Stora diskussionstråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

:idea:
De flesta i VD dressyr kommer aldrig till piaff.

Aha:idea: Det är kanske det som är den springande punkten? Att "vi" oftare kommer till piaff än vad "ni" gör? (Förlåt, men jag kunde inte låta bli)

Jag menar att man måste finna en väg TILL samling typ då via skolorna. att inte gå från framvikt ena sekunden till rejäl bakvikt. Hästen är inte skapt för det- inte stärkt i sina ligament o senor.

Det var ju precis det jag gjorde. Jag fann en väg till samling via skolorna (men det tog 7 år). Inte tusan gick hästen i framvikt under alla de 7 åren och sen plötsligt över i bakvikt?


att man går över den samlade traven eller via massor av övergångar där hästen inte trillar framåt vid var temposänkning. att man har samma energi hela tiden. Oavsett om det är samlat eller ökat. Det krävs för att de ska orka. Som att resa en MC.

Javisst.


Skolorna i rätt böjning för vad individen klarar av för dagen är lösgörande- OM man uppmanar hästen att använda sina bakben mer så får man även samling- Om man med halvhalter sätter tillbaka hästen lite på sitt yttre bakben oxå. Får den att böja det mer- sätta sig lite. Som motvikt på en lyftkran.

Men om energi redan saknas så går det av förklarliga skäl inte att "sätta tillbaka den"

Besten har energi så det räcker och blir över. Att få hästen att använda bakbenen mer är ju självklart.
 
Senast ändrad:
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Att göra rörelser som hästen inte är redo för och dessutom göra dem felaktigt, det är som någon annan skrev (ginnies kanske) snarare nedbrytande än uppbyggande för hästen. Sen kanske Du och din häst inte faller inom den kategorin, det vet jag inte då jag aldrig sett någonting från er, men av vad jag har sett från den världen så tycker jag att detta är ett genomgående tema bland ryttarna tillsammans med dessa stångbett. Det är dessutom TRÄNARNA som uppmuntrar det.

Mina vänner som jag nämnde tidigare. De har ridit i många år. Vuxna människor. De har aldrig haft någon egentlig känsla för ridning. Visst får man rida ändå, men det finns liksom en gräns för hur långt man kan komma anser jag. De har aldrig ridit en häst ordentligt lösgjord och avslappnad i en korrekt form med bjudning och bärighet. De vet alltså inte hur det SKA kännas. Det där med känslan visar sig ofta även i handen, de har en tendens att bli rätt hårdhänta, dock helt omedvetet, de känner helt enkelt inte när hästen blir besvärad av en hård hand och är väldigt dåliga på att tajma sina eftergifter. De kan heller inte mycket om ridning rent teoretiskt. Hur en korrekt skola ska se ut t.ex. Ändå sitter de på sina hästar med en stång i munnen och rider "skolor", trampar för fullt osv. De anser sig vara rätt duktiga. De rider för duktiga, erkända tränare inom den kretsen osv. Men när de sedan sitter upp på en välutbildad och extremt välriden häst som tränats i "vanlig" dressyr, ja, då funkar inte alla rörelserna som de gör så lätt och korrekt på sina egna hästar. Borde inte det vara ett tecken på att de inte är redo, de har helt enkelt inte kunskapen för att rida dessa rörelser? Ändå gör de rörelserna på sina träningar.

Det är det jag tycker är skadligt för hästen. Vad får hästen ut av att trava runt superlångsamt med hängande rygg och en krok på halsen och i detta sedan göra skolor och andra svåra rörelser? Tyvärr för inriktningen så är det ju endast dessa ekipage som syns. Det är ju fruktansvärt sorgligt att hela AR-världen får så dåligt rykte pga några dåliga exempel, men så länge de BRA ryttarna inte syns, hur ska då vi övriga veta? Vi kan ju endast diskutera utifrån det vi ser både på nätet och irl. När det är denna dåliga ridning som syns och tar plats, samtidigt som många anhängare höjer metoderna till skyarna, så tycker inte jag det är konstigt att det blir mycket kritiska kommentarer, som leder till hetsiga diskussioner. Jag tycker dock att diskussionerna är fruktansvärt intressanta och väntar som sagt med spänning på att någon av de BRA AR-ryttarna ska träda fram och ge oss alla skeptiker en knäpp på näsan :)
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Aha Det är kanske det som är den springande punkten? Att "vi" oftare kommer till piaff än vad "ni" gör? (Förlåt, men jag kunde inte låta bli)
Ja för att man kanske kan trampa men inte göra ngt annat på ett bra sätt. Lite sandlåda på vuxen nivå..
Man är "expert" på hur en bra piaff ska se ut, men kan ej se brister i allt annat.

