Sommarföräldrar 2022

[Guldaskig]

Vågar inte ropa hej än men förhoppningsvis ploppar det ut en individ i slutet av augusti.
Detta var ej planerat men vi bestämde oss för att köra, har tidigare haft flera missfall så vågar inte riktigt tro på det ännu. Är i vecka nio eller tio, förstår aldrig hur man räknar..

Första ungen och har hela mitt liv varit otroligt ointresserad av allt som har med graviditet och barn att göra. Har aldrig haft småbarn naturligt runt mig. Pendlar mellan skräck och förtjusning men jag lär mig på vägen och ska bli kul.

Håller tummarna för att allt går vägen! Har du nåt ultraljud inplanerat?

 

[Kaching]

Åh, här vill jag vara med! Vad roligt att många väntar barn nummer 2 eller fler, ni är så kloka och visa av erfarenhet

BF 7/7, så är i vecka 17 nu, och jag väntar första barnet. KUB såg bra ut, och ser verkligen fram emot RUL i februari!

Mådde illa oavbrutet i 9 veckor. Lergigan Comp var enda räddningen, men nu så har jag mått bra sedan början på januari och kan äntligen äta och träna igen

Just idag vaknade jag dock med hormonhuvudvärk, som jag får då och då och som brukar hålla i sig hela dagen

 

[Anonym111]

Håller tummarna för att allt går vägen! Har du nåt ultraljud inplanerat?

Tack!!!!
Jag gjorde ett i vecka åtta där man såg hjärtat slå och har kub inplanerat om tre veckor och då gör de väl ultraljud som jag förstått. Har även ett besök hos läkare om två veckor, dock osäker om de gör ultraljud då.

 

[Klura]

Tack!!!!
Jag gjorde ett i vecka åtta där man såg hjärtat slå och har kub inplanerat om tre veckor och då gör de väl ultraljud som jag förstått. Har även ett besök hos läkare om två veckor, dock osäker om de gör ultraljud då.

Håller tummarna för er! Jag är ju också bara i vecka 9 så man vet att allt kan hända, men är så inställd på att den här bebisen ska komma nu så hade varit hjärtekrossande om mam förlorade den!

 

[Anonym111]

Håller tummarna för er! Jag är ju också bara i vecka 9 så man vet att allt kan hända, men är så inställd på att den här bebisen ska komma nu så hade varit hjärtekrossande om mam förlorade den!

Tack, grattis till er!! Då ploppar de ut samtidigt Har du varit på ultraljud?

 

[Waco]

Tack!!!!
Jag gjorde ett i vecka åtta där man såg hjärtat slå och har kub inplanerat om tre veckor och då gör de väl ultraljud som jag förstått. Har även ett besök hos läkare om två veckor, dock osäker om de gör ultraljud då.

Grattis! Håller alla tummar och tår!

 

[Waco]

Själv sitter jag just nu i väntrummet på gynakuten då jag fått smärta och till och från ganska kraftiga blödningar senaste dygnet. Dock inte solklart missfall.... Förhoppningarna är just nu i botten.

 

[gulakatten]

Själv sitter jag just nu i väntrummet på gynakuten då jag fått smärta och till och från ganska kraftiga blödningar senaste dygnet. Dock inte solklart missfall.... Förhoppningarna är just nu i botten.

Nej, vad jobbigt! Jag hoppas att du får goda besked .

 

[Guldaskig]

Själv sitter jag just nu i väntrummet på gynakuten då jag fått smärta och till och från ganska kraftiga blödningar senaste dygnet. Dock inte solklart missfall.... Förhoppningarna är just nu i botten.

Usch vad jobbigt

 

[Waco]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

 

[Kilauea]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Beklagar .

 

[gulakatten]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Jag beklagar verkligen . Ta hand om dig.

 

[Guldaskig]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Beklagar verkligen

 

[Klura]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Beklagar ❤

 

[Klura]

Tack, grattis till er!! Då ploppar de ut samtidigt Har du varit på ultraljud?

