Ögonkontakt

[stjarnhimmel]

Jag har inte aspergers men jag tycker och har alltid tyckt att det är jobbigt att titta folk i ögonen. Det ger mig obehagskänslor, och när jag var yngre tyckte jag att det var vidrigt. Jag har dock jobbat med det och kan numera titta in i någon annans ögon korta stunder. Klarar längre ögonkontakt med vissa människor, andra har jag väldigt svårt för.
Upplever definitivt att det ofta blir lättare att få kontakt när man kan ta ögonkontakt, och att jag på något sätt automatiskt gillar personer jag kan ha ögonkontakt lite längre stunder med utan att känna mig obekväm.
Jag vet att det är en fördel att kunna se folk i ögonen, men jag tycker ändå det är svårt.

Exakt det känner jag också.. Vet inte varför men det är obehagligt och jag måste titta bort efter en kort stund.
Däremot har jag svårt om folk tittar om motsatt håll då jag upplever det som ointresse.
Men jag har lite svårt när folk i denna tråden säger "att man gör si eller så". Vem har bestämt det?

 

[Tranan]

Jag kan inte hålla ögonkontakt. jag försöker men om jag lyckas så kan jag inte längre samtala med den jag har ögonkontakt med. Jag går in i "analys läge" då studerar jag detaljer. Jag upplever det generellt som jobbigt att ha ögonkontakt men jag älskar att studera ögon. Det blir en enorm kognitiv dissonans för mig. Vet att folk har en massa sociala normer om personer som inte vill ha ögon kontakt, Jag kan bara säga att de missar saker och bedragare vet att hålla ögonkontakt är ett bra instrument att vinna förtroende.

 

[Monkie]

För att inte kapa aspergertråden... Jag är lite intresserad av det här med ögonkontakt, som ibland beskrivs som något närmast omistligt i socialt umgänge. Är det verkligen så? Hur mycket ögonkontakt har ni med andra människor, och hur uppfattar ni människor som undviker ögonkontakt? Och hur yttrar sig denna ögonkontakt, tittar ni på eller i andras ögon? Gör ni olika med vänner, främlingar, familj, älskade? Hur länge håller ni kontakten? Är det en omistlig del av det sociala umgänget?

Jag tycker det är lite jobbigt med ögonkontakt. Viker oftast undan blicken efter några sekunder. Skulle nog beskriva mig som att jag ger ögonkontakt till och från, men inte sammanhängande under lång tid. Tycker det känns obehagligt när jag blir liksom fastnaglad med blicken av någon. Lite intressant var att jag kände igen mig i Aspbergertråden, jag fungerar socialt likt många där.

 

[Hoarfrost]

Exakt det känner jag också.. Vet inte varför men det är obehagligt och jag måste titta bort efter en kort stund.
Däremot har jag svårt om folk tittar om motsatt håll då jag upplever det som ointresse.
Men jag har lite svårt när folk i denna tråden säger "att man gör si eller så". Vem har bestämt det?

Intressant, då är jag inte typ världens sämsta på kommunikation och asocial och hemsk, skönt att höra
Skulle också vilja veta vem som bestämt att man ska göra si eller så. För mig är det lyckad kommunikation om alla parter har förstått varandra och ingen känt sog obekväm/trängd/utanför, typ.

Konstigt nog avskyr jag att prata i telefon, då kan jag få riktiga panikkänslor.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan bara säga att de missar saker och bedragare vet att hålla ögonkontakt är ett bra instrument att vinna förtroende.

Exakt.
Vi blev bestulna på datorer och saker på jobbet. Alla funderade hur det kunde gått till. Tillslut kom man fram till att det funnits en obehörig person på jobbet. Han hade varit välklädd i kostym, pratat med flera i hissen. Ingen hade frågat vem han skulle till utan alla hade tagit för givet att han hade ett möte så folk hade hållit upp dörren och släppt in honom. Någon hade gett honom kaffe när han satt i soffgruppen och såg ut att vänta på ett möte.

