en liten taxvalp med bibehållen avelsrätt. Allt enligt SKK eftersom jag är ansluten...
Svar
10
· Visningar
2 236
Senast: Novelette
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Vildkattungar
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

  • Hingstval 2024
  • Ridskoleryttare
  • Vad gör halvblodsägare?

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp