Passa varandras barn istället för dagis

[fia-lisa]

Som förskollärare vore drömscenariot att barn inte skulle behöva börja innan tre års ålder. I den bästa av världar skulle förskoletiden kunna fungera bra även innan men så ser inte verkligheten ut tyvärr. Det är alldeles för stora barngrupper och en ettåring måste försöka knyta an till 3-4 pedagoger samtidigt som den ska umgås/vistas tillsammans med 15 små barn till. Vilken ettåring har ett behov av detta? Lägg till de ständiga sjukdomarna som ofta gör att det fattas ordinarie personal, vilket då gör att ettåringen ska knyta an till vikarier, inte alltid samma heller. Omsättningen på vuxna i verksamheten är ofta orimligt hög.

Säg att det är en småbarnsgrupp (1-3 år) med 16 barn och 3-3,5 pedagoger. Eftersom förskolan förväntas vara öppen 6.15-18.15 så kan det inte finnas full personalstyrka under mer än en del av dagen, ca 9-13. Under den tiden ska även pedagogerna hinna ha rast, planera och dokumentera verksamheten samt finnas till hands för barnen. Alla som har haft EN ettåring vet hur ofta men behöver finnas nära, för att trösta, krama och förhindra att barnet skadar sig eller på förskolan andra. Som ni kanske förstår går det inte ihop. Andra arbetsuppgifter som ska utföras är dukning, avdukning, torka bord, sopa golv efter varje måltid, bädda, bädda upp, fylla i diverse dokument, gå på veckomöten m.m. Listan kan göras hur lång som helst.... Så alla som kan och har möjlighet att lösa de första tre åren är i mina ögon hjältar. En parentes ang skolresultat, inte vetenskapligt belagt såklart, men mina 5 barn har gått minimalt på förskola och klarat skolan galant m goda betyg, de är också mkt socialt kompetenta, även barnens kusiner, 7 st, har inte alls gått i förskola och har även de lyckats mkt väl i såväl skola, arbetsliv och socialt.

Behöver jag säga att jag lämnat förskolan för annat arbete? Sorgligt men man orkar inte hur länge som helst.

Blev ett långt inlägg, men, kände att jag ville dela med mig från den s.k verkligheten. Tack för ordet!

Vad tråkigt att du verkar ha varit på en väldigt dåligt fungerande förskola. Jag känner nämligen inte igen mig alls i det du beskriver. På vår förskola är småbarnsgrupperna små och personaltäta. De är 12 st barn uppdelade i 2 grupper med 6 pedagoger. Personaltätheten trappas sedan ner ju äldre barnen blir. I den äldsta gruppen som min son går i nu är de totalt 18 barn på 3 pedagoger. Många är dock 15-timmars barn så jag har aldrig upplevt att sonen inte får den hjälp eller uppmärksamhet han behöver.

 

[TinyWiny]

Jag tror faktiskt att ert upplägg skulle bli rörigt för barnen. Jag tror också att risken för konflikter er emellan är stor. Jag tror alltså inte på eran tanke alls. Jag tror inte att det kommer fungera så smidigt som ni har tänkt er. Barn, särskilt i förskoleåldern behöver vissa rutiner i sin vardag och behöver veta vad som väntar och att det är någorlunda samma varje dag och att då ena dagen vara hos er med x där vissa regler och ordningar gäller och nästa dag vara hos det andra paret med y där andra regler och andra ordningar gäller för att nästa dag igen vara hos er med v där ytterligare andra regler och ordningar gäller osv... Nej det tror jag skapar otrygghet och osäkerhet.

Jag förstår helt eran önskan om att slippa skola in så tidigt. Jag ville vara hemma med mina barn så länge som möjligt för jag tror att föräldrarna är de viktigaste och de bästa för barnen när de är små. Men att göra som ni har tänkt tar i mina ögon bort det positiva och skapar stress istället. Barnet får ändå inte vara med föräldrarna hela tiden och då kan hen lika gärna vara på en bra förskola den tiden ni jobbar. Kan ni vara hemma så mycket så lär det ändå inte bli så mycket tid på förskolan. Även om det är många barn och vikarier ibland så brukar de flesta barn känna trygghet i rutinerna och må bra på förskolan så länge det är en positiv stämning, bra personal och bra ledning.

