Lyckades somna en kort stund runt lunch!
Vilket nog var tur för jag var otroligt trött, arg, och nedstämd på samma gång.
Var på introduktions presentationerna för en workshop idag - en workshop där det ska diskuterar nyckelfrågor för regionen , specifikt för de område jag jobbar i och försöker hitta på lösningar till. Jag jobbar alltså specifikt mot de här frågorna (så gör många andra doktorander i våran department). Men jag får inte närvara i diskussionerna - för jag är en doktorand elev så jag är inte tillräckligt kvalificerad
Det är bara till för personer som redan är starkt etablerade i fältet, kriterierna var inte enbart att du skulle ha en doktorn utan en massa artiklar och citations också. För det vore ju hemskt om de personen som ska in och jobba i dessa områden de närmaste åren kunde bidra med nya idéer och diskussioner liksom
Att fråga om våra idéer och få oss att skicka in dem för flera veckor sedan var dock helt ok
De där forskningsidéerna och förslagen som liksom är det som dem flesta av oss kommer att basera jobb ansökningar på tyckte de att vi skulle lämna över till folk som redan är etablerade i fältet, med alla resurser och chanser det innebär för dem. Varför skulle jag skjuta mig själv i foten och ge dem mitt forskningsmaterial utan en garanti av jobb tillbaka
(tur att jag har en co-upervisor som redan varnat mig och sett till att jag håller hårt i dem).
Jag hoppades att jag hade fel, men när jag anlände (var först i lokalen) så introducerade jag mig själv till en av organisatörerna. Hen blev märkbart ointresserad när hen insåg att jag var en doktorand elev och inte någon som skulle medverka i själva workshopen. Sen blev jag ombedd att flytta längst bak i lokalen (satt på rad 3 eller 4) så att de som skulle vara med i workshopen kunde sitta längst fram och vi som inte skulle vara med kunde sitta längst bak. Isär liksom, så att vi liksom inte kan prata med varandra.
Det blev så tydligt att vi inte hade fel när vi kände att vi inte var välkomna och att våra idéer och driv inte är bra nog och inte räknas.
Man känner ju verkligen för att jobba kvar i regionen när de som är högre upp beter sig så här.
Inglorion - känner för att ta ett jobb vart som helst nu istället för att kvar.