För mig består dressyr av en massa komponenter o man får hela tiden se till hästen förutsättningar- vad som den KAN klara av eller som man bör undvika.

Även hästens självförtroende är viktigt.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

För mig består dressyr av en massa komponenter o man får hela tiden se till hästen förutsättningar- vad som den KAN klara av eller som man bör undvika.

Även hästens självförtroende är viktigt.

Exakt så tänker jag med.
Men ironiskt nog är det bara min AR-tränare som tagit någon som helst hänsyn till det. Dressyrtränaren ville krulla ihop halsen på min ponny och sporra på honom ordentligt.
AR-tränaren säger att det är ganska dumt att försöka dra in näsan på en kort och bred fjordhals, han kan ju inte andas! Och dessutom är det ingen ridhäst (han är körhäst ut i hovspetsarna), vilket man också måste ta hänsyn till. Dressyrtränarens mål för oss var tävling, något jag inte alls är intresserad av och som hon inte kunde förstå.

Och jag ber än en gång, kan diskussionen fortsätta i en egen tråd?
Kan inte TS bara få vara glad över en film på några bekanta?!
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

:idea:

Aha:idea: Det är kanske det som är den springande punkten? Att "vi" oftare kommer till piaff än vad "ni" gör? (Förlåt, men jag kunde inte låta bli)


Eller också är det så att "vi" föredrar kvalitet framför kvantitet. Man har vett att låta hästar utan förutsättningar för piaff få slippa. :idea:
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nu har jag lite bråttom, eftersom jag ska iväg till jobbet, men jag försöker mig ändå på ett snabbt svar.

Angående stångbett så är det kanske så att vissa tränare förespråkar dessa. Jag gick igenom alla foton från våra kurser förra året och fann att det var två (2) hästar som hade stång. Undantaget var kurserna för Bent, då hade alla stång men då var också både hästar och ryttare på en högre utbildningsnivå.

Vad gäller dina vänner så är det kanske snarare så att "felet" ligger hos dem själva och deras tränare - inte hos den akademiska ridkonsten. Jämför t ex med en ridskolegrupp som lär sig rida på Strömsholmsvis - det finns alltid några som har känsla för ridning medan andra lullar på år efter år och bara tror att de är duktiga (dålig jämförelse, jag vet, men jag tror inte det finns någon ridstil/inriktning som ger ryttarna ryttarkänsla?)
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Alla hästar kan väl piaffera? De kan ju göra det i hagen, eller när de möter en älg i skogen eller något i den stilen?:D

Inom AR ser man inte piaffen som ett mål, den är en språngbräda till skolorna ovan mark.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Min gamla halvblodsdam piafferade definitivt inte, jag kan inte påminna mig att någon av mina andra hästar heller har piafferat i hagen. Något passage-liknande däremot under vissa omständigheter. Seriebyten och snabba vändningar går också bra, liksom race i bästa galopphäststil:idea:

Jag upplever det som att man oftare tvingar hästarna till "piaff" inom AR, av någon dunkel anledning (förberedelse för skolor ovan mark som du skriver, ren lust att pyssla med krumelutter eller jag vet inte vad). Och detta utan att ta hänsyn till hästens förutsättning (trots att man säger sig ägna sig åt "dressyr för hästens skull"), vilket visserligen kan leda till tramp av något slag, men det blir krampaktigt och ryggen är sänkt. Detta förekommer även inom VD, men som sagt inte riktigt i samma utsträckning.