Ja jag var på tidigt ultraljud i vecka 7 och det såg helt normalt ut då. Ska tillbaka till jobbet imorgon så tänkte kolla med vårt ultraljud så hjärtat slår efter coronan

 

[Kaching]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Beklagar

 

[Anonym111]

Lämnar tråden fostret slutade växa vid v.8+4.
Lycka till till er andra

Beklagar

 

[Anonym111]

Jag har inte nämnt min graviditet till någon ännu så har inte riktigt någon att prata med.. jag upplever att det är jättejobbigt, samtidigt skäms jag över att jag tycker det är jobbigt.
Hela processen med att kroppen förändras, är i vecka tio och gått upp fem kilo (har alltid varit väldigt liten) mestadels i vätska säkert men känner inte igen mig själv och har ett hemskt humör, är väldigt tålmodig och rationell i vanliga fall men nu gråter jag tio ggr om dagen, kan inte koncentrera mig på jobbet, blir förbannad för minsta lilla och är konstant stressad över framtiden..
Min partner tycker det är jättejobbigt men är ödmjuk samtidigt som han försöker vända mig att jag måste försöka tänka positivt det här är ju kul, vilket han har rätt i alla dagar i veckan men svårt när man ligger och kräks upp sin middag samtidigt som man gråter över att skorna gör ont för fötterna är så svullna och har stresspåslag för vad kubtestet ska visa eller att den inte lever men också samtidigt försöker lösa problem som var hunden ska vara den dagen ungen kommer vilket inte ens är ett problem..

ja ni hör ju själva, jag vill ju det här så kommer genomlida det men är otroligt dränerande. kommer humöret att bli stabilare senare? Eller kan man få stöd på något sätt?

 

[Kilauea]

Jag har inte nämnt min graviditet till någon ännu så har inte riktigt någon att prata med.. jag upplever att det är jättejobbigt, samtidigt skäms jag över att jag tycker det är jobbigt.
Hela processen med att kroppen förändras, är i vecka tio och gått upp fem kilo (har alltid varit väldigt liten) mestadels i vätska säkert men känner inte igen mig själv och har ett hemskt humör, är väldigt tålmodig och rationell i vanliga fall men nu gråter jag tio ggr om dagen, kan inte koncentrera mig på jobbet, blir förbannad för minsta lilla och är konstant stressad över framtiden..
Min partner tycker det är jättejobbigt men är ödmjuk samtidigt som han försöker vända mig att jag måste försöka tänka positivt det här är ju kul, vilket han har rätt i alla dagar i veckan men svårt när man ligger och kräks upp sin middag samtidigt som man gråter över att skorna gör ont för fötterna är så svullna och har stresspåslag för vad kubtestet ska visa eller att den inte lever men också samtidigt försöker lösa problem som var hunden ska vara den dagen ungen kommer vilket inte ens är ett problem..

ja ni hör ju själva, jag vill ju det här så kommer genomlida det men är otroligt dränerande. kommer humöret att bli stabilare senare? Eller kan man få stöd på något sätt?

Kontakta MVC, där kan du få stöd. Dom brukar ha egna psykologer ibland.

 

[Ynnej]

Jag har inte nämnt min graviditet till någon ännu så har inte riktigt någon att prata med.. jag upplever att det är jättejobbigt, samtidigt skäms jag över att jag tycker det är jobbigt.
Hela processen med att kroppen förändras, är i vecka tio och gått upp fem kilo (har alltid varit väldigt liten) mestadels i vätska säkert men känner inte igen mig själv och har ett hemskt humör, är väldigt tålmodig och rationell i vanliga fall men nu gråter jag tio ggr om dagen, kan inte koncentrera mig på jobbet, blir förbannad för minsta lilla och är konstant stressad över framtiden..
Min partner tycker det är jättejobbigt men är ödmjuk samtidigt som han försöker vända mig att jag måste försöka tänka positivt det här är ju kul, vilket han har rätt i alla dagar i veckan men svårt när man ligger och kräks upp sin middag samtidigt som man gråter över att skorna gör ont för fötterna är så svullna och har stresspåslag för vad kubtestet ska visa eller att den inte lever men också samtidigt försöker lösa problem som var hunden ska vara den dagen ungen kommer vilket inte ens är ett problem..

ja ni hör ju själva, jag vill ju det här så kommer genomlida det men är otroligt dränerande. kommer humöret att bli stabilare senare? Eller kan man få stöd på något sätt?

Det låter jobbigt! Jag tror som tidigare tipsat om på att prata med mvc. Jag har absolut inte haft det som du men tyckte ändå allt var mycket värre de första veckorna när man mådde så illa och var bedövande trött, för det tar verkligen all kraft. Jag orkade ingenting och det gick såklart ut över hela vår familj. Så det finns nog lite hopp om du kan få må lite bättre om några veckor om illamåendet ger sig. Men det kommer ständigt nya saker att oroa sig för både som gravid och med barn så är nog klokt att få prata med någon. Sedan känner inte alla total lycka över en graviditet direkt utan man kan känna allt möjligt och det är helt ok, det kan behövas lite tid och du ska absolut inte skämmas, du är inte ensam!