 

[Tranan]

Exakt.
Någon hade gett honom kaffe när han satt i soffgruppen och såg ut att vänta på ett möte.

Case and point.

 

[Vinterbad]

Jag håller väl ögonkontakt som folk gör mest så länge jag har mina glasögon på. Men när jag tar av dem, till exempel hos frissan, då vill jag inte prata för jag ser inte den jag pratar med.
Jag vill inte prata i telefon utan glasögon heller.

 

[hoppsann]

Jätteintressant. Är detta alltså diskvalificerande i dina ögon, finns det ingen annan egenskap hos personen som kan väga upp?

Är personen snäll och osäker så väger det självfallet upp.
Jag är då väldigt, för att inte säga överdrivet noga med att "se personen". Främst i arbetssituation.
Men jag vill inte ha dem för nära mig privat, då de har en tendens att "ta över" en när man engagerar sig för att de ska bli mindre osäkra.
Har inte tänkt på det tidigare, men så är det nog just nu för mig i alla fall. :S
Familjen är trött på att de tidvis har fått för lite tid för att jag "alltid ska hjälpa alla".

Men de jag diskar stenhårt, är de som är osäkra men som vill vara "ranghöga" De är oftast väldigt elaka personer som jag inte har någon lust att ha ens i yttre ringarna. Absolut inte privat och helst inte i arbetssituationer.

 

[svea]

Är personen snäll och osäker så väger det självfallet upp.
Jag är då väldigt, för att inte säga överdrivet noga med att "se personen". Främst i arbetssituation.
Men jag vill inte ha dem för nära mig privat, då de har en tendens att "ta över" en när man engagerar sig för att de ska bli mindre osäkra.
Har inte tänkt på det tidigare, men så är det nog just nu för mig i alla fall. :S
Familjen är trött på att de tidvis har fått för lite tid för att jag "alltid ska hjälpa alla".

Men de jag diskar stenhårt, är de som är osäkra men som vill vara "ranghöga" De är oftast väldigt elaka personer som jag inte har någon lust att ha ens i yttre ringarna. Absolut inte privat och helst inte i arbetssituationer.

Det låter som om du sätter likhetstecken mellan undvikande av ögonkontakt och osäkerhet, och att en person som undviker ögonkontakt kan vara osäker och snäll eller osäker och elak?.

 

[Kattennizze]

För att inte kapa aspergertråden... Jag är lite intresserad av det här med ögonkontakt, som ibland beskrivs som något närmast omistligt i socialt umgänge. Är det verkligen så? Hur mycket ögonkontakt har ni med andra människor, och hur uppfattar ni människor som undviker ögonkontakt? Och hur yttrar sig denna ögonkontakt, tittar ni på eller i andras ögon? Gör ni olika med vänner, främlingar, familj, älskade? Hur länge håller ni kontakten? Är det en omistlig del av det sociala umgänget?

Alltså. Jag blev galen på min man som har Asperger i början, jag tyckte han stirrade intensivt på mig alternativt tittade bort. Numera är jag ju van så nu bryr jag mig inte, men visst är ögonkontakten jätteviktig! Och då att man gör det på rätt sätt, tänker jag. En av mina bästa vänner har också sådana här drag men hon är kvinna så hon kompenserar bra, förutom när hon blir trött då börjar hon stirra mig i ögonen, fast vi känner varandra så väl så det är inga problem. så helt klart är ögonkontakt på rätt sätt viktigt. Och med det menar jag att alla borde ha större förståelse och tolerans för att vi alla fungerar olika.

 

[tuaphua]

Jag ser den jag pratar med i ögonen. Är det fler personer växlar jag.
Jag har inte aspg om det nu är relevant i tråden.

Märker jag att den jag pratar med tycker ögonkontakt är extremt jobbigt kan jag låta min blick fara runt lite mer för att de ska känna sig tryggare.