 

[AgentCarter]

Vi har sambons dotter varannan vecka också och många kompisar med barn i varierande ålder. Sambons dotter går på dagis och är 5 nu. Dagiset är verkligen toppen och är verksamheten fortfarande lika bra om sisådär 3- 5 år så skulle jag gärna låta min dotter gå där. Men vill hitta möjligheter att vänta till iaf 3 års ålder innan dagisstart om vi kan lösa det.

Jag skulle hellre satsat på 2 år och korta dagar, då får man verkligen allt positivt.
Jag hade inte förlitat mig på kompisar och deras barn (de lär väl gå tillbaka till jobb och blir inte samma sak heller) inte heller med sambons dotter, hon är såpass äldre att leken blir på väldigt olika villkor och dessutom kanske hon inte vill vara hemma med er.

Sen om någon av era barn har en diagnos? Och behöver extra stöttning och mer än vad ni kan ge? Dessutom blir det väldigt tärande för alla parter.
Sen samma syn på uppfostran eller att låta barnen ha olika regler i olika hem och man är ok med det. Det kommer komma trots, hur ska ni hantera det?

Nu utgår jag också från mitt eget barn, han blommade verkligen upp när han började på dagis som 1,5 åring och hittade ett år sedan som bästis helt utan vår medverkan.

 

[Melisen]

D


Du väljer slltså en outbildad ung tjej ensam med ditt barn framför en utbildas pedagog i en miljö skapad för ditt barns behov?

För mig är förskola självklar, leka i lokaler gjorda för barnet, social träning och träna på allt möjligt utan föräldrar som är där och petar. Vi 80talister började ofta tidigare än 1,5 år och våra skolresultat var inte sämre?

Min man var hemma med sin mamma och yngre syskon till dess att han var sju år. De besökte förstås öppna förskolan och kyrkans barntimmar och liknande, men han säger själv att han tror att han haft en lättare skolstart om han fått börja i verksamhet tidigare. Jag gick på dagis med montessoripedagogik och stormtrivdes tydligen (det här var i mitten på 90-talet). Egentligen tror jag att det är svårt att generalisera om vilken form av barnomsorg som är den definitivt bästa.

Vår tvååring har en dagmamma. Jag älskar konceptet och jag är verkligen jätteglad för att allt har fungerat så väl sedan han började i augusti. Vår dagmamma är dels hemma i sitt eget hem, dels i en lokal (förskolelokal) tillsammans med de två andra dagmammorna som finns i närområdet. Alla tre dagmammor är utbildade förskollärare och de har en läroplan att följa, precis som vanliga förskolan. Skulle dagmamman vara sjuk eller ledig har mitt barn en bestämd "extradagmamma" som han får gå hem till. De får alltså vara i både större (=15 barn som mest, då 3 vuxna) och mindre grupper, i hemmiljö, ute och i lokal byggd för förskola. För oss och vår familj är det här upplägget det bästa möjliga (just nu).

Sedan, kanske en töntig parentes men det finns inte dagis (daghem) längre. Det som finns är olika former av förskoleverksamhet.

Låter ju som ett toppenupplägg!

Tack för synpunkten om dagis - förskoleverksamhet!

 

[fia-lisa]

Jag tror faktiskt att ert upplägg skulle bli rörigt för barnen. Jag tror också att risken för konflikter er emellan är stor. Jag tror alltså inte på eran tanke alls. Jag tror inte att det kommer fungera så smidigt som ni har tänkt er. Barn, särskilt i förskoleåldern behöver vissa rutiner i sin vardag och behöver veta vad som väntar och att det är någorlunda samma varje dag och att då ena dagen vara hos er med x där vissa regler och ordningar gäller och nästa dag vara hos det andra paret med y där andra regler och andra ordningar gäller för att nästa dag igen vara hos er med v där ytterligare andra regler och ordningar gäller osv... Nej det tror jag skapar otrygghet och osäkerhet.

