Utmattningsdepression

[Raderad medlem 6459]

Jag har inte sagt ngt om TS alls utan svarade generellt på en kommentar om depression.

När du skriver om det i den här specifika tråden, dessutom som medhåll till en som kritiserat TS, så framstår det ju som att detta är en pik mot TS. Men vad bra att det inte var det.

 

[Magiana]

För att livet ska bli meningsfullt måste man göra meningsfulla saker. Inte sånt man måste utan sånt man mår bra av. Sånt som ger energi. Det finns inga genvägar och man får börja smått och bygga upp över tid.
Jag tror visst att du kan fungera socialt men att du är fånge i din egen ensamhet och sånt är svårt men inte omöjligt att bryta. Alla människor är inte påfrestande att umgås med men är man inte säker på sig själv och dom sociala koderna så kan 5 minuter kännas som 5 timmar och man kan vara slut resten av dagen. Men man måste öva, det blir inte lättare för att man ger upp eller underviker det. Alla människor behöver innerst inne andra människor men i olika doser för att må bra.
Du kan inte fly utomlands för det får du inte för FK.
Om du hyr ut huset så kommer du fortfarande ha all stress kring huset kvar av det som måste göras, plus stressen av att en främmande människa bor där vilket också ger dig förpliktelser om nåt går sönder eller måste ordnas direkt. Jag får känslan av att du är fången i din egen dröm om ett hus? Ibland tar livet vändningar man inte kan förutse, då får man göra det bästa av det man kan, tex tänka sig ett annat boende över en tid tills man kommit på fötter igen.

Jag vet att det låter hårt men ingen kommer ge dig den perfekta vägen, den perfekta lösningen på allt. Den enda tjänsten du kan göra dig själv är att vara ärlig mot dig själv och börja göra saker. Saker för att få ett bättre liv.
Jobbet att må bra igen ligger hos dig själv. Ingen annan kan lösa det åt dig.

Jag har ju inte haft ork till nånting utan jag har hela tiden pressats att jobba mera. När jag 1 februari gick upp till 50% så orkade jag absolut inget utöver jobbet och en dag kom jag inte upp ur sängen. Jag sjukskrev mig helt i två dagar (som för övrigt är de enda dagarna jag inte jobbar alls under sjukskrivningstider.) Sen jobbade jag 25% resten av veckan och veckan därpå.

Jag har i mån av ork ridit, men det har varit svårt att orka när jag varit tvungen att jobba slut på energireserverna.

Den här veckan är väl första veckan på 50% som jag inte varit helt slutkörd.

Jag tror dock att själva depressionen gör så att inget känns meningsfullt. Därför kan det kännas hopplöst och stressigt. Jag tror att mår man bra psykiskt så känns livet meningsfullt utan att man måste fylla det med en himla massa saker.

Det som behövs är medicin, psykologhjälp, vila.

Jag äter maxdos med medicin. Jag går hos psykolog. Jag är fortfarande sjukskriven 50%. Jag har under hela sjukskrivningen pressats att gå upp i tid så det där med vila har jag fått se mig om bland stjärnorna. Och i brist på vila har jag inte haft ork över för något som jag skulle kunna tänka mig gilla eller som jag åtminstone gillat förut.

Prata med läkare om att justera dosen på medicinen? Kanske behöver du högre dos eller nån annan medicin.
Sen tar det tid att återhämta sig från depression många gånger. I en del fall lång tid och då pratar vi inte bara ett par månader.
Du har ju fått mer ork nu när du jobbar 50% igen, det är jättebra. Med mer ork bör intresset att göra nåt komma tillbaka så sakteliga, men det får inte stressas fram.

Jag går redan på maxdos och det går inte att höja medicindosen.

Jag känner mig så uppgiven för det är hela tiden press och motvind. Att hinna andas och göra saker som skulle kunna vara meningsfulla, ingår inte i min rehabilitering. Det utrymmet får inte jag. Idag har jag förvisso ridit men det var inte kul och igår gjorde jag ingenting.

 

[em-pirre]

@Magiana Jag vet. Jag tycker det är tråkigt att du pressats för mycket. Jag tror att du behöver få och ge dig själv tid, vilket känns hopplöst just nu kan jag tänka mig. Jag hoppas så mycket att du kunde få känna att det går framåt.