Så min uppfattning är att man är duktigare inom VD på att ta hänsyn till den häst man sitter på, just den hästens förutsättningar och kvalitéer. Man ser sig inte nödd att "bevisa" något genom att öva saker som egentligen alltid kommer att vara för svåra för just den hästen. Självklart finns det undantag, precis som det finns undantag inom AR också. ;)
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Kommer väl få ett drygt svar tillbaka nu men finner det lite roande att du som tycker alla som rider utan hjälm är idioter (och som sagt, jag tycker oxå det är dumt) oansvariga och dåliga förebilder och så har du valt en bild på Pippi galopperandes med flygande flätor utan hjälm som avatar... ;)

Men du jag tror faktiskt att barn kan skilja på sagofigurer och vuxna levande förebilder i deras egen omgivning. Som är just det, vuxna förebilder
Barn är inte dumma, förstår du! Dom tror inte heller att vanliga barn kan lyfta hästar.;) Men dom undrar varför inte tanten ska ha hjälm när dom ska ha det.

Men om du mår dåligt så säg tilll så kan jag byta avatar. Jag gillar lilla rödhåriga pippi för jag har en sån själv, men hon är bara 10 så henne vill jag inte hänga ut på nätet och hon tycker inte heller att vuxna ska rida utan hjälm förresten.:angel:
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Alla hästar kan väl piaffera? De kan ju göra det i hagen, eller när de möter en älg i skogen eller något i den stilen?:D

Inom AR ser man inte piaffen som ett mål, den är en språngbräda till skolorna ovan mark.

Men det visar väl att man antingen inte förstår vad en piaff är eller använder helt fel ord på det man gör? Piaff kommer mycket mycket långt fram i en hästs utbildning, för de flesta aldrig. Om man går rätt väg och har rätt grund för att få en verklig piaff värd namnet så kan det inte komma tidigare än när hästen är samlad redan och stark i sin samling. Allt annat är omöjligt. Studsa runt i upprört tillstånd på skelettet är inte i närheten av det. :o

Jag tycker att det är lite underligt att man säjs hata AR för att man har befogade invändningar mot det som uttalas? Om jag har frågor och befogade invändningar mot Livets ord eller Sverigedemokraterna, är det att jämställa med hat och negativism? Du skriver att ni har svarat till exempel Axel men det kan jag inte se. Inte i sak, bara i allmänna floskler precis som biggan gjort tidigare i diskussioner. Tomma ord om bra ridning och bra tränare, som vi inte ens har enats om vad det är?? Det är som att ni inte riktigt vill stå för er egen inriktning genom att våga gå in och tydliggöra skillnaderna som faktiskt finns så vitt jag förstår. Det blir som att släta över och inte kännas vid att det finns skillnader och vad går då att diskutera??

Man skulle exempelvis kunna jämföra utbildningsgång om man vill, för häst och för ryttare. Någon skillnad finns ju, även om jag inte är så insatt i detaljer för er inriktning. Det ser mycket annorlunda ut åtminstone. Men jag är inte rätt person att starta den diskussionen då jag kan för lite om grunden för AR för det.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nä varför ska du byta avatar för min skull? Du skiter väl i hur jag mår? Tack du jag vet att barn inte är dumma men hon som spelar pippi är väl en skådespelare som faktiskt red utan hjälm under inspelningen? Men skit samma, du har inte samma humor som jag och inte samma åsikt om ridning. Vi kanske ska agree to disagree?
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det finns ett citat (som inte är från Bent, utan från någon Klassiker, minns ej vem), att när hästen gör en korrekt piaff är dess kors så stilla att man kan sätta ett vinglas på det och inget spills. Kanske är det detta citat i kombination att det faktum att ryttaren ska kunna fånga upp hästens rörelser så bra att det ska förefalla som att ryttaren är "stilla"? Hästars ryggar rör sig ju väldigt mycket då en duktig ryttare rider, men ändå ser det ut som att ryttaren "bara sitter".

(Jag brukar jämt tjata om :o att Ankys hästars ryggar rör sig 30-35 cm i höjdled om man kollar på filmer på henne i slowmotion)

Rent allmänt ÄR det svårt att diskutera "god ridning". Det blir lätt så personligt, man tar det som kritik mot egen person ifall någon säger "jag tycker inte att det du säger är galet bra är något vidare bra". Så tolkar jag diskussionernas utveckling iaf?