Jag förstår helt eran önskan om att slippa skola in så tidigt. Jag ville vara hemma med mina barn så länge som möjligt för jag tror att föräldrarna är de viktigaste och de bästa för barnen när de är små. Men att göra som ni har tänkt tar i mina ögon bort det positiva och skapar stress istället. Barnet får ändå inte vara med föräldrarna hela tiden och då kan hen lika gärna vara på en bra förskola den tiden ni jobbar. Kan ni vara hemma så mycket så lär det ändå inte bli så mycket tid på förskolan. Även om det är många barn och vikarier ibland så brukar de flesta barn känna trygghet i rutinerna och må bra på förskolan så länge det är en positiv stämning, bra personal och bra ledning.

Jag tror också risken för konflikter är stor. Och att det för barnen riskerar att bli rörigt.

Kan ni gå ner i tid och dessutom har flexibla arbeten skulle jag nog snarare försöka vara hemma så länge jag kunde med barnet och sedan gå ner i tid och "lappa era dagar" så att barnet kan gå få timmar i förskoleverksamhet. Vi gick tex ner på 80% det första året på förskola och gjorde sedan så att den ena lämnade vid 9.00 och den andre hämtade 15.00 3 dagar i veckan (dvs vi var lediga varsin dag i veckan). På så sätt gick barnet "bara" 18 h/v utan att vi gick ner mer i arbetstid.

 

[Tora]

Våra barn går i snitt 15/h veckan. Minstingen som snart är 1,5 år älskar sin förskola.

Hon blir jätteglad när jag hämtar henne och springer till mig men sen piper hon iväg lika fort igen.

För oss funkar det utmärkt. På det sättet blir det som en lååååång inskolning.

 

[NOC14]

Vad tråkigt att du verkar ha varit på en väldigt dåligt fungerande förskola. Jag känner nämligen inte igen mig alls i det du beskriver. På vår förskola är småbarnsgrupperna små och personaltäta. De är 12 st barn uppdelade i 2 grupper med 6 pedagoger. Personaltätheten trappas sedan ner ju äldre barnen blir. I den äldsta gruppen som min son går i nu är de totalt 18 barn på 3 pedagoger. Många är dock 15-timmars barn så jag har aldrig upplevt att sonen inte får den hjälp eller uppmärksamhet han behöver.

Vad glad jag blir att det finns bra förskolor vilket jag är övertygad om att det finns. Tyvärr är det inte så i de flesta kommuner runt om i Sverige. Om man är intresserad kan man läsa på FB-gruppen "Förskoleupproret" där det framkommer mkt som skulle behöva förbättras på förskolor runt om i landet. Har inte sett nånstans om sådan god personaltäthet och framförallt så lagom stor småbarnsgrupp. Men skönt att det finns önskar att det vore så överallt.

 

[NOC14]

Om vi talar om att vara hemma vs. dagis kan jag se på mig och sambon. Jag har det mycket lättare socialt och att ta för mig än honom som var hemmabarn.
Dessutom drar jag inte på mig bakterier/virus lika lätt och om jag får dem så blir jag frisk fortare.

Med vår son fanns det som alternativ att jag skulle gå hemma med honom, men jag anser att det hade varit skadligt för honom då dagis kan ge så mycket mer.

Om ni hade haft fler barn tror jag det hela hade varit lämpligare.
Det ni skulle kunna göra är att vänta till två års ålder och låta dem gå 15 tim i veckan, så får ni båda russinen ur kakan och kan då ta en diskussion om hur ert samarbete har fungerat (svårt att se fördelar respektive nackdelar när man är mitt i det)

Blir väldigt ledsen av att läsa att du anser det vara skadligt för ditt barn att vara hemma. Nu vet jag inte hur gammal han är men små barns hjärnor är mkt känsliga och med den stress som finns på de flesta förskolor så är en lugn hemmamiljö att föredra ur ett hjärnans utveckling och tillväxt. Små barn har inte behov av mängder av intryck, många olika kontakter och svårighet att få kunna i lugn o ro fokusera och koncentrera sig på det som för dagen är intressant. Pedagoger i förskoleklass (6-årsverksamheten) menar att de ser en ökning av okoncenterade barn, de har svårt att landa nånstans, har ett ökat behov att ha kontroll på vad alla andra gör.

Ledsen om jag verkar negativ, det vill jag inte men jag ser en stor risk med att föräldrar, som faktiskt är de viktigaste i barnens liv, inte tror sig räcka till, inte tror sig kunde ge sitt barn det den behöver, utan förlitar sig på överbelastade förskolor som tyvärr inte ges möjlighet och förutsättning att ge barnen det de behöver.