 

[hoppsann]

Det låter som om du sätter likhetstecken mellan undvikande av ögonkontakt och osäkerhet, och att en person som undviker ögonkontakt kan vara osäker och snäll eller osäker och elak?.

Ja, det var en bra sammanfattning.
Och just nu tycker jag att båda kombinationerna tar för mycket energi.
Dras mer till energin som har en vaken blick.

 

[svea]

Jag ser den jag pratar med i ögonen. Är det fler personer växlar jag.
Jag har inte aspg om det nu är relevant i tråden.

Märker jag att den jag pratar med tycker ögonkontakt är extremt jobbigt kan jag låta min blick fara runt lite mer för att de ska känna sig tryggare.

Det är inte relevant för tråden om du har asperger. Jag är intresserad av olika synvinklar, det var bland anat därför jag gjorde en egen tråd om det!

 

[svea]

Alltså. Jag blev galen på min man som har Asperger i början, jag tyckte han stirrade intensivt på mig alternativt tittade bort. Numera är jag ju van så nu bryr jag mig inte, men visst är ögonkontakten jätteviktig! Och då att man gör det på rätt sätt, tänker jag. En av mina bästa vänner har också sådana här drag men hon är kvinna så hon kompenserar bra, förutom när hon blir trött då börjar hon stirra mig i ögonen, fast vi känner varandra så väl så det är inga problem. så helt klart är ögonkontakt på rätt sätt viktigt. Och med det menar jag att alla borde ha större förståelse och tolerans för att vi alla fungerar olika.

Intressant. Vad upplever du som "rätt sätt"?

 

[Korven]

Jag hade som barn en klasskamrat som inte gick att titta i ögonen. Jag tyckte det var oerhört jobbigt och försökte undvika henne, men hon ville väldigt gärna vara kompis med mig. Så redan då var jag sån som vill ha ögonkontakt när jag pratar med någon.

 

[svea]

Jag vill inte prata i telefon utan glasögon heller.

 

[svea]

Jag hade som barn en klasskamrat som inte gick att titta i ögonen. Jag tyckte det var oerhört jobbigt och försökte undvika henne, men hon ville väldigt gärna vara kompis med mig. Så redan då var jag sån som vill ha ögonkontakt när jag pratar med någon.

Spännande! Kan du sätta ord på vad som var jobbigt?

 

[Korven]

Spännande! Kan du sätta ord på vad som var jobbigt?

Jag vet egentligen inte annat än att det kändes obehagligt att hon inte kunde titta på mig. Det är ju måååånga år sen nu men jag minns det väldigt väl så nånting var de ju som skavde.

 

[Kattennizze]

Intressant. Vad upplever du som "rätt sätt"?

Ja det var en väldigt bra fråga! Ingen aning, det finns ju inga rätt och fel egentligen alls.

 

[Efwa]

Jag kan förstå bekräftelsebehovet om man håller en monolog. Men om man är i en dialog?

Jag vet inte egentligen vilken fråga du vill ha svar på?
I min förklaring har jag bara förklarat hur jag känner när någon inte tittar mig i ögonen. Jag har valt att svara på den frågan endast. Det får man ju göra om man vill.

Den går att se som svar på både monolog och dialog eftersom det endast är en sida som är beskriven men den sidan även finns med i en dialog. Det är ju inte så att man pratar i mun på varandra utan. Man kan ju också se en dialog som fler små monologer, tänker jag. Ibland är det verkligen så också. Jag kan prat om en sak. Min kompis om en helt annan men vi pratar som om det vore en dialog, lyssnar på varandra och i slutet liksom sammanfattar två olika monologer. Men även där är det ju viktigt med ögonkontakt och reflektionsmottagande.

Behöver man inte bekräftelse så är ju den andra sidan ointressant ur ögonkontaktssynpunkt.