Så kan det säkert vara! :idea:
Nu har jag själv bara haft kontakt med BB genom att ha skummat igenom två böcker så jag ska väl inte säga något om det var det han menade eller inte.

Alltså - om man har ganska hög samling, då kommer ju ryggen röra sig mindre, för att man (förhoppningsvis) har en väldigt bra hållning och häst som kan stabilisera sig. Vilket man ju t ex märker i piaffen. Om rumpan rör sig då blir det mer flytta-benen-piaff/trav på stället vilket väl är rätt lätt hänt om man vill lära in det tidigt och börjar genom att touchera, kanske för att man är skraj att det ska bli för lite energi.
Har man inte särskilt samlad men lösgjord form tycker jag det blir desto mer rörelse genom ryggen - men om hästen går bra rent tekniskt med bra lösgjordhet och såpass samlat att man iaf kan se det som en bärig grundform, så blir det inte stötigt utan mer åt ett mjukt gung. Stötigt steg tyder på spänning och/eller att hästen inte arbetar igenom ryggen ordentligt. Ex. att de går med raka ben och skjuter ifrån direkt med bakbenen istället för att det blir lite sjunka ner-effekt av att de börjat vinkla bak.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Här har vi en klassisk beskrivning från ngn som verkar ha avsevärd erfarenhet av piaff.:confused:

den kommer inte över en natt o sällan fungerar hästar lika eller har samma rörelsemönster. lätthet osv osv.

I en bra piaff sitter man i uppförsbacke- kännbar sdn o rider den.
hästen känns inte lösgjord utan jäkligt stark- tar i för Kung o Fosterland.
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Det är ju helt sant att när man tränar AR (iaf enligt min erfarenhet och jag har bara tränat detta i tre år och dessförinnan tävlingsdressyr) så plockar man bort påskjutet och vill ta fram bärigheten vilket mycket väl kan generera i ett undertempo.

Kanske lite OT, men jag blev sugen på att skriva lite :D

Jag har aldrig ridit AR per se men haft annan alternativ tränare som tidigare ridit AR - men som för ett hyffsat bra tag sen har frångått Bent av olika orsaker och har sin egen lilla alternativa grej. Jag upplever att jag är lite insatt. (obs! lite)

Jag har både hört och använt uttrycket "plocka bort påskjut", men har nu mer funderat på om det verkligen är rätt att säga så. För eg när jag rider så vill jag ju inte plocka bort det, jag vill omvandla det, förändra riktning. För plockar jag bort det (vilket händer ibland när jag inte rider så bra som jag vill) så förlorar jag kraft och då blir det minsan inga snygga rörelser. Påskjutet skall alltid vara inkopplat, men konsten i ridningen är ju att lyckas ha det kvar, men att rikta det på olika sätt. Påskjutet är kraften och elden och motorn eller vad jag ska kalla det, och om det inte är "på" så blir det inte lika kul att rida, övergångar blir sämre och mycket svårare att få flyt i. Om hästen alltid tänker påskjut så blir ridningen lättare, tycker jag. Ridningär en balansgång, helt enkelt. Olika från häst till häst, men ändå samma sak. Typ.

Nu skall jag läsa kalart tråden :D
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

I en bra piaff sitter man i uppförsbacke- kännbar sdn o rider den.
hästen känns inte lösgjord utan jäkligt stark- tar i för Kung o Fosterland.

Och lite KL
Jag tycker att en häst som övas för rörelsen piaff skall kännas som att den vill fram i rörelsen, men att hästen själv är återhållsam/väntar på att få släppas fram - och återhållsamheten skall komma från hästen själv, inte från ryttarens tyglar. Ryttaren med sin sits beskriver för hästen att den inte ännu ska framåt, genom att "stödja upp" och "hålla tillbaka" framåtrörelsen. Jag tycker att en häst som tränas för piaff kan (ska) kännas lösgjord, speciellt känns det i handen just för att det inte finns någon som helst stummhet, men även i kroppen pga styrkan och kraften. Det är ju förkastligt att piaffträna en häst som inte är lösgjord, man gör det ju inte lätt för sig som ryttare. Piaff går heller inte att träna på en häst som inte är energisatt, tycker jag.