 

[Kilauea]

Jag har ju inte haft ork till nånting utan jag har hela tiden pressats att jobba mera. När jag 1 februari gick upp till 50% så orkade jag absolut inget utöver jobbet och en dag kom jag inte upp ur sängen. Jag sjukskrev mig helt i två dagar (som för övrigt är de enda dagarna jag inte jobbar alls under sjukskrivningstider.) Sen jobbade jag 25% resten av veckan och veckan därpå.

Jag har i mån av ork ridit, men det har varit svårt att orka när jag varit tvungen att jobba slut på energireserverna.

Den här veckan är väl första veckan på 50% som jag inte varit helt slutkörd.


Jag äter maxdos med medicin. Jag går hos psykolog. Jag är fortfarande sjukskriven 50%. Jag har under hela sjukskrivningen pressats att gå upp i tid så det där med vila har jag fått se mig om bland stjärnorna. Och i brist på vila har jag inte haft ork över för något som jag skulle kunna tänka mig gilla eller som jag åtminstone gillat förut.


Jag går redan på maxdos och det går inte att höja medicindosen.

Jag känner mig så uppgiven för det är hela tiden press och motvind. Att hinna andas och göra saker som skulle kunna vara meningsfulla, ingår inte i min rehabilitering. Det utrymmet får inte jag. Idag har jag förvisso ridit men det var inte kul och igår gjorde jag ingenting.

Det är det som är så sjukt i dagens samhälle. Du måste vara frisk nog att orka slåss för din rätt att vara sjuk och tillfriskna.
Jag har haft tur med underbara läkare senaste åren.
Finns det nån möjlighet för dig att byta läkare? Prata med läkaren du har nu om stressen över att inte få tid att tillfriskna.
Kanske går det att kombinera din medicin med nån annan.

 

[mandalaki]

@Magiana jag vet inte om detta är rätt så jag borde kanske inte sätta myror i huvudet på dig men: det kanske skulle kunna hjälpa dig om läkaren kunde ta bort utmattning ur din diagnos och bara sjukskriva dig för depression? KANSKE skulle det göra att FK släppte det där med 180-dagarsgränsen som jagar dig. Är du sjukskriven för depression med ett riktigt bra läkarintyg som beskriver dina symtom kanske de inser att det inte är någon idé att pröva dig mot andra jobb.

En bekant som var sjukskriven för utmattningsdepression fick sin sjukpenning indragen vid 180 dagar med (den otroligt märkliga) motiveringen att med hennes diagnos var det inte sannolikt att hon skulle vara tillbaka på 100 proc efter 360 dagar. Därför borde hon nu säga upp sig och gå till AF i stället. Men jag tänker att detsamma kanske inte gäller vid renodlad depression som inte har med utmattning att göra?

En annan sak är att jag tycker att du ska be din läkare om ett återbesök i samband med att omfattningen av din sjukskrivning ändras. När jag varit sjukskriven för min migrän har läkaren i alla fall utom ett bokat en tid för mig den dag sjukskrivningen går ut, för att stämma av hur jag mår.

 

[Magiana]

Det är det som är så sjukt i dagens samhälle. Du måste vara frisk nog att orka slåss för din rätt att vara sjuk och tillfriskna.
Jag har haft tur med underbara läkare senaste åren.
Finns det nån möjlighet för dig att byta läkare? Prata med läkaren du har nu om stressen över att inte få tid att tillfriskna.
Kanske går det att kombinera din medicin med nån annan.

Nej, det går inte att byta läkare. Det är stafettläkarsystem här och alla har agerat likadant och ingen har sjukskrivit på 100%. Nu den här veckan har det ju funkat med 50% och jag har haft ork över, men innan dess har det inte varit så.

 

[Sleepy]

*Jag har ju inte haft ork till nånting utan jag har hela tiden pressats att jobba mera.

*Och i brist på vila har jag inte haft ork över för något som jag skulle kunna tänka mig gilla eller som jag åtminstone gillat förut.

*Jag känner mig så uppgiven för det är hela tiden press och motvind. Att hinna andas och göra saker som skulle kunna vara meningsfulla, ingår inte i min rehabilitering.

Tala om detta.

 

[Magiana]

@Magiana jag vet inte om detta är rätt så jag borde kanske inte sätta myror i huvudet på dig men: det kanske skulle kunna hjälpa dig om läkaren kunde ta bort utmattning ur din diagnos och bara sjukskriva dig för depression? KANSKE skulle det göra att FK släppte det där med 180-dagarsgränsen som jagar dig. Är du sjukskriven för depression med ett riktigt bra läkarintyg som beskriver dina symtom kanske de inser att det inte är någon idé att pröva dig mot andra jobb.

