Det finns redan massor med arbetslösa i landet så brist på arbetskraft saknas som bekant inte, ska sen staten dvs. medborgarna här bidra till deras försörjning kan vi lika gärna dela ut en månadslön åt dom bara dom återvänder och håller sig borta. Det blir som med AFs hitte-på-jobb som bara var en kostnad och gav noll och intet i utdelning.
Om inte om vore så vore vi alla miljonärer. Vi kan inte erbjuda dem låglönejobb här. Det finns andra som är bättre kvalificerade som tar dem. Det jordbruksarbete de har erfarenhet av görs av manisker eller med människa/maskin i sammarbete.
De ger ju ca 3000 per månad - ränta o amortering till ockraren - vad det kostar att leva i sverige..för de ska väl betala för sitt boende..som alla andra
Samtidigt så tänker jag, att de unga Romerna ändå alltmer måste inse att det finns en bättre tillvaro. Även de har ju iPhones och tillgång till internet, de lever ju inte isolerade från omvärlden, så att säga. Som ung Romsk människa borde man väl önska sig mer och bättre än den misär de ofta lever i i hemlandet? Och en annan karriär i livet än som tiggare? Borde inte detta vara en drivkraft?
De jag känner bor i sina bilar, i tält eller på golvet till rastplatsernas toaletter.
Det är väl väldigt mycket ''dom'' och ''vi''. Tror inte de unga strävar efter att vara som ''de andra''. Allt är ju så fel
samtigt måste man inste att i iolika miljöer existerar olika mål.
vem har talat om att förbjuda en viss grupp. vilkoren som ska ställas är lika för alla.
med andra ord så bryter de mot lagen...
Ja, fast det känns inte så bra att utgå ifrån att om man är Rom tycker man förmodligen det är ok att leva i misär, att ha tiggeri som inkomst och så vidare. Att mer eller mindre skylla de usla förhållandena på en kultur, för jag tror inte att misären är en del av kulturen. Verkligen inte. Hur kan man behålla sin kultur, sina rötter, etc och samtidigt lyfta sig ur ett utanförskap och fattigdom? Hur kan t.ex. Rumänien som land respektera sina Romska medborgare så att levnadsvillkoren ändras?
Man kan inte förvänta sig att ett samhälle ska anpassas så man kan utöva sin kultur eller sätt att leva. Det är upp till en själv att se till att ens önskemål och sätt att leva är kompatibelt med samhället i stort på ett eller annat sätt.
Vilket är väldigt svårt i ett land där de två olika folken ogillar varandra.
Nej, absolut inte. Men just i Romernas fall tror jag där finns en sådan motvilja i exempelvis Rumänien, att det är svårt för de två att mötas.
Ja det kan jag tänka mig men på många sätt kan jag känna att man inte riktigt gör sin del heller för att uppskattas och accepteras. Då pratar jag om mina erfarenheter och interaktioner här i Sverige med nedskräpande, allmäna redlöshet (supande och skrikande på torg) och aggressiva tiggande.
Som bonde vet jag att man före sådden måste bereda jorden. sedan följer en rad arbetsamma och kostsamma moment innan man kanske han hösta in vinsten av det investerade.
Den jag citerade uppenbarligen
Så är det oavsett vilken bransch man är i, vill man komma nånstans så måste man satsa, har man inte kapital att satsa så måste man satsa sin egen kraft och vilja och visa framfötterna annars står man på samma fläck och stampar tills man är färdig att grävas ner. Finns inte viljan utan "nån annan" hela tiden ska betala kalaset så står utvecklingen still eller går baklänges.
nej där fanns ingen särbehandling. att olagligt ockupera mark är flrbjudet far alla..såväl för Romer. Finnar, Judar och lintotts svenskar...
Och visst kan gråta över livets jävligheter...men det är oftast inte produktivt...