Jag har nyligen börjat fundera på om tramp verkligen kan kallas piaffträning. Visst kan det vara ett förstadie om man tänker koordinationsträning, fotförflyttning diagonalt, skolskritt med allt vad vinsten är därifrån - men det är inte ens i närheten av piaff - egentligen. Trampet har inte energin som piaffen kräver.

Om hästen inte vill fram i piaffträning så kommer den att börja svaja med rumpan, kännas tveksam om vart den skall/är påväg. Påskjutet finns inte där och det är alltså inte någon vinning med träningen. Detta tycker jag kan komma av trötthet - men även av kass framåtbjudning.

Om träningen har varit bra, känns just genom att det är mjukt sviktande - stilla, fast med krut.

Många tävlingspiaffer man ser på TV skulle jag nog kalla mer tramp. Hur bedöms piaffer? Skulle vara superintressant att se en film på olika piaffer där man även ser domarnas bedömning.

Piaff är en spännande rörelse :) (Kallas det "rörelse" i bokspråk?)

OJ, vad OT. sorry :o
 
Senast ändrad:
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Här har vi en klassisk beskrivning från ngn som verkar ha avsevärd erfarenhet av piaff.:confused:

Tråkigt att du kände behovet av att skriva så, lite onödigt med tanke på en önskan om god stämning från många håll :(
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Jag kan bara hålla med! Min tråd som inte alls längre är vad den var, men intressant ändå, har iaf fått mig att tänka efter på vad jag gör och vad jag är ute efter. Men nej jag plockar inte bort skjutkraften, jag vill omvandla den till bärkraft. Genom att få honom att placera sina bakben längre in under tyngdpunkten och att be framdelen att vänta på bakbenen, typ, så att tyngpunkten flyttas bakåt. Men detta ska då ske på hängande tygel så jag håller inte ihop hästen mellan hand och skänkel på det viset utan vill att hästen ska följa min viktförskjutning i kroppen. Jag sätter mig mer tillbaka och för överlivet bakåt och vill då att hans framdel och vikten ska förskjutas bakåt över hans bakben men utan att han tappar energin, likaså om jag i stället för mitt överliv lite framåt och sätter mig mer i avlastningssits så vill jag att han ska länga ut sin överlinje och, länga steget och söka sig lite mer framåt nedåt utan att hänga sig i handen.

Nu tänkte jag trav då men principen blir ju den samma i alla gångarter.
 
Senast ändrad:
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

KL

Håller med om mkt, olika.. :laugh:

Tycker också att en lösgjord häst -svingar ryggen! En bärig lösgjord häst böljar mjukt genom ryggen, den absorberar onödigt studs och rörelse genom sina starka kontrollerade bakben.
Skilnad på stum rygg och av bärighet stabiliserad. Den ska kunna gunga loss stort däremellan!
Men, är hästen riktigt stark och bärig med den där böljande ryggrörelsen, inte känns det som den tar i för kung o fosterland?? Det gör den visserligen!! Men det känns "enkelt" att sitta på.
Missförstå inte, inte enkelt att ta sig dit, men får man uppleva riktigt kontrollerad och stark rörelse på en smidig häst, så bärs man som på moln! Inte måste man sitta och kämpa då för att sitta med??

Någon "vanlig" dressyrare skrev nånstans, att tränaren sa, BRA, där jobbar hästen helt perfekt, och hon tänkte, näää, det känns ju knappt! Tror att det är så, och därför så svårt att riktigt identifiera själv vad som är korrekt arbete, speciellt om man vant sig vid att måsta kämpa sig blå för att hänga med.
Om man måste bromsa rejält i handen eller sätet, trycks kraften av hästens steg och energi upp och fortplantas genom ryttarens kropp, om hästen bromsar sig själv och "väntar in" ryttaren av egen kraft så bärs man mjukare. (tror jag..) Inte bromsar som i stå emot, utan som i väntar in och rör sig vällavvägt!
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Tråkigt att du kände behovet av att skriva så, lite onödigt med tanke på en önskan om god stämning från många håll :(
Jo stämningen är viktigare än att man är sanningsenlig- Axel som har ridit många GP-hästar:angel:
Jag fick min varning- nöjd?