En bekant som var sjukskriven för utmattningsdepression fick sin sjukpenning indragen vid 180 dagar med (den otroligt märkliga) motiveringen att med hennes diagnos var det inte sannolikt att hon skulle vara tillbaka på 100 proc efter 360 dagar. Därför borde hon nu säga upp sig och gå till AF i stället. Men jag tänker att detsamma kanske inte gäller vid renodlad depression som inte har med utmattning att göra?

En annan sak är att jag tycker att du ska be din läkare om ett återbesök i samband med att omfattningen av din sjukskrivning ändras. När jag varit sjukskriven för min migrän har läkaren i alla fall utom ett bokat en tid för mig den dag sjukskrivningen går ut, för att stämma av hur jag mår.

Psykologen ska försöka med att jag ska utredas för npf. Han menar att det är något man gör vid misstanke om att man har det och att det då kunde ha betydelse för FKs bedömning. Jag tvivlar förstås. Men jag tror också att depressionen behöver poängteras mer. Om man läser över orsaker till depression så listas stress och press som orsaker och då ser jag ingen poäng med att utsättas för det medan man tillfrisknar.

 

[mandalaki]

Psykologen ska försöka med att jag ska utredas för npf. Han menar att det är något man gör vid misstanke om att man har det och att det då kunde ha betydelse för FKs bedömning. Jag tvivlar förstås. Men jag tror också att depressionen behöver poängteras mer. Om man läser över orsaker till depression så listas stress och press som orsaker och då ser jag ingen poäng med att utsättas för det medan man tillfrisknar.

Jag tänker att båda sakerna kanske kan hjälpa dig hos FK - alltså både en utredning och betoning på depression. Och kanske intensivare behandling för depressionen. Din läkare är väl inte psykiater?

Edit: om inte annat så kanske du köper dig tid hos FK om utredningen påbörjas?

 

[Magiana]

Jag tänker att båda sakerna kanske kan hjälpa dig hos FK - alltså både en utredning och betoning på depression. Och kanske intensivare behandling för depressionen. Din läkare är väl inte psykiater?

Edit: om inte annat så kanske du köper dig tid hos FK om utredningen påbörjas?

Nej, läkaren är inte psykiater, men jag går ju hos psykolog en gång i veckan. Jag vet faktiskt inte vad mer man kan göra åt depressionen. Psykologen vet inte när en utredning för npf kan påbörjas.

På psykmottagningen pågår det en omorganisation så det är ont om läkare där. Så den läkare jag har är allmänläkare på VC.

 

[mandalaki]

Nej, läkaren är inte psykiater, men jag går ju hos psykolog en gång i veckan. Jag vet faktiskt inte vad mer man kan göra åt depressionen. Psykologen vet inte när en utredning för npf kan påbörjas.

På psykmottagningen pågår det en omorganisation så det är ont om läkare där. Så den läkare jag har är allmänläkare på VC.

Jag kan tycka att din depression verkar tillräckligt svår för att vara en fråga för psykiater. Stafettande allmänspecialister i all ära, men ...

 

[Kilauea]

Jag kan tycka att din depression verkar tillräckligt svår för att vara en fråga för psykiater. Stafettande allmänspecialister i all ära, men ...

Det beror nog på läkare. Jag har haft betydligt mer stöd och hjälp av min läkare än av psykolog och psykiatrin (som är ett skämt där jag bor).

 

[mandalaki]

Det beror nog på läkare. Jag har haft betydligt mer stöd och hjälp av min läkare än av psykolog och psykiatrin (som är ett skämt där jag bor).

Men hon har ju skrivit att hon har stafettläkare. Det låter som bristande kontinuitet för mig. En psykiater som är där även nästa gång kanske skulle pröva annan medicinering nu, t ex.

 

[Magiana]

Men hon har ju skrivit att hon har stafettläkare. Det låter som bristande kontinuitet för mig. En psykiater som är där även nästa gång kanske skulle pröva annan medicinering nu, t ex.

Jag har senaste gångerna träffat samma person men han jobbar bara ibland. Nästa gång är han där 19 mars och då har vi telefonmöte. (Förra gången var det 22 februari.)

 

[mandalaki]

Jag har senaste gångerna träffat samma person men han jobbar bara ibland. Nästa gång är han där 19 mars och då har vi telefonmöte. (Förra gången var det 22 februari.)

Bra att det är samma läkare, men synd om din behandling blir beroende av att han jobbar sällan.