 

[Sedna]

Är tyvärr för dåligt insatt för att veta hur undersökningarna genomförs eller vad deras mer exakta definitioner är så kan inte ge dig några bra svar.

För att då ge lite perspektiv på den svensks ohälsan:
http://www.svd.se/darfor-ligger-sverige-i-ma-daligt-toppen

 

[Sedna]

Jag hade inte länder som är i övrigt jämförbara med sverige i åtanke

Hur kan du då jämföra?

 

[Melisen]

Hur kan du då jämföra?

Men påståendet från början var ju "andra länder skolar in tidigare än vad vi gör" och då menade jag att i andra länder så ser det inte nödvändigtvis ut som det gör i Sverige med förskoleverksamhet utan när föräldrarna inte längre kan vara med sina barn hittar man ibland (oftare än i Sverige) andra lösningar. Barnens utveckling är ju densamma oavsett vilket land de föds i.

 

[Sedna]

Men påståendet från början var ju "andra länder skolar in tidigare än vad vi gör" och då menade jag att i andra länder så ser det inte nödvändigtvis ut som det gör i Sverige med förskoleverksamhet utan när föräldrarna inte längre kan vara med sina barn hittar man ibland (oftare än i Sverige) andra lösningar. Barnens utveckling är ju densamma oavsett vilket land de föds i.

Nej, påståendet från början var att Sverige var i topp gällande psykisk ohälsa. Ett påstående som du för övrigt inte verkar vilja reflektera kring.

 

[cirkus]

TS, ser du alltså dagis som enbart barnförvaring och inget som helst pedagogiskt värde?

För övrigt så tror jag att konceptet är upplagt för konflikter i stort och i smått. Jag ser små enkla scenarior som lätt kan bli onödiga konflikter.

 

[Amha]

Idén att passa varandras barn är bra i grunden. Jag vet en till som tänkt på det men i en större grupp. Tror det finns ett namn för det också. Samtidigt skulle jag aldrig någonsin sätta mina barn i det.

Anledningarna är att jag tror att konflikter kring barn är en överhängande risk. Barnuppfostran och djuruppfostran är sånt man ofta har väldigt bestämda åsikter om och det är lätt att diskussionerna blir många och jobbiga. Det är ju sånt som blir tydligare ju fler faser barnen går igenom.

Det känns även för osäkert. Den ena familjen kanske får en livskris. Går isär, får ekonomiska problem, vill inte längre eller vad det nu kan vara. Det gör att man från ena dagen till den andra kanske står utan barnomsorg.

Jag har ett barn på 2.5 som för knappt ett år sedan började på förskola. En kommunal som jag inte var nöjd med och barnet var inte heller riktigt OK med det. Jag lovar att jag var mamman personalen snackade illa om i fikarummet för jag var nog inte rolig då jag började känna mig missnöjd med något. Hade jag stått i ett läge där jag varit missnöjd med en bästa vän som passat mitt barn hade jag personligen haft svårt att hantera det. Risken är ju att man klankar ner på vännens sätt att göra saker och jag tror att det krävs mycket av en för att kunna hålla en professionell nivå. Annars hamnar man nog i en situation där man är inne och sticker nålar i vänskapen.

Mitt äldsta barn bytte förskola. Hon hamnade på en liten mysig förskola där alla pedagoger känner alla barn och har samma ansvar även om de är olika avdelningar och därmed har sina egna grupper när de gör såna aktiviteter. Det är verkligen en jättebra förskola och det har gjort henne mycket gott att hamna där. Hon gillar sin förskola och de anpassar noga grupperna så de ska passa ihop osv. Jag litar till 100% på personalen vilket jag inte kunde på förra stället. De verkade ha dålig koll på förra förskolan men de här är verkligen bra.

1-1.5 år är tidigt att skola in. Det håller jag med om. Samtidigt tror jag inte alls att det är skadligt eller dåligt om man kan hålla dagarna någorlunda korta och hittar ett guldkorn till förskola. Min stora går ju 6 timmar 4 dagar i veckan. Jag tycker att det är lagom även om jag ibland önskat att hon var trött när hon kom hem Jag berättade för personalen häromdagen att i mitt huvud skulle hon gå på förskola på dagarna och leka av sig det värsta så hon, jag och bebis skulle kunna sitta hemma och pyssla i väntan på att pappan kommer hem från jobbet. Det funkade inte. Det ska spelas fotboll och lekas med alla möjliga saker. Himla roliga lekar kommer hon i alla fall hem med

 

[Hiddeous]

För att då ge lite perspektiv på den svensks ohälsan:
http://www.svd.se/darfor-ligger-sverige-i-ma-daligt-toppen

En mycket intressant artikel som också berör förskola/barnets behov av sina föräldrar. Och det här med överdrivet ängsliga föräldrar.

 

[Hiddeous]

Men påståendet från början var ju "andra länder skolar in tidigare än vad vi gör" och då menade jag att i andra länder så ser det inte nödvändigtvis ut som det gör i Sverige med förskoleverksamhet utan när föräldrarna inte längre kan vara med sina barn hittar man ibland (oftare än i Sverige) andra lösningar. Barnens utveckling är ju densamma oavsett vilket land de föds i.

Men problemet är att du förvränger fakta för att passa dina cementerade åsikter. Det finns ingenting i forskningen (som jag har sett) som talar för att förskolorna skulle vara skadliga för barn. Du pratar om anknytningsteorin ena stunden - att små barn mår bäst med sina föräldrar - och i nästa spelar den ingen roll, för barnflickor är nästan lika bra som föräldrar, typ. Anknytningen sker tidigt, under barnets första veckor/månader. Störd anknytning orsakas av dålig respons från föräldrarna - enligt vad jag har fått lära mig. Inte av att skola in barnen på förskolan vid 1,5 års ålder. Möjligen är det lite ovant för de små i början, men jag vill verkligen se den forskning som du stöder dig mot som hävdar att tidig inskolning är skadlig och inte svarar mot barnens behov.

 

[Melisen]

För att då ge lite perspektiv på den svensks ohälsan:
http://www.svd.se/darfor-ligger-sverige-i-ma-daligt-toppen

Oj... det ger mig en väldigt dålig känsla när någon mer eller mindre uttrycker att man inte behöver ta den ökande psykiska ohälsan hos ungdomar riktigt på allvar. Och att man kan tycka att det är något annat än positivt att barn nu för tiden vågar vata mer ärliga kring hur de faktiskt mår.

Ja du har fullständigt rätt i att jag duckar för den här diskussionen för en fördjupning inom det här har ingenting med ursprungsfrågan i tråden att göra. Däremot hör jag vad du säger och jag förstår din poäng, jag håller bara inte med.

 

[Melisen]

TS, ser du alltså dagis som enbart barnförvaring och inget som helst pedagogiskt värde?

För övrigt så tror jag att konceptet är upplagt för konflikter i stort och i smått. Jag ser små enkla scenarior som lätt kan bli onödiga konflikter.

Absolut inte, jag vill bara inte skola in på förskola så tidigt som vid runt 1,5 år utan hellre efter 3 år.

 

[Hiddeous]

Ledsen om jag verkar negativ, det vill jag inte men jag ser en stor risk med att föräldrar, som faktiskt är de viktigaste i barnens liv, inte tror sig räcka till, inte tror sig kunde ge sitt barn det den behöver, utan förlitar sig på överbelastade förskolor som tyvärr inte ges möjlighet och förutsättning att ge barnen det de behöver.

Även mammor kan bli överbelastade. Jag hade inte orkat att vara mamma på heltid i 3 år. Deltid klarar jag, då orkar jag förhoppningsvis vara en aktiv, utvilad förälder som har energi att göra något med barnen också, annat än att sätta dem framför tv-n.

 

[cirkus]

Absolut inte, jag vill bara inte skola in på förskola så tidigt som vid runt 1,5 år utan hellre efter 3 år.

Jag kan förstå tanken, men jag tror som flera att det blir svårt att genomföra. Barnuppfostran är så extremt individuellt. Jag ser enkla scenarior framför mig där famiijerna favoriserar sina egna barn, enkla saker som placering i bil/bilstolar - vill du ha din 1.5 åring i baksätet?