När "vi" alltid har hävdat att man först måste stärka hästen genom att variera sitt påskjut o SAKTA omvandla några steg till mer bärkraft. så ha ni hela tiden menat att man ska börja med bärkraft. Jag fattar inte helomvändningen:confused:

Ja nu får jag väl en varning till....
 
Sv: Mina absoluta förebilder när det kommer till akademisk ridning.

Nu kan inte jag heller hålla mig längre :p

Påskjut eller bärkraft är ju egentligen samma sak, eller hur? Det är energi. Var denna energi sen riktas skapar ju namnet - om energin används för att skapa förflyttning framåt så är det påskjut. Om den används riktad ner i marken - bärkraft. Som någon skrev: Det du förlorar i längd ska du vinna i höjd.

Det är ju hästens muskler som spänns, den omvandlar den energi den intar (fodret) genom att arbeta med sina muskler och rikta kraften någonstans. Har ni då tänkt på att det är olika muskler som måste tränas för de olika sätten att fortplanta energin, antingen ner i marken (bärkraft) eller skapa framåtförflyttning (påskjut). Givetvis behöver man ha en balans mellan dessa. Tävlingstravaren använder ju tex i större utsträckning andra muskler än dressyrhästen (och är ofta även annorlunda byggd).

När hästen rör sig arbetar benen med en pendlande rörelse. För att då minska den energi som används till påskjut och fördela om denna till bärkraft behöver den del av pendlingsrörelsen som befinner sig bakom bakbenets "normala" position kortas medan den del som befinner sig framför bakbenets "normala" position initialt behålls då denna trampar in under hästen och förhindrar att rörelsen avstannar (hästen stannar). En levad är ju tex fortfarande energi men all energi används till bärkraft.

Sen är då skillnaden i hur vi väljer att lära hästen detta. Tex genom att styrketräna bakben för bakben genom att arbeta med hästen så att den träder in med ett bakben i taget under sig och under ryttaren. Det blir inte öppna/sluta varje gång, det blir inte perfekt varje gång MEN för varje gång som det bakbenet bär lite mer vikt så innebär det ett starkare bakben och därmed ett steg närmare ökad styrka och korrekta skolor ur vilka man sedan jobbar vidare. Jämför med en bodybuildare. De kör ju inte 20 repetitioner benpress så snabbt de kan. Det är 20 lååångsamma repetitioner där muskeln spänns/används både på väg ner när man böjer benet och på vägen upp när benet ska rätas ut. Uträtningen sker kontrollerat för att även detta tränar muskeln.

Att man tidvis gör det långsamt i början är dels för att det är svårt att hinna med, träder bakbenet verkligen under, vad händer i hästens kropp, hinner jag registrera och rörelsen medför det jag eftersträvar och detta tar TID att lära in. Sen ska man vidare lära hästen att om jag förflyttar min vikt si eller så så ska han böja sig eller föra ett visst ben någonstans utan att jag ska behöva använda handen, det är ju så man rider utan sadel och träns tex ;).

När man sedan byggt upp styrkan har man all möjlighet i världen på att träna växlingen mellan bärkraft och skjutkraft och detta är så mycket enklare på en stark häst som lyssnar till minsta lilla viktförändring eller till att jag vinklar handen.

Jag säger inte att något sätt är bättre än något annat, god ridning är god ridning, oavsett vad man kallar det. Som någon sade "Den som förstår sig på hästar ser praktfull ut till häst" (Var det Xenofon eller vad han nu hette?).

Jag är personligen mycket inspirerad av både tex Bent och Kyra Kyrklund. ;)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästvård Långt inlägg men vill gärna ha synpunkter och idéer då jag börjar tvivla på hur jag själv tänker! Jag har en 4årig häst som går med en...
Svar
3
· Visningar
912
Senast: Roheryn
·
Tjatter VÅR HISTORIA Hogwarts, första kvällen på höstterminen 2098. Förväntansfulla förstaårselever strömmar in i den stora salen, redo för...
69 70 71
Svar
1 406
· Visningar
33 174
Senast: Habina
·
Hästmänniskan Nu startar jag en egen tråd gällande denna diskussionen, men min utgångspunkt är i alla fall följande: Att hålla häst kostar mycket...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
9 593
Senast: Nepenthe
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 505
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp