Sv: Rehabilitering vid Fång
KL
Jag följer med intresse diskussionen om bästa förhållanden för skörd då jag tänkt att nästa år få en skräddarsydd skörd till mina ponnyer.
Måste ändå få inflika att jag är så himla glad för det verkar som om min ponny är "återställd"! Så här har vår process sett ut:
Strax efter trettonhelgen (har inte vet underlaget här så jag är osäker på exakt datum) hörde jag hur ponnyn som var på väg ut till hagen inte gick som vanligt (jag hade vänt ryggen till för att öppna åt nästa) över betonggolvet. Då jag haft mina hästar mer el mindre barfota under flera år och har en med väldigt känsliga sulor (skodd fn) hade jag haft extra koll på denna sedan vi köpte i höstas eftersom jag inte visste vad hon tålde och just då hade förhållandena växlat rätt ordentligt veckan före så jag var liksom "beredd" på att något hovrelaterat skulle kunna dyka upp. Hur som helst ut och hämta och in på tjockt underlag där hon var rel obekymrad.
Under följande natt hade en annan häst kommit lös och spankulerat runt i stallet och troligtvis hade ponnyn då bockat runt i sin box, den såg väldigt omrörd ut och ponnyn kunde knappt röra sig längre. Ut med vet direkt så klart och behandling med finadyne. Två kurer på raken fick vi ta (10 dgr) och under denna tid låg ponnyn ofta och det märktes tydligt när effekten gick ur. Annan medicinering diskuterades men vet tyckte fördelen med detta var att man får en mer rättvis bild av hur läget eg är och jag ville inte smärtstilla så mycket att ponnyn skulle bocka runt. I slutet av de 10 dagarna drog jag ner ordentligt på grovfodergivan (fram tills dess var jag nämligen övertygad om att det var belastningsfång och hade bantat mer moderat), fram till fånganfallet hade hon fått bara något mindre giva än den svårfödda vbltravaren eftersom jag har lite svårt att ge lite mat, och då är detta en stor B/liten C av kallblodstyp så det klart att det var för mycket.
Hur som helst sjönk värmen i hovarna drastiskt efter några dagar med mindre givor. Väldigt fort växte det ner tydliga fångränder och trakterna började vika in under hovarna trots att hovarna inte var speciellt långa. På sulans undersida syntes dock ingenting. Hovarna verkades med kort tå och låga trakter (ståendes i boxen) och har hållits efter hela tiden med några veckors, ibland dagars, mellanrum. Tjockt med strö så att hovarna inte skulle ha mottryck av betonggolvet. Under 2-3 dagars tid i slutet av det akuta anfallet syntes tydligt att ponnyn grävde ner baktårna i ströet och jag var helt övertygad om att vi inte skulle ta oss igenom.
Efter ca 5 v såg hovarna så pass OK ut och värmen hade sjunkit så pass att vi började ställa ponnyn i en annan box med mindre strö i på dagarna. Ponnyn går med dubbelslag fram men utan att tveka och rör sig exakt likadant morgon och kväll. Vi testade att gå med henne men från början var det för tidigt och hon fick återgå till stallvistelse. Förrförra helgen verkades hon senast och vi testade att pulsa henne i djup, mjuk snö men dagen efter var hon lite varmare. Två dagar senare började vi skritta upp henne vid hand för mig varje morgon av dottern. Efter den där lilla temperaturhöjningen återgick hovarna till samma stadium som tidigare och ponnyns rörelsemönster har varit helt normalt (stort och luftigt alltså, hon är wc) med undantag för just isättningen fram, där det fortfarande varit dubbelsag. Sedan verkningen hade jag börjat fundera mer och mer över sulornas utseende då det för varje vecka sett ut som att strålen kommit längre och längre in i hoven utan att sulan för den delen sett sänkt ut.
Förra helgen skrittades hon uppsuttet på vår oskottade ridbana av dottern, 20 min två dagar i rad utan någon som helst försämring i vare sig rörelse eller värme. Då kände jag för första gången att vi faktiskt nog kunde blåsa faran över. I onsdags fick jag mina misstankar om sulan bekräftade då sulan plötsligt släppte på båda framhovarna vid morgonens hovkratsning och där under finns en jättefin, skålad ny sula. Ponnyn har stått inne helt igen sedan dess eftersom jag inte ville utsätta den nya sulan för någon som helst belastning, men imorsen skrittades hon för hand igen och så vitt jag kan se rör hon sig precis som innan anfallet. Svår att trava upp eftersom hon är så stökig och håller på och kastar sig, bockar och sparkar bakut under tiden men de sträckor jag kunde se ser det helt normalt ut.
Planen nu är att verka igen så fort det går så att vi får bort ännu mer av den hovvägg som ev har försvagad förbindelse. Efter det räknar jag med att hon kan bli lite öm igen ett tag men om det fortsätter som det gjort hittills tror jag att det faktiskt kan gå att börja rida igång henne på riktigt om 3-4 veckor förutsatt att underlaget håller sig OK. Troligtvis blir det också inköp av pådragsdojjor så att man kan motionera henne längre fram även när marken är hård. Just nu undviker jag gärna att sko eftersom jag misstänker att man behöver hålla efter både tår och trakter med ganska korta intervaller ett bra tag till.
Hon är inte röntgad. Först för att jag inte ville att hon skulle gå ett enda steg mer än nödvändigt och sedan för att förbättringen gått så otroligt snabbt på slutet att det känns som att den informationen inte är nödvändig längre. Dock ska jag be samma distriktsvet komma ut och titta på hennes tänder och vaccinera inom kort och då får hon naturligtvis avgöra om hon tycker det är nödvändigt eller ej.
Ponnyn kommer alltså att få fortsätta stå inne (står nu på ett ganska tunt lager strö, behöver fyllas på nytt) tills vi har testat henne i rörelse under kontrollerande former tillräckligt mycket för att känna oss säkra på att hon inte blir sämre av att springa omkring i hagen. När det väl blir hagsläpp blir det under tid då vi är hemma och under kortare stund till att börja med. Liten hage känns inte som något alternativ, hon är så pass stökig att det förmodligen bara kommer att trigga annu mer.
Jag är fullt medveten om att det kan komma bakslag och mitt hököga är på henne varje steg hon tar utanför boxen men det känns ändå som om ett ton tunga stenar har släppt från mitt hjärta och jag törs titta framåt - en liiten liiten bit åtminstone. Allt som allt har det gått 8 veckor, en period som känts som ett år men som ur fångperspektiv inte är någon tid alls.
